Lucka 24

God jul!
Hoppas att Kalle Anka var lika roligt i år, trots att era älskade rasistiska stereotyper blev bortklippta. Nu är det dags för min julaftonslucka. Den ska jag fylla med en fantastiskt rolig lek som brukar rendera fnitter och gapskratt från alla inblandade, och som varit närvarande vid nästan varje julafton jag kan minnas. Den heter skvallerposten och har enkla regler.
Ni behöver:
En penna för varje deltagare.
Ett papper för varje deltagare.

Pappret ska vara vikt i fyra lika stora bitar. Ovanför varje kolumn ska följande skrivas:
DEN NAMN GÖR VAR

Sedan viks DEN-sidan fram.


Leken börjar med att alla deltagare får varsitt papper och varsin penna. Sedan ska de skriva adjektiv (ord som beskriver substantiv) i DEN-kolumnen. Det kan vara ord som "illaluktande", "fule" och "gravskändande". Efter att kolumnen fyllts, viks den undan så att NAMN-kolumnen kommer fram. Sedan skickas pappret medsols. De namn som ska fyllas i är fria att välja, men vi brukar skriva in alla deltagare i leken. Pappret viks så GÖR kommer fram och skickas igen,. Nu gillar det att skriva verb i presens, det vill säga saker man kan göra i  "idag-form". Exempel är "spyr", "gråter stillsamt" eller "skändar gravar". Samma procedur som innan sker, och VAR-kolumnen viks fram. Där ska man skriva platser (eller sinnestillstånd). "På skithuset", "bland inuiterna" eller "i stark förvirring". Efter det skickas pappret medsols ännu en gång, och sen är det dags för uppläsning. Bli inte förvånade om ni får veta helt nya saker om era släktingar och vänner!

God "fortsättning"!

Lucka 23

Hej kära läsare!
Nu så här när det "lackar" mot "jul" tycker jag att vi ska ha lite skoj tillsammans! Va? Va? Va? Därför föreslår jag att jag tar denna dag-före-dopparedan och introducerar en skrivarstuga i bloggform! Jag tycker också att jag ska börja med att skriva en dikt som jag påbörjade i maj. Jag vet inte riktigt vilket år det var, men jag vet att det var i maj. Diktens första del skrev jag då, och andra delen skrev jag för några dagar sen. Eventuellt ska den få en tredje del.
Det jag vill att ni ska göra är tre saker: för det första ska ni i kommentarsfältet skriva vad ni tycker om diktens innehåll, vad ni får för känslor och så vidare. För det andra ska ni skriva vad jag kan göra för att få innehållet att lyfta, det vill säga rent forminriktad respons. För det tredje vill jag att ni själva skriver en text och så har vi lite julmysigt responsarbete i kommentarsfältet! Tanken är att denna skrivarstuga ska fortsätta även efter jul.
Så, här kommer min text:

Tapparsidan

1.
Går du längs med stigen har du chans att komma fram
väntar du för länge dammar stegen helt igen
Om du kommer fram finns det ändå ingen där
och jorden snurrar, halssjuk och dan

Vi sätter potatis och skördar isflak
polisen sätter fast dig när du pissar
du vill bli brottslig för att bryta mot tyngdlagen
men faller handlöst upp i leran

Har du en gång förlorat spelet
är du på tapparsidan
det som skaver i njuren
är tapparsidan hos dig

Köpte en korvring på Konsum, det var bara luft i skinnet
kassören kastade med huvudet, det träffade charkdisken
hon är på tapparsidan, tappar huvudet ibland
du är på tapparsidan, finner aldrig det igen

"Det är på förlusten man skall leva" sa han
och du tänkte "jag kommer att finnas jävlat för evigt"
men du sa det inte för du visste inte om
att även han var på tapparsidan

Igår finns bara, idag var en dröm, du tappar minnet
men finner vansinnet
du försöker dansa men slår ut en tand
när du faller handlöst uppför rulltrappan


2.
Det finns inga bevis för att tapparsidan är kvar i dig
genen har nog tillbakabildats
det är väldigt ovanligt bla bla bla
du tittar på doktorn med den sjukes glänsande ögon

Ett stilla regn vrålar sönder dina fönster
du tar fram tvål, schampoo, balsam, handduk
passar på att duscha i den strilande sanden
tappar tvålen, en orch stjäl den

Svartalfer dansar runt stången
du blåser i munspelet in ut in ut
det låter som när du var barn
dansen ringlar sig runt hypofysen tut tut

Du tappar fattningen, hittar den på Hemköp
en leende dalkulla plockar upp den
du tappar ansiktet, tapparsidan kryper fram igen
vid självbetjäningskassan visar den sitt titaniska grin

Över gågatan dinglar lamporna i sandstormen
du kisar i din Stormtrooperdräkt
trots att hjälmen håller ute även väldigt små partiklar
(det fick du veta när du pluggade på Imperiets militärskola)

Julskyltningen pågår alltid
Stormtroopers har jämt varit på tapparsidan
ditt gevär hänger på ryggen
du är på jakt men du vet att du kommer att missa
och bakom dig springer svartalferna i sina tofflor

Lucka 22

Mats Jonsson heter en av mina favoritserietecknare. Han är en av serieförlaget och tidskriften Galagos två redaktörer, och har ritat serier sen mycket ung ålder. Det som jag gillar bäst med hans verk, som nästan uteslutande är självbiografiska, är att jag känner igen mig. Hans barndomsskildring Pojken i skogen, till exempel, innehåller vissa saker som är nästan skrämmande lika händelser under min egen uppväxt. Jag tänker mig att han gjort sina personliga och privata berättelser allmängiltiga, något som många självbiografiska författare försöker göra men få lyckas med. Nu fick jag drastisk parallell i huvudet, nämligen till de utomjordiska varelserna asari i tevespelet Mass Effect. I något av spelen antyds det att en asari ser olika ut beroende på vilken art som betraktar dem. För människor ser de ut som smala människohonor, medans de ser ut salarians när en sådan tittar på dem. Ungefär så tänker jag mig nu alltså att Mats Jonssons serier funkar. Och precis som jag nämnde i förra inlägget är det kännetecknande för stor konst, att tolkningen är fri.

År 2008 kom Mats Jonsson ut med sin fjärde bok, I detta satans rum. Boken är den första i Svarta serien, som är ett slags motreaktion till Vita serien (obvz), en bokserie bestående av romantiska sjukhusskildringar. I detta satans rum är en kortroman om Mats termin i London 1994, då han pluggade på journalisthögskolan. Med sina sedvanliga svartvita och enkla, nästan naivistiska bilder tecknar Mats Jonsson det som brukar hända när svenskar studerar utomlands, men där finns också ett mörker (vilket bokseriens namn ju så smått alluderar till) som för mig skapar ett djup i berättelsen som får den att leva kvar i mig länge. En sak som skiljer den här boken från Mats andra böcker är att det knappt finns några tankebubblor, och inga förklarande textrutor. Detta, och det faktum att Mats under den här perioden odlat grunge-look med långt hår och hakskägg, distanserar, enligt mig, handlings-Mats och berättar-Mats från varandra på ett sätt som gör att jag som läsare kan se på berättelsen med ett utifrånperspektiv. Och jag får känslan av att det är något som Mats också gjorde när han skapade boken.

PS: ..-. --- .-. - ..-. .- .-. .- -. -.. . / ..-. ---. .-. -.- -.-- .-.. -.. / ... - --- .--. / ... -.- .. -.-. -.- .- / -.- -.-- -.-. -.- .-.. .. -. --. ... --- .--. .--. .- / ... - --- .--.

Lucka 21

På grund av att jag igår kom hem till Arvidsjaur och umgicks med familj och vänner hela dagen missade jag helt enkelt denna kalender och det känns... rätt okej faktiskt. Men lite pinsamt också, eftersom t.ex. Kristdemokraterna skulle få utstå mycket spe och hån om de skulle missa en lucka i sin kalender! Därför ska jag nu försöka fylla denna lucka med något som fyllt mig med så pass mycket lycka att det kanske sprids till er.

Keith Jarrett heter en pianist. Hans kanske mest kända verk är Kölnkonserten [youtube-länk], som är en timslång improviserad konsert från 1975. Den är borttagen från Spotify, vilket föranledde mig att inhandla skivan på CD.  Albumet kom snabbt att bli det mest bästsäljande i jazzhistorien, och det bäst säljande solopianoalbumet genom alla tider (whoa!)
Som det är med all stor konst så är det ingen som ärligt kan säga "jag vet att Kölnkonserten handlar om [känsla]/[företeelse]/[händelse]", utan allt är så fritt för tolkning det kan bli. Anser jag i alla fall. Ibland hjälper Kölnkonserten mig att slappna av, och ibland blir jag peppad. Oftast använder jag den när jag behöver koncentrera mig ordentligt på att t.ex. skriva skolarbeten (vilket för med sig bieffekten att jag, likt Keith, hummar och gör fukter så min flickvän börjar undra om jag håller på att få ett spasmanfall) men med det vill jag inte säga att det är så Kölnkonserten funkar för just dig. Du kanske bara tycker att den är omöjlig att lyssna på, som resten av min familj som får ångest av "ledsam pianomusik", och då får du tycka det. För det får man faktiskt tycka i det här landet, utan att vi i kultureliten kommer med slaktmasken.

PS: Jorden gick inte under! Tror jag!

Lucka 20

Då jag fortfarande är lite snuvig (vilket är det värsta som kan hända en kille, som ni säkert minns), så kan jag inte komma på nåt annat att fylla denna lucka med än en annan julkalender som hållit på i flera år och fått mig och många med mig att sucka, skratta och ta sig för pannan: ord- och bildvitsarnas konungar och drottningar Oioioi!

Lucka 19

Jag gillar frågesporter. Och jag gillar att vara bra på dem. Som tur är har jag hittat en bra quizpartner i min livspartner! Vi spelar gärna frågespel och brukar försöka slå varandra.
De frågesporter som vi regelbundet gör tillsammans är På Spåret och Melodikrysset (public service!) och dessa är mina tips i dagens lucka.

Ber om ursäkt om luckan var något fantasilös i dag, eftersom jag har dragit på mig en liten snuva som gjort mig seg i huvet.

Lucka 18

Som frekventa läsare av denna blogg vet, så brukar jag äta mat ibland. Det ni kanske inte vet är att jag också brukar laga mat! Och det ni ännu mindre vet är att jag brukar titta på matlagningsprogram!!!
Därför passar det utmärkt att dagens lucka fylls av ingen mindre än en ung, kvinnlig, rolig Floyd Patterson, nämligen Hannah Hart! Hennes youtubeserie My Drunk Kitchen är vad namnet antyder.

I detta avsnitt bakar hon tårta och dricker mousserande vin med Jenna Marbles, en annan internetvideokändis. Det är fullt med slams, trams och tråkroliga ordvitsar, och mat som man kanske inte vill äta men gärna vara med och laga.

Lucka 17

I går var jag alltså hos svärisar och spelade julklappsspel. Det var väldigt roligt och en god idé om tanken på en vanlig juklappshandel och -utdelning ger dig ångest. I stället för att fokusera på vad som ska köpas till vem, så är målet här själva leken. Det krävs dock att alla är med på noterna förstås.

Julklappsspelet - regler

1. Varje deltagare tar med sig minst ett, men gärna fler, paket. Det behöver inte vara något dyrt och nytt, utan kan vara filmer man sett, böcker man läst eller tavlor man tröttnat på. Affärer som Dollarstore och Tgr är också bra ställen att hitta klappar på! Det är roligast om alla paket är så fint inslagna som möjligt.
2. Utdelningsrunda. Julklapparna placeras mitt på ett stort bort, och deltagarna sätter sig runt bordet. Sedan börjar någon att slå tärning (det kan vara den yngsta eller äldsta eller fulaste eller mest illaluktande eller gladaste eller den som först slår en sexa), och om hen får en etta eller en sexa så får hen välja ett paket från bordet. Om inte, går tärningen vidare medsols. Detta fortsätter tills alla paket är utdelade. Om det är någon som inte har något paket alls, så får hen ta ett paket av någon som har två eller fler.
3. Nu är det dags för stöldrundan! Någon ställer en äggklocka på 20-30 minuter (tiden kan variera beroende på hur många som spelar) och vänder bort alla klockor så att ingen ska kunna tjuvtitta hur mycket tid det är kvar - denna runda baseras på att ingen riktigt vet det. Nu ska tärningen nämligen gå runt medsols på samma vis, men denna runda får den som slår etta eller sexa stjäla ett paket av någon annan, förutom från dem som bara har ett. Eftersom det går på tid är det brukligt att medspelarna hetsar och stressar den som ska slå, så de kan få chans att stjäla så många paket som möjligt. När klockan ringer är det slut!
4. Nu öppnar alla sina paket i tur och ordning. Fröjd och gamman och julefrid sänker sig sakta över stugan, och i fjärran hörs bjällrors spröda silverklang.

Lucka 16

Eftersom gårdagen tillbringades med svärföräldrar och svägeskor och köttbullar och revbensspjäll och sill och julklappsspel så hade jag rakt inte tid att öppna luckan då, så ni får hålla till godo med två uppdateringar i dag istället.

-

När min familj först skaffade hemdator, någon gång kring 1996, så köpte min bror och jag datortidningar (en form av techblogg i pappersform), som ofta hade en så kallad CD-rom-skiva (uråldrigt lagringsmedium som bara rymde 650 megabyte) med på köpet. Där fanns speldemos och olika program (det som nu kallas "appar") som vi girigt installerade på datorn och körde. En av de demos som jag tyckte allra bäst om hette Broken Sword.
Vi blev genast hooked av den dramatiska introduktionsscenen, där en clown spränger det café i Paris som spelets huvudperson George Stobbart befinner sig på, och efter att ha pekat, klickat och klurat oss fram till den kloakbrunn där clownen måste ha passerat, tog demot slut och vi lämnades hängande, så att säga.
Nu minns jag inte riktigt om jag köpte fullversionen, eller om jag fick den i present, men ganska snart hade jag kommit ner i kloakerna och fortsatt min jakt på den mordiska clownen. Efter mycket huvudkliande och walkthroughkikande lyckades jag äntligen komma till den dramatiska slutscenen, och jag var förtrollad under hela speltiden. Scenerierna, karaktärerna, musiken och de kluriga, ibland nästintill (för en 13-åring) omöjliga gåtorna gjorde Broken Sword-världen till en som jag återvänt till många gånger under de följande sexton åren. Nu har jag återigen spelat igenom Broken Sword 1 och 2, och har precis påbörjat trean. Ettan och tvåan har jag vid det här laget spelat så många gånger att jag kan lösa de flesta gåtor utan att ens tänka efter, men jag hittar fortfarande nya små roligheter i dialogerna, saker som gått mig över huvudet den första gången jag spelade. Och jag tycker fortfarande att Broken Sword har ett av spelvärldens mysigaste soundtracks, komponerat av Barrington Pheloung (kanske mest känd för musiken till Kommisarie Morse.) Jag rekommenderar dig att införskaffa alla fyra spel i Broken Sword-serien och försöka ta dig igenom dem under julhelgen. And remember: don't cross the street until the little man turns green!

George Stobbart utanför det nyligen sprängda Café de la Chandelle Verte (=Gröna Lyktan, en DC Comics-referens?)

Uppdatering: Milda medeltida magiker, Läderlappen! Revolution Software, som ligger bakom Broken Sword-serien, har startat en Kickstarterinsamling för att finansiera ett nytt spel! The Serpent's Curse är arbetstiteln, och de har fått in nästan dubbelt så mycket pengar som de äskade! Det innebär, hoppas jag, att spelet kommer så fort som möjligt! Utropstecken!

Lucka 15

Något jag brukar ogilla är människor som klagar på att Sverige är så "himla lagom", att alla svenskar bara "lyder Jante och Luther" och att det är "typiskt svenskt" att t.ex. helst inte vilja sitta bredvid någon på bussen. Därför borde det vara konstigt att jag gillar Bodil Malmstens roman "Priset på vatten i Finistère". Där berättas om en kvinna som flyttat från Sverige, som hela tiden klagar på sitt "forna fädernesland" där alla måste vara överens. Men faktum är att jag älskar boken. Den är dels en trädgårdsdagbok, dels en flammande uppgörelse med det hjärtlösa Sverige, med stelbent och ondskefull byråkrati och en socialdemokrati som förlorat både det sociala och det demokratiska, dels en metaroman som handlar om hur svårt det är att skriva en roman som heter "Priset på vatten i Finistère".
När jag läser Bodil Malmsten skrattar jag ofta till åt hennes välfunna oneliners, och lika ofta måste jag läsa om ett stycke eftersom hon mellan till synes triviala beskrivningar av sina blommor och träd döljer pregnanta, poetiska rader som får mig att haja till.
Det tog mig bara några dagar att läsa den här romanen, men jag vet att den kommer att stanna länge i mina tankar. Bodil Malmsten har krattat en zenträdgård i mitt huvud och planterat ek och Narcissus poeticus, som kommer att slå ut när jag minst anar det. En perfekt julhelgsbok, och ett perfekt innehåll i min julkalender.

www.finistere.se

(PS: Jag har nu tagit en paus från Twitter och Facebook.)

Lucka 14

Det är fredag, och dags för vad twitteranvändare kallar för Follow Friday, eller #ff eller #ffse. Det är då användarna tipsar om vilka som är trevliga att läsa och samtala med. Konceptet var nog större i början av Twitters liv, men nu är det oftare så kallade "retweets" som är det primära sättet jag använder för att dels visa andra vilka twittrare som är intressanta, dels för att själv börja följa nya.
Efter denna tråkiga jävla beskrivning tänker jag alltså räkna upp ett antal grejer som jag har mycket nöje av:

• Mina Fritidsintressen av Pontus Lundkvist skriver smarta och roliga texter, gör roliga och smarta bilder. 
• Nanna Johansson är serietecknare, förbannad, klok. 
• Crazy Town är en podcast med Kristoffer "Kapten Kringlan" "Kringlan" "Barnens Vän" Svensson och Josefin "Josefinito" "Pingel" Johansson. De är skojiga.
• Internetzombierobots görs av Robin, som är lärare tillika vän. Skriver om musik och konst och smart och roligt.
• 69 Love Songs, Illustrated är en blogg med tecknade tolkningar av The Magnetic Fields-låtar från deras kanske största album, 69 Love Songs (duh).

Ni kommer säkert inte orka klicka på länkarna för ni är unga och vet inte vad länkar är och tror bara att allt är smartphone och youtube och knapptelefon och Japp-xylofon och och och och och *blir ivägdragen genom snön* OCH TWITBOOK OCH FACER OCH 

Lucka 13

Staffan var en stalledräng. Eller han hette egentligen Sankt Stefan och var en martyr. Stallknekt var han dock, hos Herodes. Han såg stjärnan över Betlehem när han var ute med sina hästar, och red med bud om detta till Herodes (som ville bli kallad Den Store av sina polare).
I Herodes tronrum gick det till ungefär så här:
Steffe:  "Frälsaren är född!"
Herodes: "MEN JÅÅ! Grove Ove! Om det stämmer så kommer min stekta tupp resa sig upp och gala!"
Tuppen: "KUCKELIKU!"
Herodes: "Faan å!"
Staffan: "Jag sa ju d..." (meningen avbröts av att Herodes började kasta sten på Staffan så han dog).

Ja det här var myten om Sankt Stefan i korthet och dagens lucka innehåller min nuvarande bästa jullåt, Vittskövlevisan (spotifylänk), här framförd av Jul I Folkton-gänget med Esbjörn Hazelius på sång.

Lucka 12

En julkalender borde inte vara komplett utan ett fräckt julgodisrecept! Och denna godsak, som har uråldriga anor, hottade vi igår upp med ett enkelt men delikat tillägg. Här får ni
Knäck med mörk choklad(!!!) (grundreceptet snott från Norrmejerier)
2 dl grädde
2 dl ljus sirap
2 dl socker
2 msk smör
100 g mörk choklad

Blanda grädde, sirap, socker och smör i en tjockbottnad kastrull och rör om då och då, inte för ofta för då sockrar sig knäcken. Låt koka tills smeten klarar "kulprovet" (det vill säga att en droppe smet kan formas till en hård kula i ett glas kallt vatten) eller tills den uppnår 122 grader (vilket kan vara lite knepigt att mäta eftersom termometern, i min erfarenhet, har en tendens att doppa i botten och visa fel temperatur). Nåväl, smeten bör kokas längre än 30 minuter åtminstone!
Medan smeten puttrar lägger du ut ca 70 knäckformar på en lättsmord plåt eller bricka, och så hackar du chokladen grovt. Fyll knäckformarna till en tredjedel (eller till hälften om du bara Älskar Choklad), och när smeten är klar så fyller du upp formarna med den. Använd gärna två skedar för att få upp smeten. Be någon om hjälp, så det inte blir ett Sunes Jul-moment. Efter att du fyllt alla formar, så sätter du knäcken på kylning en stund, antingen utomhus (om det är kallväder) eller i frysen. Förvara sedan knäcken i en snygg burk, med smörpapper mellan varje lager.
Vi har haft nalta (=lide) svårt att hålla oss borta från att äta för mycket knäck, vilket får sägas är en kraftig klapp på den egna axeln. Och här finns en bild på några av våra knäck!

Lucka 11

bilden tagen från http://technosexualities.blogspot.se/

Dagens lucka är en muntlig aktivitet! Här ovan ser ni Hugo Balls dikt Karawane från 1916, och jag vill att du ska läsa den här texten högt. Det spelar ingen roll om du läser den för dig själv eller för någon annan, eller på vilket sätt du läser den, huvudsaken är att du läser. Beskriv sedan i mitt kommentarsfält hur du och din eventuella publik kände!

Hugo Ball och dadaisterna menade att meningslöshet var meningen och att bababababa hafafafafafa kakakakaka dadadadadada lili lu lu lâ krrrg krrrrg kj fdun fdun samhället ulongo ulgono goujhu huhu yt yt yt yt yt yt yt yt yt yt yt. 

Lucka 10

Jag fortsätter lite på samma tema som i går och länkar till Röda Bönor - Sången om sexualmyterna (så klart).

Lucka 9

(Ann Petrén på Guldbaggegalan 2005)

Lucka 8

I Uganda kan det bli olagligt att älska den man vill älska.
Regeringen vill genomföra en lag som innebär att homosexualitet är ett brott. Ett brott som straffas med döden. Förra året hindrades lagen att träda i kraft tack vare högljudda protester från omvärlden. Nu försöker de igen.
Alla som är för kärlek och mänskliga rättigheter måste skriva under och sprida den här namninsamlingen. Nu.

Lucka 7

Hej!
Populärkultur i all ära, men det kan ju bli lite TRÖTTSAMT eller hur?! Ungdomar i dag med Spotifys och Iphone och klick och LinkeDin och sånt! Det blippar ju och bloppar i var människas hand nuförtiden! Hoouwa! som man säger i mina hemtrakter om något är äcklit.
Alltnog! Jag går att reparera denna populärkulturella överdos med ett skrivtips. "SKRIVTIPS" kanske nån tuggummituggande freestyle-lyssnande spoling utbrister, "näe fy för den lede, nu drar jag till tjorran!" Ja men så dra då! Stick! Låt dom som bryr sig vara kvar och läsa mitt tips!

Gick de nu? Bra. Mitt tips heter fem minuters riktad skrivning och introducerades till mig av Gunilla Molloy i min kursbok Reflekterande läsning och skrivning (2008). Det går ut på att du ska skriva ner allt du kommer på om ett specifikt ämne, eller om en viss fråga, på fem minuter. Anledningen är att du ska formulera dina tankar, och teorin är att du inte riktigt vet vad du tänker förrän du får skriva och läsa det. På det här viset kan även andra läsa dina spontana tankar och kanske få egna uppslag. Molloy använder detta ofta i undervisning, men detta går att använda i många andra sammanhang, du kanske t.ex. behöver sätta ord på en idé eller lära dig om något som du bara har begränsad kunskap i.
Och kom i håg, det är det första som faller dig in när du tänker på ämnet som du ska skriva ner, och försök skriva hela tiden ut. Det spelar ingen roll om stavningen eller grammatiken fallerar, det viktigaste är att det blir något.

Mums på pepparkakan hörni!
/S

Lucka 6

Shellac är en kåda som utsöndras av honorna av arten kerria lacca, en insekt som lever i skogarna i Indien och Thailand. Det processas industriellt och används för bland annat matglacering och som målarfärg. Det är också namnet på ett amerikanskt band.

Shellac bildades i början av nittiotalet och den musik de spelade kom att kallas post-hardcore, men själva har de beskrivit sig som en minimalistisk rocktrio. Jag har inte hört så många låtar av dem, men denna är en av dem och den är fasansfullt bra. Och egentligen bara fasansfull. Den heter Prayer To God och är just det, en bön till Gud. Protagonisten ber Herren om att döda två människor, en man och en kvinna. Det är ingen ljus historia, som du förstår, men det är en godbit som jag inte vill undanhålla dig, käre läsare. Slå på låten, titta ut på snön som (eventuellt) faller, tänk på döden, bli arg (antingen på protagonisten eller de han önskar döda eller nån helt annan som också är privat) och sen går du vidare med din dag, något vederkvickt. Seså! Klicka nu! Och lyssna med hörlurar!

Lucka 5

I dagens lucka: en av den svenska humorns största. Lasse O' Månsson var redaktör för Svensk MAD och HJäLP!, författare och en av de legendariska "Skäggen" i TV. Han har kallats för Sveriges Roligaste Man vilket jag tycker han var och är, ingen snubblande surpuppa kan ta ifrån honom den titeln. Jag har på antikvariat och loppmarknader lyckats få tag på några av hans böcker, och de har en humor som jag inte kan sätta fingret på. När jag läser t.ex. Sock It To Me, Daddy'O tycker jag det inte är så underligt att han kallas för den sjuka humorns fader.
Döm om min glädje när jag i en skivaffär hittade plattan på bilden, Lasse O' Månsson avslöjar Mitzi Gaynors hemliga liv! Med ett omslag av Hans Arnold, en av Sveriges bästa tecknare, är den inte bara rolig att lyssna på utan fantastisk att titta på. Med spår som "Den magsårsdrabbade asgamen" och "Läns-Jätten" utforskar Månsson en surrealistisk humorvärld full av non sequitur och parodier, så älskare av comedy i alla åldrar kan få en crazy stund vid skivspelaren. Dock kan denna skiva vara något svår att få tag på, så jag rekommenderar den intresserade att leta i andrahandsbutiker och antikvariat efter texter av Månsson.
Ett av de få ljudspår som jag hittat på Internet av Månsson är Korven, som jag tror kommer från hans radioprogram Blå Tummen.

Jag har själv, i en annan tid, på en annan blogg, skrivit av en av hans MAD-ledare som handlar om oktober. Det inlägget länkade jag till härom veckan, när jag skrev om november, men fan tror om nån av er läste det? Nä just det. Därför kommer länken här, sörru! 

Kram på er och lycklig läsning, vi ses i morgon i text och bild önskar eder framstående webskribent.

Lucka 4

Vem här minns hur det var att gå på mellanstadiet? Ja, upp med nävarna nu. Mhm, de flesta av er. Hur många av er minns det som en trevlig tid? Jaså, cirka hälften. Bakom dagens lucka hittar vi en bok för de av er som tog ner händerna. En bok som är del två i serien Hat och Multiplikationstabeller, och redan med den titeln tror jag ni förstår vad den handlar om. Böggänget är en serieroman om ett kompisgäng bestående av mer eller mindre utstötta killar i en femteklass. Killar som hatar idrott, som hatar att "ställa upp för klassen", som hatar de präktiga. Killar som var lite som du och jag (medan jag säger detta har sportfånarna ställt sig upp och gått i protest och mumlat något i stil med "jävla... jävla bögjävel"), killar vars mellanstadieminnen berättas med humor och ilska på ett sätt som får mig att känna mig som om jag gick i just den skolan, i just den klassen. Julklappstips till din töntige kusin, till din morbror som en gång var töntig och behöver påminna sig om hur det kunde vara, eller till en som tillhörde sportfånarna för att hen ska få Se Hur Det Var.

Lucka 3

Då var det dags för lucköppning! I dag har jag tenta i litteraturvetenskap, och därför tänkte jag att jag skulle tipsa om en av filmerna vi i min basgrupp såg till detta examinerande litteratursamtal. Filmen heter Kandahar och är regisserad av Moshen Makhmalbaf. Den utkom 2001, några månader innan terrorattacken mot World Trade Center och Pentagon i USA, och handlar om en journalist, Nafas, som försöker ta sig till den afghanska staden Kandahar för att förhindra att hennes syster begår självmord. Intrigen är egentligen ganska tunn, men jag anser att det filmmakarna ville göra var att visa på talibanernas fruktansvärda styre av Afghanistan, och hur människorna där levde i yttersta misär. En manlig läkare måste prata med en kvinnlig patient genom ett skynke, så att han inte ska råka få syn på hennes ansikte. 10-åriga pojkar hysteriskt reciterar koranen och hyllar kroksabeln och kalashnikovgeväret i mullaskolan. Människor som förlorat lemmar i minexplosioner hoppar desperat på kryckor för att hinna först till de primitiva benproteser som Röda Korset-plan släpper med fallskärm. När filmen kom fick den inte så mycket uppmärksamhet, Afghanistan ansågs inte som ett prioriterat mål för hjälp, men efter elfte september blev den hyllad.
Nu så här elva år efter terrordåden är det skrämmande och bisarrt att se hur människorna levde i inbördeskrigets Afghanistan, under mullornas fanatiska styre. Kandahar är en film som alla borde se för att inte glömma historien, men även för att inte glömma att ifrågasätta hur det ser ut i Afghanistan i dag, ett decennium efter USA:s invasion.

Nafas under burkan.

Lucka 2

"Första ljuset tänt

nu är det advent"

Ovanstående rader skaldas traditionsenligt i vår familj den första söndagen i advent. Författare: okänd.

Dikten ovan leder in mig på den andra luckan i denna bloggkalender, och det ska handla om tonsatt lyrik av finaste slag, nämligen ett av mina bästa band, The Magnetic Fields. Jag har inte lyssnat på dem så fasligt länge, men de har stigit till toppen på min Last.fm-lista på rekordtid. De har väldigt många bra låtar, men jag tipsar om den mest relevanta för årstiden, Everything Is One Big Christmas Tree (spotify-länk). 

Lucka 1

Välkomna till Egentligt Subjekts julkalender! Det ska villigt erkännas att jag i elfte timmen kom på att jag skulle curera en slik kalender, men jag ska försöka upprätthålla en daglig uppdatering fram till och med den tjufjärde dennes.

Bakom lucka ett hittar vi ett band som jag upptäckte för några år sedan tack vare en kommunal Spotify-lista. Jag blev genast tagen av de arga skriken, den driviga basgångarna och de otvättade riffen. Den första låt jag hörde är den jag kommer att tipsa om, men jag rekommenderar dig att dyka in i Sleater-Kinneys diskografi för att hitta din favorit.

Sleater-Kinney - Call The Doctor