Megadikt vecka 4: Hemma och borta

Bort flyger längtan i vinterljumman

Sedan – en lägereld mot ljuset 

gamla hjulspår grävs upp igen

Strö ner halm och lera

väx upp en gård av händer

Ute, en främmande planet

Skörda hemlig hemtrevnad i bortavaro

Megadikt 2025: Vecka 2 och 3 (inte en) sonett

I förra inlägget skrev jag om min tanke om att skriva en megadikt för 2025. Jag hade som föresats att för vecka 2 och 3 skriva en shakespearisk sonett (som Shall I Compare Thee To A Summer's Day) men jag misslyckades med såväl rimschema som meter. Det blev dock någon form av poesi. EDIT: Dessutom glömde jag en rad och publicerade tretton rader igår. Därför la jag till söndagens rad orimmad i slutet. 

    Vecka 2 och 3

    Som rävar i en enslig vinterborg

    så strävar vi tillsammans i vårt liv

    minuters ljusning från en en simpel sorg   

    en dans på livets rakbladslätta kniv.

    För ingenting får fattas dig, mitt barn

    och inte ska du någonsin få lida

    men inte vet vi mönstret i det garn

    därav ödet stickar vid din sida

    så min son, låt oss resa oss igen

    mot motståndsmaktens kalla döda glöd

    mot vildsvinsborstens vilda vackra vän.

    I natt är själens slöja frostigt röd

    och metern lurar mig igen, igen.

    Och här är spöket alla och ingen väntat på.

Under vecka 4 kommer jag återgå till fri vers.

Megadikt 2025: Vecka 1

I slutet av förra året fick jag en idé att jag skulle skriva en versrad om dagen i min dagbok. Detta blir en vidareutveckling av 2024 års dagboksskrivande, där jag fokuserade på särskilda händelser, vilken mat jag ätit samt vilka böcker jag läst (se förra blogginlägget). Versraden kan ha nåt att göra med det som hänt under dagen, nåt jag tänkt på eller bara nåt jag känner i stunden. Första dagen i veckan tänker jag att jag ska bestämma mig för om den kommande veckans strof ska bli på fri eller bunden vers. 

Om jag kommer ihåg det så ska jag skriva varje veckas strof i ett blogginlägg. 

Vecka 1 

Stenfärgad katt i rummets hörn

Snöklädd gång mellan vagnarna

Massivet gungar oss i falsk osäkerhet

Fint mögeldamm från fönstret

Det börjar nu. Igen 

 

Inför vecka 2 tror jag att jag ska satsa på första halvan av en sonett, som ju är ett fjortonradigt versmått med rimschemat ABBA - ABBA CDE - CDE.   

 

 

 

Läslogg 2024

I år, mitt fyrtionde på jorden, har jag för första gången skrivit ner samtliga böcker jag läst, något som jag tänkt göra i ungefär 20 års tid. Jag loggade min läsning i en fickalmanacka där jag också skrivit ner (nästan) all middagsmat jag ätit under året. Sammanlagt läste jag 55 böcker, och till dessa räknar jag pappersböcker, eböcker, ljudböcker, serieromaner, fan fiction och mangaböcker.

Här följer en detaljerad lista över vilka böcker jag läst vilken månad.

Q1 (12)

Januari:

• Ursula K. Le Guin - Trollkarlen från Övärlden
• Martha Wells - Rogue Protocol (Murderbot 3)
• SaraSmile416 - Hermione Granger and the Philosopher's Stone
• Grimwalker och Grimwalker - Flocken, Nattvarden, Bergatrollet (Döden I December 1-3)
• Florence Foster Gilman - The Yellow Wallpaper

Februari

• Martha Wells - Exit Strategy (Murderbot 4)
• Grimwalker och Grimwalker - Rivalen, Giftet, Experimentet, Bortbytingen (Döden I December 4-7)
• Marshall Grover - Bill och Ben kör stenhårt)

Mars

Intet!

Q2 (12)

April

• Mark Z. Danielewski - House of Leaves
• Ralf König - Maskrosdalen
• Ryan North och Albert Monteys - Slakthus 5 (serieversion)

Maj

• Chris Hastings och Chris Bachalo - The Unbelievable Gwenpool
• Ralf König - Der Bewegte Mann
• Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen (läste högt för sonen)
• Leif Randt - Alegro Pastel
• Daniel Ahlgren - För fin för denna världen

Juni

• Martha Wells - Network Effect (Murderbot 5)
• Thomas Tidholm - Jordlöparens bok
• Kurt Vonnegut - Slakthus 5
• Sara Bergmark Elfgren - Norra Latin

Q3 (6)

Juli

• Margaret Atwood - Oryx & Crake
• Mattias Lönnebo - Dryader och Demoner
• Julia Armfield - Our Wives under the Sea

Augusti

• Neil Gaiman - American Gods

September

• Iain M. Banks - Matter
• EP Uggla - Uppvaknandet

Q4 (25)

Oktober

• Martha Wells - Fugitive Telemetry (Murderbot 6)
• EP Uggla - Sveket
• Franz Kafka - Förvandlingen
• Catullus - Dikter om kärlek och hat
• Han Kang - Vegetarianen
• Fernanda Melchor - Paradais
• Homeros - Odysséen
• Katsuhiro Otomo - Akira 1

November 

• P Djèli Clark - A Master of Djinn
• Den poetiska Eddan
• Tove Jansson - Pappan och havet
• Katsuhiro Otomo - Akira 2, 3, 4 och 5
• Tove Jansson - Sent i november 

December 

• Gege Akatatmi - Jujutsu Kaisen 1
• Juni Ito - Uzumaki 1-3
• Iain M. Banks - Look to Windward
• Linda Reilly - Up To No Gouda
• Tove Jansson - Trollvinter
• Karin Schager - Julbocken
• Niklas Natt och Dag - 1793 (serieversionen)
• Robert W Chambers - Kungen i gult

När jag skrivit ner denna lista inser jag att jag glömt skriva in flera böcker. Både del 8-10 i Döden I December, tre Hermione Granger-fanfics och The Long Way to a Small Angry Planet av Becky Chambers. Så antalet böcker är 62 och inte 55! 

Gymnasial cyberpunk. En utmaning.

I sitt senaste blogginlägg utlyser Magnus Dahl en utmaning: skriv inledningen till den cyberpunkroman som du skulle skrivit den när du gick i gymnasiet. Min bild av cyberpunk vid denna tidpunkt i mitt liv, mellan 2000 och 2003, bestod nog av filmerna The Matrix och Johnny Mnemonic, och att jag spelat demon till datorrollspelet Deus Ex, vars huvudperson till det yttre inte så lite påminde om Neo. Därför skulle nog min cyberpunkroman vara färgad av svarta läderrockar, fyrkantiga solglasögon och pistoler.

MagnaGummi-rustningen skavde mot de mänskliga kroppsdelar Yunna fortfarande hade kvar. Helt fantastiskt skickade hon med ironiska och arga känslomarkörer till Terror och Hanic, som befann sig i gömslet, redo med plasmaunderstöd om allt skulle gå åt pipans glada dar. Det var verkligen helt fantastiskt att någon kunde uppfinna ett material som absorberade kraften motsvarande en RPG avfyrad på nära håll och samtidigt ge skavsår. Androfober skickade Hanic tillbaka med känsloläget låtsat självhat. Yunna tryckte undan ett leende; det var inte första gången detta diskuterades (men mest troligt sista) och som helbot hade Hanic hamnat i den märkliga positionen att han försvarade mechindustrin samtidigt som han gjort det till sitt livsmål att vara en titanpinne i maskineriet på så många CAIE:er som möjligt. 

Yunna kände efter i fickan med handen, trots att hon mycket väl kunde notera tyngden av AM-bomben där. Pilla inte skickade Terror, (känsla: äkta stress), jättedumt om den detonerar nu. Yunnas hand ryckte ofrivilligt till, dels på grund av uppmaningen, dels på grund av den permanenta nervskada hon dragit på sig i ungdomen. Sen dess hade hon lärt sig att undvika botshoppar som tapetserade fönstren med "VET NI?! 75 % REA PÅ SAMTLIGA TECHMODDAR, TRE FÖR TVÅ I UTVALDA SAMMANHANG!" Bara 30 alnar kvar till portalen skickade Terror med sin patenterade psykmojimix av sarkasm, irritation och äkthet. Armera. Yunna aktiverade kontrollen i armvecket med en snabb tankeimpuls, och fortsatte gå så lugnt som möjligt mot stadsdelens sannolika (Hanics uträkning : 89,666667 %) undergång. 

Drakar och Demoner: Utkante och Ridders rös

I somras fick jag Drakar och Demoner 23 och spelade ganska snart efter det med mina barn, något jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Jag har frågat dem om de vill fortsätta spela ett par gånger, men de har tyckt att jag varit tjatig, så för att inte få dem osugna på att spela så har jag väntat på att de ska ta initiativ. Och efter att ha fått nioåringen intresserad av rollspelspodden Uddezonen, och även visat honom första avsnittet av Arkaniversum, frågade han igår om vi kunde spela vidare! Femåringen var också peppad... i cirka tre minuter, då han blev uttråkad och försökte mosa sin brors standee med sin egen. Jag förpassade honom till YouTube och satte mig tillsammans med nioåringen för att fortsätta spela. För att hjälpa hans något fege men nyfikne magiker tog jag över femåringens alvjägare för att stötta i strider. 

Förra spelmötet slutade med att de kom till byn Utkante, och vi tog vid precis där vi slutade förra gången. Rollpersonerna var trötta och hungriga, så de begav sig till värdshuset där de, allt enligt äventyrsmanualen, blev approcherade av ägaren Vagnhild som välkomnade dem, bjöd på mjöd och berättade lite om de jättelika fladdermöss som setts flyga över byn på natten. När hon nämnde att den vise och kunnige eremiten Rabinandrath hade flyttat in i ett skjul på tempelområdet, kom asketen själv in på värdshuset och satte sig i ett mörkt hörn. Magikergubben begav sig dit och bjöd på mjöd, varpå eremiten berättade sägnen om svärdet Um-Durman, och även den mystiska kvinnan som samtalade med jättelika pipande flygande varelser. (Här drog min son genast slutsatsen att de flygande varelserna var de fladdermöss som Vagnhild berättade om). Magikern ville sedan handla utrustning för äventyrande, men hade dåligt om pengar. Då kom Annabella, den till barflicka förklädda kultist som i hemlighet arbetar för att demonerna ska stjäla svärdet Um-Durman och ta över världen, och berättade om Ridders rös, med många skatter fast även hemska monster. 

Som jag skrev i förra inlägget har jag funderat på att göra resor mer strömlinjeformade för att barnen inte skulle tappa intresset, så jag snabbspolade helt enkelt de två dagsmarscherna (sudda två matransoner!) och vid nästa scen var äventyrarna vid Ridders rös, där de upptäckte svartalfsträck och ulvspillning, samt flyttade undan stenen som delvis täckte ingången till gravgången. Magikergubben Tände sin trollstav och skickade ner en ljusboll till botten av gravkammarens ingång, och misslyckades sedan med att klättra ner, så han ramlade och slog sitt gamla onda knä. Alven kom nedklättrande och hjälpte, under sura förmaningar, honom att läka skadorna under en kort vila. När de skulle vidare i gången märkte de vampyrfladdermössen i hörnet och försökte smyga förbi dem, men två dåliga slag senare överfölls de av svärmen, och utkämpade återigen en nästan fatal strid. Här måste jag återigen få skryta om min sons improvisationsförmåga när det gäller att beskriva magikerns besvärjelser! Han kastade återigen Flamma, men istället för en eterisk cigarrettändare sög han istället i sig elden, som lyste upp hans inre ner till hans skadade knä, där han satte sin trollstav, som sköt ut en eldkvast mot hela svärmen, som förvandlades till grillkol. 

Någonstans där avslutade vi spelmötet för jag var tvungen att sätta igång med middagen, men jag tror att jag tänt sonens intresse lite starkare denna gång. Det skulle nog vara bra för honom att få spela tillsammans med jämnåriga kompisar, så om han leker med nån kompis nån gång, och vi känner att stjärnorna står rätt, så tänker jag föreslå att de provar spela! 

Avgrundsgapet 2 – Tjuven och de levande döda. Samt: deckarscenario för DoD23

Igår satte jag mig med Drakar och Demoners soloversion igen, fast besluten att klara mig genom fler än ett rum. Jag använde den alviska tjuven Kvenfrej Skamkniv, som med hög smidighet säkerligen skulle kunna smita förbi vampyrfladdermössen i den första trappan. Ett lyckat slag på Smyga gjorde att han kunde glida förbi dem i skuggorna och ta sig in till nästa rum, där flera sarkofager stod. I en av sarkofagerna skulle vägen till nästa rum finnas. Uppdragsgivaren Ingolf hade varnat för en dödlig fälla. 

Jag slog för Finna dolda ting och det blev ett demonslag (20, dvs fummel). Kvenfrid snubblade över fällan, som enligt slumptabellen var en larmsignal. Larmet väckte två av de brända döda i de andra sarkofagerna, och Kvenfrid drog sin kniv. Jag bestämde att det var två skelett från regelbokens monsterkapitel, ett vanligt och en förkämpe, och drog initiativkort. 

Striden blev en otrevlig historia för alven, eftersom jag i tre rundor på raken lyckades få det sämsta initiativet. Dessutom slog skeletten väldigt bra och jag väldigt dåligt, och efter de tre katastrofala rundorna var tjuvens KP nere på 0 och jag fick slå dödsslag, som jag turligt nog lyckades med. Alven  lyckades i sitt svårt skadade tillstånd Smyga (slag med nackdel) tillbaka för att kunna vila i fladdermusrummet. Här kände jag att detta spel verkligen är dödligt, eller så har jag valt alldeles för svåra fiender för att vara det första uppdraget. Dessutom insåg jag att jag hade för dålig koll på stridreglerna så jag pausade mitt solospel för att läsa igenom kapitlet för strid igen.

Praktiska saker jag kommer tänka på till nästa gång:

• Använd ett större bord för att få plats med de kopierade sidorna från soloreglerna och rollformuläret.
• Nerfa de första fienderna så att jag inte dör direkt, eftersom det blir tråkigt i längden att inte kunna skada nån och inte kunna komma vidare.
• Läs på alla regler bättre! Det är något jag slarvar med i alla spel, och det kommer inte funka när jag ska SL:a DoD för mina arbetskamrater.

Jag har förberett ett mordmysterium, där rollpersonerna är en resande trupp underhållare som blir vittnen till ett giftmord på en furste. Samtliga RP har möjliga motiv för mordet, och de kommer behöva utreda mordet för att rentvå sig själva. 

Jag har jobbat rätt mycket med att förbereda och skriva ner de rollpersonernas relationer med varandra. Dock har jag senare insett att beskrivningarna av relationerna svällt bortom rimliga gränser. Jag har dödat flera darlings för att formulera dem så kortfattat som möjligt för att mina spelar inte ska få en överväldigande uppgift att sätta sig in i allt. Samtidigt anser jag att relationerna är viktiga, eftersom de ger dynamik och liv till gruppen som helhet och även kan sätta käppar i hjulen för mordutredningen. I och för sig brukar spelare vara väldigt duktiga på att sätta käppar i sina egna hjul utan hjälp från mig! 

För att göra ett deckarscenario så mångsidigt som möjligt har jag använt mig av Justin Alexanders Three Clue Rule: "För varje slutsats du vill att rollpersonerna ska nå, behöver du minst tre ledtrådar." Detta har jag kombinerat med Rickard Elimääs fish tank scenario-karta som jag skrivt om innan. Varje rollperson har kopplingar till någon eller några av SLP:erna, och förhåller sig också till varandra på olika sätt. Detta har jag gjort för att RP:na ska ha stakes i utredningen – om de inte har det tänker jag att de kommer ha få incitament för att vilja utreda alls! Jag vill inte spoila scenariot om nån av mina spelare skulle snubbla över min blogg men jag kan säga att rollpersonernas kopplingar till SLP:erna är mångsidiga och förhoppningsvis oväntade för de andra!