Lucka 6: Allt kommer i kapp oss till slut (del 6/11)

Allt kommer i kapp oss till slut (del 6/11)

Gammelmoster Evalisa nyper om Mariekexet med skälvande hand och doppar det i den skimrande muggen på bordet framför henne. Kexet täcks av ett gröngult slem som kryper omkring, och hon för det långsamt till munnen. Svart vätska droppar från stalaktiterna i taket, och radion på bänken spelar vitt brus med inslag av ylanden.
    Mukunda låtsas smaka på sitt kex, som kravlar av genomskinliga silverfiskar. Han ler mot gammelmosterns ande och tittar på bonaden hon satt på väggen. "EGEN HÄRD ÄR" följt av några skrivtecken han inte riktigt känner igen. Kilskrift? En skata med bruten näbb hoppar omkring på golvet.
    – Men så trevligt att du hälsar på igen, lille Bengt-Olof! Gammalmostern ler tandlöst mot honom. Det slemdrypande kexet vrider sig ur hennes hand och svävar självmant in i munnen på henne, och hon äter med ett milt leende.
    – Ja det vart ju som så stressigt förra gången. Han ler och pekar på bonaden. Har du gjort den själv?
    – Jag har gjort halva, och andra halvan gjorde en jag träffade på mogendansen, säger hon och fnissar. Från Mesopotamien! Jag ville inte erkänna att jag inte visste vars det låg men så hips vips hade vi börjat prata och så vart vi med i samma hobbygrupp och gjorde en, ”koläb” tror jag de kallar det numera!
    – Koläb? Mukunda funderar en stund och sen kan han inte hjälpa att skratta. En collab! Man får säga "samarbete"! Evalisa faller klingande in i hans skratt. Men så hör Mukunda Anna-Margaretas röst i huvudet och kommer han ihåg att han är i tjänst.
    – Jag skulle ju fråga en sak, säger han. Har du varit på nån dans eller nå annat samkväm med en tant som fått nacken bruten? Långt grått hår, kanske i din ålder.
    – Oh huvva, ett sånt hemske öde! Evalisas leende bleknar. Mungiporna åker ner och läpparnas färg mattas av tills de blir helt genomskinliga. Skatan med bruten näbb hoppar upp på bordet och tittar på henne med ett mjölkigt öga. Ja men nu när du säger det så såg jag en snenackedam på bridgen i plurdags. Ska se om hon är ledig.
    Evalisa imploderar och återvänder samma sekund ackompanjerad av ännu ett tantspöke. Mukunda tappar kexet i golvet, och skatan hastar fram mot det och jagar glatt silverfiskarna som krälar i spiraler.
    Nykomlingens nacke är bruten i en våldsam vinkel, och det grå håret svävar fritt i etern. Hon stirrar på Mukunda med ögon som liknar svarta skalbaggar. Han sväljer ljudligt. Tanten öppnar munnen men bara ett rossligt pip hörs när hon försöker prata. Hennes tänder är grova och grå som gruskorn.
Evalisa ler, räcker tanten en penna och pekar på korsordstidningen som ligger på bordet. Tanten börjar skriva i de lediga rutorna:
SPOLING.
RUTIGSKJORTA.
KNUFFADEMIG.
TOGARMBANDET.
MORMORS.
GULD.
BIRG
    Pennan faller ur hennes grepp och hon svävar upp genom stalaktiterna i taket. Evalisa och Mukunda tittar efter henne, och sen på varandra. Evalisas ögon är färglösa Det-
-knackar på dörren. Mukunda slår upp ögonen. Doften av kanelrökelse, den mjuka yogamattan under honom, stelheten i nacken, drömfångaren. Alla sinnesintryck från köttvärlden svämmar över honom, precis som vanligt, och så knackandet igen, denna gång hårdare. Maggan tänker han, ruskar på sig och tar sig mödosamt upp från golvet. Han mumlar ett pliktskyldigt "Namasté" mot fotot på guru Sunyaga som står på byrån.
    Anna-Margareta står utanför hans dörr med en rutig tygbit i en plastpåse i handen.
    – Du har ett sjätte sinne, kusin, säger Mukunda och ler brett.
    – Pjaller, säger Anna-Margareta, och rynkan mellan hennes ögon djupnar.
    – Ska vi fara? Mukunda tar på sina mockasiner och sveper om sig med en filt han köpt i en liten by i Anderna.
    – Vars ska vi fara hade du tänkt? säger Anna-Margareta och höjer roat på ena ögonbrynet.
    – Du vet, säger Mukunda. Hälsa på hos Birgersson. Han tittar på sin kusin och i blicken ser hon tonåringen han en gång var, han som förläste sig på flummerier medan hon läste extrakurser i matte och fysik. Hans ögon glittrar. Det är ingen idé att protestera.
    – Han bor på Solgården numera, jag har kollat på nätet, säger Anna-Margareta och viftar med sin smarta telefon. Nu är det Mukundas tur att höja på ögonbrynet. Hon svarar på hans outtalade fråga när hon hastigt vänder sig om och börjar gå mot Saaben.
    – Okej då, jag bad Krabban om hjälp! Hon ser inte Mukundas breda leende men känner det formligen bränna i nacken. Nu kör vi, gubbe!
    – Gasen i botten, kära kusin! De sätter sig i Saaben, och Mukunda backar långsamt ut från tomten. Anna-Margareta plockar upp sin pappersbunt från portföljen och fortsätter läsa från där hon blev avbruten. Titelsidan lyder "The Ghost Panic – a Chaos Theory Approach by Doctor Ian Malcolm", och under bilturen varseblir hon inget annat än de lugnande logiska resonemangen i artikeln. Mukunda kan till och med smyga igång ett kassettband med mongolisk strupsång utan att hon reagerar.