Snorpekoral

En sak till som åker upp direkt som nummer ett på inte överraskande alls-listan: Miljöpartiets högerprassel.

Det har varit en midsommarsnatt för mig: huvudet och näsborrarna har varit fulla med slem, madrassen har tappat luft så fort att klockan fyra låg jag i princip på golvet och mardrömmarna om döden avlöste varandra. Inte för att parafrasera en av de lökigaste reklamerna i svensk TV-historia, men ni tjejer tjatar om hur det är att föda barn - ni har aldrig varit med om hur det känns när en kille är riktigt förkyld.
Fast jag är inte bara förkyld, det är något annat också, ett svart djur i själen som inget Alvedon kan råda bot på. Trots att himlen är blå.

Nu till dagens politiska inlägg:
det är ju många som har teorier om varför SD valdes in i riksdagen. Allt från "utanförskapet som skapats av bidragssamhället" till "'vänsterextrema' demonstranter". Själv sätter jag mina pengar på att det är kapitalismens fel, men det är inte det jag vill prata om nu. Jag tycker nämligen att det är bra med motdemonstrationer när Jimmie med anhang står på torget och ljuger, men jag tror inte att det är det enda man ska göra för att motverka rasisterna. Det krävs också att man samtalar med de som röstat på SD. Och inte "samtal" som går ut på att dumgöra och redneckförklara dem, tvärtom. Man måste prata till dem som goda stränga föräldrar gör till sina olydiga och förvirrade tonårsbarn. Flytta-ner-glasögonen-till-nästippen-och-stirra-stint-i-ögonen-prata helt enkelt. Och se till att inte bli arg. Eller ge dem stryk.