Baldur's Gate — Kobolder, kobolder, kobolder (och en halvorch)

13 Mirtul

Jag skriver detta från en vrå i Nashkels gruvor. De gruvarbetare som är kvar är utmärglade satar i olika stadier av galenskap. Någon påstår sig ha sett en drake, någon annan talade om skällande demoner. Vi fortsätter djupare...

Det är tur att Imoen fyllde på sitt pilkoger och att Branwen kan få fiender att frysa fast i marken med sin heliga magi, för jag har aldrig varit med om så många kobolder. En av gruvarbetarna blev sliten i stycken av de små hundlika djävlarna, och sedan anföll de oss. Stanken av kobold kommer nog aldrig gå ur den här tunikan, och jag tror mitt svärd fått en permanent ton av rostbrunt efter att ha slaktat otaliga av de vidriga gläfsande varelserna. Jag tror vi är på rätt väg, för antalet kobolder och fällor har ökat ju längre neråt vi färdats. Flera av dem har flaskor med giftgrönt innehåll som Branwen undersöker.

Branwen säger att flaskornas innehåll är det som gjort att järnet från Nashkels gruvor förmultnar! Vem kan vilja göra nåt sånt?

Puh, det var nära ögat! Jag vilar mig just nu på Mulaheys tron medan hans halshuggna kadaver ligger slängd i ett dammigt hörn. Runt oss ligger högar av skelett som för en liten stund sedan dansade runt oss med spjut och dolkar, men Ajantis rättfärdiga vrede och Branwens magiska hammare gjorde processen kort. Halvorchen Mulahey trodde vi var sända av någon "Tazok", men när jag berättade att jag kom från Candlekeep kallade han på sina odöda underhuggare. Med ett kvickt hugg jag lärt mig av Hull skiljde jag halvorchens huvud från hans kropp, och när striden var över hittade vi några dokument i hans skattkista. Där stod det nåt om att gruvan i Nashkel kan ha nåt med banditerna som plågar Kustvägen att göra. Det var i alla fall vad Garrick sa när han läste dem för att få inspiration till "sin episka ballad om Schaurline". Hah! Han berättade att han fått tillräckligt material och kommer resa Svärdskusten runt för att berätta om mina hjältedåd. Jag kommer sakna lillgrabben! Bland Mulheys grejer fanns ett märkligt svärd, som Ajantis sa var en alvisk månklinga. Undrar vem det tillhör? Jag kan då inte svinga det, konstigt nog!

Det verkar som om en människa vid namn Tranzig har mer information, och när Branwen hörde det namnet tändes en eld i hennes blick. Det var tydligen han som förstenat henne! 

När vi var på väg från Mulaheys grotta hörde vi en uppgiven röst ropa från en låst dörr, och när Imoen dyrkat upp låset dråsade en blek alv i lång lila mantel ut ur en liten fängelsecell! Han presenterade sig som Xan, agent från Evereska som likt oss undersökte bristen på järn. Han hade utsatts för bakhåll och blivit tillfångatagen av Mulaheys hantlangare, och tackade oss för att vi befriade honom. Det visade sig vara hans månklinga, och vi beslutade oss för att resa tillsammans mot platsen där Tranzig ska uppehålla sig: Feldeposts värdshus i Beregost!