Minne från i somras

Fruängens Torg, onsdag, betong och vatten. Folk vimlar. Några byggnadsarbetare håller på att kostruera en korvkiosk. Mannen bredvid mig på bänken - rödlila ansikte, rena blåbyxor - tittar mot byggarna.

"Ävafaan", säger han. "Fårom hålla på hur som helst, polackerna?" Han säger det rätt ut i luften, kanske tänker han att jag lyssnar. Han höjer rösten och nästan ropar: "Jag skulle kunnat göra det bättre själv!"

Sen drar han den sista klunken ur sin starkölsburk, ställer den på bänken med dom andra burkarna och fäller ner solglasögonen.

Byggarnas hammare dunkar. Fontänen i mitten av torget sprutar sin eviga stråle. Solen gassar. En snarkning hörs från den rödbrusige karln.

Min rast är över, jag ställer mig upp, sträcker på mig och ger mig iväg till nästa vårdtagare.

Högtidhen

Eftersom jul och påsk innebär i princip samma maträtter i det här likriktade kulturmarxistiska feministsamhället där man inte får säga vad man tycker, så borde de båda högtiderna slås ihop till en enda, och kallas för pjåskhen. Det har jag nu skrivit med lödpenna på tre olika fläsksvålar och skickat till Språket i P1, Svenska Akademien och Ebba Witt-Brattström.

SÅ KONSTIG INSÄNDARE!

Jag kan på nåt sätt förstå litegrann hur personen som skrev den här insändaren tänkte. Hen ville hålla upp en "skrattspegel" så hens motståndare skulle förstå hur sjuka deras argument är. Hen försökte sig på satir, men på den skummande vrede som ligger alldeles under ytan i denna text gör insändarskribenten så blind att hen inte ser att hen byggt en halmgubbe från grunden. Texten är helt enkelt SÅ KONSTIG!

Transkribering:

Marfor gläds över att mapp har fått en flojk

Debatten kring pronominet hen har fått mig att tänka igenom hur många könsbestämmande ord det faktiskt finns i vårt språk.

Det borde man kunna ändra på genom att kombinera de könsbestämmnade orden till helt nya könsneutrala ord. Så här nämligen: pojke och flicka får blir flojk, dotter och son får bli dott, mamma och pappa får bli mapp, farmor och farfar och mormor och morfar får bli marfor - och herr och fru får bli furr.

Vad sistnämnda exempel beträffar har jag tänkt ut en lämplig könsneutral beteckning för trafikmärket Herr Gårman. Först och främst ersätter jag alltså Herr med Furr. Det olämpligt maskulint klingande pronominet man gör jag till mon genom att kombinera man och hon.

Slutligen internationaliserar jag går till gar. Jag får då fram beteckningen Furr Garmon, som ju lämpligen bör tillgodose högt ställda krav på könsneutralitet.

Ja, det här är bara en liten del av min funderingar, och jag har tillskrivit Svenska Akademien i ärendet för att med dess hjälp kunna ge tyngd åt mina mer omfattande språkliga reformplaner i könsneutral riktning.

(insändaren publicerades i Mitt i Västerort tisdag 27 mars 2012)