Lucka 16: Tips om solospel

 I flera tidigare inlägg (till exempel kampanjen om Hennes tempel) har jag skrivit om Stockholm Kartells prisbelönta OSR-spel Mörk Borg, som i mångt och mycket tände min slumrande rollspelsgnista. När jag började leta efter folk att spela med, och i och med detta insåg hur svårt det var att synka 4-5 vuxna människor kalendrar så pass att alla kunde spela samma kväll, började jag leta efter sätt att spela spelet solo.

För er gamla rollspelsrävar är nog konceptet solorollspel inget nytt under solen; själv hade jag boken Silverstjärnas ankomst, del 1 i serien Ensamma vargens värld, som barn, och många har nog spelat liknande böcker i samma stil. Men nutida solospel är ganska annorlunda från dessa typer av böcker, där det snarare fanns en illusion av många olika val som alla ändå ledde fram till samma slut. Numera är solospel ofta något mycket fritt, som i gengäld kräver mer av spelarens fantasi och inlevelseförmåga.

Mörk Borg har flera olika modeller för solospel. Det mest grundläggande är ett mikrospel vid namn Dark Fort där allt som krävs är grundregler som får plats på ett par A5, ett tomt papper, några tärningar och en penna. Man slår fram utrustning, rum och händelser och ritar på pappret. Även om det vid en första anblick kan verka lite märkligt har jag faktiskt tillbringat flera kvällar med att försöka navigera mig genom grottor och fängelsehålor för att överleva och skaffa skatter att skicka hem till Kargunts familj.

Vidare finns flera utökade varianter av soloregler till Mörk Borg. Jag har prövat en, som jag tyckte var riktigt kul: Sölitary Defilement. Man skapar en rollperson (gärna flera; det är ett dödligt spel) enligt grundbokens regler, bestämmer hur stor kampanjen ska vara och hur svåra utmaningar man ska ställas inför. Sedan finns en mängd tabeller för att hjälpa till att skapa dungeons och fiender, samt mycket annat. Spelet är ett dagboksspel, vilket innebär att man antecknar i en dagbok vad rollpersonerna är med om. När jag spelat har jag antecknat som min rollperson. En gång slog jag fram en riktigt dum slusk, och då skrev jag felstavat med fel hand för att illustrera hans dumhet. Även här har jag blivit förvånad över hur snabbt timmarna gått enbart genom, som spelskaparna 1D10+5 skriver, "chucking dice and vividly hallucinating other worlds".

Ett annat mikrospel är Solo Orbits som i mångt och mycket är en reskin av Dark Fort fast till rymdspelet Death in Space. Det är också enkelt och kul, men ibland liknar det Dark Fort lite för mycket. 

Innan jag började med adventskalendern använde jag bloggen som dagbok för min rollperson i Her Odyssey. Uppmärksamma läsare noterar att detta projekt rann ut i sanden, och det har nog att göra mer med att det blev för stort för mig att ta tag i; det hade nog varit bättre om jag hållit anteckningarna privata så jag inte förletts att skriva för skönlitterärt och därmed gjort en för stor berättelse. Jag vill ändå rekommendera spelet eftersom det mest ger olika förslag på vad som kan hända och man får stor frihet i att hitta på, samtidigt som konceptet är tydligt (en kvinna är på väg genom ett postapokalyptiskt landskap).

Hoppas att jag kunnat inspirera någon av er att börja spela solospel, oavsett om det är en total novis eller en erfaren spelare!

Lucka 15: Dubbelmånefestivalen Oawa-Iawa i Foyala (Vindsjäl)

Dubbelmånefestivalen Oawa-Iawa i Foyala (till Vindsjäl)

Var 83:e dag synkroniseras de båda månarna Oawa och Iawa på himlavalet, vilket leder till en kraftigt upplyst natt och extrema tidvattenförhållanden. Detta firas vanligtvis med små festligheter i hela Agweon. I Foyala, som påverkas av sin närhet till ett stort vattenfall och floden som det är upphov till, firar man Oawaiawa-festivalen. En gång om året är festivalen extra stor, och folk från hela Agweon vallfärdar dit för att äta exotiska maträtter, förundras åt esoteriska och akrobatiska konster, samt dricka de många typer av rusteer och jästa fruktdrycker som Foyalaborna är så skickliga i att tillreda. 

• Köttnasaren 
• Rykten i de mest ljuskänsliga matentusiastkretsar talar om Wahe-Komo från Wadostammen, som rest runt i hela Agweon på jakt efter förbjudna delikatesser. 
• På de nordligaste öarna stötte hen på ett isolerat folk som i generationer ätit allt vad de karga frusna tundrorna erbjudit, däribland små storögda, pälsbeklädda däggdjur med enorma fettdepåer och monstruösa fiskar. Hen vandrade veckovis i Mogwaris djupaste djungler på jakt efter en blodtörstig sekt som dyrkar yokarin (se regelboken s.111) och viger sina liv åt att leva som yokarier på jakt efter djur. Nu har Wahe-Komo återvänt från sina långa resor, och med sig har hen en exklusiv, och moraliskt tveksam, samling kött. Det är strängt förbjudet att sälja och förtära majoriteten av de köttprodukter Wahe-Komo erbjuder, så det för med sig en stor risk att söka upp hen – Foyalas vakter har fått nys om att hen befinner sig i staden och är på jakt! 
  
  
• Det ambulerande tehuset Eragwe: 
• En sirlig, cylinderformad vagn i regnbågens alla färger dragen av en vackert dekorerad hiya. 
• Där säljer den excentriske Ame-Yasin teer från hela Agweon. Varför inte prova på ett avkok av fermenterad slemrot? Eller ett te gjort på yelo, passar utmärkt till de små! För den vuxne som vill resa i sitt sinne finns en samling rusteer med en uppsjö olika effekter. Drick en mugg rött te som får alla konturer att dansa, eller läppja på en brännhet kopp galimari-brygd som gör att alla färger som rör vid varandra blandas i ditt synfält! Om du har yina att betala med kan du nå stjärnorna! (För eventuella sidoeffekter ansvaras ej.)

    

För att undvika bieffekt, slå ett HANDLINGSSLAG för VILJA, MOTSTÅND 2 med LITEN RISK.

Underhållning: 

• Den fantastiske Yama-Game (den vandrande elden).
  Yama-Game är en mycket gammal eldesoteriker som under sina dagar som vindsjäl samlat på sig mäktiga eldkristaller och försörjer sig på att resa runt till olika festligheter och visa upp sina konster. Förutom att kunna tända eldar och få dem att dansa, skapar hen eldvarelser som hen sedan låter dansa över skyn. Hen har även en stor arsenal av fyrverkerier, som bildar mönster i himlen och orsakar kraftiga, melodiösa knallar.
  Utseende: Yama-Game är en mager, skinntorr gamling klädd i ett sotigt höftskynke, som behandlats med Hwaya-skal för att bli eldtåligt. Hens hud är täckt av brännsår och blåsor, såväl nya som läkta, och allt hår på huvudet och ansiktet är bortbränt. Hens magra gestalt blir dock mycket imposant när hen på esoterisk väg låter eldslågor slå upp från armarna och huvudet, med eldvarelser flygande ovanför hen.
• Yama-Games föreställning
  Yama-Games framträdande sker på ett utrymt torg, med publiken längs sidorna på eldfasta balustrader eller hoptryckta mot väggarna. Eldväggar höjs och sänks, eldklot flyger upp i skyn, pyroteknik färgar himlen i alla regnbågens färger, och mänskliga och djurlika former skapas av ren eld. Dock sker något oväntat: Yama-Game tappar av någon anledning kontrollen över eldvarelserna, som börjar springa in i närliggande hus och jaga efter människor. Den gamle esoterikern ropar på hjälp, och det är upp till rollpersonerna hur de vill göra för att hejda den annalkande katastrofen. Kanske någon är vattenesoteriker och kan bekämpa eldvarelserna på det sättet? Yama-Game kanske själv kan återta kontrollen om hen får hjälp? Det borde inte vara svårt att få tag på en stor mängd vatten att bekämpa eldvarelserna med? Eldvarelsernas antal kan anpassas efter spelargruppens erfarenhet och sammansättning. Förslagsvis har varje eldvarelse MOTSTÅND 3 med MEDELRISK. Eventuella KONSEKVENSER kan förslagsvis bestå av att elden sprider sig, eller att någon tar skada.
  
  Om rollpersonerna lyckas besegra eller kontrollera elden, är Yama-Game tacksam för hjälpen och erbjuder en esoterisk artefakt, en sten som kan användas till att tända eld mot vilken yta som helst. Elden brinner turkost några centimeter ovanför ytan och ger ljus och värme, men skadar inte ytan som den brinner på. Elden aktiveras genom KANALISERING med INGEN RISK och MOTSTÅND 1. 


• Den maskerade trion
• En trio musiker med fantasifulla och färgrika djurmasker, som sjunger på ett språk som ingen av rollpersonerna känner igen. Trion tillhör en grupp som rollpersonerna under tidigare äventyr lyckats göra sig ovänner med (se sidan 64, bandbakgrund, i Vindsjäl), och de är utsända av gruppens ledare av olika skäl beroende på hur dålig relationen till gruppen är – allt från att bara spionera på bandet till att försöka överfalla dem i en mörk gränd.
• Alla tre är mycket unga. Uppdraget de har är en typ av ritual för att inviga musikerna i en särskild sekt inom gruppen. De är nitiska och övertygade om att maeran som sekten dyrkar är den enda sanna vägen till frälsning och räddning från Sorgen.
• 1: Koro-Lomi. Väderbitet ansikte, långt utsläppt hår. Ilsken. Beväpnad med klotpåk och rundsköld. 
• 2: Sise-Sari. Kantigt ansikte, ljusa ögon. Uppträder arrogant. Beväpnad med kampkäpp.
• 3: Fogo-Fem. Stirriga ögon, underbett. Har svårt att stå stilla. Bär spjut.
• Rollpersonerna kan genom lyckade HANDLINGSSLAG för OBSERVANS, med LÅG RISK och MOTSTÅND 2 upptäcka att de blir förföljda. En lämplig KONSEKVENS kan vara att förföljarna noterar att de blivit upptäckta och flyr eller attackerar. Vid strid slåss samtliga sektmedlemmar tills de stupar eller segrar; de kommer helt enkelt inte fly för något när striden väl är inledd. 
  
  
  
• Den ledsna konstrukten 
• En av artisterna som uppträder på festivalen är Krodo-Hewa, en före detta utforskare av grottor och ruiner, som efter ett fynd av en konstrukt med intakt kontrollmekanism sadlat om och nu reser land och rike kring med sin tama stenkonstrukt. Det är en imposant varelse, närmare tre meter hög och med tydligt mänskliga ansiktsdrag. Kroppen är detaljerat utformad som en mänsklig kropp, men med dimensionerna uppförstorade. 
• Under framträdandet i Foyala händer något med konstrukten – den slutar lyda kontrollmekanismen. Dock går den inte bärsärk, utan sätter sig ner hårt på marken med ansiktet i händerna. Ett HANDLINGSSLAG för OBSERVANS eller KANALISERING med INGEN RISK och MOTSTÅND 1 gör det tydligt att konstrukten visar mänskliga känslor, och om en rollperson gör ett ett HANDLINGSSLAG för KANALISERING med LÅG RISK och MOTSTÅND 2 kan hen märka av en annorlunda energi från konstrukten, något mänskligt…
• Det som hänt är att en maera, som varit fångat inne i konstrukten sedan tianakifolket dog ut, plötsligt väckts till medvetande efter att kontrollmekanismen gått sönder, och rollpersonerna kan hitta ett sätt att befria maeran ur sitt stenfängelse, eller hjälpa den hem till sin forna boplats, det vill säga den ruin där utforskaren hittade den.
• Utforskaren är mycket intresserad av att få sin konstrukt reparerad, eftersom det är hens inkomstkälla, och erbjuder en belöning till rollpersonerna om de lyckas. De ledtrådar hen kan ge är att konstrukten fanns i en tianakiruin två dagsmarscher från Foyala, samt att en ”dålig känsla” spreds från ruinen. Den ”dåliga känslan” är effekterna av en sorgereva som öppnats i närheten, där sorgeväsen i barnstorlek sipprat fram. Detta uppdrag utgör lucka 19 i denna kalender!
  
  
• Brottarutmaningen
• På ett torg har en stor brottningsmatta lagts ut, och en person i flambojanta kläder i gaonska färger ropar att den stora gaonska brottarveteranen Bake-Bako (dialektalt för "den starkaste av de starka") utmanar den som törs på en brottningsmatch. Bake-Bako är klädd i enkla vita åtsmitande kläder, har rakat huvud och tatueringar på överarmarna och bröstkorgen. Hen är massiv – lite över två meter lång med svällande muskler – men ansiktet är lugnt och milt. När hen inte brottas sitter hen på knä mitt på brottningsmattan med slutna ögon. I strid är Bake-Bako en svårslagen kombination av smidighet och styrka. 
• Priset för en match är två yina.
• Spelaren slår för KAMP eller RÖRLIGHET, MOTSTÅND är 4, RISK är medel till hög (beroende på vad rollpersonen vill försöka sig på), och spelaren bör uppmanas att i detalj beskriva hur greppet eller undanmanövern som hen gör ser ut. 
• Om Bake-Bako vinner, bugar hen sig för sin motståndare och sätter sig på knä på mattan som innan.
• Om rollpersonen vinner, får hen en vinstpott bestående av samtliga yina som alla tidigare utmanare betalat. Bake-Bako bugar sig djupt och skänker segraren ett vitt pannband i tunt tyg. Bandet har svaga strimmor av grönt och blått, bestående av trådar som belagts med pulver från esoteriska kristaller. Detta pannband ger +1 till KAMP och +1 till RÖRLIGHET under en timme. För att aktivera kraften krävs fem minuters meditation och ett lyckat enkelt slag mot KANALISERING.

Lucka 14: Rust, smut, mildew and mould – ett rollspel

Rust, Smut, Mildew & Mould - ett rollspel om att tala med svampar

  

Detta är ett friformsspel som jag skapade till en spelskaparutmaning på Svartviken Rollspelspodds Discordserver. 

Spelarna är en inofficiell specialgrupp inom polisen som består av experter på mögelsvampar. Gruppen kan vara en hemlig insatsstyrka eller så är den inte tillåten av chefer eftersom ”experterna” anses vara knäppgökar som tror de kan prata med svamp. Medlemmarna har olika specialiseringar inom svamparnas värld, till exempel vilken effekt diverse svampar har på den mänskliga kroppen, eller var viss mögelsvamp växer. Varje expert har en särskild svamp som familiaris, som kan användas för olika ändamål som spelaren själv beskriver. Exempel på familiarii kan vara en gammal surdeg, en koloni mögel på en gammal limpskiva, några honungsskivlingar eller en kefirsvamp. Spelarna kommer överens med spelledaren vilka särskilda egenskaper den valda svampen har, och vilka eventuella reaktioner spelledarpersoner kan få när de ser någon samtala med eller använda en champinjon vid brottsplatsundersökningar.

Gruppen undersöker brottsplatser med fokus på vad olika former av svampar (mögel, lavar, jäst etc.) kan berätta om det som hänt. Dock är svampsporer svårtydda och ger enbart gåtfulla antydningar, som experterna måste försöka få rätsida på. När det kommer till interaktioner med andra människor som inte har samma specialkunskaper, har gruppen bekymmer. De framstår som något insnöade och märkliga, vilket kan leda till mindre gynnsamma interaktioner. Det är helt enkelt lättare att få reda på vad en koloni svartmögel vill berätta än vad änkan till den mördade mannen har för intentioner. 

Spelets mål är att lösa brottet med hjälp av specialförmågorna. I den första scenen blir gruppen informerad om brottet som begåtts och beskriver samtidigt sig själva (utseende, ålder, kunskaper, familiaris och förhållandet till de ”normala” poliserna). Den andra scenen är på brottsplatsen, där alla i tur och ordning får beskriva hur de gör för att handskas med bevisen på plats och eventuella vittnen. I den tredje scenen använder svamppoliserna sitt laboratorium i en bortglömd del av källarvåningen på polisstationen för att dra slutsatser, och om det behövs, återvända till brottsplatsen eller leta fler vittnen. I den fjärde scenen presenteras bevisen för en åklagare som får avgöra om det räcker till att väcka åtal. Om inte bevisen räcker till, bestämmer rollpersonerna vad de gör härnäst. Ska de överlämna fallet till de "vanliga" poliserna, ska de fortsätta sin nitiska jakt på sporer eller ska de göra något helt annat? 

(Inspirationen till förmågan att tala med svampar kommer från Erik Kohlströms hittills osläppta, men otroliga, rollspel Biota. Idén att låta en svampkultur vara familiaris är stulen rakt av från T. Kingfishers roman A Wizard’s Guide to Defensive Baking.)

 

Lucka 13: Lussi – ett systemagnostiskt monster (men mest till MÖRK BORG)

En av decembers finaste traditioner tycker jag är Lucia. Som många andra i min generation har jag själv lussat i barndomen, och tycker även om att titta på svt:s luciafirande. Inför advent läste jag en bok om fenomenet, Håkan Strömbergs Lucia: den svenskaste av alla traditioner, och det var fascinerande läsning!

Han leder i bevis att helgonet från 200-talets Syrakusa på Sicilien inte har något att göra med den vitklädda gestalt som tågar runt under dagens datum, förutom att denna tradition kommit att firas just idag, på Luciadagen. Vad som egentligen ligger bakom den vitklädda kvinnan med ljus i hår är svårare att härleda, men en av de teorier som Strömberg för fram är att detta ska vara kopplat till ett väsen från folktron kallat Lussi. Lussi ska vara ett kvinnoväsen som förknippats med allt från huldror och skogsrån till asynjan Freja, och i många delar av Sverige höll sig människor inomhus för att undvika att stöta på detta väsen. Namnet kan härledas till det fornnordiska ordet ljósi, ljuset, eller till Lucifer (som ju betyder Ljusbringaren), som ofta predikades om i kyrkorna. Även Adams första fru Lilith sägs ha kopplingar till Lussi.

Till denna lucka valde jag att "stata" (svengelska för att ge en varelse egenskapsvärden och färdigheter á la rollspel) en av Lussi-gestalterna. Hon går att använda i MÖRK BORG men kan säkert anpassas till andra spel där man vill ha in ett kvinnligt monster.

LUSSIBRUD 

Lussi visar sig under stjärnlösa nätter som en lång, muskulös rödhårig kvinna med kosvans. Hennes ögon lyser vita och hennes mun är fylld med alldeles för många bländvita tänder. Hon bär löst sittande kläder som för evigheter sedan var vita, men som fläckats i olika nyanser av blodrött och rostbrunt. På huvudet har hon en enkel krona av silver. I ena handen bär hon ett flammande svärd och i den andra en bricka full med ögon.

TP: 30

Rustning: Århundraden av levrat blod, -t2

Flammande svärd: 2t10+3, 1/4 chans att tända eld på offrets kläder och hår.

Bricka med ögon: Lussi har samlat in ögonen under tidigare lussifärder och dessa kan användas för att spionera och hitta blottor hos motståndare under strid.

Särskilda förmågor: 
Natten går tunga fjät Lussi och hennes anhang rör sig helt ljudlöst under fem minuter. För att någon ska höra dem, krävs ett svårt slag på NÄR.
DÖVELSKATT Lussi föder en gul katt vars mål är att befinna sig precis där en motståndare ska sätta foten. Motståndaren måste klara ett SMI-slag mot SG 14 för att inte falla raklång på marken och missa en stridsrunda. Katten verkar försvinna och komma tillbaka till verkligheten med oregelbundna intervaller.
snɾlᴉssnl uǝsnʇ sɐpuäʇ nu Ett bländande ljus sprider sig från Lussis ögon i ett klot med en radie av 10 meter. Alla som befinner sig inom klotet blir helt förblindade i T4 rundor.

LUSSIFÄRDEN

Smådemoner, svartalfer, gobliner, lyktgubbar och allehanda andra mindre odjur följer Lussis färd genom natten. Det är alltid minst 10 varelser i Lussis följe, och dessa gör sitt bästa för att skapa kaos och utsätta nattvandrare för djävulskap. I strid distraherar de motståndarna hellre än de försöker attackera dem.

Bilden av Lussi är genererad av konst-AI:n Dall-E 2. Prompt: "A female red-haired demon with white eyes surrounded by malicious goblins, in the style of Caravaggio."

Lussi is an independent production by Simon Hedman Jonsson and is not affiliated with Ockult Örtmästare Games or Stockholm Kartell. It is published under the MÖRK BORG Third Party License.

MÖRK BORG is copyright Ockult Örtmästare Games and Stockholm Kartell.

Lucka 12: Att göra ett fansin

Tidigare i höst påbörjade jag ett rollspelsfansin, som jag döpt till Berättelser från De Fördömdas Ö. Det är i princip klart, och lite av innehållet från det finns i denna adventskalender, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att distribuera det. Om intresse finns hos någon av er tappra läsare, skicka ett mejl till mig på hedmeister snabel-a gmail punkt com! 

Den mall jag använde mig av för att skapa mitt fansin är gjord av Tim Miller, Cal Poly Humboldt Library, och är lätt att använda. Länken leder till en Googlepresentation som du helt enkelt kopierar över till din egen Google Drive. Längst bak i presentationen finns information om hur du kan lägga till fler sidor till fansinet. 

I mitt fansin ville jag ha snygga illustrationer, men jag är ingen konstnär alls, så jag har använt mig av bilder från stockbildsbanker som Pixabay och liknande, men jag vet inte riktigt om det känns helt rätt. Visserligen creddar jag sidorna, men det som känns lite fel är att jag inte skapat konsten själv utan bara lånat den. Vad har ni för åsikt om det?

Lucka 11: HÖNSMAMMA för MÖRK BORG

 Hönsmamma is an independent production by Simon Hedman Jonsson and is not affiliated with Ockult Örtmästare Games or Stockholm Kartell. It is published under the MÖRK BORG Third Party License.

Bild genererad av konst-AI:n Dall-E 2. Prompt: A demonic anthropomorphic chicken with sharp talons covered in bloody feathers, copper etching style.

Hönsmamma 

Du har kommit till den här världen för att bringa ordning i kaoset, och samla de virriga hönsen (dvs. andra fördömda rollpersoner i MÖRK BORG) runt dig för att skydda och lugna deras vansinniga hjärnor. Som vapen använder du dina till hälften mänskliga, till hälften fågelartade, klor (t4) och din långa, vassa näsa (t6), och din rustning är de stora, feta fjädrar du fått inopererade över hela huden (-t2). Börjar med 2t6 s och t4 Järtecken.

Egenskaper:

Styrka 3t6

Smidighet 3t6

Närvaro 3t6+2

Tålighet 4t6+2

TP: TÅL + dt8

Hönsiga förmågor (välj två stycken)

1. Kom alla mina små kycklingar! Med ett gällt skri kallar hönsmamman till sig sina huvudlösa höns. Om hen lyckas med ett slag mot När SG8 känner sig alla vänligt sinnade varelser sig tvingade att samla sig under mors vingar. Kan användas t4 gånger per dag.
2. Låt mina ungar vara! Med ett snabbt och kraftigt hugg pickar hönsmamman med sin vässade näsa på alla som anfaller en av hennes kycklingar. Attacken kan genomföras en gång per dag och lyckas automatiskt. Efter anfallet är hönsmamman virrig i t4 rundor och får all SG höjd med 2 under denna tid.
3. Här ska ni få frön! Ur fjädrarna plockar hönsmamman fram ätbar, klibbig föda till kycklingarna. Ingen vet hur maten förnyas, men ändock gör den det. Maten återställer t4 TP. Förmågan går att använda två gånger per dag.
4. Tuppens minut. Hönsmamman kacklar mot skyn, och åkallar en skugglik, gigantisk tupp som anfaller fienden under en minut (ca 10 rundor). Dock vet inte tuppen vilka som är vänner och fiender, och alla, även de egna kycklingarna, kan bli offer för den pickande, sparkande och ylande tuppen (skada t6). RP slår Smi mot SG12 i början av sin tur för att se om de undviker tuppens attack eller blir pickade och får svarta, pulserande sår (t4 skada, rustning hjälper)
5. Röda fjädern. En av hönsmammans fjädrar är glödande röd, och kan ryckas loss en gång om dagen för att skriva med eld. Eldskriften svävar i luften och agera ett brinnande meddelande som samtidigt skadar den som försöker gå igenom den (t6 skada/runda i elden). Elden i fjädern räcker till att skriva ett ca 2 meter brett och 20 cm högt meddelande. När fjädern sätts tillbaka bränner sig alltid hönsmamman (t2, rustning hjälper inte).
6. Ruva dig som ägget. Hönsmamman väljer ut en av sina kycklingar och ruvar hen. Under tiden som hönsmamman ruvar helas kycklingens skador och hen får +1 på alla färdigheter den närmsta timmen. Dock kan ingen av dem röra sig under ruvningen (1 minut/återställd TP).

Lucka 10: Hur man blir en bra spelledare

Under min tid som rollspelare har jag såväl spellett som varit spelare i olika konstellationer, och varje situation har burit med sig sina unika förutsättningar. Första gången jag vara spelledare i vuxen ålder var det inför en grupp som jag aldrig träffat IRL, utan jag hade hittat dem i en Facebookgrupp för rollspelintresserade. De hade alla mycket erfarenhet av rollspel, medan min enda erfarenhet egentligen var att ha läst många regelböcker och försökt spelleda en mycket ointresserad lillebror och några ljummet intresserade vänner när vi var i 8-12-årsåldern, samt att jag börjat lyssna på några poddar där det spelades rollspel, så kallade Actual Play. Metoderna som spelledarna i dessa poddar använde kanske till viss del inspirerade mig i hur jag gjorde under dessa första spelmöten med min nya grupp, men lika mycket handlade det om hur spelarna och jag diskuterade under vår så kallade session zero, dvs. det inledande spelmötet där vi kom fram till vilken stil äventyret skulle ha, samt hur spelarna reagerade på mina val när jag väl spelledde, och många andra faktorer som påverkat min personlighet, inte bara inom området rollspel utan i stort! 

För när jag läst om rollspelsteori, lyssnat på rollspelspoddar och själv varit spelare är det en sak som slagit mig, och det är att ingen spelledare är den andra lik. Precis som när det gäller kategorisering av vad som helst så kan man se generella likheter mellan olika stilar; några spelledare är mer intresserade av strider, några av psykologi, några av intriger et cetera, men alla har lite olika sätt att angripa uppdraget. Dock tror jag det finns en del saker som man kan säga gäller generellt för att bli en bra spelledare, och den första regeln lyder: var lyhörd! Om dina spelare absolut inte gillar timslånga strider med avancerad strategi och mängder med regler, ha inte såna strider med i ditt spel! Om någon kring bordet inte tycker om utförliga beskrivningar av våld, undvik det! Det finns några säkra sätt att ta reda på det, och det är att ha en session zero där samtliga kring bordet får komma överens om vilka regler och normer som gäller för just er unika spelgrupp, samt att efter varje spelmöte ha en stund för feedback och diskussion av vad ni just varit med om. I min erfarenhet har just dessa två metoder bidragit stort till att alla runt bordet har kul på sina egna villkor, och om mina spelare varit särskilt nöjda eller inte fullt så nöjda med något har de kunnat säga det till mig. Dessa saker låter kanske logiska och sunda, men vad jag förstått har det historiskt sett funnits en kultur av att spelledaren kämpat mot spelarna för att göra allt så jobbigt för dem som möjligt (glöm inte de två första reglerna i Spelledarens handbok från Drakar och Demoner 4: "1. SL har alltid rätt. 1. Om SL skulle ha fel, se regel 1.") En sådan stämning kring bordet kan skapa bitterhet hos spelare – men om alla kommer överens om att det är så de vill spela, så tycker jag naturligtvis de får det! Som sagt, var lyhörd! För du är väl där för att ha kul? 

Vad tycker du är det viktigaste hos en bra spelledare? Skriv i kommentarerna!