söndag 9 november 2025

Min åsikt om novent

Jag tillhör dem som är liberala när det gäller ett fåtal saker, däribland traditioner och språk. Min uppfattning är att traditioner, likt språk, med nödvändighet måste förändras för att bestå. Men när folk börjar adventspynta i november blir jag motvalls.

Fenomenet "novent" beskrivs som ett tjuvstartande av adventsfirandet, för att få tillfällighet att tända ljus och lysa upp den annars dystra och mörka november, och hade det bara gällt att sätta upp en LED-slinga på balkongen eller i trädgården hade jag varit helt för det. Men nu när människor postar bilder på att de bakat lussebullar i mitten av november, och det i vart och vartannat fönster lyser stjärnor och ljusstakar, ser jag bara en vuxenvärld som beter sig som ungdomar som just flyttat hemifrån och insett att man kan äta godis till lunch och tårta till middag varje dag. Grejen med att äta godis och tårta, och att pynta och baka till högtider, är att det förlorar sin effekt om man sysslar med det under för lång tid. Vi riskerar att överbelasta vårt belöningssystem genom denna överdosering av adventsljus och -bakverk, och därmed få en lägre nettonjutning. För de varma, tindrande adventsljusen och de trygga saffransbullarna får en större effekt om man först upplevt det bistra mörker och den genomträngande kyla som november ger oss!

Så snälla medmänniskor i generationerna babyboomers, X och Y, bete er som de vuxna människor ni faktiskt är. Gå igenom det kalla och bistra november med stoiskt rak rygg, så får du belöningen av de varma ljusen och de söta bullarna under december!

Ovanstående text publicerades ursprungligen som surmulen insändare av yours truly i Helsingborgs Dagblad vintern 2023.

onsdag 18 juni 2025

Megadikt vecka 24

Fågelmänniskorna dansar vid spegeln

i monokroma virvlar, spjut i hand

kråmar dig i fläktrökande ljus

spegelfladdermöss i ljuskägelbana

brandgul, bränd mark, D-Mark

flygmyror, skräckbarn, en mörk färja

i rymden speglar sig neuronerna fåfängt

Megadikt vecka 23

I ögonlockets vinkel ett dammoln

zooma in﹘en ryttare till pest

ett blink och skjortan är gom

men tungan skjuter lösa skott

och den spirande stjälken sträcks

spiralfärdande runt orden

stigande mot örats moln

Megadikt vecka 22

Krigarhundar i 5-10 andetag

balansen mellan stretching och flum

dyk ner i sörjan

fiska upp en granat

lägg den i korgen med resten av ädelstenarna

kokong balkong upp från det blöta

häng i vita smetiga spindelben

Megadikt vecka 21

Dreglande hundloka, lejongap, satans käft

sovande stannar jag upp

trädgårdens vilda död och liv

vindlande som poetens metaforer

ut nerför backens tunnelsystem, isklot

svävar svärande taggar, mjuk kola

djupt ljuvt medan melodierna talar

Megadikt vecka 20

Idag forsar huvudets stenras i rud

med trummande grusgren mot oljefatet

som klär minnets ädelstenar, för skydd

mot frätande nostalgiduschar

ett fotbollsomklädningsrums oväder

eller tonårens cykloniska nedergjord

neder faller eder men paraplyet håller

Megadikt vecka 19

- Pappa! Pappa! Pappaa! Pappaa!

- Ja det är jag, ja, mmm, ja, jo

- Får jag ... kan du... pappaa jag vill...

- nä inte jus- mm n.mm, nää...

- Blir du trött på när vi frågar?

- Kan du sitta ner då vi äter... förlåt﹘nej. Fråga alltid allt.