Först trodde jag att det var en sån där "kluring" som man skulle få fundera på. Jag började till och med undra varför stolen inte går att föra tillbaka till den plats den stod. Sen förstod jag. Jag hade hittat Den Arga Lappen.
Jag kan verkligen se författarens illa tillbakahållna vrede när hen skrev dessa rader. En vrede som inte hindrade författaren från att lägga in talande clip-art och byta teckensnitt ett par gånger.
Vid ett obevakat ögonblick tog jag ner lappen och tog en kopia på den, så att jag skulle kunna ta med den hem och skriva detta. Jag undrar vad det säger om mig, i och för sig.
I sak håller jag med författaren men jag tyckte även det var roligt att tänka mig hur allt det här byggts upp under en lång tid, då skribenten gnisslat tänder över de kontorsmässiga snedsteg som hens kollegor ideligen tagit. Kanske hade textförfattaren till och med en liten anteckningsbok där hen skrev ner allt som störde henom, som hen tog fram på kvällarna. Tänkte "snart ska de få se". Och till slut satte hen sig ned vid sitt skrivbord med en kopp kaffe. Nu skulle inget få styra. Först, en snygg font med en bra fråga, sen en bild som verkligen fångar kollegornas uppmärksamhet. Och så började författaren pränta ner allt som stört henom: stolarnas position, pappershanddukar på toagolvet, spill, smulor...
Och efteråt, kanske redan när hen nålade fast lappen på anslagstavlan, så kändes det bättre. Det är inte bra att gå omkring med så här mycket vrede i kroppen. Jag är glad över att hen som skrev det här faktiskt gjorde det, annars hade hen haft en stor arg klump i magen varje dag.
(Och så är det ju en väldigt rolig lapp.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar