De senaste dagarna har Imoen och jag varit på resa mot det stora värdshuset The Friendly Arm Inn, och på vägen träffade vi en märklig gubbe i röda kläder och spetsig hatt. Det verkade som att han kände mig! Kanske nån av Gorions tråkiga läsarkompisar.
På vägen stötte vi på många människor som berättade för oss om bristen på järn i hela Svärdskusten. Vi har också med nöd och näppe undgått att bli dräpta av vidriga små och stora monster! Imoen håller hela tiden en pil mot bågsträngen, och jag har svärdet löst i dess skida hela tiden. Vi turas om att sova, så att vi inte ska bli överfallna.
Det första som hände oss när vi kom till The Arm var att en trollkarl försökte döda mig! Imoens pilar och mitt svärd gjorde processen kort, och han hade ett brev på sig där det stod nåt om att han blivit anlitad av nån för att ta mitt liv! Det stod inte vem...
Nåväl, inne på värdshuset träffade vi Gorions vänner Khalid och Jaheira men jag fick en konstig känsla av dem, så jag tackade nej till deras erbjudande att följa med oss. Det kanske var dumt, men jag har lärt mig att alltid lita på mina instinkter. Innan de gav sig av kom de dock med ett vettigt tips, nämligen att resa söderut till byn Nashkel och tala med borgmästaren Berrun Ghastkill. Det var nåt om problem i deras järngruva.
I jakt på en ring som stulits av en ett gäng hobgobliner stötte vi på en människa vid namn Ajantis som verkar se det som sitt livsmål att besegra all ondska, och hans kunskap med svärd och helande krafter gjorde att han fick följa med oss. Han verkar också mer stabil än den där nervöse Khalid och hans mästrande fru! Vi dräpte tillsammans hobgoblingänget och återlämnade ringen till den tacksamma bondkvinnan Joia i The Friendly Arm!
9 Mirtul
Vi har gjort ett stopp på vägen i staden Beregost för att proviantera och vila upp oss, och här har vi hunnit bli överfallna av en dvärg på ett värdshus! Han hade också ett brev där mitt namn stod med. Vem är det som försöker mörda mig? Så här mycket blod och död har jag aldrig sett förut. Åh, Gorion, varför var du tvungen att gå ifrån mig när jag som bäst behövde dig?!
I Beregost kom en ung skådespelare vid namn Garrick fram till oss med ett erbjudande att agera livvakter till hans chef Silke, och eftersom det inte är gratis med värdshus och öl tackade vi ja. Vi skulle tydligen försvara henne mot några busar som hyrts av hennes rival, men när de väl kom dit visade det sig att Silke spelat dubbelspel – hon hade anlitat dem för ett jobb tidigare och inte kunnat betala dem, och försökte använda oss för att bli av med sin skuld. Men så enkelt lurar man inte Schaurline Veklona! Eller ja, det var ju Imoen som förstod att allt inte stod rätt till. Silke blev våldsam och vi var tvungna att döda henne. I självförsvar. Den unge skådespelaren Garrick bad att få följa med oss, och så blev det! Han underhåller oss med berättelser och sånger om kvällarna, och är inte sen att smaka såväl öl som vin!
12 Mirtul
Efter en lång händelselös resa (om man inte räknar med några anfall av ogrilloner, banditer, resar och vättar, är vi äntligen framme i Nashkel, och nu vilar vi upp oss på det lokala värdshuset inför morgondagens färd ner i gruvans mörker. Och just ja, nu har vårt gäng utökats med ännu en medlem, en förstenad präst! Branwen var utställd som staty på Nashkels karneval, och med ett magiskt pergament till det billiga priset 500 guldmynt blev hon levande igen! Hon hade blivit förvandlad till sten av magikern Tranzig och följer med oss i förhoppningen att hitta honom och hämnas det han gjorde. Det tycker jag hon gör helt rätt i! Hon kan trolla fram en magisk hammare ur tomma luften och bonka i huvudet på monster och rånare, det är nåt jag alltid velat kunna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar