overkligen, dubbelbild, skuggspel
jag stelnar i otidens kvicksand
omgiven av reliker i samma nya tempel
Sveda och Verker hette inte våra får
men de bjöd på sådant
åtminstone ett av dem
som ett dubbelexponerat foto
över tidens stagnerade fors
där en arm tveklöst häller sockerdricka
och den andra vackert bidar sin lidande hälta
Lotsen blinkar fuktigt mot missilen
– skärbrännarblå mot byxhimlen –
och de stulna koderna sjunger
med laxtrappans oväntade döda
Nedtrappningen sker i stillhet
om du bara vill höra
min andedräkts klagan
hertigars heliga solsängsvittrande
pådyvlar oss en skamlig klåda
på spåret efter en skårad ek
trillar han huvudstupa in i tystnaden
när frusna kammarorkestrar övar
finns sällan tid till oro
på knivens rand darrar manchestern
medan knän böjs i mjuka vinklar
medan en spöklik kattfisk äter en ande
medan ljuset koncentrerar sig
på nästa steg och nästa steg och nästa
medan stormen ljusnar till blodrött
och helgonen nalkas, njurstensgråa
mot den gallgula himlapällen
NATO ut ur USA!
skriker den fastfrusna svanen
sarkasmfågelfrysrösten är smärtsamt vit
och flyger bort över sotstänkt jord
en brun fjäder lämnar den kvar
dallrande i spasmer
medan lava bubblar upp i gelé
