När världen ser ut som den gör, med krig, galopperande klimatförändringar och en annalkande finanskris efter att AI-bubblan spricker, är det lätt att som enskild person känna sig som ett flarn i makrokosmos. Som krill som ofrånkomligt sugs upp av en blåval. Jag förstår de känslorna, och brottas med dem hela tiden.
I förra inlägget nämnde jag min separation, och att jag under hösten under perioder kommer att leva ensam för första gången sen jag flyttade till Stockholm 2010 och bodde i andra hand i en lägenhet i Tumba. Jag är inte rädd för ensamhet per se, eftersom jag vet att jag kommer ha mina barn hos mig rätt ofta, och jag har ett socialt sammanhang under arbetsdagarna. Men jag vill ändå vara vaksam så jag inte faller in i den klassiska mansfällan att bli ensam och olycklig efter en separation, så därför tänker jag aktivt engagera mig lokalt i sociala aktiviteter. Tre av de fyra aktiviteter jag nämnde i förra inlägget är lätt att utföra ensam, och för att jag inte ska bli helt själv så vill jag dra ihop en bokcirkel, och ge mig ut i löpspåret tillsammans med andra. Biblioteket anordnar bokcirklar, och även om de troligtvis inte kommer läsa böcker från mina favoritgenrer, kan jag absolut tänka mig att vara med ändå. Det finns en lokal Facebookgrupp för löpare som jag varit med i länge men aldrig engagerat mig i, men nu tänker jag göra det i mån av tid och möjlighet. Jag har även funderat på att gå någon kvällskurs i något intressant ämne, varför inte något kreativt? För mer reflektioner kring detta ämne, läs min text om manlig ensamhet i Läs Hårt! 1!
Det är dock inte bara av själviska skäl som jag vill engagera mig lokalt, utan även just på grund av det jag skrev om inledningsvis. Igår var det val till riksdag, region och kommun, och det ser ut att bli en repris på de senaste valen där utgången är oklar och vi kommer få vänta länge innan vi får en regering. Och även om det går snabbt att bilda en regering, så kommer den troligtvis inte arbeta främst för mina grundvärderingar. Men jag tänker inte deppa ihop för det, utan tänker använda det lokala engagemanget i bokcirklar, löpargrupper och kvällskurser för att sprida mina värderingar på nära håll. Detta blogginläggs rubrik är ett citat från Gunnar Ekelöfs dikt Jag tror på den ensamma människan, och den säger egentligen allt om vad det är jag vill åstadkomma, så här kommer den i sin helhet.
Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.
Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.
Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.
