I flera tidigare inlägg (till exempel kampanjen om Hennes tempel) har jag skrivit om Stockholm Kartells prisbelönta OSR-spel Mörk Borg, som i mångt och mycket tände min slumrande rollspelsgnista. När jag började leta efter folk att spela med, och i och med detta insåg hur svårt det var att synka 4-5 vuxna människor kalendrar så pass att alla kunde spela samma kväll, började jag leta efter sätt att spela spelet solo.
För er gamla rollspelsrävar är nog konceptet solorollspel inget nytt under solen; själv hade jag boken Silverstjärnas ankomst, del 1 i serien Ensamma vargens värld, som barn, och många har nog spelat liknande böcker i samma stil. Men nutida solospel är ganska annorlunda från dessa typer av böcker, där det snarare fanns en illusion av många olika val som alla ändå ledde fram till samma slut. Numera är solospel ofta något mycket fritt, som i gengäld kräver mer av spelarens fantasi och inlevelseförmåga.
Mörk Borg har flera olika modeller för solospel. Det mest grundläggande är ett mikrospel vid namn Dark Fort där allt som krävs är grundregler som får plats på ett par A5, ett tomt papper, några tärningar och en penna. Man slår fram utrustning, rum och händelser och ritar på pappret. Även om det vid en första anblick kan verka lite märkligt har jag faktiskt tillbringat flera kvällar med att försöka navigera mig genom grottor och fängelsehålor för att överleva och skaffa skatter att skicka hem till Kargunts familj.
Vidare finns flera utökade varianter av soloregler till Mörk Borg. Jag har prövat en, som jag tyckte var riktigt kul: Sölitary Defilement. Man skapar en rollperson (gärna flera; det är ett dödligt spel) enligt grundbokens regler, bestämmer hur stor kampanjen ska vara och hur svåra utmaningar man ska ställas inför. Sedan finns en mängd tabeller för att hjälpa till att skapa dungeons och fiender, samt mycket annat. Spelet är ett dagboksspel, vilket innebär att man antecknar i en dagbok vad rollpersonerna är med om. När jag spelat har jag antecknat som min rollperson. En gång slog jag fram en riktigt dum slusk, och då skrev jag felstavat med fel hand för att illustrera hans dumhet. Även här har jag blivit förvånad över hur snabbt timmarna gått enbart genom, som spelskaparna 1D10+5 skriver, "chucking dice and vividly hallucinating other worlds".
Ett annat mikrospel är Solo Orbits som i mångt och mycket är en reskin av Dark Fort fast till rymdspelet Death in Space. Det är också enkelt och kul, men ibland liknar det Dark Fort lite för mycket.
Innan jag började med adventskalendern använde jag bloggen som dagbok för min rollperson i Her Odyssey. Uppmärksamma läsare noterar att detta projekt rann ut i sanden, och det har nog att göra mer med att det blev för stort för mig att ta tag i; det hade nog varit bättre om jag hållit anteckningarna privata så jag inte förletts att skriva för skönlitterärt och därmed gjort en för stor berättelse. Jag vill ändå rekommendera spelet eftersom det mest ger olika förslag på vad som kan hända och man får stor frihet i att hitta på, samtidigt som konceptet är tydligt (en kvinna är på väg genom ett postapokalyptiskt landskap).
Hoppas att jag kunnat inspirera någon av er att börja spela solospel, oavsett om det är en total novis eller en erfaren spelare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar