lördag 23 januari 2016

Återkomsten - Star Wars II

Nu har jag sett klart SW: Rebels och den gjorde mig inte besviken. En perfekt blandning av ny story, kända inslag, humor och spänning. Det får mig att vilja spela Star Wars: Knights of the Old Republic 2, som jag bara spelat igenom en gång på tyska (fick inte tag i nån annan piratvariant). Det spelet har alltid överskuggats av KotOR 1, som jag nog spelat igenom med nästan alla kombinationer av klasser som går. KotOR 2 känns ofullständigt, vilket har lett till att några fans har haft som projekt att göra det mer helt. Jag kanske ska spela igenom den versionen när jag har någon stund över.

Det som gör mig mest imponerad av Star Wars är att det lyckas få ur sig hyfsade, för att inte säga riktigt bra, produkter trots att det så uppenbart görs i syfte att tjäna pengar. Dock är nog min uppfattning om kvalitetsbristen i sådant som skapas ur profithunger något färgad av min uppväxt med en proggarmamma och en syndikalistpappa. Även om det är ultrakapitalismens stjärnkryssare nr 1, Disney och Lucasarts, som ligger bakom alla nya Star Wars-grejer så lyckas de faktiskt skaffa duktiga och drivna människor att göra jobbet. Allt för att inte uppröra kärnfansen antar jag!

Förresten, varför finns inte säsong 2 av Rebels på Netflix?!

onsdag 20 januari 2016

Återkomsten del 1 - Star Wars Rebels

Hej.

Jag brukar inte avge nyårslöften men på nyårsafton 2015 bestämde jag mig för att 2016 skulle bli Återkomstens År. Återkomsten skulle innebära att jag återupptäckte och återupptog gamla intressen och sysselsättningar, som t.ex. löpning, musikskapande och rollspel. Samt bloggande, bestämde jag mig för i dag.

Anledningen till att att jag vill återuppta gamla intressen är att jag känner att jag, sedan jag blivit pappa, har tappat en del av mig själv. Det låter kanske hemskt men det är det inte eftersom jag i gengäld har hittat en mycket större och viktigare del som är min papparoll och min oändliga kärlek till min son. Nu har jag dock ett längre tag gått i tankar på vad jag tyckte var roligt innan mitt barn kom till världen och det första som kom till mig var Star Wars.

Denna filmserie med tillhörande universum upptäckte jag som barn när filmerna gick på TV och intresset för både originaltrilogierna och extended universe har hängt med sen dess. För att fortsätta fördjupa mig i den massiva världen har jag nu, under stunder av egentid, börjat titta på den animerade TV-serien Star Wars: Rebels, som utspelar sig mellan episod 3 och 4 och handlar om en liten grupp som gör uppror mot det diktatoriska rymdimperiet. Efter tre avsnitt är jag avgjort positivt inställd! Serien har ingredienser som fans av Star Wars känner igen: en föräldralös pojke visar sig kunna använda Kraften, en mystisk mörk Kraftanvändare sker efter honom, en fumlig guldfärgad protokolldroid och en kärt blippande astromechdroid. Det här kan bli bra! En sak som förändrats sen jag blev pappa är att jag, när jag ser SW: Rebels, funderar på om och när mitt barn ska se den, i vilken ordning jag ska visa honom filmerna (det lutar åt the Machete Order) och om han kommer att tycka om det! Den sistnämnda funderingen gör mig nervös, tänk om han inte gillar det alls! Då får jag försöka tänka att han faktiskt inte är jag, och att han kan ha helt olika intressen och att det är okej och att jag älskar honom ändå såklart! Jag vill bara inte att det ska bli som för pappan jag såg på tåget som entusiastiskt och förväntansfullt stack till sin 12-årige son en William Gibson-bok. Sonen läste första sidan, slog igen den och avfärdade den med "det var så många konstiga ord".

Jag kommer att fortsätta blogga om andra saker jag återupptäckt under 2016, mest för att jag själv inte ska glömma bort mitt nyårslöfte.

fredag 5 september 2014

Ett kort möte med en främling i parken

Här är händelsen: 
Vi, fyra småbarnsföräldrar med tre barnvagnar, går på promenad i Pildammsparken en solig fredagsförmiddag. Du, en man i 65-årsåldern, tar en löptur i samma park. Längs motionsslingan möts vi, och du anser att vi tar upp för stor plats på banan, varför du skriker "ah men vad är detta nu? Håll till höger, för helvete!" När en av oss, den kanske mest impulsiva, svarar med att skrika "håll käften!" då du redan hunnit ett tiotal meter, anser du det vara rätt och riktigt att vråla "JÄVLA [grovt könsord anspelande på det kvinnliga könsorganet i plural]" till oss. 
Här är mina frågor: 
Ansåg du att enbart den av oss som skrek att du skulle hålla käften var flera av denna typen av könsorgan, eller ansåg du att alla sju som var i vägen för dig, inklusive våra två månader gamla bebisar, var denna vulgära beteckning för snippan?
Ansåg du att det för dig var hel omöjligt att ta ett steg utanför motionsspåret för att möta oss?
Anser du att det värsta man kan kalla fyra vuxna människor och tre spädbarn för är kvinnliga könsorgan, och i såna fall varför?
Hade jag varit mer snabbtänkt och snabbfotad hade jag sprungit ikapp dig och ställt dessa frågor till dig ansikte mot ansikte, men du hade för bra löptempo.

Jag hoppas att du läser det här och tänker efter en extra gång innan du bestämmer dig för att använda ett sånt ord som skällsord igen. Det kan nämligen få det att verka som att du hatar sagda könsorgan och alla dess bärare, oavsett om de definierar sig som kvinnor, män eller något däremellan. Och det vore en skrämmande tanke, tycker inte du?

/Simon

söndag 6 april 2014

ALIENATION

framtiden
[vill tillbx t livmodern]
en varm filt av människo
tårar människans omfamning

en gris en ko
en alienerad 2010-talsbo
försäljare, enskilda firmor,

livet som telefonsamtal

där vi lägger in lägger
an lägger på

och i slutet kommer
notan
Tag dig i akt snart
bränner vi upp din entreprenörs
anda
du får inte köpa mig
jag vill inte sälja dig
En dag ringde jag till Mormor
men det var inte i dag
hon svarade "Hedman" med betoning på
sista stavelsen (Hed/man
det känns som 10 år sedan)

"På fabriken" "på kontoret"
En stark man förgås i samhällets tiotusen-
åriga slagg men varför
Inter aktion mellan sten och sand
Vi vill opp! Vi vill opp! Blod på tröjan dinosaurier
förmultnar i min bil
Vi är vi vi är många vi är alla
vi är dinosaurier vi förmultnar
vi är äppelträd vi är dessutom verb,
substantiv, adverb, räkneord, vi är livet
vi är allt vi stiga ur vulkaniska djup,

vi är inget, vi är inte en, vi är.
Särskilj dig inte från ditt syskon.
i skolan är vi. Vi är.

Alfa och omega, jag skulle tryckt på alla
knappar, Hermes och Afrodite.

onsdag 15 januari 2014

Som mosad potatis

När jag gick på gymnasiet var Reroute to Remain med In Flames min bästa skiva. Min polare Adam och jag brukade åka runt i hans bil på rasterna och håltimmarna och spela den varje dag (vi hoppade över Transparent för den kändes som ett filler track). För några dagar sen lyssnade jag på den skivan igen, och kunde till min besvikelse inte känna den där fantastiska känslan som musiken bragte mig för över tio år sedan. Jag insåg såklart att jag åldrats och mina musikpreferenser med mig. Jag kunde dock uppskatta skivan som nostalgisk hågkomst av tider som flytt.
    Det fick mig att tänka på en fläng liknelse. Reroute to Remain är för mig som mosad potatis. När jag var liten och började få smakportioner så tyckte jag mycket om mosad potatis, men när jag blev äldre hittade jag andra saker jag tyckte om mer. Den mosade potatisen kompletterades med smör, salt och vitpeppar, och det blev otänkbart att bara äta potatismos utan något protein till. Mammas älgköttbullar och renfärsbiffar blev det självklara komplementet, och ju äldre jag blev, desto fler saker lärde jag mig ju att tycka om. Skulle jag smaka mosad potatis utan tillbehör idag skulle jag tycka det var smaklöst och trist, ungefär som jag nu tycker att In Flames är. Nåväl, det var bara det.

tisdag 14 januari 2014

Problemlösning

Idag har jag av olika skäl besökt både Försäkringskassans, Skatteverkets och CSN:s websidor. Dessutom har jag skrivit en del på en hemtenta. Alla dessa saker är ångestframkallande men jag kom på en perfekt lösning som funkade för mig! Allt som behövdes var en enkel bildgoogling: Lev Vygotskij. Med hjälp av bara några få bilder av denne ryske filosof, pedagog och psykolog lugnade jag ner mig och kunde återgå till det akademiska skrivandet.

Nä just ja, jag behövde ta en halvtimme av min tid för att göra detta skrivbordsunderlägg också. Nu har jag jämt dessa kloka citat och underbara människor att titta på så fort jag tvekar i min lärargärning.


måndag 26 augusti 2013

Föryngring/förväntan

Min far var skogsarbetare, och jag har själv arbetat i skogen. Dessutom är jag född och uppvuxen i nära anslutning till naturen. Därför är det kanske inte så konstigt att jag inte ogillar åsynen av en föryngringsyta.
    För er som inte känner till det ordet så ska jag berätta att det i folkmun brukar kallas hygge eller kalhygge och var, åtminstone för några år sedan, allmänt sett som något som förstörde naturen, var som ett sår i landskapet. Kalhyggen, människans vidriga förstörelse av skogen, en tanklös skövling bara för att skövla. Men så tänker inte jag.
    Människan brukar skogen. Vi behöver dess material för t.ex. pappersbruk och byggnadsmaterial; se dig omkring och jag törs nästan lova dig att du har minst en sak inom räckhåll som är gjord av trä. För att få fram trä krävs ett tålmodigt jobb. Det handlar liksom inte bara om att planlöst välja ut några hektar och såga ner hela skiten för att göra reklamblad av det, utan den skog som slutavverkas i dag planterades för kanske 70 år sedan. Redan då fanns en plan för hur träden skulle växa som bäst i den biotop de fanns i, hur de skulle gallras och skyddas och vilka områden som inte fick avverkas alls. Självklart ändras reglerna med tiden - förut skulle all skog huggas ner, men på senare år sparas t.ex. impediment och döda träd - men planen fanns där. Om 70 år kommer vi hugga ner dessa träd för att sedan plantera nya som ska huggas ner om 70 år...
   Där man i dag ser ett hygge, ser man om några år späda plantor skjuta upp. Plantor som ska inspekteras, räknas, röjas, gallras och slutligen avverkas. Jag förstår att nyberedd mark, med jämna rader uppvända av en traktor, kan se steril och död ut, men jag tycker att det är vackert. Liksom en nysatt blombänk om våren skvallrar om den blomsterprakt som komma skall, liksom surströmmingslukten associeras med den underbara smaken, så ger en markberedd föryngringsyta mig en förväntan om nytt liv. En plats i ett kretslopp äldre än människan.