Ett kort möte med en främling i parken

Här är händelsen: 

Vi, fyra småbarnsföräldrar med tre barnvagnar, går på promenad i Pildammsparken en solig fredagsförmiddag. Du, en man i 65-årsåldern, tar en löptur i samma park. Längs motionsslingan möts vi, och du anser att vi tar upp för stor plats på banan, varför du skriker "ah men vad är detta nu? Håll till höger, för helvete!" När en av oss, den kanske mest impulsiva, svarar med att skrika "håll käften!" då du redan hunnit ett tiotal meter, anser du det vara rätt och riktigt att vråla "JÄVLA [grovt könsord anspelande på det kvinnliga könsorganet i plural]" till oss. 

Här är mina frågor: 

Ansåg du att enbart den av oss som skrek att du skulle hålla käften var flera av denna typen av könsorgan, eller ansåg du att alla sju som var i vägen för dig, inklusive våra två månader gamla bebisar, var denna vulgära beteckning för snippan?

Ansåg du att det för dig var hel omöjligt att ta ett steg utanför motionsspåret för att möta oss?

Anser du att det värsta man kan kalla fyra vuxna människor och tre spädbarn för är kvinnliga könsorgan, och i såna fall varför?

Hade jag varit mer snabbtänkt och snabbfotad hade jag sprungit ikapp dig och ställt dessa frågor till dig ansikte mot ansikte, men du hade för bra löptempo.

Jag hoppas att du läser det här och tänker efter en extra gång innan du bestämmer dig för att använda ett sånt ord som skällsord igen. Det kan nämligen få det att verka som att du hatar sagda könsorgan och alla dess bärare, oavsett om de definierar sig som kvinnor, män eller något däremellan. Och det vore en skrämmande tanke, tycker inte du?

/Simon

ALIENATION

framtiden
[vill tillbx t livmodern]
en varm filt av människo
tårar människans omfamning

en gris en ko
en alienerad 2010-talsbo
försäljare, enskilda firmor,

livet som telefonsamtal

där vi lägger in lägger
an lägger på

och i slutet kommer
notan
Tag dig i akt snart
bränner vi upp din entreprenörs
anda
du får inte köpa mig
jag vill inte sälja dig
En dag ringde jag till Mormor
men det var inte i dag
hon svarade "Hedman" med betoning på
sista stavelsen (Hed/man
det känns som 10 år sedan)

"På fabriken" "på kontoret"
En stark man förgås i samhällets tiotusen-
åriga slagg men varför
Inter aktion mellan sten och sand
Vi vill opp! Vi vill opp! Blod på tröjan dinosaurier
förmultnar i min bil
Vi är vi vi är många vi är alla
vi är dinosaurier vi förmultnar
vi är äppelträd vi är dessutom verb,
substantiv, adverb, räkneord, vi är livet
vi är allt vi stiga ur vulkaniska djup,

vi är inget, vi är inte en, vi är.
Särskilj dig inte från ditt syskon.
i skolan är vi. Vi är.

Alfa och omega, jag skulle tryckt på alla
knappar, Hermes och Afrodite.

Som mosad potatis

När jag gick på gymnasiet var Reroute to Remain med In Flames min bästa skiva. Min polare Adam och jag brukade åka runt i hans bil på rasterna och håltimmarna och spela den varje dag (vi hoppade över Transparent för den kändes som ett filler track). För några dagar sen lyssnade jag på den skivan igen, och kunde till min besvikelse inte känna den där fantastiska känslan som musiken bragte mig för över tio år sedan. Jag insåg såklart att jag åldrats och mina musikpreferenser med mig. Jag kunde dock uppskatta skivan som nostalgisk hågkomst av tider som flytt.
    Det fick mig att tänka på en fläng liknelse. Reroute to Remain är för mig som mosad potatis. När jag var liten och började få smakportioner så tyckte jag mycket om mosad potatis, men när jag blev äldre hittade jag andra saker jag tyckte om mer. Den mosade potatisen kompletterades med smör, salt och vitpeppar, och det blev otänkbart att bara äta potatismos utan något protein till. Mammas älgköttbullar och renfärsbiffar blev det självklara komplementet, och ju äldre jag blev, desto fler saker lärde jag mig ju att tycka om. Skulle jag smaka mosad potatis utan tillbehör idag skulle jag tycka det var smaklöst och trist, ungefär som jag nu tycker att In Flames är. Nåväl, det var bara det.

Problemlösning

Idag har jag av olika skäl besökt både Försäkringskassans, Skatteverkets och CSN:s websidor. Dessutom har jag skrivit en del på en hemtenta. Alla dessa saker är ångestframkallande men jag kom på en perfekt lösning som funkade för mig! Allt som behövdes var en enkel bildgoogling: Lev Vygotskij. Med hjälp av bara några få bilder av denne ryske filosof, pedagog och psykolog lugnade jag ner mig och kunde återgå till det akademiska skrivandet.

Nä just ja, jag behövde ta en halvtimme av min tid för att göra detta skrivbordsunderlägg också. Nu har jag jämt dessa kloka citat och underbara människor att titta på så fort jag tvekar i min lärargärning.