Fågelmänniskorna dansar vid spegeln
i monokroma virvlar, spjut i hand
kråmar dig i fläktrökande ljus
spegelfladdermöss i ljuskägelbana
brandgul, bränd mark, D-Mark
flygmyror, skräckbarn, en mörk färja
i rymden speglar sig neuronerna fåfängt
Fågelmänniskorna dansar vid spegeln
i monokroma virvlar, spjut i hand
kråmar dig i fläktrökande ljus
spegelfladdermöss i ljuskägelbana
brandgul, bränd mark, D-Mark
flygmyror, skräckbarn, en mörk färja
i rymden speglar sig neuronerna fåfängt
I ögonlockets vinkel ett dammoln
zooma in﹘en ryttare till pest
ett blink och skjortan är gom
men tungan skjuter lösa skott
och den spirande stjälken sträcks
spiralfärdande runt orden
stigande mot örats moln
Krigarhundar i 5-10 andetag
balansen mellan stretching och flum
dyk ner i sörjan
fiska upp en granat
lägg den i korgen med resten av ädelstenarna
kokong balkong upp från det blöta
häng i vita smetiga spindelben
Dreglande hundloka, lejongap, satans käft
sovande stannar jag upp﹘
trädgårdens vilda död och liv
vindlande som poetens metaforer
ut nerför backens tunnelsystem, isklot
svävar svärande taggar, mjuk kola
djupt ljuvt medan melodierna talar
Idag forsar huvudets stenras i rud
med trummande grusgren mot oljefatet
som klär minnets ädelstenar, för skydd
mot frätande nostalgiduschar﹘
ett fotbollsomklädningsrums oväder
eller tonårens cykloniska nedergjord
neder faller eder men paraplyet håller
- Pappa! Pappa! Pappaa! Pappaa!
- Ja det är jag, ja, mmm, ja, jo
- Får jag ... kan du... pappaa jag vill...
- nä inte jus- mm n.mm, nää...
- Blir du trött på när vi frågar?
- Kan du sitta ner då vi äter... förlåt﹘nej. Fråga alltid allt.
Pyrofila växter som goals
(efter katastrofen trivs vi?)
nja men mer som en symbol för livets ihärdighet
mänskligheten som orsak till och offer för sig själv
bränner sin jord för allt och inget
﹘offer och gödningsman﹘
salt bundet för egen rygg