Detta är del två av MÖRK BORG-kampanjen som presenterades igår.
"Vi känner ingen smärta,
ingen sorg, ingen girighet.
Vi bär ingen ilska,
inget hat, inga behov.
Vilka är vi?"
Svar: De döda (eller något annat svar som passar in)
När rollpersonerna svarat rätt, glider dörren ljudlöst upp och blottar en kammare där vitglödande facklor lyser upp en ensam marmorkista. Om de på något vis försöker öppna eller ta sönder kistan, stiger en lich upp ur den. Den är klädd i snövit skrud och har ett fromt leende på sina ruttnande läppar. Om rollpersonerna attackerar slår deras vapen mot en bländande sfär som tycks omge den vandöde, som bara fortsätter le blitt. Krafter fungerar inte heller mot honom. Det är Grutifer Krysch i egen död person som välkomnar gravplundrarna. När han levde var han överstepräst i en obskyr kult som dyrkade †sëwaot, en gud som stod för liv, återfödelse och frälsning på den yttersta dagen, och han har fortsatt vara en from †sëwait efter att ha återförenats med sin herre.
Det går att tala med Grutifer, och han svarar med så pass mild röst som stämband som hejdats mitt i föruttnelseprocessen kan uppbåda att han inte tror på våld, och är beskyddad mot alla former av fysiska och magiska angrepp. Rollpersonerna kan slå Närvaro mot SG 18 för att försöka övertyga honom att skänka sin marmorgrav till †sëwaiterna, eller helt enkelt med ett förenat STY-slag mot SG 16 och lämpliga verktyg (bräckjärn, kofot etc.) bända loss bitarna av kistan – Grutifer är en övertygad pacifist och ser bara på med ett milt ljus i sina döda ögon när hans grav blir skändad.
Hur rollpersonerna ska frakta 100 kilo marmor från Graven-Tosk till Bergen Chrypt får de lösa på egen hand.
Bilden av Grutifer Krytsch är genererad av konst-AI:n Dall-E 2. Prompt: A smiling catholic saint dressed in white, standing among rotting greenish zombies in a graveyard, Carvaggio style.
Härnäst: Stöten mot Skuggkungen!
