Efter sommaren har jag haft svårt att "komma igång" med träningen. Månaderna har gått och jag har bara varit på klättringen ett fåtal gånger och min vikt har långsamt men stadigt ökat trots att det inte syns på mig. Men idag bestämde jag mig. Jag steg måhända upp ganska sent, men då det väl skedde så spände jag ögonen i Goone och sa "nu jävlar". Sen begav vi oss till Bromma återvinningscentral och slängde en Big Bag fylld med faner och cellplast från en gammal husvagn som vi håller på att riva. Efteråt, då vi fått oss vår dagliga dos av hälsosamt vitmögel i luftrören, brände vi iväg till Forsgrénska badet. Väl där fixade jag mig ett 10-kort och ett hänglås, och efter avklädningen och tvagningen klättrade jag vördnadsfullt ner i poolen och då slog det mig.
Jag har badat här förut.
Det var rena déjà vun.
Jag insåg att jag badat här förut.Att varhelst jag badat i hela mitt liv har sett ut exakt likadant som just Forsgrénska badet söndagen den sjunde november tjugohundratio. Och jag kom att tänka på en stor man som kunde mycket, men han lärde sig aldrig konsten att kunna simma. Och ärligt talat kanske han aldrig behövde kunna det. Man behöver inte kunna allt här i världen. Huvudsaken är att man är nöjd på sin dödsbädd.
Söndagar är för mig Nina Simone-dagar, skivan The Essential Nina Simone. Dubbeltydigt namn.
