Var glad och nöjd för vet du vad, att kritiseras betyder att ditt skämt var bra!

Jag kom på en sak i går angående folk som blir arga när får kritik för att de skämtar kränkande, grovt och/eller rasistiskt.
När en människa med ljusrosa hy och XY-kromosomer, låt oss kalla hen Tyrm, drar ett skämt om Engla, Anna Lindh, människor med mörk hy, muslimer, judar och så vidare, så är det ju inte helt otänkbart att Tyrm blir kritiserad av människor som tycker att skämtet är opassande. Det är inte heller långsökt att Tyrm då slår ifrån sig och säger "i det här landet FÅR man inte skämta om vad som helst! för då kommer PK-maffian/feministerna/vänsterpacket och försöker förtrycka min yttrandefrihet!" Tyrm kan då med enkelhet bli uthängd som en Vit Kränkt Man och bli hånad av dem som kritiserade hens skämt. Tyrm skyller allt på en invecklad konspiration där araber, kommunister och feminister gaddar ihop sig för att tysta ner vanliga hederliga Tyrmssons som bara försöker utöva sin gudagivna rätt att dra ett bögskämt med polarna/på Facebook/Twitter. MEN! här tycker jag i stället att vår gode Tyrm ska ta ett djupt andetag och sen blåsa ut luften mellan leende läppar, ty: om någon reagerar med avsmak på hens skämt så ska hen ta det som att skämtet fungerade! Om ingen hade ryckt på axlarna åt det utan tvekan fantastiskt roliga skämt om att chokladboll heter "gambiaskalle med mjäll" som du skrev som Facebookstatus, så hade det inte varit roligt!
För medge, Tyrm, att du drog skämtet för att det var provocerande! Du Vill Vara Farlig, du vill tro att du är Bill Hicks eller Louis CK eller Måns Möller (lol jk), och det får du! Hade inte det varit provokativt att säga "neger" så hade du inte hållit på!
Och här är en annan liten grej du kan tänka på nästa gång du känner irritationen och ilskan över mörksens vänstermakter som försöker tysta din frihetsälskande skojfriska röst: de utövar OCKSÅ sin y-t-t-r-a-n-d-e-f-r-i-h-e-t! Och om du skulle bli bannad eller censurerad från ett forum, ta en titt i de regler som du underkastade dig när du gick med! Där står det kanske att Användaren inte får använda ett kränkande språk! Och då har du slösat alldeles för mycket energi på att låta din ilskas vassa fingertoppar knattra ner invektiv i versaler om vilket pack rödstrumpor som driver Helgon.se Twitter punkt com eller andra websajter! För då är det DU som gjort fel! Pinsamt, va?

Men viktigast av allt är ändå, Tyrm, att du inser att en arg reaktion är precis den reaktion du borde förvänta dig!

Tack för mig.

Reklam

En gång deltog jag i ett masspoem två gånger. Det första har titeln Utanförskapet hos den dokumenterande personan, och det andra heter The Structure of Thought in Relation to the Structure of Power.
En intressant sak när det masspoesi är att jag inte är säker på exakt vilka textbitar jag själv har skrivit. Individen går upp i ett kollektiv och texterna samsas, får nya fästpunkter, bryts sönder och klistras ihop av redaktören (Freke Räihä), ett stort barn med en gudomlig limflaska.

Och när jag ändå håller på kan jag ju tipsa om att jag i mitt liv ritat färdigt två serier. Den första, var en Åttatimmarsserie som handlar om tidsresor, Marx&Engels samt en ondskefull katt. Den andra gjorde jag på 24 timmar och handlar om hur möbler och inventarier i min lägenhet konspirerar för att döda mig.

Så där, nu får det vara nog med självförhärligande.
Eller vänta, det är ju det min blawg går ut på. Så, här får ni se prov på min och min brors skådespelartalang:

  Denna film är en fristående fortsättning på amatörfilmerna Alkismamman 1 & 2 som min syster och hennes kompisar gjorde. Man behöver inte ha sett originalen för att uppskatta detta mörka mästerverk.
(Obs: kan verka stötande för lettiska tittare.)

Undrar om er bild av mig för evigt förändras nu? Jag hoppas nästan det.

Till A-S

Måndagen den fjärde juli ligger slängd i skåpet under diskhon. Bredvid Jif-flaskan trasorna och svamparna har den förgångna dagen singlat ned. Vårdbiträdet missade sitt mål en stressig tisdag för några dagar veckor månader sen. Du sitter tyst i din stol i matrummet, omedveten om att en dag ur ditt förflutna hänger kvar vid soporna, klamrar sig fast vid nuet som ett spöke. Och mikrovågsugnens klocka blinkar 00:00. Jag undrar en sekund om tiden stannat, tills jag inser att om sekunder går, så går väl tiden.
Men måndagen 4/6 kommer alltid att finnas kvar, i skåpet under diskhon.

Busby Berkeley Dreams

Härom natten, just innan väckaren ringde, drömde jag om pappa. Det händer nästan varje natt, men denna dröm fastnade av någon anledning.
Vi var på en fest, eller en middag, och så började pappa spela på en flygel och sjunga. Jag föll in i sången och vi framförde en perfekt version av Busby Berkeley Dreams med The Magnetic Fields. Ofta när jag drömmer musikdrömmar är inte låten som spelas riktigt densamma som i den vakna världen, eller så glömmer jag vilken låt det var sekunderna efter att drömmen flutit bort. Men denna gång hörde jag alltså sången tydligt, och trots att jag aldrig hörde min pappa sjunga på riktigt, och trots att han hatade pianomusik, så kändes det verkligen som om låten kom från honom, från en annan värld.
Jag har tänkt på den låten mycket de senaste dagarna, och började fundera om texten hade nåt med oss att göra.
I haven't seen you in ages
but it's not as bleak as it seems
(...)
And now you want to leave me for good
I refuse to believe you would
Tja, några strofer kanske. Om man övertolkar. Och det kan jag väl göra. Oavsett vad så är det en fin låt, från en av de bästa skivorna jag nånsin hört. Och min pappa var ju den bästa pappan jag nånsin haft, som kanske nån nånsin kan få, så därför ska jag minnas den här drömmen.
Den här är till dig, Göte, trots ditt hat mot "pianomusik".

 

En visa

Denna visa sjöng mamma för mig när jag var kanske 8 år, och jag tyckte den var så äcklig. Nu, 20 år senare, har jag vett att uppskatta god poesi. Kanske för att jag träffat en tjej som fått mig att uppskatta bajshumor.

"Den vänaste flickan på jorden jag vet,
Hon tjänte hos rikskommendanten
Hon satte sig uppå gärdsgårn och sket,
och torka sig i röven med vanten.

Hon vände sig om,
och titta på sin lort.
Hon sa det var rackarn
vad jag skiter stort!

Och så bet hon en bit utav kanten"

(Författare okänd)

Jag funderar på?

Denna lapp hittade jag på mitt nya jobb, och jag blev road av den.

Först trodde jag att det var en sån där "kluring" som man skulle få fundera på. Jag började till och med undra varför stolen inte går att föra tillbaka till den plats den stod. Sen förstod jag. Jag hade hittat Den Arga Lappen.
Jag kan verkligen se författarens illa tillbakahållna vrede när hen skrev dessa rader. En vrede som inte hindrade författaren från att lägga in talande clip-art och byta teckensnitt ett par gånger.
Vid ett obevakat ögonblick tog jag ner lappen och tog en kopia på den, så att jag skulle kunna ta med den hem och skriva detta. Jag undrar vad det säger om mig, i och för sig.
I sak håller jag med författaren men jag tyckte även det var roligt att tänka mig hur allt det här byggts upp under en lång tid, då skribenten gnisslat tänder över de kontorsmässiga snedsteg som hens kollegor ideligen tagit. Kanske hade textförfattaren till och med en liten anteckningsbok där hen skrev ner allt som störde henom, som hen tog fram på kvällarna. Tänkte "snart ska de få se". Och till slut satte hen sig ned vid sitt skrivbord med en kopp kaffe. Nu skulle inget få styra. Först, en snygg font med en bra fråga, sen en bild som verkligen fångar kollegornas uppmärksamhet. Och så började författaren pränta ner allt som stört henom: stolarnas position, pappershanddukar på toagolvet, spill, smulor...
Och efteråt, kanske redan när hen nålade fast lappen på anslagstavlan, så kändes det bättre. Det är inte bra att gå omkring med så här mycket vrede i kroppen. Jag är glad över att hen som skrev det här faktiskt gjorde det, annars hade hen haft en stor arg klump i magen varje dag.
(Och så är det ju en väldigt rolig lapp.)

Sju dar kvar i Eken

I morgon påbörjar jag min sista vecka som stockholmare. Nästa söndag tar jag mitt bohag och tågar ner till Skåne och kärleken. Jag tänkte ta tillfället i akt att lista några saker jag kommer att sakna, och några saker jag gärna kan leva utan.

Fördel Stockholm:

• Det är nära till mina släktingar.
• Det är trots allt staden som jag drömt om i många år.
• Staffars Serier finns här.
• Det har varit fantastisk upplevelse att bo i radhus med fina vänner.
• Stockholm är vackert.

Nackdel Stockholm:

• Det är långt till Pia. (Denna nackdel väger tyngst av dem alla.)
• Det är dyrt att bo här.
• Jag har ändå inte utnyttjat alla möjligheter i mina drömmars stad.
• En chipspåse kostar 33 kronor.
• Att bo med tre andra människor innebär ofta att städningen blir lidande.
• Det tar så lång tid att ta sig från punkt A till punkt B.
• Jag blir mikrostressad av: trasiga rulltrappor, tåg som är tre minuter sena, människor som går långsamt framför mig, långsam restaurangbetjäning...

Nästa måndag börjar jag arbeta i Norra Fäladens hemvård i Lund. Ironin, som ju alltid är som en jobbigt skämtande släkting, har gjort att Pia kommer att jobbba i... STOCKHOLM den första veckan som jag bor i Lund. KUL, ironin.