Fågelmänniskorna dansar vid spegeln
i monokroma virvlar, spjut i hand
kråmar dig i fläktrökande ljus
spegelfladdermöss i ljuskägelbana
brandgul, bränd mark, D-Mark
flygmyror, skräckbarn, en mörk färja
i rymden speglar sig neuronerna fåfängt
Fågelmänniskorna dansar vid spegeln
i monokroma virvlar, spjut i hand
kråmar dig i fläktrökande ljus
spegelfladdermöss i ljuskägelbana
brandgul, bränd mark, D-Mark
flygmyror, skräckbarn, en mörk färja
i rymden speglar sig neuronerna fåfängt
I ögonlockets vinkel ett dammoln
zooma in﹘en ryttare till pest
ett blink och skjortan är gom
men tungan skjuter lösa skott
och den spirande stjälken sträcks
spiralfärdande runt orden
stigande mot örats moln
Krigarhundar i 5-10 andetag
balansen mellan stretching och flum
dyk ner i sörjan
fiska upp en granat
lägg den i korgen med resten av ädelstenarna
kokong balkong upp från det blöta
häng i vita smetiga spindelben
Dreglande hundloka, lejongap, satans käft
sovande stannar jag upp﹘
trädgårdens vilda död och liv
vindlande som poetens metaforer
ut nerför backens tunnelsystem, isklot
svävar svärande taggar, mjuk kola
djupt ljuvt medan melodierna talar
Idag forsar huvudets stenras i rud
med trummande grusgren mot oljefatet
som klär minnets ädelstenar, för skydd
mot frätande nostalgiduschar﹘
ett fotbollsomklädningsrums oväder
eller tonårens cykloniska nedergjord
neder faller eder men paraplyet håller
- Pappa! Pappa! Pappaa! Pappaa!
- Ja det är jag, ja, mmm, ja, jo
- Får jag ... kan du... pappaa jag vill...
- nä inte jus- mm n.mm, nää...
- Blir du trött på när vi frågar?
- Kan du sitta ner då vi äter... förlåt﹘nej. Fråga alltid allt.
Pyrofila växter som goals
(efter katastrofen trivs vi?)
nja men mer som en symbol för livets ihärdighet
mänskligheten som orsak till och offer för sig själv
bränner sin jord för allt och inget
﹘offer och gödningsman﹘
salt bundet för egen rygg
Involverar smöret mer än det?
Att vara i det, ska det vara?
Sårvätskan rinns finns
om det hinns med﹘evigheten
annars räcker det med en stund
påbörja en inandning, hoppas,
när jag dör ska ni få mina dagböcker som mitt minne
Lås in, centrera, manifest,
nackspärr hjälpte mig verkligen
ebola﹘nej hoppas jag inte trollat så jag får det
kärnan är stark men obefintlig
och jag sätter den ej under skäppan
NEJ för den ska få rotera klart
den ska vara i skalet
Svart duk över bordet
"man över bord handdukar under"
enastående manövrar mannar﹘
när det regnar mannar från himlen
har den fattige ingen humor
"fyrahundra kvar i månaden" enligt AB
med en sparränta på 2 % dukar man under
Naturrummet, glasen, sängen
hälsans öronbedövande tiga still
bort glömmer jag blodiga musdråoet
bort domnar minnet av labyrinten
svävar jag i det medelmåttiga
min beigea själ i en ljum himmel
och landar lagom mjukt i deras andning
bryskt väckt av vardagens ohälsa
ensligt belägna soffkuddar
men ett fall framåt
faller i mjuka famnar
en faller, falleralla i
vårvädrets vabbiga växlingar
hela veckan som ett streck
Vi åker berg- och dalbanor
i soffan, på golvet, som ostbågar
när den fysiska krassligheten går i vag mental ohälsa över
Nu öppnas dörren till normaliteten
och en lucka till vättegrottan
nog blir man sugen på att dyka in
med slangbellan riktad åt ett annat håll
Men jag stannar nog
där det är tryggt och vanligt
inuti min famn
solens värme räcker bara till
nästippen, vintern rasar ännu
så fort skuggan ruvar
på natten är alla makter grå
Möss i väggarna gör oss till ett flerfamiljshus
bakom spisen en genomfartsled
fullmånens vind sveper ner﹘
ingången döljs av dammet﹘
men mina ögon upptäcker illusionen
och jag krälar ner i grottan
med bredsvärdet på ryggen
Mössens mässande hörs i gångarna
sångarna tjuter till hälsning i örat﹘
vindlande passager med stridsmotiv﹘
fälla, möt mus, undergång, möt mig﹘
bakom lönndörren viskar vattnet
och där! Ett stilla ljus hos musfamiljen
Bladet dansar lätt
över farozonens golv
bugande gnagarhuvud
Bladet svänger ner
bugande dödens vinkel
bladets dansande klinga
﹘detta blev också en saga﹘
Jag kryper ensam ut från nedre
dränkt i musblod med mittt svärd
vid mitt bälte hänger troféer
﹘upp stiger gången brant﹘
torkar bort allt musblod
tar mig in i badrummet och ut igen
ren som en nyponsoppa
Jag vet att jag inte uppdaterat på väldigt länge, men tro inte att mitt projekt runnit ut i sanden! Jag skriver fortfarande en rad om dagen. Ovanstående del av dikten blev en liten berättelse som utgick ifrån när jag upptäckte att vi fått möss i huset.
Vecka fem opererades jag i magen och låg på sjukhus, och vecka sex var jag konvalescent. Kanske detta påverkat mina strofer.
Blicken höjs mot skyn, bakbunden
av hamnvampyrer i människohamn
De stirrar törstigt i ögonvrån
med blodad tand mot värmen
och sveper med dig till blodslandet
handen på hjärtat
tänderna mot artären
Men jag reser mig
som en kran över vattnet
sargad, ärrad, som förut
i glad kontrast mot gryningsdimman,
flygande kommer dagen mot mig
förklädd till skimrande lögner
pilarna skjuts som vitlöksstjälkar
Sedan starten 2012 har jag följt Simon Gärdenfors podd Arkiv Samtal. Där pratar Gärdenfors inte sällan om böcker, och under de senaste åren har flera avsnitt vigts åt intervjuer med författare som just släppt en bok. Jag blev i år sugen på att göra en läsutmaning där jag läser böcker med koppling till Arkiv Samtal. Denna lista är ett work in progress med flera nivåer.
Nivå 1 – Böcker som fått egna avsnitt
Mikael Yvesand – Häng city
David Liljemark – David Liljemarks underbara värld, Dä ha satt säj på hôvve
Moa Romanova – Alltid fucka upp, På glid
Matilda Josephson – Mjölk och människor
Pelle Forshed – Club Lonely
Robert Aman – Serier för vuxna
Ditte Lindroth – Flickvänsprovet
Johan och Johanna Hurtig Wagrell – Fasad
Kristoffer Viita – Demon Time
Cecilia Vårhed – Fattigt skryt
Maria Grudemo El Hayek och Viktor Johansson – Ring soc!
Mats Jonsson – När vi var samer
Love Länn – En modern rocklåt
Johannes Aggro Torstensson – Bord för en
Nivå 2 – Böcker skrivna av gäster men som inte fått specifika avsnitt
Nivå 3 – Böcker som Simon Gärdenfors ofta pratar om
Bort flyger längtan i vinterljumman
Sedan – en lägereld mot ljuset
gamla hjulspår grävs upp igen
Strö ner halm och lera
väx upp en gård av händer
Ute, en främmande planet
Skörda hemlig hemtrevnad i bortavaro
I förra inlägget skrev jag om min tanke om att skriva en megadikt för 2025. Jag hade som föresats att för vecka 2 och 3 skriva en shakespearisk sonett (som Shall I Compare Thee To A Summer's Day) men jag misslyckades med såväl rimschema som meter. Det blev dock någon form av poesi. EDIT: Dessutom glömde jag en rad och publicerade tretton rader igår. Därför la jag till söndagens rad orimmad i slutet.
Vecka 2 och 3
Som rävar i en enslig vinterborg
så strävar vi tillsammans i vårt liv
minuters ljusning från en en simpel sorg
en dans på livets rakbladslätta kniv.
För ingenting får fattas dig, mitt barn
och inte ska du någonsin få lida
men inte vet vi mönstret i det garn
därav ödet stickar vid din sida
så min son, låt oss resa oss igen
mot motståndsmaktens kalla döda glöd
mot vildsvinsborstens vilda vackra vän.
I natt är själens slöja frostigt röd
och metern lurar mig igen, igen.
Och här är spöket alla och ingen väntat på.
Under vecka 4 kommer jag återgå till fri vers.
I slutet av förra året fick jag en idé att jag skulle skriva en versrad om dagen i min dagbok. Detta blir en vidareutveckling av 2024 års dagboksskrivande, där jag fokuserade på särskilda händelser, vilken mat jag ätit samt vilka böcker jag läst (se förra blogginlägget). Versraden kan ha nåt att göra med det som hänt under dagen, nåt jag tänkt på eller bara nåt jag känner i stunden. Första dagen i veckan tänker jag att jag ska bestämma mig för om den kommande veckans strof ska bli på fri eller bunden vers.
Om jag kommer ihåg det så ska jag skriva varje veckas strof i ett blogginlägg.
Vecka 1
Stenfärgad katt i rummets hörn
Snöklädd gång mellan vagnarna
Massivet gungar oss i falsk osäkerhet
Fint mögeldamm från fönstret
Det börjar nu. Igen
Inför vecka 2 tror jag att jag ska satsa på första halvan av en sonett, som ju är ett fjortonradigt versmått med rimschemat ABBA - ABBA CDE - CDE.