onsdag 29 september 2010
Entartete performancevrål
SD och KD har många gemensamma beröringspunkter i sin kulturpolitik, vad jag förstår. Lyssnade på lite av Nya Vågen i P1, där diskussionen just handlade om SDs kulturpolitik. Vad jag förstod av det hela så vill SD toppstyra kulturen och ge vanligt folk vanlig vacker kultur och inte ge pengar till sånt som vill provocera... så länge det inte handlar om sånt som vill provocera muslimer. Mattias Karlsson, kulturansvarig hos SD, tyckte sig inte se likheterna mellan SDs idé om att avveckla principen om armlängds avstånd och nazisternas förbud mot entartete Kunst. Samtidigt ringer Göran Hägglunds ord om "svårartade performancevrål" som "vanligt folk" inte förstår. Alliansens kulturpolitik var ju nog illa; Pontus Lundkvist beskrev det som att Nicklas Strömstedt slog ned Munspels-Horst på Sergels torg och tog hans pengar. För att inte tala om att Lena Adelsohn-Liljeroth vill kalla kultur för "underhållning". Antar att det är "vanligt folk" som inte fattar vad kultur betyder. Själv tror jag att alliansen och Sverigedemokraterna underskattar "vanligt folk" och deras kulturuppfattning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den smala kulturen är en reell hotbild i SDs värld. På SD-kvinnornas blogg kan man (om vuxenvärldens svek mot de unga) läsa: "man (ser sveket) i uttryck av diverse klädstilar, typer kroppsutsmyckning, sökandet av smala underhållningsformer, musikstilar och subkulturer. Allt detta kan ses som rop på hjälp från den osedda generationen våra förstagångsväljare tillhör."
SvaraRaderaAtt försöka skilja sig från den kulturella huvudfåran vad kläder, musik och "underhållning" anbelangar är alltså ett rop på hjälp.
Helt ärligt. Om jag var rasist in till benmärgen skulle jag lika fullt inte rösta på SD. Deras familjepolitik är KD on crack och deras miljöpolitik är alliansen on crack.