onsdag 6 mars 2013

Som en sån där filmlärare

Det är min andra vecka som lärarpraktikant, och jag börjar inse att mitt val av utbildning är rätt. Jag älskar kicken av att känna att jag hjälper någon, känslan att få någon att lyssna och intressera sig av det jag säger. Dock har jag redan upplevt svåra situationer.

I dag höll jag min allra första lektion. Jag hade planerat allt själv, valt ut material, skrivit instruktioner, övat på vad jag skulle säga. Klassen, en etta på gymnasiet, består av 14 elever varav tolv är kvinnliga och är två är män. Min föreläsande del av lektionen gick bra förutom att jag i nervositeten var lite virrig. Den svåra situationen hände när eleverna skulle arbeta själva. De två killarna satt och pratade med varandra och störde tjejerna som försökte jobba. Att manliga elever tar mer plats och pratar mer i klassrummet är ju ingen nyhet precis, men det var sakerna de sa som jag reagerade på. Förutom vanligt prat om saker som inte hade med undervisningen att göra så kom det två fruktansvärt sexistiska slagord, som jag vet florerar på forum som 9gag och liknande.
- GET BACK IN THE KITCHEN! skrek en 15-årig kille till en jämnårig tjej. MAKE ME A SANDWICH!
Detta hände upprepade gånger. Jag visste inte vad jag skulle göra; jag hade bara träffat klassen en gång tidigare, och kände mig osäker på vad jag skulle säga till dem. Jag har tänkt mycket på det här i efterhand, och kom under kvällen på en idé som jag vill lägga fram till min handledare för att höra vad hon tycker.
Jag vill bli som en sån där filmlärare, en som kommer till en nedgången skola i ett fattigt stadsområde och under ett läsår lyckas förvandla ett gäng lågpresterande ungdomar utan framtidshopp till klassen med områdets högsta betyg. Eller kanske inte. Min praktikperiod slutar om två veckor, och på den tiden så kommer jag att träffa de här eleverna tre gånger, men ändå. Jag vill riva min grovplanering som hade med att öva inför det nationella provet att göra, och i stället ge ungdomarna en crash course i feminism, med en stor dos av vanlig hövlighet. Jag vill inte att en kille ska säga nåt sånt till en tjej, jag vill inte att någon ska kunna säga något sånt till någon! Jag vet att det är fåfänga att tro att jag kan göra om en 9gag-skolad nymornad kvinnohatare till en vettig feminist på tre 90-minuterslektioner, men något litet jävla intryck kan jag väl göra?
Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag tänker börja med att fråga på Twitter i afton, och i morgon bitti ska jag höra med min handledare vad hon tycker.
Det står uttryckligen i LGY11, den nuvarande läroplanen för gymnasiet, att utbildningen ska gestalta och förmedla "människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor." Och det borde väl min handledare gå med på?
Om inte kanske jag gör en kupp.

söndag 3 mars 2013

Drömkonserter

Jag har just avslutat min första riktiga VFU-vecka, det vill säga lärarpraktik. Jag är lärarkandidat på en gymnasieskola i Malmö och det känns fint och bra och bra och fint, men när jag hamnar i en ny livssituation tar det alltid kring en vecka innan min själ lugnar ner sig. Detta brukar visa sig i mina drömmar, som ofta blir väldigt klara och långa, med färger och musik. I veckan har jag till exempel varit på minst två konserter och ett födelsedagskalas i sömnen. Den första konserten var med Iron Maiden, ett band som jag uppskattade mer förr i tiden, då jag var tungt inne på heavy metal. Jag minns inte mycket av drömmen förutom att jag var besviken över att de inte spelade hårdare låtar. Den andra konserten var med en av mina favoritartister, nämligen David Bowie. Det var en speciell konsert, eftersom han för första gången använde sig av sitt alter ego, rymdrockstjärnefrälsaren Ziggy Stardust, och jag tror att jag hade något med det att göra. Mott The Hoople stod också i publiken och sjöng med då Bowie spelade deras låt All The Young Dudes.

Eftersom det är söndag och jag fått syre och D-vitamin till hjärnan och kroppen genom långa promenader med min sambo, så kom jag på en idé. Jag startar en spellista med låtar/band jag drömt om, som en sorts musikalisk drömdagbok. På så sätt kanske jag kommer att minnas vad jag drömmer om lite bättre, och ni får ta del av den sovande Simons sångval.

På återhörande grabbar och brudar!