Lucka 19: Nellys praodagbok 5

Fredag 19/12

Hej dagboken, jag vet inte om det här funkar men jag testar ändå. Skriver på mobilen, det verkar finnas surf här men bara en plupp ibland.

Det började efter att jag var på Morenius hela dagen och det var trååååkigt, de var bara sura och stressade och jag fick äta min lunch själv eller ja Pia gick förbi ett par gånger och pratade med mig. Men när jag gick därifrån skrev Sandra och vi skulle mötas i parken. När jag kom dit så var hon där vid en bänk men när jag gick för att möta henne så var det som att jag gick igenom en vägg av iskallt vatten. Sandra skrattade och det lät som jättelångt borta och liksom ekade, och allt hade blivit grått och svart. Jag tittade runt mig och jag var i parken fast jag var också inte i parken. Jag såg på Sandra fast det var någon annan innanför henne. Hon pratade med mig men det var på ett jättekonstigt språk och den som var innanför for ut och hade ett guldband runt huvudet och jag blev rädd för den såg helt konstig ut i ögonen så jag sprang iväg. Men jag kunde inte springa fast jag flög iväg istället och den där otäcka skrattade igen.

----

Nu har jag flugit runt i hela staden och ingen vuxen kan se mig fast jag är säker på att en hund såg mig och skällde, och när jag var på bibblo så var det en unge som pekade på mig i spegeln och sa att det var ett spöke, men hans mamma bara "nej Caspian nu går vi". 

Jag ska försöka flyga till Mukunda för han kan säkert meditera och se mig där.

----

Nu är jag hos Mukunda och jag hade tur för han satt skräddare på golvet och blundade så jag skrek mitt högsta då liksom for hans kropp upp men han satt fortfarande kvar, och hans kropp såg ut som glas fast av luft. Han sa "men Nelly vad riktigt gör du här?" och fick värsta rynkan mellan ögonen, han såg ut som han skulle börja lipa. Han försökte med att elda olika örter och chantade och spelade på en trumma och det hände liksom saker med luften här fast det finns ingen luft. Men jag är fortfarande i den svartvita spökvärlden. Han sa att det finns lösningar på det här men jag är jätteledsen. Nu plockar han fram ett halsband och säger att jag inte ska vara rädd men jag är ju rädd men jag hoppas de ska kunna hjälpa mig för jag vill inte vara ett spöke, jullovet börjar ju ikväll!