Jag tränar regelbundet inför Båstad marathon och siktat på att komma i mål på fyra och en halv timme. Vi får välan se hur det går. En spellista har jag åtminstone knåpat ihop.
Läsningen har stagnerat de senaste månaderna och jag har läst färre böcker just nu än jag gjorde vid samma tid förra året. Dock blev jag nyss klar med mastodontutgåvan av samtliga av Martin Kellermans Rockystrippar, vilket tog sin tid. Jag ville inte läsa för många strippar om dagen för då blir det inte lika bra. Det var en väldigt fin läsning tycker jag. Jag har tidigare läst de första cirka tio åren av Rocky, många album upprepade gånger, så under första halvan av boken kunde jag säga punchlinen till de flesta strippar så fort jag såg första rutan, men jag har inte läst något alls sen typ 2008. Det är intressant att se hur Rocky utvecklades såväl konstnärligt som innehållsmässigt men att vissa teman var konstanta genom seriens tjugoåriga levnad: magproblem, alkoholkonsumtion, kärleksbekymmer. Jag insåg under läsningen vilket parasocialt förhållande jag under ungdomen hade till Rocky, Mange, Rippo, Tommy, Gonzo, Smacks, Igge och de andra figurerna. Jag började använda uttryck och skämt de använde, och en av de första krogarna jag besökte när jag flyttade till Stockholm var Sjögräs.
Om du läst min text om manlig ensamhet i Läs Hårt Fanzine #1 så vet du att jag startade upp en rollspelsgrupp på mitt lokala bibliotek. Vi spelar Drakar och Demoner-kampanjen Drakkejsarens hemlighet med ett West Marches light-upplägg, eftersom alla inte kan vara med varje gång. För närvarande har jag varit dålig på att uppdatera mina spelare så jag behöver ta tag i att lägga upp nya tider för spel snarast, så de inte tror det runnit ut i sanden. Minnesvärda händelser:
- Alvmagikern kanaliserade sin släktsförmåga Inre frid till att få en kummelgast att sluta gasta sig och få, liksom, inre frid.
- Ankan drack hembryggt vin tills han spydde för att impa på några fulla ungdomar som utmanade varandra i att våga sova över i ett spökhus.
- Den lärde mannen slog fruktansvärt dåligt på viktiga Myter & legender-slag så han var säker på att Bothilds bryte är helt lugnt, beläget på en frodig plats, är fullt av fina saker och helt tomt på monster.
Jag ritar fortfarande en liten gubbe under varje dagboksanteckning. Först var jag lite mer noggrann, men sedan började jag med en metod för att kicka igång min kreativitet och överraska mig själv: jag blundar och ritar några slumpmässiga streck och ringar, och använder sedan dessa som utgångspunkt till gubbens ansikte. När jag fotade av bilderna nedan såg äldste sonen det och sa att han gillade alla mina gubbar och att jag borde fota alla och göra ett seriealbum av dem, där alla säger saker.



