måndag 24 december 2012

Lucka 24

God jul!
Hoppas att Kalle Anka var lika roligt i år, trots att era älskade rasistiska stereotyper blev bortklippta. Nu är det dags för min julaftonslucka. Den ska jag fylla med en fantastiskt rolig lek som brukar rendera fnitter och gapskratt från alla inblandade, och som varit närvarande vid nästan varje julafton jag kan minnas. Den heter skvallerposten och har enkla regler.
Ni behöver:
En penna för varje deltagare.
Ett papper för varje deltagare.

Pappret ska vara vikt i fyra lika stora bitar. Ovanför varje kolumn ska följande skrivas:
DEN NAMN GÖR VAR



Sedan viks DEN-sidan fram.


Leken börjar med att alla deltagare får varsitt papper och varsin penna. Sedan ska de skriva adjektiv (ord som beskriver substantiv) i DEN-kolumnen. Det kan vara ord som "illaluktande", "fule" och "gravskändande". Efter att kolumnen fyllts, viks den undan så att NAMN-kolumnen kommer fram. Sedan skickas pappret medsols. De namn som ska fyllas i är fria att välja, men vi brukar skriva in alla deltagare i leken. Pappret viks så GÖR kommer fram och skickas igen,. Nu gillar det att skriva verb i presens, det vill säga saker man kan göra i  "idag-form". Exempel är "spyr", "gråter stillsamt" eller "skändar gravar". Samma procedur som innan sker, och VAR-kolumnen viks fram. Där ska man skriva platser (eller sinnestillstånd). "På skithuset", "bland inuiterna" eller "i stark förvirring". Efter det skickas pappret medsols ännu en gång, och sen är det dags för uppläsning. Bli inte förvånade om ni får veta helt nya saker om era släktingar och vänner!

God "fortsättning"!

söndag 23 december 2012

Lucka 23

Hej kära läsare!
Nu så här när det "lackar" mot "jul" tycker jag att vi ska ha lite skoj tillsammans! Va? Va? Va? Därför föreslår jag att jag tar denna dag-före-dopparedan och introducerar en skrivarstuga i bloggform! Jag tycker också att jag ska börja med att skriva en dikt som jag påbörjade i maj. Jag vet inte riktigt vilket år det var, men jag vet att det var i maj. Diktens första del skrev jag då, och andra delen skrev jag för några dagar sen. Eventuellt ska den få en tredje del.
Det jag vill att ni ska göra är tre saker: för det första ska ni i kommentarsfältet skriva vad ni tycker om diktens innehåll, vad ni får för känslor och så vidare. För det andra ska ni skriva vad jag kan göra för att få innehållet att lyfta, det vill säga rent forminriktad respons. För det tredje vill jag att ni själva skriver en text och så har vi lite julmysigt responsarbete i kommentarsfältet! Tanken är att denna skrivarstuga ska fortsätta även efter jul.
Så, här kommer min text:

Tapparsidan
1.
Går du längs med stigen har du chans att komma fram
väntar du för länge dammar stegen helt igen
Om du kommer fram finns det ändå ingen där
och jorden snurrar, halssjuk och dan

Vi sätter potatis och skördar isflak
polisen sätter fast dig när du pissar
du vill bli brottslig för att bryta mot tyngdlagen
men faller handlöst upp i leran

Har du en gång förlorat spelet
är du på tapparsidan
det som skaver i njuren
är tapparsidan hos dig

Köpte en korvring på Konsum, det var bara luft i skinnet
kassören kastade med huvudet, det träffade charkdisken
hon är på tapparsidan, tappar huvudet ibland
du är på tapparsidan, finner aldrig det igen

"Det är på förlusten man skall leva" sa han
och du tänkte "jag kommer att finnas jävlat för evigt"
men du sa det inte för du visste inte om
att även han var på tapparsidan

Igår finns bara, idag var en dröm, du tappar minnet
men finner vansinnet
du försöker dansa men slår ut en tand
när du faller handlöst uppför rulltrappan


2.
Det finns inga bevis för att tapparsidan är kvar i dig
genen har nog tillbakabildats
det är väldigt ovanligt bla bla bla
du tittar på doktorn med den sjukes glänsande ögon

Ett stilla regn vrålar sönder dina fönster
du tar fram tvål, schampoo, balsam, handduk
passar på att duscha i den strilande sanden
tappar tvålen, en orch stjäl den

Svartalfer dansar runt stången
du blåser i munspelet in ut in ut
det låter som när du var barn
dansen ringlar sig runt hypofysen tut tut

Du tappar fattningen, hittar den på Hemköp
en leende dalkulla plockar upp den
du tappar ansiktet, tapparsidan kryper fram igen
vid självbetjäningskassan visar den sitt titaniska grin

Över gågatan dinglar lamporna i sandstormen
du kisar i din Stormtrooperdräkt
trots att hjälmen håller ute även väldigt små partiklar
(det fick du veta när du pluggade på Imperiets militärskola)

Julskyltningen pågår alltid
Stormtroopers har jämt varit på tapparsidan
ditt gevär hänger på ryggen
du är på jakt men du vet att du kommer att missa
och bakom dig springer svartalferna i sina tofflor

lördag 22 december 2012

Lucka 22

Mats Jonsson heter en av mina favoritserietecknare. Han är en av serieförlaget och tidskriften Galagos två redaktörer, och har ritat serier sen mycket ung ålder. Det som jag gillar bäst med hans verk, som nästan uteslutande är självbiografiska, är att jag känner igen mig. Hans barndomsskildring Pojken i skogen, till exempel, innehåller vissa saker som är nästan skrämmande lika händelser under min egen uppväxt. Jag tänker mig att han gjort sina personliga och privata berättelser allmängiltiga, något som många självbiografiska författare försöker göra men få lyckas med. Nu fick jag drastisk parallell i huvudet, nämligen till de utomjordiska varelserna asari i tevespelet Mass Effect. I något av spelen antyds det att en asari ser olika ut beroende på vilken art som betraktar dem. För människor ser de ut som smala människohonor, medans de ser ut salarians när en sådan tittar på dem. Ungefär så tänker jag mig nu alltså att Mats Jonssons serier funkar. Och precis som jag nämnde i förra inlägget är det kännetecknande för stor konst, att tolkningen är fri.

År 2008 kom Mats Jonsson ut med sin fjärde bok, I detta satans rum. Boken är den första i Svarta serien, som är ett slags motreaktion till Vita serien (obvz), en bokserie bestående av romantiska sjukhusskildringar. I detta satans rum är en kortroman om Mats termin i London 1994, då han pluggade på journalisthögskolan. Med sina sedvanliga svartvita och enkla, nästan naivistiska bilder tecknar Mats Jonsson det som brukar hända när svenskar studerar utomlands, men där finns också ett mörker (vilket bokseriens namn ju så smått alluderar till) som för mig skapar ett djup i berättelsen som får den att leva kvar i mig länge. En sak som skiljer den här boken från Mats andra böcker är att det knappt finns några tankebubblor, och inga förklarande textrutor. Detta, och det faktum att Mats under den här perioden odlat grunge-look med långt hår och hakskägg, distanserar, enligt mig, handlings-Mats och berättar-Mats från varandra på ett sätt som gör att jag som läsare kan se på berättelsen med ett utifrånperspektiv. Och jag får känslan av att det är något som Mats också gjorde när han skapade boken.

PS: ..-. --- .-. - ..-. .- .-. .- -. -.. . / ..-. ---. .-. -.- -.-- .-.. -.. / ... - --- .--. / ... -.- .. -.-. -.- .- / -.- -.-- -.-. -.- .-.. .. -. --. ... --- .--. .--. .- / ... - --- .--.

Lucka 21

På grund av att jag igår kom hem till Arvidsjaur och umgicks med familj och vänner hela dagen missade jag helt enkelt denna kalender och det känns... rätt okej faktiskt. Men lite pinsamt också, eftersom t.ex. Kristdemokraterna skulle få utstå mycket spe och hån om de skulle missa en lucka i sin kalender! Därför ska jag nu försöka fylla denna lucka med något som fyllt mig med så pass mycket lycka att det kanske sprids till er.

Keith Jarrett heter en pianist. Hans kanske mest kända verk är Kölnkonserten [youtube-länk], som är en timslång improviserad konsert från 1975. Den är borttagen från Spotify, vilket föranledde mig att inhandla skivan på CD.  Albumet kom snabbt att bli det mest bästsäljande i jazzhistorien, och det bäst säljande solopianoalbumet genom alla tider (whoa!)
Som det är med all stor konst så är det ingen som ärligt kan säga "jag vet att Kölnkonserten handlar om [känsla]/[företeelse]/[händelse]", utan allt är så fritt för tolkning det kan bli. Anser jag i alla fall. Ibland hjälper Kölnkonserten mig att slappna av, och ibland blir jag peppad. Oftast använder jag den när jag behöver koncentrera mig ordentligt på att t.ex. skriva skolarbeten (vilket för med sig bieffekten att jag, likt Keith, hummar och gör fukter så min flickvän börjar undra om jag håller på att få ett spasmanfall) men med det vill jag inte säga att det är så Kölnkonserten funkar för just dig. Du kanske bara tycker att den är omöjlig att lyssna på, som resten av min familj som får ångest av "ledsam pianomusik", och då får du tycka det. För det får man faktiskt tycka i det här landet, utan att vi i kultureliten kommer med slaktmasken.

PS: Jorden gick inte under! Tror jag!

torsdag 20 december 2012

Lucka 20

Då jag fortfarande är lite snuvig (vilket är det värsta som kan hända en kille, som ni säkert minns), så kan jag inte komma på nåt annat att fylla denna lucka med än en annan julkalender som hållit på i flera år och fått mig och många med mig att sucka, skratta och ta sig för pannan: ord- och bildvitsarnas konungar och drottningar Oioioi!

onsdag 19 december 2012

Lucka 19

Jag gillar frågesporter. Och jag gillar att vara bra på dem. Som tur är har jag hittat en bra quizpartner i min livspartner! Vi spelar gärna frågespel och brukar försöka slå varandra.
De frågesporter som vi regelbundet gör tillsammans är På Spåret och Melodikrysset (public service!) och dessa är mina tips i dagens lucka.

Ber om ursäkt om luckan var något fantasilös i dag, eftersom jag har dragit på mig en liten snuva som gjort mig seg i huvet.

tisdag 18 december 2012

Lucka 18

Som frekventa läsare av denna blogg vet, så brukar jag äta mat ibland. Det ni kanske inte vet är att jag också brukar laga mat! Och det ni ännu mindre vet är att jag brukar titta på matlagningsprogram!!!
Därför passar det utmärkt att dagens lucka fylls av ingen mindre än en ung, kvinnlig, rolig Floyd Patterson, nämligen Hannah Hart! Hennes youtubeserie My Drunk Kitchen är vad namnet antyder.

I detta avsnitt bakar hon tårta och dricker mousserande vin med Jenna Marbles, en annan internetvideokändis. Det är fullt med slams, trams och tråkroliga ordvitsar, och mat som man kanske inte vill äta men gärna vara med och laga.


måndag 17 december 2012

Lucka 17

I går var jag alltså hos svärisar och spelade julklappsspel. Det var väldigt roligt och en god idé om tanken på en vanlig juklappshandel och -utdelning ger dig ångest. I stället för att fokusera på vad som ska köpas till vem, så är målet här själva leken. Det krävs dock att alla är med på noterna förstås.

Julklappsspelet - regler
  1. Varje deltagare tar med sig minst ett, men gärna fler, paket. Det behöver inte vara något dyrt och nytt, utan kan vara filmer man sett, böcker man läst eller tavlor man tröttnat på. Affärer som Dollarstore och Tgr är också bra ställen att hitta klappar på! Det är roligast om alla paket är så fint inslagna som möjligt.
  2. Utdelningsrunda. Julklapparna placeras mitt på ett stort bort, och deltagarna sätter sig runt bordet. Sedan börjar någon att slå tärning (det kan vara den yngsta eller äldsta eller fulaste eller mest illaluktande eller gladaste eller den som först slår en sexa), och om hen får en etta eller en sexa så får hen välja ett paket från bordet. Om inte, går tärningen vidare medsols. Detta fortsätter tills alla paket är utdelade. Om det är någon som inte har något paket alls, så får hen ta ett paket av någon som har två eller fler.
  3. Nu är det dags för stöldrundan! Någon ställer en äggklocka på 20-30 minuter (tiden kan variera beroende på hur många som spelar) och vänder bort alla klockor så att ingen ska kunna tjuvtitta hur mycket tid det är kvar - denna runda baseras på att ingen riktigt vet det. Nu ska tärningen nämligen gå runt medsols på samma vis, men denna runda får den som slår etta eller sexa stjäla ett paket av någon annan, förutom från dem som bara har ett. Eftersom det går på tid är det brukligt att medspelarna hetsar och stressar den som ska slå, så de kan få chans att stjäla så många paket som möjligt. När klockan ringer är det slut!
  4. Nu öppnar alla sina paket i tur och ordning. Fröjd och gamman och julefrid sänker sig sakta över stugan, och i fjärran hörs bjällrors spröda silverklang.

Lucka 16

Eftersom gårdagen tillbringades med svärföräldrar och svägeskor och köttbullar och revbensspjäll och sill och julklappsspel så hade jag rakt inte tid att öppna luckan då, så ni får hålla till godo med två uppdateringar i dag istället.

-

När min familj först skaffade hemdator, någon gång kring 1996, så köpte min bror och jag datortidningar (en form av techblogg i pappersform), som ofta hade en så kallad CD-rom-skiva (uråldrigt lagringsmedium som bara rymde 650 megabyte) med på köpet. Där fanns speldemos och olika program (det som nu kallas "appar") som vi girigt installerade på datorn och körde. En av de demos som jag tyckte allra bäst om hette Broken Sword.
Vi blev genast hooked av den dramatiska introduktionsscenen, där en clown spränger det café i Paris som spelets huvudperson George Stobbart befinner sig på, och efter att ha pekat, klickat och klurat oss fram till den kloakbrunn där clownen måste ha passerat, tog demot slut och vi lämnades hängande, så att säga.
Nu minns jag inte riktigt om jag köpte fullversionen, eller om jag fick den i present, men ganska snart hade jag kommit ner i kloakerna och fortsatt min jakt på den mordiska clownen. Efter mycket huvudkliande och walkthroughkikande lyckades jag äntligen komma till den dramatiska slutscenen, och jag var förtrollad under hela speltiden. Scenerierna, karaktärerna, musiken och de kluriga, ibland nästintill (för en 13-åring) omöjliga gåtorna gjorde Broken Sword-världen till en som jag återvänt till många gånger under de följande sexton åren. Nu har jag återigen spelat igenom Broken Sword 1 och 2, och har precis påbörjat trean. Ettan och tvåan har jag vid det här laget spelat så många gånger att jag kan lösa de flesta gåtor utan att ens tänka efter, men jag hittar fortfarande nya små roligheter i dialogerna, saker som gått mig över huvudet den första gången jag spelade. Och jag tycker fortfarande att Broken Sword har ett av spelvärldens mysigaste soundtracks, komponerat av Barrington Pheloung (kanske mest känd för musiken till Kommisarie Morse.) Jag rekommenderar dig att införskaffa alla fyra spel i Broken Sword-serien och försöka ta dig igenom dem under julhelgen. And remember: don't cross the street until the little man turns green!

George Stobbart utanför det nyligen sprängda Café de la Chandelle Verte (=Gröna Lyktan, en DC Comics-referens?)
Uppdatering: Milda medeltida magiker, Läderlappen! Revolution Software, som ligger bakom Broken Sword-serien, har startat en Kickstarterinsamling för att finansiera ett nytt spel! The Serpent's Curse är arbetstiteln, och de har fått in nästan dubbelt så mycket pengar som de äskade! Det innebär, hoppas jag, att spelet kommer så fort som möjligt! Utropstecken!

lördag 15 december 2012

Lucka 15

Något jag brukar ogilla är människor som klagar på att Sverige är så "himla lagom", att alla svenskar bara "lyder Jante och Luther" och att det är "typiskt svenskt" att t.ex. helst inte vilja sitta bredvid någon på bussen. Därför borde det vara konstigt att jag gillar Bodil Malmstens roman "Priset på vatten i Finistère". Där berättas om en kvinna som flyttat från Sverige, som hela tiden klagar på sitt "forna fädernesland" där alla måste vara överens. Men faktum är att jag älskar boken. Den är dels en trädgårdsdagbok, dels en flammande uppgörelse med det hjärtlösa Sverige, med stelbent och ondskefull byråkrati och en socialdemokrati som förlorat både det sociala och det demokratiska, dels en metaroman som handlar om hur svårt det är att skriva en roman som heter "Priset på vatten i Finistère".
När jag läser Bodil Malmsten skrattar jag ofta till åt hennes välfunna oneliners, och lika ofta måste jag läsa om ett stycke eftersom hon mellan till synes triviala beskrivningar av sina blommor och träd döljer pregnanta, poetiska rader som får mig att haja till.
Det tog mig bara några dagar att läsa den här romanen, men jag vet att den kommer att stanna länge i mina tankar. Bodil Malmsten har krattat en zenträdgård i mitt huvud och planterat ek och Narcissus poeticus, som kommer att slå ut när jag minst anar det. En perfekt julhelgsbok, och ett perfekt innehåll i min julkalender.

www.finistere.se


(PS: Jag har nu tagit en paus från Twitter och Facebook.)

fredag 14 december 2012

Lucka 14

Det är fredag, och dags för vad twitteranvändare kallar för Follow Friday, eller #ff eller #ffse. Det är då användarna tipsar om vilka som är trevliga att läsa och samtala med. Konceptet var nog större i början av Twitters liv, men nu är det oftare så kallade "retweets" som är det primära sättet jag använder för att dels visa andra vilka twittrare som är intressanta, dels för att själv börja följa nya.
Efter denna tråkiga jävla beskrivning tänker jag alltså räkna upp ett antal grejer som jag har mycket nöje av:


  • Mina Fritidsintressen av Pontus Lundkvist skriver smarta och roliga texter, gör roliga och smarta bilder. 
  • Nanna Johansson är serietecknare, förbannad, klok. 
  • Crazy Town är en podcast med Kristoffer "Kapten Kringlan" "Kringlan" "Barnens Vän" Svensson och Josefin "Josefinito" "Pingel" Johansson. De är skojiga.
  • Internetzombierobots görs av Robin, som är lärare tillika vän. Skriver om musik och konst och smart och roligt.
  • 69 Love Songs, Illustrated är en blogg med tecknade tolkningar av The Magnetic Fields-låtar från deras kanske största album, 69 Love Songs (duh).
Ni kommer säkert inte orka klicka på länkarna för ni är unga och vet inte vad länkar är och tror bara att allt är smartphone och youtube och knapptelefon och Japp-xylofon och och och och och *blir ivägdragen genom snön* OCH TWITBOOK OCH FACER OCH 

torsdag 13 december 2012

Lucka 13

Staffan var en stalledräng. Eller han hette egentligen Sankt Stefan och var en martyr. Stallknekt var han dock, hos Herodes. Han såg stjärnan över Betlehem när han var ute med sina hästar, och red med bud om detta till Herodes (som ville bli kallad Den Store av sina polare).
I Herodes tronrum gick det till ungefär så här:
Steffe:  "Frälsaren är född!"
Herodes: "MEN JÅÅ! Grove Ove! Om det stämmer så kommer min stekta tupp resa sig upp och gala!"
Tuppen: "KUCKELIKU!"
Herodes: "Faan å!"
Staffan: "Jag sa ju d..." (meningen avbröts av att Herodes började kasta sten på Staffan så han dog).

Ja det här var myten om Sankt Stefan i korthet och dagens lucka innehåller min nuvarande bästa jullåt, Vittskövlevisan (spotifylänk), här framförd av Jul I Folkton-gänget med Esbjörn Hazelius på sång.

onsdag 12 december 2012

Lucka 12

En julkalender borde inte vara komplett utan ett fräckt julgodisrecept! Och denna godsak, som har uråldriga anor, hottade vi igår upp med ett enkelt men delikat tillägg. Här får ni
Knäck med mörk choklad(!!!) (grundreceptet snott från Norrmejerier)
2 dl grädde
2 dl ljus sirap
2 dl socker
2 msk smör
100 g mörk choklad

Blanda grädde, sirap, socker och smör i en tjockbottnad kastrull och rör om då och då, inte för ofta för då sockrar sig knäcken. Låt koka tills smeten klarar "kulprovet" (det vill säga att en droppe smet kan formas till en hård kula i ett glas kallt vatten) eller tills den uppnår 122 grader (vilket kan vara lite knepigt att mäta eftersom termometern, i min erfarenhet, har en tendens att doppa i botten och visa fel temperatur). Nåväl, smeten bör kokas längre än 30 minuter åtminstone!
Medan smeten puttrar lägger du ut ca 70 knäckformar på en lättsmord plåt eller bricka, och så hackar du chokladen grovt. Fyll knäckformarna till en tredjedel (eller till hälften om du bara Älskar Choklad), och när smeten är klar så fyller du upp formarna med den. Använd gärna två skedar för att få upp smeten. Be någon om hjälp, så det inte blir ett Sunes Jul-moment. Efter att du fyllt alla formar, så sätter du knäcken på kylning en stund, antingen utomhus (om det är kallväder) eller i frysen. Förvara sedan knäcken i en snygg burk, med smörpapper mellan varje lager.
Vi har haft nalta (=lide) svårt att hålla oss borta från att äta för mycket knäck, vilket får sägas är en kraftig klapp på den egna axeln. Och här finns en bild på några av våra knäck!

tisdag 11 december 2012

Lucka 11

bilden tagen från http://technosexualities.blogspot.se/
Dagens lucka är en muntlig aktivitet! Här ovan ser ni Hugo Balls dikt Karawane från 1916, och jag vill att du ska läsa den här texten högt. Det spelar ingen roll om du läser den för dig själv eller för någon annan, eller på vilket sätt du läser den, huvudsaken är att du läser. Beskriv sedan i mitt kommentarsfält hur du och din eventuella publik kände!

Hugo Ball och dadaisterna menade att meningslöshet var meningen och att bababababa hafafafafafa kakakakaka dadadadadada lili lu lu lâ krrrg krrrrg kj fdun fdun samhället ulongo ulgono goujhu huhu yt yt yt yt yt yt yt yt yt yt yt. 

måndag 10 december 2012

söndag 9 december 2012

lördag 8 december 2012

Lucka 8

I Uganda kan det bli olagligt att älska den man vill älska.
Regeringen vill genomföra en lag som innebär att homosexualitet är ett brott. Ett brott som straffas med döden. Förra året hindrades lagen att träda i kraft tack vare högljudda protester från omvärlden. Nu försöker de igen.
Alla som är för kärlek och mänskliga rättigheter måste skriva under och sprida den här namninsamlingen. Nu.

fredag 7 december 2012

Lucka 7


Hej!
Populärkultur i all ära, men det kan ju bli lite TRÖTTSAMT eller hur?! Ungdomar i dag med Spotifys och Iphone och klick och LinkeDin och sånt! Det blippar ju och bloppar i var människas hand nuförtiden! Hoouwa! som man säger i mina hemtrakter om något är äcklit.
Alltnog! Jag går att reparera denna populärkulturella överdos med ett skrivtips. "SKRIVTIPS" kanske nån tuggummituggande freestyle-lyssnande spoling utbrister, "näe fy för den lede, nu drar jag till tjorran!" Ja men så dra då! Stick! Låt dom som bryr sig vara kvar och läsa mitt tips!

Gick de nu? Bra. Mitt tips heter fem minuters riktad skrivning och introducerades till mig av Gunilla Molloy i min kursbok Reflekterande läsning och skrivning (2008). Det går ut på att du ska skriva ner allt du kommer på om ett specifikt ämne, eller om en viss fråga, på fem minuter. Anledningen är att du ska formulera dina tankar, och teorin är att du inte riktigt vet vad du tänker förrän du får skriva och läsa det. På det här viset kan även andra läsa dina spontana tankar och kanske få egna uppslag. Molloy använder detta ofta i undervisning, men detta går att använda i många andra sammanhang, du kanske t.ex. behöver sätta ord på en idé eller lära dig om något som du bara har begränsad kunskap i.
Och kom i håg, det är det första som faller dig in när du tänker på ämnet som du ska skriva ner, och försök skriva hela tiden ut. Det spelar ingen roll om stavningen eller grammatiken fallerar, det viktigaste är att det blir något.

Mums på pepparkakan hörni!
/S

torsdag 6 december 2012

Lucka 6

Shellac är en kåda som utsöndras av honorna av arten kerria lacca, en insekt som lever i skogarna i Indien och Thailand. Det processas industriellt och används för bland annat matglacering och som målarfärg. Det är också namnet på ett amerikanskt band.
Shellac bildades i början av nittiotalet och den musik de spelade kom att kallas post-hardcore, men själva har de beskrivit sig som en minimalistisk rocktrio. Jag har inte hört så många låtar av dem, men denna är en av dem och den är fasansfullt bra. Och egentligen bara fasansfull. Den heter Prayer To God och är just det, en bön till Gud. Protagonisten ber Herren om att döda två människor, en man och en kvinna. Det är ingen ljus historia, som du förstår, men det är en godbit som jag inte vill undanhålla dig, käre läsare. Slå på låten, titta ut på snön som (eventuellt) faller, tänk på döden, bli arg (antingen på protagonisten eller de han önskar döda eller nån helt annan som också är privat) och sen går du vidare med din dag, något vederkvickt. Seså! Klicka nu! Och lyssna med hörlurar!


onsdag 5 december 2012

Lucka 5


I dagens lucka: en av den svenska humorns största. Lasse O' Månsson var redaktör för Svensk MAD och HJäLP!, författare och en av de legendariska "Skäggen" i TV. Han har kallats för Sveriges Roligaste Man vilket jag tycker han var och är, ingen snubblande surpuppa kan ta ifrån honom den titeln. Jag har på antikvariat och loppmarknader lyckats få tag på några av hans böcker, och de har en humor som jag inte kan sätta fingret på. När jag läser t.ex. Sock It To Me, Daddy'O tycker jag det inte är så underligt att han kallas för den sjuka humorns fader.
Döm om min glädje när jag i en skivaffär hittade plattan på bilden, Lasse O' Månsson avslöjar Mitzi Gaynors hemliga liv! Med ett omslag av Hans Arnold, en av Sveriges bästa tecknare, är den inte bara rolig att lyssna på utan fantastisk att titta på. Med spår som "Den magsårsdrabbade asgamen" och "Läns-Jätten" utforskar Månsson en surrealistisk humorvärld full av non sequitur och parodier, så älskare av comedy i alla åldrar kan få en crazy stund vid skivspelaren. Dock kan denna skiva vara något svår att få tag på, så jag rekommenderar den intresserade att leta i andrahandsbutiker och antikvariat efter texter av Månsson.
Ett av de få ljudspår som jag hittat på Internet av Månsson är Korven, som jag tror kommer från hans radioprogram Blå Tummen.


Jag har själv, i en annan tid, på en annan blogg, skrivit av en av hans MAD-ledare som handlar om oktober. Det inlägget länkade jag till härom veckan, när jag skrev om november, men fan tror om nån av er läste det? Nä just det. Därför kommer länken här, sörru
Kram på er och lycklig läsning, vi ses i morgon i text och bild önskar eder framstående webskribent.

tisdag 4 december 2012

Lucka 4

Vem här minns hur det var att gå på mellanstadiet? Ja, upp med nävarna nu. Mhm, de flesta av er. Hur många av er minns det som en trevlig tid? Jaså, cirka hälften. Bakom dagens lucka hittar vi en bok för de av er som tog ner händerna. En bok som är del två i serien Hat och Multiplikationstabeller, och redan med den titeln tror jag ni förstår vad den handlar om. Böggänget är en serieroman om ett kompisgäng bestående av mer eller mindre utstötta killar i en femteklass. Killar som hatar idrott, som hatar att "ställa upp för klassen", som hatar de präktiga. Killar som var lite som du och jag (medan jag säger detta har sportfånarna ställt sig upp och gått i protest och mumlat något i stil med "jävla... jävla bögjävel"), killar vars mellanstadieminnen berättas med humor och ilska på ett sätt som får mig att känna mig som om jag gick i just den skolan, i just den klassen. Julklappstips till din töntige kusin, till din morbror som en gång var töntig och behöver påminna sig om hur det kunde vara, eller till en som tillhörde sportfånarna för att hen ska få Se Hur Det Var.



måndag 3 december 2012

Lucka 3

Då var det dags för lucköppning! I dag har jag tenta i litteraturvetenskap, och därför tänkte jag att jag skulle tipsa om en av filmerna vi i min basgrupp såg till detta examinerande litteratursamtal. Filmen heter Kandahar och är regisserad av Moshen Makhmalbaf. Den utkom 2001, några månader innan terrorattacken mot World Trade Center och Pentagon i USA, och handlar om en journalist, Nafas, som försöker ta sig till den afghanska staden Kandahar för att förhindra att hennes syster begår självmord. Intrigen är egentligen ganska tunn, men jag anser att det filmmakarna ville göra var att visa på talibanernas fruktansvärda styre av Afghanistan, och hur människorna där levde i yttersta misär. En manlig läkare måste prata med en kvinnlig patient genom ett skynke, så att han inte ska råka få syn på hennes ansikte. 10-åriga pojkar hysteriskt reciterar koranen och hyllar kroksabeln och kalashnikovgeväret i mullaskolan. Människor som förlorat lemmar i minexplosioner hoppar desperat på kryckor för att hinna först till de primitiva benproteser som Röda Korset-plan släpper med fallskärm. När filmen kom fick den inte så mycket uppmärksamhet, Afghanistan ansågs inte som ett prioriterat mål för hjälp, men efter elfte september blev den hyllad.
Nu så här elva år efter terrordåden är det skrämmande och bisarrt att se hur människorna levde i inbördeskrigets Afghanistan, under mullornas fanatiska styre. Kandahar är en film som alla borde se för att inte glömma historien, men även för att inte glömma att ifrågasätta hur det ser ut i Afghanistan i dag, ett decennium efter USA:s invasion.

Nafas under burkan.

söndag 2 december 2012

Lucka 2

"Första ljuset tänt
nu är det advent"
Ovanstående rader skaldas traditionsenligt i vår familj den första söndagen i advent. Författare: okänd.
Dikten ovan leder in mig på den andra luckan i denna bloggkalender, och det ska handla om tonsatt lyrik av finaste slag, nämligen ett av mina bästa band, The Magnetic Fields. Jag har inte lyssnat på dem så fasligt länge, men de har stigit till toppen på min Last.fm-lista på rekordtid. De har väldigt många bra låtar, men jag tipsar om den mest relevanta för årstiden, Everything Is One Big Christmas Tree (spotify-länk). 


lördag 1 december 2012

Lucka 1


Välkomna till Egentligt Subjekts julkalender! Det ska villigt erkännas att jag i elfte timmen kom på att jag skulle curera en slik kalender, men jag ska försöka upprätthålla en daglig uppdatering fram till och med den tjufjärde dennes.

Bakom lucka ett hittar vi ett band som jag upptäckte för några år sedan tack vare en kommunal Spotify-lista. Jag blev genast tagen av de arga skriken, den driviga basgångarna och de otvättade riffen. Den första låt jag hörde är den jag kommer att tipsa om, men jag rekommenderar dig att dyka in i Sleater-Kinneys diskografi för att hitta din favorit.



onsdag 7 november 2012

Smaskigt soppa!

Ah, november! Årets blindtarm! Det enda bra med november är att den tar slut. Och att man får äta soppa.
Härom dagen kokade vi en utmärkt vietnamesisk pho, och sedan dess har jag haft drömt fanastiska MSG-drömmar. Umami är min mami! Och här kommer receptet!

Novemberpho med kyckling (två portioner)
1½ liter vatten
1 phobuljongtärning (hittade detta på Kina Center Livs i Malmö, finns troligtvis i välsorterade asiatiska butiker)
1 kycklingbröstfilé
Glasnudlar, ca 125 g per person
3 vitlöksklyftor
2 morötter
1 bananschalottenlök
1 liten bit ingefära
Böngroddar
20 ml fisksås


Lägg nudlarna i blöt i kallt vatten tills de mjuknat.
Tärna morötterna i centimeterstora kuber. Strimla kycklingen, finhacka vitlöken och ingefäran, och strimla schalottenlöken.
Lägg kycklingen i en skål och häll på ungefär hälften av fisksåsen.
Koka sedan upp vatten och lägg i buljongtärning, resten av fisksåsen, morot, böngroddar, schalottenlök och vitlök.
Sjud tills morötterna känns halvmjuka. Lägg då i kycklingen. När den blivit vit och fast kan du lägga i nudlarna.
Koka tills nudlarna känns bra. Servera med chiliflingor och eventuellt mer fisksås.

Denna soppa vämer gott i höstmörkret och är nyttig utav helvete. Det finns de som påstår att glutamat är av ondo, men hur kan något som smakar så gott vara fel? Nä just det så ni som tycker det kan dra!

Alternativt kan man fräsa grönsakerna i lite rapsolja och sesamolja, om man vill ha en mjukare och rundare löksmak.

Edit: Jag kunde inte hålla mig. Jag gjorde den här soppan igen. MEN
jag ändrade receptet lite!
I stället för att tärna moroten så rev jag den grovt på rivjärn, och jag la även till strimlad vitkål. Jag svettade löken, moroten, kålen och vitlöken i raps- och sesamolja, hällde på vatten och buljongtärning, och sen adderade jag motståndsbiten: färdiggjorda frysta dim sum, alltså degknyten alltså kinapalt! (De fick ersätta kycklingen.) Dessa fick koka med resten av ingredienserna tills de.. ja, tills de blev färdiga. Jag använde inte nudlar denna gång eftersom de inte fick plats i grytan.
Till detta serverade jag chilinötter inspirerade av Mormors Dumplings i Stockholm. Jag blandade vanliga salta jordnötter med rapsolja och en liten nypa thailändska chiliflingor. Så pass mycket bättre än vanliga chilinötter att jag inte vet hur jag ska avsluta det här blogginlägget

tisdag 30 oktober 2012

Red Cooked Pork - en ursäkt

Jag utlovade i ett tidigare blogginlägg ett utförligt recept och en recension av det rödkokta fläsket men den uteblev. Här kommer ursäkten:

Revolutionens axlar
Rött standar bärs över fälten
folket samlas tätt, tätt
såsom riskorn i en skål.
Mao rör i grytan.
Han tillsätter stjärnan,
de röda axlarna sammanfogas
i revolutionens ragu.

Efter en timme på spisen
serveras maten
folket äter
Mao också

måndag 29 oktober 2012

Palt Är Allt


Huru man tillreder palten:
1. Ett antal råa potatisar av fast sort (t.ex. Bintje) skalas och rivs (alternativt förstörs på annat vis, i matberedare eller dylikt).
2. En mängd mjöl och en gnutta salt röres i potatismoset, tills det blir en smet som känns bra.
3. Samtidigt som paltsmeten blandas, skärs rimmat sidfläsk i små tärningar. Detta görs med fördel av den mest knivhändige i hushållet. Kom ihåg att använda ett vasst skärverktyg och att iakttaga rätt kroppshållning vid tärnandet. Om veganpalt erfordras, hoppas detta steg över.
3,5. Hej vegan! Om en djurfri palt önskas, fyll den med t.ex. malda kikärter, kidneybönor eller tofu som kryddats på önskat vis. Palt är som en tjockare potatisbaserad dumpling, vilket innebär att den kan serveras tillsammans med snart sagt alla tillbehör.
4. Under tiden detta görs skall en stor panna bräckt vatten bringas till kokningen. Om icke-vegetarisk palt önskas, ilägges en fläsksvål.
5. När så fläsk har tärnats och smet har mixtrats, så formas en kvadrat, ca 7x7x1 cm, av paltsmet, varvid en nypa fläsk placeras i mitten av kvadraten. Sedan trillas smeten försiktigt med mjölade händer till en boll, en så kallad palt. Palten placeras på en stor, fuktad träsked av modellen paltslev, och isänkes i det kokande vattnet. Där får palten ligga några sekunder, tills den mjöliga ytan har börjat ta ihop. Då kan palten varsamt lossas från sleven och låtas ramla till botten av grytan, där vattnets glada bubblor gör den sällskap.
6. Steg 5 upprepas tills all smet är slut. Då och då omröres vattnet så att palten ej fastnar på botten och gör kaos med kokningen.
7. När all palt flutit upp, är den klar att serveras med önskade tillbehör, där smör och lingonsylt får sägas tillhöra klassikerna.

Låt Er och Era vänner väl smaka!

fredag 12 oktober 2012

Red Cooked Pork (förberedelser)

你好 Internet food lovers!
Jag hittar många recept på W o r l d  W i d e  W e b, och de flesta låter väldigt spännande men jobbiga. Som t.ex. Sriracha Ice Cream Sandwich, bestående av 1. glass och 2. TUPPSÅSEN! Det ska jag göra nån gång när jag har samlat ett gäng kvinnor och män som uppskattar smaken av chili och thaibasilika (smaker min sambo inte är jätteförtjust i), men just nu har jag fastnat på en rätt som kallas Red Cooked Pork, eller kommunistkarré som jag väljer att kalla den.
Denna kinesiska rätt har ett vackert namn och ser väldigt fin ut. Röa fläskabitar som stekts i socker och kokats i soja och risvin.
Nå, jag tänkte börja kvällen innan med att göra en fulbuljong. Eftersom rätten kräver 1½ kopp buljong tog jag en halv grönsaksbuljongtärning och löste upp i kokande vatten. Sedan blandade jag i cirka en centimeter finhackad ingefära. Detta har fått koka i 10 minuter, och nu tänker jag låta buljongen svalna under natten.

Puss och kram och vi hörs i morgon!

lördag 1 september 2012

Ägg à la Internet

Jag mår inte riktigt bra. Det måste varit något jag ätit eller druckit. Under morgonen har jag bara fått i mig lite vatten med salt och socker i. Men nu börjar jag känna mig hungrig, så därför ska jag laga pocherade ägg. Det är ett enkelt recept jag har fått från www, därför kallar jag min version Ägg à la Internet. Jag bytte ut plastfolien i receptet mot en plastpåse, som jag tycker funkar lika bra. Du får naturligtvis krydda med vad du vill!

Ingredienser:

 Ägg, curry, flingsalt, peppar, rapsolja, en plastpåse.

Gör så här:

Lägg alla ingredienser i påsen. Knyt igen.


 Koka upp en liter vatten.


 Lägg påsen i vattnet!

 Låt koka i cirka fem minuter för lös gula.


 Snyggt!


Fräscht!

Denna rätt kanske inte ser mycket ut för världen, men den smakar förträffligt! Den är dessutom mycket mild för en sjuk mage. Smaklig måltid alla haters!

tisdag 28 augusti 2012

Var glad och nöjd för vet du vad, att kritiseras betyder att ditt skämt var bra!

Jag kom på en sak i går angående folk som blir arga när får kritik för att de skämtar kränkande, grovt och/eller rasistiskt.
När en människa med ljusrosa hy och XY-kromosomer, låt oss kalla hen Tyrm, drar ett skämt om Engla, Anna Lindh, människor med mörk hy, muslimer, judar och så vidare, så är det ju inte helt otänkbart att Tyrm blir kritiserad av människor som tycker att skämtet är opassande. Det är inte heller långsökt att Tyrm då slår ifrån sig och säger "i det här landet FÅR man inte skämta om vad som helst! för då kommer PK-maffian/feministerna/vänsterpacket och försöker förtrycka min yttrandefrihet!" Tyrm kan då med enkelhet bli uthängd som en Vit Kränkt Man och bli hånad av dem som kritiserade hens skämt. Tyrm skyller allt på en invecklad konspiration där araber, kommunister och feminister gaddar ihop sig för att tysta ner vanliga hederliga Tyrmssons som bara försöker utöva sin gudagivna rätt att dra ett bögskämt med polarna/på Facebook/Twitter. MEN! här tycker jag i stället att vår gode Tyrm ska ta ett djupt andetag och sen blåsa ut luften mellan leende läppar, ty: om någon reagerar med avsmak på hens skämt så ska hen ta det som att skämtet fungerade! Om ingen hade ryckt på axlarna åt det utan tvekan fantastiskt roliga skämt om att chokladboll heter "gambiaskalle med mjäll" som du skrev som Facebookstatus, så hade det inte varit roligt!
För medge, Tyrm, att du drog skämtet för att det var provocerande! Du Vill Vara Farlig, du vill tro att du är Bill Hicks eller Louis CK eller Måns Möller (lol jk), och det får du! Hade inte det varit provokativt att säga "neger" så hade du inte hållit på!
Och här är en annan liten grej du kan tänka på nästa gång du känner irritationen och ilskan över mörksens vänstermakter som försöker tysta din frihetsälskande skojfriska röst: de utövar OCKSÅ sin y-t-t-r-a-n-d-e-f-r-i-h-e-t! Och om du skulle bli bannad eller censurerad från ett forum, ta en titt i de regler som du underkastade dig när du gick med! Där står det kanske att Användaren inte får använda ett kränkande språk! Och då har du slösat alldeles för mycket energi på att låta din ilskas vassa fingertoppar knattra ner invektiv i versaler om vilket pack rödstrumpor som driver Helgon.se Twitter punkt com eller andra websajter! För då är det DU som gjort fel! Pinsamt, va?

Men viktigast av allt är ändå, Tyrm, att du inser att en arg reaktion är precis den reaktion du borde förvänta dig!

Tack för mig.

lördag 25 augusti 2012

Reklam

En gång deltog jag i ett masspoem två gånger. Det första har titeln Utanförskapet hos den dokumenterande personan, och det andra heter The Structure of Thought in Relation to the Structure of Power.
En intressant sak när det masspoesi är att jag inte är säker på exakt vilka textbitar jag själv har skrivit. Individen går upp i ett kollektiv och texterna samsas, får nya fästpunkter, bryts sönder och klistras ihop av redaktören (Freke Räihä), ett stort barn med en gudomlig limflaska.

Och när jag ändå håller på kan jag ju tipsa om att jag i mitt liv ritat färdigt två serier. Den första, var en Åttatimmarsserie som handlar om tidsresor, Marx&Engels samt en ondskefull katt. Den andra gjorde jag på 24 timmar och handlar om hur möbler och inventarier i min lägenhet konspirerar för att döda mig.

Så där, nu får det vara nog med självförhärligande.
Eller vänta, det är ju det min blawg går ut på. Så, här får ni se prov på min och min brors skådespelartalang:

 
Denna film är en fristående fortsättning på amatörfilmerna Alkismamman 1 & 2 som min syster och hennes kompisar gjorde. Man behöver inte ha sett originalen för att uppskatta detta mörka mästerverk.
(Obs: kan verka stötande för lettiska tittare.)

Undrar om er bild av mig för evigt förändras nu? Jag hoppas nästan det.

tisdag 14 augusti 2012

Till A-S

Måndagen den fjärde juli ligger slängd i skåpet under diskhon. Bredvid Jif-flaskan trasorna och svamparna har den förgångna dagen singlat ned. Vårdbiträdet missade sitt mål en stressig tisdag för några dagar veckor månader sen. Du sitter tyst i din stol i matrummet, omedveten om att en dag ur ditt förflutna hänger kvar vid soporna, klamrar sig fast vid nuet som ett spöke. Och mikrovågsugnens klocka blinkar 00:00. Jag undrar en sekund om tiden stannat, tills jag inser att om sekunder går, så går väl tiden.
Men måndagen 4/6 kommer alltid att finnas kvar, i skåpet under diskhon.


måndag 30 juli 2012

Busby Berkeley Dreams

Härom natten, just innan väckaren ringde, drömde jag om pappa. Det händer nästan varje natt, men denna dröm fastnade av någon anledning.
Vi var på en fest, eller en middag, och så började pappa spela på en flygel och sjunga. Jag föll in i sången och vi framförde en perfekt version av Busby Berkeley Dreams med The Magnetic Fields. Ofta när jag drömmer musikdrömmar är inte låten som spelas riktigt densamma som i den vakna världen, eller så glömmer jag vilken låt det var sekunderna efter att drömmen flutit bort. Men denna gång hörde jag alltså sången tydligt, och trots att jag aldrig hörde min pappa sjunga på riktigt, och trots att han hatade pianomusik, så kändes det verkligen som om låten kom från honom, från en annan värld.
Jag har tänkt på den låten mycket de senaste dagarna, och började fundera om texten hade nåt med oss att göra.
I haven't seen you in ages
but it's not as bleak as it seems
(...)
And now you want to leave me for good
I refuse to believe you would
Tja, några strofer kanske. Om man övertolkar. Och det kan jag väl göra. Oavsett vad så är det en fin låt, från en av de bästa skivorna jag nånsin hört. Och min pappa var ju den bästa pappan jag nånsin haft, som kanske nån nånsin kan få, så därför ska jag minnas den här drömmen.
Den här är till dig, Göte, trots ditt hat mot "pianomusik".

 

torsdag 5 juli 2012

En visa


Denna visa sjöng mamma för mig när jag var kanske 8 år, och jag tyckte den var så äcklig. Nu, 20 år senare, har jag vett att uppskatta god poesi. Kanske för att jag träffat en tjej som fått mig att uppskatta bajshumor.

"Den vänaste flickan på jorden jag vet,
Hon tjänte hos rikskommendanten
Hon satte sig uppå gärdsgårn och sket,
och torka sig i röven med vanten.

Hon vände sig om,
och titta på sin lort.
Hon sa det var rackarn
vad jag skiter stort!

Och så bet hon en bit utav kanten"

(Författare okänd)

lördag 16 juni 2012

Jag funderar på?

Denna lapp hittade jag på mitt nya jobb, och jag blev road av den.


Först trodde jag att det var en sån där "kluring" som man skulle få fundera på. Jag började till och med undra varför stolen inte går att föra tillbaka till den plats den stod. Sen förstod jag. Jag hade hittat Den Arga Lappen.
Jag kan verkligen se författarens illa tillbakahållna vrede när hen skrev dessa rader. En vrede som inte hindrade författaren från att lägga in talande clip-art och byta teckensnitt ett par gånger.
Vid ett obevakat ögonblick tog jag ner lappen och tog en kopia på den, så att jag skulle kunna ta med den hem och skriva detta. Jag undrar vad det säger om mig, i och för sig.
I sak håller jag med författaren men jag tyckte även det var roligt att tänka mig hur allt det här byggts upp under en lång tid, då skribenten gnisslat tänder över de kontorsmässiga snedsteg som hens kollegor ideligen tagit. Kanske hade textförfattaren till och med en liten anteckningsbok där hen skrev ner allt som störde henom, som hen tog fram på kvällarna. Tänkte "snart ska de få se". Och till slut satte hen sig ned vid sitt skrivbord med en kopp kaffe. Nu skulle inget få styra. Först, en snygg font med en bra fråga, sen en bild som verkligen fångar kollegornas uppmärksamhet. Och så började författaren pränta ner allt som stört henom: stolarnas position, pappershanddukar på toagolvet, spill, smulor...
Och efteråt, kanske redan när hen nålade fast lappen på anslagstavlan, så kändes det bättre. Det är inte bra att gå omkring med så här mycket vrede i kroppen. Jag är glad över att hen som skrev det här faktiskt gjorde det, annars hade hen haft en stor arg klump i magen varje dag.
(Och så är det ju en väldigt rolig lapp.)

söndag 3 juni 2012

Sju dar kvar i Eken

I morgon påbörjar jag min sista vecka som stockholmare. Nästa söndag tar jag mitt bohag och tågar ner till Skåne och kärleken. Jag tänkte ta tillfället i akt att lista några saker jag kommer att sakna, och några saker jag gärna kan leva utan.

Fördel Stockholm:

  • Det är nära till mina släktingar.
  • Det är trots allt staden som jag drömt om i många år.
  • Staffars Serier finns här.
  • Det har varit fantastisk upplevelse att bo i radhus med fina vänner.
  • Stockholm är vackert.

Nackdel Stockholm:

  • Det är långt till Pia. (Denna nackdel väger tyngst av dem alla.)
  • Det är dyrt att bo här.
  • Jag har ändå inte utnyttjat alla möjligheter i mina drömmars stad.
  • En chipspåse kostar 33 kronor.
  • Att bo med tre andra människor innebär ofta att städningen blir lidande.
  • Det tar så lång tid att ta sig från punkt A till punkt B.
  • Jag blir mikrostressad av: trasiga rulltrappor, tåg som är tre minuter sena, människor som går långsamt framför mig, långsam restaurangbetjäning...
Nästa måndag börjar jag arbeta i Norra Fäladens hemvård i Lund. Ironin, som ju alltid är som en jobbigt skämtande släkting, har gjort att Pia kommer att jobbba i... STOCKHOLM den första veckan som jag bor i Lund. KUL, ironin.

måndag 7 maj 2012

Här är en relativt komplett spellista sammansatt av låtar som Clear Channel Communications skickade runt till sina runt 1200 radiokanaler tiden efter 11/9 2001. Låtarna sades av Clear Channel ha "tvivelaktiga texter", och radiokanalerna råddes att inte spela dem. Okej, Free Fallin' kan jag förstå, men It's A Wonderful World och Walk Like An Egyptian?
(Värt att nämna är att ALLA låtar av Rage Against The Machine nämndes på listan.)

Jag har för övrigt tänkt sätta ihop den här listan jättelänge men kom mig inte för att göra det.

onsdag 11 april 2012

Minne från i somras

Fruängens Torg, onsdag, betong och vatten. Folk vimlar. Några byggnadsarbetare håller på att kostruera en korvkiosk. Mannen bredvid mig på bänken - rödlila ansikte, rena blåbyxor - tittar mot byggarna.
"Ävafaan", säger han. "Fårom hålla på hur som helst, polackerna?" Han säger det rätt ut i luften, kanske tänker han att jag lyssnar. Han höjer rösten och nästan ropar: "Jag skulle kunnat göra det bättre själv!"
Sen drar han den sista klunken ur sin starkölsburk, ställer den på bänken med dom andra burkarna och fäller ner solglasögonen.
Byggarnas hammare dunkar. Fontänen i mitten av torget sprutar sin eviga stråle. Solen gassar. En snarkning hörs från den rödbrusige karln.
Min rast är över, jag ställer mig upp, sträcker på mig och ger mig iväg till nästa vårdtagare.

tisdag 3 april 2012

Högtidhen

Eftersom jul och påsk innebär i princip samma maträtter i det här likriktade kulturmarxistiska feministsamhället där man inte får säga vad man tycker, så borde de båda högtiderna slås ihop till en enda, och kallas för pjåskhen. Det har jag nu skrivit med lödpenna på tre olika fläsksvålar och skickat till Språket i P1, Svenska Akademien och Ebba Witt-Brattström.

måndag 2 april 2012

SÅ KONSTIG INSÄNDARE!


Jag kan på nåt sätt förstå litegrann hur personen som skrev den här insändaren tänkte. Hen ville hålla upp en "skrattspegel" så hens motståndare skulle förstå hur sjuka deras argument är. Hen försökte sig på satir, men på den skummande vrede som ligger alldeles under ytan i denna text gör insändarskribenten så blind att hen inte ser att hen byggt en halmgubbe från grunden. Texten är helt enkelt SÅ KONSTIG!

Transkribering:
Marfor gläds över att mapp har fått en flojk
Debatten kring pronominet hen har fått mig att tänka igenom hur många könsbestämmande ord det faktiskt finns i vårt språk.
Det borde man kunna ändra på genom att kombinera de könsbestämmnade orden till helt nya könsneutrala ord. Så här nämligen: pojke och flicka får blir flojk, dotter och son får bli dott, mamma och pappa får bli mapp, farmor och farfar och mormor och morfar får bli marfor - och herr och fru får bli furr.
Vad sistnämnda exempel beträffar har jag tänkt ut en lämplig könsneutral beteckning för trafikmärket Herr Gårman. Först och främst ersätter jag alltså Herr med Furr. Det olämpligt maskulint klingande pronominet man gör jag till mon genom att kombinera man och hon.
Slutligen internationaliserar jag går till gar. Jag får då fram beteckningen Furr Garmon, som ju lämpligen bör tillgodose högt ställda krav på könsneutralitet.
Ja, det här är bara en liten del av min funderingar, och jag har tillskrivit Svenska Akademien i ärendet för att med dess hjälp kunna ge tyngd åt mina mer omfattande språkliga reformplaner i könsneutral riktning.

(insändaren publicerades i Mitt i Västerort tisdag 27 mars 2012)

söndag 18 mars 2012

Mitt milda håruppror

Tydligen finns det karlar och kvinnor som tycker att en kvinnas armhålehår är något väldigt äckligt som förtjänar att hånas offentligt. Och när kvinnor visar upp sina håriga armhålor i sympati, så blir de dödshotade. Jag förstår inte riktigt varför, men de viktigaste argumenten som hatarna lägger fram är dels att de får säga vad de vill om andra människor eftersom de har yttrandefrihet, dels att kvinnorna är så äckliga och ohygieniska att de förtjänar att höra att de är smutsiga horor. Jag vet inte riktigt, och mitt hjärta orkar egentligen inte dyka djupare i dessa hatares hjärnor.

Så jag tänkte på mig själv i stället. När jag häromdagen låg i badet och tittade på Arkiv X så fick jag syn på mina håriga ben, och mindes något som en twittrare skrivit: män med rakade ben är ovanligare än kvinnor med orakade armhålor. Så utan att slå av datorn plockade jag fram min hyvel och började. Det tog en förfärlig tid att bli klar med ett ben (jag var tvungen att byta avsnitt när jag rakat smalbenet) men till slut såg jag ut om benen som jag inte gjort på kanske sexton år.


Jag vet inte exakt varför jag gjorde det. Kanske som en protest mot mobbarna som tycker sig kunna bestämma över hur kvinnor ska se ut under armarna. Kanske för att jag ville känna mig lika len som min flickvän. Oavsett orsak så är jag nu slät.

En negativ sak har jag märkt, och det är att när jag ligger i sängen och täcket dras mothårs så svider det till så att jag vaknar. Detta beror enligt P på att jag, min dumma fan, inte använde rakskum. Detta lindrar hyvelns framfart på benen så att man slipper skära bort det yttersta hudlagret som återfettar hyn. Så jag får skylla mig själv.

Kommer jag att fortsätta att raka benen? Jag vet inte än. I natt, när jag låg och vred mig i benklåda, funderade jag allvarligt på vaxning. Vi får se. Jag återkommer i bloggn med framtida benhårsanekdoter.


lördag 17 mars 2012

Italiensk ordvits

Nu mindes jag plötsligt en ordvits som Daniel och jag kom på när vi var i Rom. Jag tänker inte förklara den.

- È Galileo Galilei che siede lì?
- Non è morte?
- E pur si muove!

torsdag 15 mars 2012

För långt för ett twitterinlägg 2

Ett av det roligaste skämten jag hört, som jag fortfarande kan komma ihåg och skratta åt trots att det var några år sen jag hörde det. Skämtet tillskriver jag Anders Ankan Johansson, och det var ungefär när Carl Bildt gift sig med Anna Maria Corazza. Anders nämnde att Bildts dotter heter Gunnel Blanceflor, och att det vore roligt om det var Carl Bildt som bestämt att hans fru skulle heta Corazza.
Ja alltså man skulle ju hört det sägas förstås, med Ankans väldigt fina Bildtimitation.

För långt för ett twitterinlägg 1

Jag minns när jag var liten och läste en Gustaf-pocket och såg att det fanns bok som hette "Gustaf, varför hatar du måndagar?" och att jag desperat ville ha den för att få reda på det.

måndag 20 februari 2012

Följarpoesi

En dag tittade jag på mina twitterföljare och fick till min förtjusning se att de skrivit en dikt tillsammans utan att de visste om det. 11-12 följares biografier efter varandra, helt oredigerade, blev en märklig men intressant text.

you talk a lot, i can't hear, she's curious, and i'm serious!
bite me
bite me
Ridin' super clean old school drops on gold feet
I got zones and I'm dumpin' them cheap
dont get on my bad side
loved this since i first met her
There is no point in denying

Every day one thing becomes so clear

Then I flew to Portland, flipped new Jordan's
Smokin' on bomb spinach
So lost in your love

I run this little project at

lördag 18 februari 2012

Lagom

lagom (adv.) 1. så som det är önskat, varken för mycket eller för lite av något.
(definition från Wiktionary.)

Varför påstår folk att det är något dåligt?
Ett par retoriska frågor till dig som spyr galla över "Lilla landet Lagom":
Har du någonsin blivit gladare av att dricka för mycket än när du dricker lagom?
Blir du nöjd när du äter för mycket godis?

Lagom betyder perfekt. Sluta klaga. Ja, Filip Hammar, jag tittar på dig.

torsdag 19 januari 2012

Dagens ungdom!

Fikade hos min kusin Jocke i går. Det händer inte ofta; eftersom han är frilansande musiker och frånskild tvåbarnsfar, har han fullt upp. Han berättade att han tagit ett "dagjobb" under november och december för att få tid med sina ungar. Han jobbade som assistent i två struliga högstadieklasser. Medan vi drack kaffe i hans lägenhet berättade han med fasa i rösten om hur eleverna betedde sig: lyssnade på musik under föreläsning, spelade mobilspel medan läraren visade film, ja, lekte med telefonerna hela jävla tiden.
Jocke hade frågat eleven han var assistent åt om han steg upp klockan 7 på morgonen "för att leka mongo från klockan 8 till klockan 16". Elevens föräldrar var missnöjda med skolan, eftersom bespisningspersonalen inte pratade svenska och därför kände deras son sig inte hemma i skolan. Jocke genmälde med att killen inte pratar ens i klassrummet så det skulle inte spela nån roll vilket språk de som jobbar i matsalen talar.
Jag vill, trots rubriken, inte säga nåt om "dagens ungdom!" men detta låter inte bra.
Hoppas att det inte ser ut likadant i alla högstadieklasser för då går vi mot en mörk framtid.

Ja, det var bara det jag ville säga. Ostrukturerat och dåligt skrivet inlägg men det var från början ett twitterinlägg som jag inte kunde förkorta till 140 tecken. Dessutom har jag huvudvärk.

onsdag 11 januari 2012

Buen

Det var en gång för ganska längesen, en tid när man varnade barnen genom att skrämma dem för Buen och Källarkusen, varelser som skulle komma och ta dem om de var oförsiktiga vid källarluckan eller vid brunnen.
Min mammas farmor Agda bodde vid den här tiden i en liten by utanför Älvsbyn i Norrbotten. Hon var höggravid med sitt andra barn, min morfars lillebror, och när hon en dag som bäst höll på med sina göromål kände hon att barnet var på väg. Hon skickade iväg sin piga för att hämta hjälp, men när pigan lämnat huset insåg Agda att hon var tvungen att föda direkt. Min morfar Alfons var bara några år gammal, och för att han inte skulle se när hon födde barnet sa hon åt Alfons att vara kvar i köket medan hon gick in i kammaren och stängde om sig. När hon lagt sig på sängen tog det inte lång tid innan barnet var ute, och skrek ett hälsosamt första skrik. Då gläntade Alfons på dörren, tittade storögt in i rummet och sa: "mamma, hoir du? Hoir du gobben?"
Agda log, och så fick Alfons komma in och hälsa på sin lillebror Göte.

onsdag 4 januari 2012

En kortis.

Jag tycker att det är åt helvete att människor lär sig att "bra i sängen" är lika med att ha stor kuk samt att kunna knulla i flera timmar. Det finns tekniker och sexhjälpmedel som ska göra att mannen ska kunnna hålla ut längre. Medel som gör ollonet mindre känsligt så att orgasmen fördröjs. Varför? Visst, om man inte kan hålla ut mer än några sekunder, och det händer varje gång, så kan det kanske behövas hjälp. Men jag anser att mannen inte ska känna att det är han som måste "ge" orgasmer, och att kvinnan bara ska ta emot. Det borde gå att lösa om man pratar med den man ligger med, även om det bara skulle vara ett ONS på fyllan.
Ibland kanske ett kort samlag räcker. Och ibland är det jävligt gött med en timslång sängsession. Varför inte prata med den man knullar med, för att höra hur hen vill ha det?