"En värld är varje människa" av Gunnar Ekelöf. Ett inlägg om rollspelsteori.

En värld är varje människa – Gunnar Ekelöf (1941)

En värld är varje människa, befolkad

av blinda varelser i dunkelt uppror

mot jaget konungen som härskar över dem.

I varje själ är tusen själar fångna,

i varje värld är tusen världar dolda

och dessa blinda, dessa undre världar

är verkliga och levande, fast ofullgångna,

så sant som jag är verklig. Och vi konungar

och furstar av de tusen möjliga inom oss

är själva undersåtar, fångna själva

i någon större varelse, vars jag och väsen

vi lika litet fattar som vår överman

sin överman. Av deras död och kärlek

har våra egna känslor fått en färgton.

Som när en väldig ångare passerar

långt ute, under horisonten, där den ligger

så aftonblank. – Och vi vet inte om den

förrän en svallvåg når till oss på stranden,

först en, så ännu en och många flera

som slår och brusar till dess allt har blivit

som förut. – Allt är ändå annorlunda.

Så grips vi skuggor av en sällsam oro

när något säger oss att folk har färdats,

att några av de möjliga befriats. 

Ovanstående dikt av Gunnar Ekelöf fick mig att tänka på rollspel. Nu är jag ju så beskaffad att jag tänker på rollspel ungefär hela tiden, så det var ingen högoddsare att tanken skulle gå dit. 

Men, först något om min syn på jaget. Tanken att en person inte består av ett enda jag utan av "blinda varelser i dunkelt uppror" slog an något hos mig, en tanke jag haft sedan jag först hörde talas om den så kallade postmoderna synen på jaget som något splittrat som hela tiden konstrueras och dekonstrueras beroende på kontexten. Innan postmodernismen och dekonstruktionismen sågs jaget visserligen som föränderligt, men man ansåg ändå att det fanns en inre, bestående kärna. I boken Stå fast: Vägra vår tids utvecklingstvång (2015) skriver den danske psykologiprofessorn Svend Brinkmann om stoicismen som motkraft mot nutidens krav på ständig personlig utveckling. Brinkmann menar att det inte tjänar något till att "se in i sig själv" eftersom man riskerar att inse att det inte finns någonting där, och därmed bli deprimerad. Hans filosofi är att jaget är något som skapas i relation till något annat, och alltså inte är permanent. 

Ekelöf, en av våra största modernistiska poeter, uttrycker i sin dikt att det finns en konung som härskar över de tusen själarna som försöker göra uppror, och att denna konung i sin tur är fångna i någon större varelse. För mig betyder detta att Ekelöf anser att det finns ett jag som styr, men att detta jag styrs av en större, okänd varelse. Är det en gud han talar om? Jag vet inte. 

Vad har detta med rollspel att göra? Jo, den tanke som slog mig var att jag, när jag skapar äventyr, spelledarpersoner och rollpersoner, på olika sätt kanaliserar dessa själar som finns i mig. Sedan agerar jag utifrån de världar jag skapat och de personer jag drömt upp, världar och personer inte sällan avlägsna från mig själv på ytan. Men en rollperson eller spelledarperson blir i slutändan, efter spelmötet, äventyret eller kampanjen, som jag initialt tänkte. Mina personer stöter på andra personer, eller hinder i vägen som antingen fysiskt, psykiskt eller känslomässigt förändrar dem. Mina rollspelsäventyr, scenarion eller helt improviserade berättelser tar vägar som jag inte kunnat anat, påverkade av något "vars jag och väsen vi lika litet fattar som vår överman sin överman". Visst, de påverkas av mötet med andra personer, men vad är det egentligen som händer hos mig när jag väljer att min rollperson agerar som den gör? 

Dessa världar vi skapar, dessa personer vi befolkar dem med, de är i mångt och mycket de blinda varelser som gör uppror inne i oss. Vi förstår dem inte, och det är kanske lönlöst att försöka navelskåda och psykologisera för mycket om dem! Vi kanske ändå bara inser att de bara är skuggor på murens vägg, men skuggor vi själva valt att projicera. Våra övermän som vaktar oss, och de som vaktar våra övermän i sin tur, projicerar kanske oss som sina skuggbilder på sina grottväggar. Alltnog! 

I eftermiddag ska jag spelleda skräckspelet Ten Candles för en grupp kollegor, och jag är mycket peppad! Kommer dock behöva dricka någon form av energidryck eller en stark kopp kaffe efter denna långa arbetsvecka, annars kanske jag somnar bakom SL-skärmen.