Mats Jonsson heter en av mina favoritserietecknare. Han är en av serieförlaget och tidskriften Galagos två redaktörer, och har ritat serier sen mycket ung ålder. Det som jag gillar bäst med hans verk, som nästan uteslutande är självbiografiska, är att jag känner igen mig. Hans barndomsskildring Pojken i skogen, till exempel, innehåller vissa saker som är nästan skrämmande lika händelser under min egen uppväxt. Jag tänker mig att han gjort sina personliga och privata berättelser allmängiltiga, något som många självbiografiska författare försöker göra men få lyckas med. Nu fick jag drastisk parallell i huvudet, nämligen till de utomjordiska varelserna asari i tevespelet Mass Effect. I något av spelen antyds det att en asari ser olika ut beroende på vilken art som betraktar dem. För människor ser de ut som smala människohonor, medans de ser ut salarians när en sådan tittar på dem. Ungefär så tänker jag mig nu alltså att Mats Jonssons serier funkar. Och precis som jag nämnde i förra inlägget är det kännetecknande för stor konst, att tolkningen är fri.
År 2008 kom Mats Jonsson ut med sin fjärde bok, I detta satans rum. Boken är den första i Svarta serien, som är ett slags motreaktion till Vita serien (obvz), en bokserie bestående av romantiska sjukhusskildringar. I detta satans rum är en kortroman om Mats termin i London 1994, då han pluggade på journalisthögskolan. Med sina sedvanliga svartvita och enkla, nästan naivistiska bilder tecknar Mats Jonsson det som brukar hända när svenskar studerar utomlands, men där finns också ett mörker (vilket bokseriens namn ju så smått alluderar till) som för mig skapar ett djup i berättelsen som får den att leva kvar i mig länge. En sak som skiljer den här boken från Mats andra böcker är att det knappt finns några tankebubblor, och inga förklarande textrutor. Detta, och det faktum att Mats under den här perioden odlat grunge-look med långt hår och hakskägg, distanserar, enligt mig, handlings-Mats och berättar-Mats från varandra på ett sätt som gör att jag som läsare kan se på berättelsen med ett utifrånperspektiv. Och jag får känslan av att det är något som Mats också gjorde när han skapade boken.
PS: ..-. --- .-. - ..-. .- .-. .- -. -.. . / ..-. ---. .-. -.- -.-- .-.. -.. / ... - --- .--. / ... -.- .. -.-. -.- .- / -.- -.-- -.-. -.- .-.. .. -. --. ... --- .--. .--. .- / ... - --- .--.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar