Rust, Smut, Mildew & Mould - ett rollspel om att tala med svampar
Detta är ett friformsspel som jag skapade till en spelskaparutmaning på Svartviken Rollspelspodds Discordserver.
Spelarna är en inofficiell specialgrupp inom polisen som består av experter på mögelsvampar. Gruppen kan vara en hemlig insatsstyrka eller så är den inte tillåten av chefer eftersom ”experterna” anses vara knäppgökar som tror de kan prata med svamp. Medlemmarna har olika specialiseringar inom svamparnas värld, till exempel vilken effekt diverse svampar har på den mänskliga kroppen, eller var viss mögelsvamp växer. Varje expert har en särskild svamp som familiaris, som kan användas för olika ändamål som spelaren själv beskriver. Exempel på familiarii kan vara en gammal surdeg, en koloni mögel på en gammal limpskiva, några honungsskivlingar eller en kefirsvamp. Spelarna kommer överens med spelledaren vilka särskilda egenskaper den valda svampen har, och vilka eventuella reaktioner spelledarpersoner kan få när de ser någon samtala med eller använda en champinjon vid brottsplatsundersökningar.
Gruppen undersöker brottsplatser med fokus på vad olika former av svampar (mögel, lavar, jäst etc.) kan berätta om det som hänt. Dock är svampsporer svårtydda och ger enbart gåtfulla antydningar, som experterna måste försöka få rätsida på. När det kommer till interaktioner med andra människor som inte har samma specialkunskaper, har gruppen bekymmer. De framstår som något insnöade och märkliga, vilket kan leda till mindre gynnsamma interaktioner. Det är helt enkelt lättare att få reda på vad en koloni svartmögel vill berätta än vad änkan till den mördade mannen har för intentioner.
Spelets mål är att lösa brottet med hjälp av specialförmågorna. I den första scenen blir gruppen informerad om brottet som begåtts och beskriver samtidigt sig själva (utseende, ålder, kunskaper, familiaris och förhållandet till de ”normala” poliserna). Den andra scenen är på brottsplatsen, där alla i tur och ordning får beskriva hur de gör för att handskas med bevisen på plats och eventuella vittnen. I den tredje scenen använder svamppoliserna sitt laboratorium i en bortglömd del av källarvåningen på polisstationen för att dra slutsatser, och om det behövs, återvända till brottsplatsen eller leta fler vittnen. I den fjärde scenen presenteras bevisen för en åklagare som får avgöra om det räcker till att väcka åtal. Om inte bevisen räcker till, bestämmer rollpersonerna vad de gör härnäst. Ska de överlämna fallet till de "vanliga" poliserna, ska de fortsätta sin nitiska jakt på sporer eller ska de göra något helt annat?
(Inspirationen till förmågan att tala med svampar kommer från Erik Kohlströms hittills osläppta, men otroliga, rollspel Biota. Idén att låta en svampkultur vara familiaris är stulen rakt av från T. Kingfishers roman A Wizard’s Guide to Defensive Baking.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar