Det är lätt att känna sig som en haverist i dessa tider; det är lätt att drunkna i skitfloderna som kommentarsfälten på bloggarna runt om i Sverige blivit. Det är också väldigt lätt att tappa hoppet om framtiden, särskilt då man börjar inse att den "snälla" högern (läs Alliansen, Timbro och andra "liberaler") ohejdat börjat flirta med Sverigedemokraternas världsbild. Vid såna tillfällen är det härligt uppfriskande att läsa artiklar som
denna. Artikelförfattarna höjer blicken från det isolerade fenomenet rasism och sliter Dressmannkostymerna av de lismande herrarna från det brunblåa partiet. Och när fascistkejsarna står där nakna så ser man hur attraherade Reinfeldts pojkar och flickor blir av synen.
Men ursäkta mina hårda ord. Det ger inget att jag sitter här i min ensamhet och blir upprörd och får internet rage över sådant. Vi, den stora massa som faktiskt inser de massiva problemen både hemmavid, ute i Europa och hela världen, måste göra gemensam sak. Samla ihop pengar och hjärnor, starta en rörelse, starta en rikstäckande dagstidning.
Det viskas i öster och väster. Hör du det inte, kamrat? Don't get mad, get even. Nu kör vi.
TV-tips:
Yes Men fix the world. SVT levererar. Det är inte ofta det händer nuförtiden, med tanke på Settmanopolet och allt, men detta har jag inga problem att betala licensavgiften för.
Imorgon ska jag sätta in texter i satsscheman, och det är precis lika upphetsande som det låter. Det fina i kråksången är att jag kommer överens bra med mina kurskamrater. Väldigt bra, i vissa fall. Återkommer med mer fakta senare.
