Min far var skogsarbetare, och jag har själv arbetat i skogen. Dessutom är jag född och uppvuxen i nära anslutning till naturen. Därför är det kanske inte så konstigt att jag inte ogillar åsynen av en föryngringsyta.
För er som inte känner till det ordet så ska jag berätta att det i folkmun brukar kallas hygge eller kalhygge och var, åtminstone för några år sedan, allmänt sett som något som förstörde naturen, var som ett sår i landskapet. Kalhyggen, människans vidriga förstörelse av skogen, en tanklös skövling bara för att skövla. Men så tänker inte jag.
Människan brukar skogen. Vi behöver dess material för t.ex. pappersbruk och byggnadsmaterial; se dig omkring och jag törs nästan lova dig att du har minst en sak inom räckhåll som är gjord av trä. För att få fram trä krävs ett tålmodigt jobb. Det handlar liksom inte bara om att planlöst välja ut några hektar och såga ner hela skiten för att göra reklamblad av det, utan den skog som slutavverkas i dag planterades för kanske 70 år sedan. Redan då fanns en plan för hur träden skulle växa som bäst i den biotop de fanns i, hur de skulle gallras och skyddas och vilka områden som inte fick avverkas alls. Självklart ändras reglerna med tiden - förut skulle all skog huggas ner, men på senare år sparas t.ex. impediment och döda träd - men planen fanns där. Om 70 år kommer vi hugga ner dessa träd för att sedan plantera nya som ska huggas ner om 70 år...
Där man i dag ser ett hygge, ser man om några år späda plantor skjuta upp. Plantor som ska inspekteras, räknas, röjas, gallras och slutligen avverkas. Jag förstår att nyberedd mark, med jämna rader uppvända av en traktor, kan se steril och död ut, men jag tycker att det är vackert. Liksom en nysatt blombänk om våren skvallrar om den blomsterprakt som komma skall, liksom surströmmingslukten associeras med den underbara smaken, så ger en markberedd föryngringsyta mig en förväntan om nytt liv. En plats i ett kretslopp äldre än människan.
Hanif B: Ey rättvisa rättvisa e åssum de finns inge bättre än rättvisa finns inge bättre än att sköta sitt jobb fåe få sin lön å se till att staten inte å snott alltsing ens lön i skatt utan att man ser att de lönar sig å arbeta å att man kan va me å bygga upp sverige utan å bli bestraffad före i stället för att sitta hemma å löka, de e va rikti rättvisa ä.
Katrin Z: Hej jag heter Katrin Zytomierska visst kan de va svårt å förstå sig på politik ibland därför har ja tagit två moderater å ställt dom mot väggen, ställt frågor som ja vill veta.
Men trorn trore dom borgliga att om man sänker biragen för assårom allaromhära bostasidrag å socialbidrag å rom här bidragen som gör att så många människor faktiskt bara lever på bidrag, om man sänker dom kommerom här människorna å tvingas ut i arbetsmarknaden då?
Hanif B: Ja tror ja trorj de viha främsta vi ha gjort e å görare billiga asså en mer lönsamt att jobba de e ju den stora reformen har ju varit där vi ha ju en å de vi har gjort e ju att öka skillnaden men å stanna hemma å gå ti jobbet. Före vale asså före vi tog över nollsex dåv kundere fö vissa undeskötesker vara skillnaden å gå ti jobbet å stanna hemma vara hundra spänn om dan. Å ja e ju såhär ja brukar vä kall mej rätt såhä moralisk å göra rätt fö sej å sånt men fan om de varit alternativet fö mej stanna hemma eller gå ti jobbet för hundra spänn om dan ja hade förmodligen stannat hemma
Katrin Z: Ja
Hanif B: vaför inte liksom
Katrin Z: A de föjävlit
Hanif B: Å de ju vi ha gjort e ju de ju sänkt skatten fö vanlia löntagare liksom å gjort e mer lönsamt å jobba. Om de e mer lönsamt å jobba så kommer folk jobba mer. De ha vi ha gjort e i tixempel min hemkommun Solna de att vi gör hembesök hos alla som söker bidrag
Katrin Z: De låte jättebra
Hanif B: Vi åke hem till dom e å då ere såhä "a va kan vi hjälpa dej me e vå hur kan vi se till att du hamnar i en anställning" oftast då ere såhär i samtal merom här människorna så visaresej såhä men dom vill ju inte gå på bidrag dom ejentlien ha jobb å då säje vi såhä "men då skarunte söka bidrag här då skaru ti arbetsfömedlingen å då dåe fixar vi de" å liksom vi ha ju jättemånga företag Solna e ju den företagsvänligaste kommunen i hela Sverige genom att vi ha ju låg skatt å bra företag å vi ställer ju upp på deras villkor liksom
Katrin Z: Ja men då skaru veta att Arbetsförmedlingen har inte ett jättebra rykte asså
Hanif B: Nä å de e de
Katrin Z: Ja
Hanif B: Vi skiter i Arbetsförmedlingen i i i Solna
Katrin Z: A
Hanif: B: Utan där ere ju kommunen som sar saken i egna händer å de e ju så här å då kan man ju fråga sej "vilka e bäst på å skapa bra förutsättningar fö företag i Sverige ere vi moderater eller e Vänsterpartiet liksom
Katrin Z: Nämen a
Hanif B: Som vill avskaffa en företagande praktiskt taget liksom å å du måste man ställa sej den frågan å då tror ja såhär de e ju vi som är e av av dom kommuner som e bäst på företagande i Sverige de e ju dom moderata kommunerna
Katrin Z: Ja de klart
Hanif B: Å å de ju såhär å då gå åker vi hem till dom säjer såhä "amen du vi fixa ett jobb a kej a men du in i de här programmet liksom vi fixa ett jobb åt dej" em ere någon som e de finns ju också ett så här folk som går på bidrag som har missbrukarförhållanden å sånt när vi gö hembesöket om vi upptäcker att de ett dåliga miljöer å om de e barn inblandade då kan vi ha tidiga insatser där å märka de direkt liksom å ibland ere såhä så gö vi besök å sen ba "a men va ligger garderoben" så öppnarom å de e städskrubben så de folk som uppenbarligen vill utnyttja systemet å då tar vi bort dom också för om folk inte skulle fuska då skulle ju folks liksom tillit till bidragssystemet fungera mycket bättre å folk skulle ju lita mer å då skulle vi kunna bibehålla dom liksom dom de ju de schyssta säkerhetsnät vi har i Sverige
Katrin Z: Mm
Hanif B: Å de ju därför de så himla viktigt att folk gö rätt för sej
Katrin Z: Mm
Hanif B: Å under den här finanskrisen som varit så har ju i m många socialdemokratiska kommuner ha socialbidragstagarna ba exploderat. I Solna där de e liksom där de inte e någon rik massa där e ju ba nittisju procent av Solna e höghus liksom flerfamiljshus
Katrin Z: Mm
Hanif B: A då ere såhä där ha vi ju minskat antalet socialbidragstagare under finanskris
Katrin Z: Mm
Hanif B: Å vi har ju hälften så mycket arbetsgivaravgif äh uh vasäja hälften så mycke arbetslösa som i resten av landet
Det finns vissa tankar som jag ofta får, vissa spår i hjärnan som verkar spelas om och om igen. En av dessa hjärnfällor är en ganska läskig tanke: när som helst skulle jag kunna vakna upp efter en tids medvetslöshet. Alltså: ena sekunden skulle jag vara medveten och i nuet, i nästa sekund någon helt annanstans, någon helt annan tid. Orsakerna skulle kunna vara många; i vissa scenarier har jag tänkt att jag blivit drogad/börjat droga, andra gånger tänker jag på att min medvetslöshet skulle kunnat bero på någon form av sinnessjukdom.
Jag tror att jag först började tänka på det här när jag läste en intervju med Ozzy Osbourne om att det fanns nåt år på 80-talet som han inte minns nåt av alls på grund av sitt missbruk. Det kan också bero på min epilepsi. Jag har haft två grand mal-anfall, det vill säga stora krampanfall där jag tappat medvetandet. Jag har helt enkelt en lucka i tiden från det att jag har börjat krampa tills det att jag vaknat till. Problemet
Nu är ju inte jag missbrukare, och har heller inga stora psykiska problem, men denna hjärnfälla är både skrämmande och intressant. Jag ska nog ändå försöka hitta strategier för att undvika den, eftersom jag känner att jag blir stressad av den. Kanske tankarna kommer sig av min stegrande dödsångest? Den kan jag kanske skriva om nån annan gång, om jag orkar.
Jag smakade pulled pork för första gången i påskas, och det var riktigt gott. När jag kom hem från Arvidsjaur där jag firat påsk ville jag själv laga detta så populära långkok, så jag bestämde mig för att köpa fläskkarré och laborera med min Schlemmer-Topf! Jag ger er: Kinesiskt dragfläsk
1,3 kg fläskkarré Rub (alla mått är ca)
3 tsk medelgrovt havssalt
1 tsk chilipulver
1 tsk chiliflingor (jag använder thailändska flingor från Asien-Trading på Möllevångstorget i Malmö)
1 tsk starkt paprikapulver
Sås
1 dl Srirachasås
½ dl kinesisk sojasås
1 tsk sesamolja
1 tsk honung
3 finhackade vitlöksklyftor
1 cm färsk finhackad ingefära
½ tsk risvinäger
2 stjärnanis
Börja med att lägga lergrytan i blöt i minst 15 minuter så att den inte spricker i ugnen. Blanda under tiden ihop ingredienserna till rubben och klappa in köttet med den. Om det inte räcker till så gör en större laddning!
Rör sedan ihop såsen och smaka av. Kom ihåg att även om den blir svinstark så ska den användas till en ganska stor köttbit.
Lägg nu köttet i den blötta lergrytan, och häll på sås runt hela. Ställ in den i kall ugn och värm till 110 grader. Låt den nu stå i ugnen i kanske 8-9 timmar, med regelbunden omrörning varje timme.
Jag har själv aldrig gjort detta recept, så jag lämnar härmed in en brasklapp. Det kanske inte alls blir bra med risvinäger! Tänk om jag tog för mycket/lite stjärnanis! Prova receptet på egen risk, så att ni inte blir sura på mig. Okej? Kram puss från gräsänklingen Simon HJ
Uppdatering
I morse drömde jag att en 60 meter lång version av Lonnegan från The Sting landade med en stor Fågel Rock i ett cyberpunk-Malmö. Jag försökte bekämpa honom genom att kasta flaskor och stenar i ansiktet på honom och hans fru, men de enda som kunde klå honom var Kommunistiska Partiet, Rättvisepartiet Socialisterna och SAC.
Uppdatering 2
Smakade av köttet nu efter några timmars tillagning och det smakar väldigt bra. Stjärnanis är ett väldigt bra hjälpmedel om man vill få mat att smaka kinesiskt. Ville använda sichuanpeppar också men hittade det inte i de vanliga mataffärerna.
Råkade smaka en sked spad också och tio minuter efteråt bränner det fortfarande i munnen!
Uppdatering 3
Nu har jag själv ätit två portioner av den dragna grisen, och har även bjudit en vän som åt lika många. Betyget är: svingott! Köttet blev precis lagom kryddat. Jag silade av skyn från tillagningen och använde som sås för att reglera styrkan. I morgon ska jag bjuda en pappa och hans snart ettåriga dotter på detta, och kommer då få höra ännu några omdömen om min kokkonst. Väl mött i grisadjungeln önskar Sirrre!
Det är min andra vecka som lärarpraktikant, och jag börjar inse att mitt val av utbildning är rätt. Jag älskar kicken av att känna att jag hjälper någon, känslan att få någon att lyssna och intressera sig av det jag säger. Dock har jag redan upplevt svåra situationer.
I dag höll jag min allra första lektion. Jag hade planerat allt själv, valt ut material, skrivit instruktioner, övat på vad jag skulle säga. Klassen, en etta på gymnasiet, består av 14 elever varav tolv är kvinnliga och är två är män. Min föreläsande del av lektionen gick bra förutom att jag i nervositeten var lite virrig. Den svåra situationen hände när eleverna skulle arbeta själva. De två killarna satt och pratade med varandra och störde tjejerna som försökte jobba. Att manliga elever tar mer plats och pratar mer i klassrummet är ju ingen nyhet precis, men det var sakerna de sa som jag reagerade på. Förutom vanligt prat om saker som inte hade med undervisningen att göra så kom det två fruktansvärt sexistiska slagord, som jag vet florerar på forum som 9gag och liknande.
- GET BACK IN THE KITCHEN! skrek en 15-årig kille till en jämnårig tjej. MAKE ME A SANDWICH!
Detta hände upprepade gånger. Jag visste inte vad jag skulle göra; jag hade bara träffat klassen en gång tidigare, och kände mig osäker på vad jag skulle säga till dem. Jag har tänkt mycket på det här i efterhand, och kom under kvällen på en idé som jag vill lägga fram till min handledare för att höra vad hon tycker.
Jag vill bli som en sån där filmlärare, en som kommer till en nedgången skola i ett fattigt stadsområde och under ett läsår lyckas förvandla ett gäng lågpresterande ungdomar utan framtidshopp till klassen med områdets högsta betyg. Eller kanske inte. Min praktikperiod slutar om två veckor, och på den tiden så kommer jag att träffa de här eleverna tre gånger, men ändå. Jag vill riva min grovplanering som hade med att öva inför det nationella provet att göra, och i stället ge ungdomarna en crash course i feminism, med en stor dos av vanlig hövlighet. Jag vill inte att en kille ska säga nåt sånt till en tjej, jag vill inte att någon ska kunna säga något sånt till någon! Jag vet att det är fåfänga att tro att jag kan göra om en 9gag-skolad nymornad kvinnohatare till en vettig feminist på tre 90-minuterslektioner, men något litet jävla intryck kan jag väl göra?
Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag tänker börja med att fråga på Twitter i afton, och i morgon bitti ska jag höra med min handledare vad hon tycker.
Det står uttryckligen i LGY11, den nuvarande läroplanen för gymnasiet, att utbildningen ska gestalta och förmedla "människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor." Och det borde väl min handledare gå med på?
Om inte kanske jag gör en kupp.
Jag har just avslutat min första riktiga VFU-vecka, det vill säga lärarpraktik. Jag är lärarkandidat på en gymnasieskola i Malmö och det känns fint och bra och bra och fint, men när jag hamnar i en ny livssituation tar det alltid kring en vecka innan min själ lugnar ner sig. Detta brukar visa sig i mina drömmar, som ofta blir väldigt klara och långa, med färger och musik. I veckan har jag till exempel varit på minst två konserter och ett födelsedagskalas i sömnen. Den första konserten var med Iron Maiden, ett band som jag uppskattade mer förr i tiden, då jag var tungt inne på heavy metal. Jag minns inte mycket av drömmen förutom att jag var besviken över att de inte spelade hårdare låtar. Den andra konserten var med en av mina favoritartister, nämligen David Bowie. Det var en speciell konsert, eftersom han för första gången använde sig av sitt alter ego, rymdrockstjärnefrälsaren Ziggy Stardust, och jag tror att jag hade något med det att göra. Mott The Hoople stod också i publiken och sjöng med då Bowie spelade deras låt All The Young Dudes.
Eftersom det är söndag och jag fått syre och D-vitamin till hjärnan och kroppen genom långa promenader med min sambo, så kom jag på en idé. Jag startar en spellista med låtar/band jag drömt om, som en sorts musikalisk drömdagbok. På så sätt kanske jag kommer att minnas vad jag drömmer om lite bättre, och ni får ta del av den sovande Simons sångval.
Det är mitt i natten och jag vakar för jag ska göra EEG i morgon bitti, så därför tänkte jag slå ihjäl lite tid genom att berätta om några spökiga och läskiga saker som hänt mig (de är inte så läskiga så var inte oroliga).
Min familjs stuga ligger 6 mil från närmsta tätort. Stugan är byggd på
min pappas barndomshems gård, och min faster och hennes gubbe bor
fortfarande kvar i stora huset. Sommaren när jag var kanske 10 eller
11 år skulle jag sova i stugan själv, utan föräldrar och syskon, för
första gången. Som jag minns det hade ingen varit stugan på ett längre tag. Jag
skulle gå in i stugan och hämta något, och när jag kom in hörde jag ett
ljud. Det var ett oväntat och omänskligt oväsen, ett fräsande och
puttrande. När jag tittade mig omkring såg jag att kaffebryggaren var
på, och det droppade vatten på den heta plattan. Jag sprang så fort jag
kunde tillbaka till min faster med oförrättat ärende. Jag minns
fortfarande skräcken som skakade min kropp, som gjorde att jag inte
kunde hämta vad det nu var jag skulle hämta, att jag inte kunde berätta
vad jag sett. När sen min fasters gubbe hämtade det så sa han inget
om att kaffebryggaren var på. Detta är det enda oförklarliga som hänt
mig i mitt liv... förutom den gången i tunnelbanan i London.
Min mamma, min bror Joel och jag semestrade i London när jag var kanske 13 år. Vid den här tiden var jag ganska mjäkig av mig och gillade inte skräckfilmer och liknande, så när mor och bror ville gå på London Dungeon så vägrade jag, och skulle i stället hem till hotellet. I skrivande stund fattar jag inte varför mamma släppte iväg mig själv i en massiv storstad med allsköns läbbingar lösa på gatorna (den där Jack the Ripper t.ex!), men det var nog inte så långt mellan hotellet och där vi skildes åt, enbart en kort tunnelbaneresa.
När jag var lämnad ensam gick jag ner för en trappa på en av stationerna, in i en tom korridor mot tåget. Den var välupplyst men det fanns en mörk öppning någonstans i den, jag minns inte riktigt var, och när jag kommit till mitten av korridoren hörde jag ett skrik som kom från öppningen. Jag hade aldrig hört ett värre ljud från en människa; det var ett skri fyllt av skräck och smärta. Min kropp frös till is, och jag skrek själv till och sprang mot mitt tåg med hjärtat dunkande i öronen. När jag kom till hotellet var jag fortfarande iskall, och adrenalinet forsade i hela min kropp.
Jag minns inte om jag berättade om skriket för mamma och Joel när de kom tillbaka, men jag fick nog uppleva något mycket mer skrämmande än något besök på London Dungeon.
Night gathers, and now my watch begins. It shall not end until my death. I shall take no wife, hold no lands, father no children. I shall wear no crowns and win no glory. I shall live and die at my post. I am the sword in the darkness. I am the watcher on the walls. I am the fire that burns against the cold, the light that brings the dawn, the horn that wakes the sleepers, the shield that guards the realms of men. I am Batman.
Ibland känner jag mig som en sån där kille. Jag gillar tevespel fantasy mat öl och sånt annat killigt (inte att förväxla med tjilligt som ungefär betyder "rätt (åt dig)!" Men det mest "manliga"* jag nu ska erkänna att jag gillar är stark mat. Jag är inte den värste chiliförespråkaren, som min svåger som odlar egna chilifrukter eller kryddar precis allt med "rödpeppar", men jag har börjat gilla när det bränner till när jag äter. Jag minns inte hur det började men det var väl nån form av "grej". Jag hade ju sett Fredrik Lindströms fantastiska "det är tufft att äta stark mat"-film och kände att det var lite töntigt att vara en sån som jämt skulle överträffa andra, inte bara gällande kryddstyrka utan i allt, men jag var ändå lockad av stark mat.
För något år sedan upptäckte jag internets favoritsås Sriracha, (uttal här) och kärlek uppstod. Den är brännande het, i min smak, men jag kan ändå inte undvika att hälla på liiiite mer än vad jag klarar av när jag t.ex. äter spaghetti och köttfärssås, nudelsoppa eller smörgås. Den är dock inte bara stark, utan har också en väl avrundad smak och ett djup som gör den till en sås som håller i längden!
Ett recept som jag har provat och kan rekommendera, hur konstigt det kan låta, är The Cocky Rooster, som kombinerar en frisk lageröl med bitande citrussyra, sälta och srirachahetta. Det finns en uppsjö andra sriracharecept för dig att hitta på The World Wide Web, så köp en flaska tuppsås på närmsta asiatiska butik och börja laborera!
Bussgodsade ner sju banankartonger genom landet, från Arvidsjaur till Malmö. Fyra av kartongerna innehöll mina böcker, ungefär 100 stycken, som jag äntligen fick fylla bokhyllan med. I resten av lådorna fanns husgeråd och serviser som jag samlat på mig från det att mina föräldrar började ge mig de små pikar som kallas för "flytta hemifrån-grejer" i julklapp och födelsedagspresent. Alltså, nästan 15 års grejer. Prylar. Saker. Jag hade själv packat kartongerna när jag var i mitt föräldrahem över jul, men när jag väl öppnade dem tillsammans med min sambo, såg jag innehållet med nya ögon. Sushiserveringsgrejer (två misosoppskålar vars lock också tjänstgör som sojafat, två avlånga fat, två tekoppar (?), två rektangulära stenar där ätpinnar ska vila (?)), elektrisk kaffekvarn, lattevisp. Grejer. Prylar. Saker. Skräp. Visst, det var fina saker, men både jag och sambon insåg snabbt att vi var tvungna att göra en seriös rensning både bland det som fanns i skåpen och det som fanns i lådorna. Sagt och gjort. Efter att våra stressnivåer ökat till kokgräsen ett par gånger, och vi båda lagt oss ner på golvet och näsandats ett tag, hade vi packat ur alla mina kartonger och packat tre nya med saker vi inte ville ha. Känslan efter det går knappt att beskriva. Nu är våra skåp luftiga och fina, och innehåller bara det nödvändiga. Tyvärr, 22-åriga Lill-Hacke och lattevisp x2, nu får ni förgylla någon yngre, mer naiv männniskas flytta hemifrån-låda. Vi är för gamla och har inte tid med nå bjäfs.
Åh du store tid. Jag befinner mig i mitt föräldrahem och går igenom gamla papper jag har sparat. Det är lönespecifikationer, betyg och försäkringspapper, och längst bak i en pärm hittar jag det jag trodde var borta för alltid: de dikter jag skrev när jag gick i nian. Jag tänker bjuda er på några smakprov av denna djupa lyrik, med underskriften "Edwin" skriven upp och ner. (Det var ett smeknamn jag fick, eller försökte få, vid den här tiden. Det fastnade aldrig.)
I min närvaro känner jag ej hopp ej om världen snart är det dags att säga stopp för flärden vi behöver inte kärlek för att leva inte socker i kaffet de storas maktposition börjar skeva fyllda med mycket fett stora tallrikar ställs fram av de fattiga därborta de Rika sätta sig, putsar bort damm se där får en slav en sönderriven skjorta militären tar i hans krage, fruktan i trälens ögon lyser soldaten sticker bajonetten i hans mage se hur storfinanserna myser uıʍpƎ Kampen Upp till kamp! Till dina medfödda rättigheter tåga skoskav och kramp kan inte hejda proletären. Fortsätt såga fortsätt spika, bygga ditt livsverk kämpa, fastän du får krämpor och värk slåss för era rättigheter, slåss mot kapitalismens drakar med era vassa lansar bryt dess glättigheter krossa motståndet, borda slotten med änterhakar från den kapitalistiska unionen, vi frigöras skall hör fädrens underbara kall om Frihet, Jämlikhet och Syskonskap för alla hör det Gudlösa Landet kalla Allons, enfants de la patrie så skall det låta, så skall det förbli Enade stå vi samman på varje torg, i varje park "Tillsammans äro vi stark" uıʍpƎ In the shadow of my leg stands a glass filled with sorrow the black sun is shining and my eyes are sore it's summer it's hot and my life is going down at work, I long home at home, I long away life sucks day or night, summer or winter it's all so tiring my life was flushed down the drain the moment I was born The black sun goes away uıʍpƎ
