Mitt milda håruppror

Tydligen finns det karlar och kvinnor som tycker att en kvinnas armhålehår är något väldigt äckligt som förtjänar att hånas offentligt. Och när kvinnor visar upp sina håriga armhålor i sympati, så blir de dödshotade. Jag förstår inte riktigt varför, men de viktigaste argumenten som hatarna lägger fram är dels att de får säga vad de vill om andra människor eftersom de har yttrandefrihet, dels att kvinnorna är så äckliga och ohygieniska att de förtjänar att höra att de är smutsiga horor. Jag vet inte riktigt, och mitt hjärta orkar egentligen inte dyka djupare i dessa hatares hjärnor.

Så jag tänkte på mig själv i stället. När jag häromdagen låg i badet och tittade på Arkiv X så fick jag syn på mina håriga ben, och mindes något som en twittrare skrivit: män med rakade ben är ovanligare än kvinnor med orakade armhålor. Så utan att slå av datorn plockade jag fram min hyvel och började. Det tog en förfärlig tid att bli klar med ett ben (jag var tvungen att byta avsnitt när jag rakat smalbenet) men till slut såg jag ut om benen som jag inte gjort på kanske sexton år.

Jag vet inte exakt varför jag gjorde det. Kanske som en protest mot mobbarna som tycker sig kunna bestämma över hur kvinnor ska se ut under armarna. Kanske för att jag ville känna mig lika len som min flickvän. Oavsett orsak så är jag nu slät.

En negativ sak har jag märkt, och det är att när jag ligger i sängen och täcket dras mothårs så svider det till så att jag vaknar. Detta beror enligt P på att jag, min dumma fan, inte använde rakskum. Detta lindrar hyvelns framfart på benen så att man slipper skära bort det yttersta hudlagret som återfettar hyn. Så jag får skylla mig själv.

Kommer jag att fortsätta att raka benen? Jag vet inte än. I natt, när jag låg och vred mig i benklåda, funderade jag allvarligt på vaxning. Vi får se. Jag återkommer i bloggn med framtida benhårsanekdoter.

Italiensk ordvits

Nu mindes jag plötsligt en ordvits som Daniel och jag kom på när vi var i Rom. Jag tänker inte förklara den.

- È Galileo Galilei che siede lì?

- Non è morte?

- E pur si muove!

För långt för ett twitterinlägg 2

Ett av det roligaste skämten jag hört, som jag fortfarande kan komma ihåg och skratta åt trots att det var några år sen jag hörde det. Skämtet tillskriver jag Anders Ankan Johansson, och det var ungefär när Carl Bildt gift sig med Anna Maria Corazza. Anders nämnde att Bildts dotter heter Gunnel Blanceflor, och att det vore roligt om det var Carl Bildt som bestämt att hans fru skulle heta Corazza.

Ja alltså man skulle ju hört det sägas förstås, med Ankans väldigt fina Bildtimitation.

För långt för ett twitterinlägg 1

Jag minns när jag var liten och läste en Gustaf-pocket och såg att det fanns bok som hette "Gustaf, varför hatar du måndagar?" och att jag desperat ville ha den för att få reda på det.

Följarpoesi

En dag tittade jag på mina twitterföljare och fick till min förtjusning se att de skrivit en dikt tillsammans utan att de visste om det. 11-12 följares biografier efter varandra, helt oredigerade, blev en märklig men intressant text.

you talk a lot, i can't hear, she's curious, and i'm serious!

bite me

bite me

Ridin' super clean old school drops on gold feet

I got zones and I'm dumpin' them cheap

dont get on my bad side

loved this since i first met her

There is no point in denying

Every day one thing becomes so clear

Then I flew to Portland, flipped new Jordan's

Smokin' on bomb spinach

So lost in your love

I run this little project at

Lagom

lagom (adv.) 1. så som det är önskat, varken för mycket eller för lite av något.
(definition från Wiktionary.)

Varför påstår folk att det är något dåligt?
Ett par retoriska frågor till dig som spyr galla över "Lilla landet Lagom":
Har du någonsin blivit gladare av att dricka för mycket än när du dricker lagom?
Blir du nöjd när du äter för mycket godis?

Lagom betyder perfekt. Sluta klaga. Ja, Filip Hammar, jag tittar på dig.

Dagens ungdom!

Fikade hos min kusin Jocke i går. Det händer inte ofta; eftersom han är frilansande musiker och frånskild tvåbarnsfar, har han fullt upp. Han berättade att han tagit ett "dagjobb" under november och december för att få tid med sina ungar. Han jobbade som assistent i två struliga högstadieklasser. Medan vi drack kaffe i hans lägenhet berättade han med fasa i rösten om hur eleverna betedde sig: lyssnade på musik under föreläsning, spelade mobilspel medan läraren visade film, ja, lekte med telefonerna hela jävla tiden.

Jocke hade frågat eleven han var assistent åt om han steg upp klockan 7 på morgonen "för att leka mongo från klockan 8 till klockan 16". Elevens föräldrar var missnöjda med skolan, eftersom bespisningspersonalen inte pratade svenska och därför kände deras son sig inte hemma i skolan. Jocke genmälde med att killen inte pratar ens i klassrummet så det skulle inte spela nån roll vilket språk de som jobbar i matsalen talar.

Jag vill, trots rubriken, inte säga nåt om "dagens ungdom!" men detta låter inte bra.

Hoppas att det inte ser ut likadant i alla högstadieklasser för då går vi mot en mörk framtid.

Ja, det var bara det jag ville säga. Ostrukturerat och dåligt skrivet inlägg men det var från början ett twitterinlägg som jag inte kunde förkorta till 140 tecken. Dessutom har jag huvudvärk.