Vi, fyra småbarnsföräldrar med tre barnvagnar, går på promenad i Pildammsparken en solig fredagsförmiddag. Du, en man i 65-årsåldern, tar en löptur i samma park. Längs motionsslingan möts vi, och du anser att vi tar upp för stor plats på banan, varför du skriker "ah men vad är detta nu? Håll till höger, för helvete!" När en av oss, den kanske mest impulsiva, svarar med att skrika "håll käften!" då du redan hunnit ett tiotal meter, anser du det vara rätt och riktigt att vråla "JÄVLA [grovt könsord anspelande på det kvinnliga könsorganet i plural]" till oss.
Här är mina frågor:
Ansåg du att enbart den av oss som skrek att du skulle hålla käften var flera av denna typen av könsorgan, eller ansåg du att alla sju som var i vägen för dig, inklusive våra två månader gamla bebisar, var denna vulgära beteckning för snippan?
Ansåg du att det för dig var hel omöjligt att ta ett steg utanför motionsspåret för att möta oss?
Anser du att det värsta man kan kalla fyra vuxna människor och tre spädbarn för är kvinnliga könsorgan, och i såna fall varför?
Hade jag varit mer snabbtänkt och snabbfotad hade jag sprungit ikapp dig och ställt dessa frågor till dig ansikte mot ansikte, men du hade för bra löptempo.
Jag hoppas att du läser det här och tänker efter en extra gång innan du bestämmer dig för att använda ett sånt ord som skällsord igen. Det kan nämligen få det att verka som att du hatar sagda könsorgan och alla dess bärare, oavsett om de definierar sig som kvinnor, män eller något däremellan. Och det vore en skrämmande tanke, tycker inte du?
framtiden
[vill tillbx t livmodern]
en varm filt av människo
tårar människans omfamning
en gris en ko
en alienerad 2010-talsbo
försäljare, enskilda firmor,
livet som telefonsamtal
där vi lägger in lägger
an lägger på
och i slutet kommer
notan
Tag dig i akt snart
bränner vi upp din entreprenörs
anda
du får inte köpa mig
jag vill inte sälja dig
En dag ringde jag till Mormor
men det var inte i dag
hon svarade "Hedman" med betoning på
sista stavelsen (Hed/man
det känns som 10 år sedan)
"På fabriken" "på kontoret"
En stark man förgås i samhällets tiotusen-
åriga slagg men varför
Inter aktion mellan sten och sand
Vi vill opp! Vi vill opp! Blod på tröjan dinosaurier
förmultnar i min bil
Vi är vi vi är många vi är alla
vi är dinosaurier vi förmultnar
vi är äppelträd vi är dessutom verb,
substantiv, adverb, räkneord, vi är livet
vi är allt vi stiga ur vulkaniska djup,
vi är inget, vi är inte en, vi är.
Särskilj dig inte från ditt syskon.
i skolan är vi. Vi är.
Alfa och omega, jag skulle tryckt på alla
knappar, Hermes och Afrodite.
När jag gick på gymnasiet var Reroute to Remain med In Flames min bästa skiva. Min polare Adam och jag brukade åka runt i hans bil på rasterna och håltimmarna och spela den varje dag (vi hoppade över Transparent för den kändes som ett filler track). För några dagar sen lyssnade jag på den skivan igen, och kunde till min besvikelse inte känna den där fantastiska känslan som musiken bragte mig för över tio år sedan. Jag insåg såklart att jag åldrats och mina musikpreferenser med mig. Jag kunde dock uppskatta skivan som nostalgisk hågkomst av tider som flytt.
Det fick mig att tänka på en fläng liknelse. Reroute to Remain är för mig som mosad potatis. När jag var liten och började få smakportioner så tyckte jag mycket om mosad potatis, men när jag blev äldre hittade jag andra saker jag tyckte om mer. Den mosade potatisen kompletterades med smör, salt och vitpeppar, och det blev otänkbart att bara äta potatismos utan något protein till. Mammas älgköttbullar och renfärsbiffar blev det självklara komplementet, och ju äldre jag blev, desto fler saker lärde jag mig ju att tycka om. Skulle jag smaka mosad potatis utan tillbehör idag skulle jag tycka det var smaklöst och trist, ungefär som jag nu tycker att In Flames är. Nåväl, det var bara det.
Idag har jag av olika skäl besökt både Försäkringskassans, Skatteverkets och CSN:s websidor. Dessutom har jag skrivit en del på en hemtenta. Alla dessa saker är ångestframkallande men jag kom på en perfekt lösning som funkade för mig! Allt som behövdes var en enkel bildgoogling: Lev Vygotskij. Med hjälp av bara några få bilder av denne ryske filosof, pedagog och psykolog lugnade jag ner mig och kunde återgå till det akademiska skrivandet.
Nä just ja, jag behövde ta en halvtimme av min tid för att göra detta skrivbordsunderlägg också. Nu har jag jämt dessa kloka citat och underbara människor att titta på så fort jag tvekar i min lärargärning.
Min far var skogsarbetare, och jag har själv arbetat i skogen. Dessutom är jag född och uppvuxen i nära anslutning till naturen. Därför är det kanske inte så konstigt att jag inte ogillar åsynen av en föryngringsyta.
För er som inte känner till det ordet så ska jag berätta att det i folkmun brukar kallas hygge eller kalhygge och var, åtminstone för några år sedan, allmänt sett som något som förstörde naturen, var som ett sår i landskapet. Kalhyggen, människans vidriga förstörelse av skogen, en tanklös skövling bara för att skövla. Men så tänker inte jag.
Människan brukar skogen. Vi behöver dess material för t.ex. pappersbruk och byggnadsmaterial; se dig omkring och jag törs nästan lova dig att du har minst en sak inom räckhåll som är gjord av trä. För att få fram trä krävs ett tålmodigt jobb. Det handlar liksom inte bara om att planlöst välja ut några hektar och såga ner hela skiten för att göra reklamblad av det, utan den skog som slutavverkas i dag planterades för kanske 70 år sedan. Redan då fanns en plan för hur träden skulle växa som bäst i den biotop de fanns i, hur de skulle gallras och skyddas och vilka områden som inte fick avverkas alls. Självklart ändras reglerna med tiden - förut skulle all skog huggas ner, men på senare år sparas t.ex. impediment och döda träd - men planen fanns där. Om 70 år kommer vi hugga ner dessa träd för att sedan plantera nya som ska huggas ner om 70 år...
Där man i dag ser ett hygge, ser man om några år späda plantor skjuta upp. Plantor som ska inspekteras, räknas, röjas, gallras och slutligen avverkas. Jag förstår att nyberedd mark, med jämna rader uppvända av en traktor, kan se steril och död ut, men jag tycker att det är vackert. Liksom en nysatt blombänk om våren skvallrar om den blomsterprakt som komma skall, liksom surströmmingslukten associeras med den underbara smaken, så ger en markberedd föryngringsyta mig en förväntan om nytt liv. En plats i ett kretslopp äldre än människan.
Hanif B: Ey rättvisa rättvisa e åssum de finns inge bättre än rättvisa finns inge bättre än att sköta sitt jobb fåe få sin lön å se till att staten inte å snott alltsing ens lön i skatt utan att man ser att de lönar sig å arbeta å att man kan va me å bygga upp sverige utan å bli bestraffad före i stället för att sitta hemma å löka, de e va rikti rättvisa ä.
Katrin Z: Hej jag heter Katrin Zytomierska visst kan de va svårt å förstå sig på politik ibland därför har ja tagit två moderater å ställt dom mot väggen, ställt frågor som ja vill veta.
Men trorn trore dom borgliga att om man sänker biragen för assårom allaromhära bostasidrag å socialbidrag å rom här bidragen som gör att så många människor faktiskt bara lever på bidrag, om man sänker dom kommerom här människorna å tvingas ut i arbetsmarknaden då?
Hanif B: Ja tror ja trorj de viha främsta vi ha gjort e å görare billiga asså en mer lönsamt att jobba de e ju den stora reformen har ju varit där vi ha ju en å de vi har gjort e ju att öka skillnaden men å stanna hemma å gå ti jobbet. Före vale asså före vi tog över nollsex dåv kundere fö vissa undeskötesker vara skillnaden å gå ti jobbet å stanna hemma vara hundra spänn om dan. Å ja e ju såhär ja brukar vä kall mej rätt såhä moralisk å göra rätt fö sej å sånt men fan om de varit alternativet fö mej stanna hemma eller gå ti jobbet för hundra spänn om dan ja hade förmodligen stannat hemma
Katrin Z: Ja
Hanif B: vaför inte liksom
Katrin Z: A de föjävlit
Hanif B: Å de ju vi ha gjort e ju de ju sänkt skatten fö vanlia löntagare liksom å gjort e mer lönsamt å jobba. Om de e mer lönsamt å jobba så kommer folk jobba mer. De ha vi ha gjort e i tixempel min hemkommun Solna de att vi gör hembesök hos alla som söker bidrag
Katrin Z: De låte jättebra
Hanif B: Vi åke hem till dom e å då ere såhä "a va kan vi hjälpa dej me e vå hur kan vi se till att du hamnar i en anställning" oftast då ere såhär i samtal merom här människorna så visaresej såhä men dom vill ju inte gå på bidrag dom ejentlien ha jobb å då säje vi såhä "men då skarunte söka bidrag här då skaru ti arbetsfömedlingen å då dåe fixar vi de" å liksom vi ha ju jättemånga företag Solna e ju den företagsvänligaste kommunen i hela Sverige genom att vi ha ju låg skatt å bra företag å vi ställer ju upp på deras villkor liksom
Katrin Z: Ja men då skaru veta att Arbetsförmedlingen har inte ett jättebra rykte asså
Hanif B: Nä å de e de
Katrin Z: Ja
Hanif B: Vi skiter i Arbetsförmedlingen i i i Solna
Katrin Z: A
Hanif: B: Utan där ere ju kommunen som sar saken i egna händer å de e ju så här å då kan man ju fråga sej "vilka e bäst på å skapa bra förutsättningar fö företag i Sverige ere vi moderater eller e Vänsterpartiet liksom
Katrin Z: Nämen a
Hanif B: Som vill avskaffa en företagande praktiskt taget liksom å å du måste man ställa sej den frågan å då tror ja såhär de e ju vi som är e av av dom kommuner som e bäst på företagande i Sverige de e ju dom moderata kommunerna
Katrin Z: Ja de klart
Hanif B: Å å de ju såhär å då gå åker vi hem till dom säjer såhä "amen du vi fixa ett jobb a kej a men du in i de här programmet liksom vi fixa ett jobb åt dej" em ere någon som e de finns ju också ett så här folk som går på bidrag som har missbrukarförhållanden å sånt när vi gö hembesöket om vi upptäcker att de ett dåliga miljöer å om de e barn inblandade då kan vi ha tidiga insatser där å märka de direkt liksom å ibland ere såhä så gö vi besök å sen ba "a men va ligger garderoben" så öppnarom å de e städskrubben så de folk som uppenbarligen vill utnyttja systemet å då tar vi bort dom också för om folk inte skulle fuska då skulle ju folks liksom tillit till bidragssystemet fungera mycket bättre å folk skulle ju lita mer å då skulle vi kunna bibehålla dom liksom dom de ju de schyssta säkerhetsnät vi har i Sverige
Katrin Z: Mm
Hanif B: Å de ju därför de så himla viktigt att folk gö rätt för sej
Katrin Z: Mm
Hanif B: Å under den här finanskrisen som varit så har ju i m många socialdemokratiska kommuner ha socialbidragstagarna ba exploderat. I Solna där de e liksom där de inte e någon rik massa där e ju ba nittisju procent av Solna e höghus liksom flerfamiljshus
Katrin Z: Mm
Hanif B: A då ere såhä där ha vi ju minskat antalet socialbidragstagare under finanskris
Katrin Z: Mm
Hanif B: Å vi har ju hälften så mycket arbetsgivaravgif äh uh vasäja hälften så mycke arbetslösa som i resten av landet
Det finns vissa tankar som jag ofta får, vissa spår i hjärnan som verkar spelas om och om igen. En av dessa hjärnfällor är en ganska läskig tanke: när som helst skulle jag kunna vakna upp efter en tids medvetslöshet. Alltså: ena sekunden skulle jag vara medveten och i nuet, i nästa sekund någon helt annanstans, någon helt annan tid. Orsakerna skulle kunna vara många; i vissa scenarier har jag tänkt att jag blivit drogad/börjat droga, andra gånger tänker jag på att min medvetslöshet skulle kunnat bero på någon form av sinnessjukdom.
Jag tror att jag först började tänka på det här när jag läste en intervju med Ozzy Osbourne om att det fanns nåt år på 80-talet som han inte minns nåt av alls på grund av sitt missbruk. Det kan också bero på min epilepsi. Jag har haft två grand mal-anfall, det vill säga stora krampanfall där jag tappat medvetandet. Jag har helt enkelt en lucka i tiden från det att jag har börjat krampa tills det att jag vaknat till. Problemet
Nu är ju inte jag missbrukare, och har heller inga stora psykiska problem, men denna hjärnfälla är både skrämmande och intressant. Jag ska nog ändå försöka hitta strategier för att undvika den, eftersom jag känner att jag blir stressad av den. Kanske tankarna kommer sig av min stegrande dödsångest? Den kan jag kanske skriva om nån annan gång, om jag orkar.
