Avgrundsgapet 2 – Tjuven och de levande döda. Samt: deckarscenario för DoD23

Igår satte jag mig med Drakar och Demoners soloversion igen, fast besluten att klara mig genom fler än ett rum. Jag använde den alviska tjuven Kvenfrej Skamkniv, som med hög smidighet säkerligen skulle kunna smita förbi vampyrfladdermössen i den första trappan. Ett lyckat slag på Smyga gjorde att han kunde glida förbi dem i skuggorna och ta sig in till nästa rum, där flera sarkofager stod. I en av sarkofagerna skulle vägen till nästa rum finnas. Uppdragsgivaren Ingolf hade varnat för en dödlig fälla. 

Jag slog för Finna dolda ting och det blev ett demonslag (20, dvs fummel). Kvenfrid snubblade över fällan, som enligt slumptabellen var en larmsignal. Larmet väckte två av de brända döda i de andra sarkofagerna, och Kvenfrid drog sin kniv. Jag bestämde att det var två skelett från regelbokens monsterkapitel, ett vanligt och en förkämpe, och drog initiativkort. 

Striden blev en otrevlig historia för alven, eftersom jag i tre rundor på raken lyckades få det sämsta initiativet. Dessutom slog skeletten väldigt bra och jag väldigt dåligt, och efter de tre katastrofala rundorna var tjuvens KP nere på 0 och jag fick slå dödsslag, som jag turligt nog lyckades med. Alven  lyckades i sitt svårt skadade tillstånd Smyga (slag med nackdel) tillbaka för att kunna vila i fladdermusrummet. Här kände jag att detta spel verkligen är dödligt, eller så har jag valt alldeles för svåra fiender för att vara det första uppdraget. Dessutom insåg jag att jag hade för dålig koll på stridreglerna så jag pausade mitt solospel för att läsa igenom kapitlet för strid igen.

Praktiska saker jag kommer tänka på till nästa gång:

• Använd ett större bord för att få plats med de kopierade sidorna från soloreglerna och rollformuläret.
• Nerfa de första fienderna så att jag inte dör direkt, eftersom det blir tråkigt i längden att inte kunna skada nån och inte kunna komma vidare.
• Läs på alla regler bättre! Det är något jag slarvar med i alla spel, och det kommer inte funka när jag ska SL:a DoD för mina arbetskamrater.

Jag har förberett ett mordmysterium, där rollpersonerna är en resande trupp underhållare som blir vittnen till ett giftmord på en furste. Samtliga RP har möjliga motiv för mordet, och de kommer behöva utreda mordet för att rentvå sig själva. 

Jag har jobbat rätt mycket med att förbereda och skriva ner de rollpersonernas relationer med varandra. Dock har jag senare insett att beskrivningarna av relationerna svällt bortom rimliga gränser. Jag har dödat flera darlings för att formulera dem så kortfattat som möjligt för att mina spelar inte ska få en överväldigande uppgift att sätta sig in i allt. Samtidigt anser jag att relationerna är viktiga, eftersom de ger dynamik och liv till gruppen som helhet och även kan sätta käppar i hjulen för mordutredningen. I och för sig brukar spelare vara väldigt duktiga på att sätta käppar i sina egna hjul utan hjälp från mig! 

För att göra ett deckarscenario så mångsidigt som möjligt har jag använt mig av Justin Alexanders Three Clue Rule: "För varje slutsats du vill att rollpersonerna ska nå, behöver du minst tre ledtrådar." Detta har jag kombinerat med Rickard Elimääs fish tank scenario-karta som jag skrivt om innan. Varje rollperson har kopplingar till någon eller några av SLP:erna, och förhåller sig också till varandra på olika sätt. Detta har jag gjort för att RP:na ska ha stakes i utredningen – om de inte har det tänker jag att de kommer ha få incitament för att vilja utreda alls! Jag vill inte spoila scenariot om nån av mina spelare skulle snubbla över min blogg men jag kan säga att rollpersonernas kopplingar till SLP:erna är mångsidiga och förhoppningsvis oväntade för de andra!