Förändringens tid, allt är samma.

Likt myror lämnar de vårt hus; först for J och Sus, sen K och M. Om några dagar åker P till Kanada och några dagar innan flyttar en helt ny människa in i vårt hus. SKOJ-huset blev KOPS-huset, SOP-huset och nu MOS-huset. Utanför dörren blåser löv förbi och jag undrar om de nånsin blir less på att blåsa omkring men sen kommer jag ihåg att de är döda. Eller det är vad jag tror i alla fall. Jag vet egentligen inte.
Vi borde börja plocka nyponen på bakgården, plocka svampen i skogsdungen invid huset, ta ner torkvindan, göra huset klart för hösten. I stället sitter vi inne och lyssnar på detta. Min gamla husgud Mattias Alkberg följs av min nya kärlek Feist, den lågmälde Emil Svanängen i Lonely Dear, tyska popstandarden Wir Sind Helden, dubsteptypen Skrillex och den elektroniska kombon M83. Jag antar att ganska många höstspellistor ser ut ungefär så här. Gott så.