måndag 9 maj 2011

Öppet brev till Liv Strömquist

Hej Liv. Hej och tack.
Jag läste din bok Prins Charles Känsla i dag, för att jag tycker om det du gjort innan. Jag älskar ditt sätt att argt dra byxorna av patriarkatet och visat den bleka håriga röven för alla att se och skratta åt. När jag lagt ifrån mig boken kändes det som att jag var på väg att i grunden förändras. Det krävs nog att jag läser om den igen för att verkligen fatta ditt budskap, eftersom det är ett så totalt blottläggande av en av dagens största missuppfattningar: den om den monogama kärleken.
Du har fått mig att inse, eller att åtminstone börja inse, att jag aldrig upplevt äkta kärlek på det där sättet som det sjungs om i sånger och berättas om i böcker och filmer. Kanske för att personerna som skrivit sångerna, böckerna och filmerna inte har någon aning om vad det är, heller.
Du har fått mig att inse saker som jag aldrig hade kunnat tänka ut själv. Du berörde och utvecklade även, med den serien om de fyra männen som hatar kvinnor, mina tankar om varför Charlie Sheens karaktär i 2½ Men blivit så omåttligt populär. Män som hatar kvinnor, förresten. Det för mig in på ett sidospår. Om att vi skrattar åt just dessa män som föraktar sina fruar, mammor och flickvänner, och samtidigt hatar våldtäktsmän och kvinnomisshandlare. Jag säger inte att kvinnomisshandel går att jämföra med vanligt hat, men allt hänger ju samman.
Ja, nästan varenda ruta i boken skulle kunna bli en egen liten bok, så späckade med de mest fantastiska insikter är de!
Så jag vill med detta brev tacka dig för alla insikter du givit mig, inte bara med denna bok utan även de andra du skrivit och ritat. Du får mig att tro att en annan värld är möjlig. Om bara fler läste dig!

Många kramar,
Simon.

1 kommentar: