Lucka 24

God jul!
Hoppas att Kalle Anka var lika roligt i år, trots att era älskade rasistiska stereotyper blev bortklippta. Nu är det dags för min julaftonslucka. Den ska jag fylla med en fantastiskt rolig lek som brukar rendera fnitter och gapskratt från alla inblandade, och som varit närvarande vid nästan varje julafton jag kan minnas. Den heter skvallerposten och har enkla regler.
Ni behöver:
En penna för varje deltagare.
Ett papper för varje deltagare.

Pappret ska vara vikt i fyra lika stora bitar. Ovanför varje kolumn ska följande skrivas:
DEN NAMN GÖR VAR

Sedan viks DEN-sidan fram.


Leken börjar med att alla deltagare får varsitt papper och varsin penna. Sedan ska de skriva adjektiv (ord som beskriver substantiv) i DEN-kolumnen. Det kan vara ord som "illaluktande", "fule" och "gravskändande". Efter att kolumnen fyllts, viks den undan så att NAMN-kolumnen kommer fram. Sedan skickas pappret medsols. De namn som ska fyllas i är fria att välja, men vi brukar skriva in alla deltagare i leken. Pappret viks så GÖR kommer fram och skickas igen,. Nu gillar det att skriva verb i presens, det vill säga saker man kan göra i  "idag-form". Exempel är "spyr", "gråter stillsamt" eller "skändar gravar". Samma procedur som innan sker, och VAR-kolumnen viks fram. Där ska man skriva platser (eller sinnestillstånd). "På skithuset", "bland inuiterna" eller "i stark förvirring". Efter det skickas pappret medsols ännu en gång, och sen är det dags för uppläsning. Bli inte förvånade om ni får veta helt nya saker om era släktingar och vänner!

God "fortsättning"!

Lucka 23

Hej kära läsare!
Nu så här när det "lackar" mot "jul" tycker jag att vi ska ha lite skoj tillsammans! Va? Va? Va? Därför föreslår jag att jag tar denna dag-före-dopparedan och introducerar en skrivarstuga i bloggform! Jag tycker också att jag ska börja med att skriva en dikt som jag påbörjade i maj. Jag vet inte riktigt vilket år det var, men jag vet att det var i maj. Diktens första del skrev jag då, och andra delen skrev jag för några dagar sen. Eventuellt ska den få en tredje del.
Det jag vill att ni ska göra är tre saker: för det första ska ni i kommentarsfältet skriva vad ni tycker om diktens innehåll, vad ni får för känslor och så vidare. För det andra ska ni skriva vad jag kan göra för att få innehållet att lyfta, det vill säga rent forminriktad respons. För det tredje vill jag att ni själva skriver en text och så har vi lite julmysigt responsarbete i kommentarsfältet! Tanken är att denna skrivarstuga ska fortsätta även efter jul.
Så, här kommer min text:

Tapparsidan

1.
Går du längs med stigen har du chans att komma fram
väntar du för länge dammar stegen helt igen
Om du kommer fram finns det ändå ingen där
och jorden snurrar, halssjuk och dan

Vi sätter potatis och skördar isflak
polisen sätter fast dig när du pissar
du vill bli brottslig för att bryta mot tyngdlagen
men faller handlöst upp i leran

Har du en gång förlorat spelet
är du på tapparsidan
det som skaver i njuren
är tapparsidan hos dig

Köpte en korvring på Konsum, det var bara luft i skinnet
kassören kastade med huvudet, det träffade charkdisken
hon är på tapparsidan, tappar huvudet ibland
du är på tapparsidan, finner aldrig det igen

"Det är på förlusten man skall leva" sa han
och du tänkte "jag kommer att finnas jävlat för evigt"
men du sa det inte för du visste inte om
att även han var på tapparsidan

Igår finns bara, idag var en dröm, du tappar minnet
men finner vansinnet
du försöker dansa men slår ut en tand
när du faller handlöst uppför rulltrappan


2.
Det finns inga bevis för att tapparsidan är kvar i dig
genen har nog tillbakabildats
det är väldigt ovanligt bla bla bla
du tittar på doktorn med den sjukes glänsande ögon

Ett stilla regn vrålar sönder dina fönster
du tar fram tvål, schampoo, balsam, handduk
passar på att duscha i den strilande sanden
tappar tvålen, en orch stjäl den

Svartalfer dansar runt stången
du blåser i munspelet in ut in ut
det låter som när du var barn
dansen ringlar sig runt hypofysen tut tut

Du tappar fattningen, hittar den på Hemköp
en leende dalkulla plockar upp den
du tappar ansiktet, tapparsidan kryper fram igen
vid självbetjäningskassan visar den sitt titaniska grin

Över gågatan dinglar lamporna i sandstormen
du kisar i din Stormtrooperdräkt
trots att hjälmen håller ute även väldigt små partiklar
(det fick du veta när du pluggade på Imperiets militärskola)

Julskyltningen pågår alltid
Stormtroopers har jämt varit på tapparsidan
ditt gevär hänger på ryggen
du är på jakt men du vet att du kommer att missa
och bakom dig springer svartalferna i sina tofflor

Lucka 22

Mats Jonsson heter en av mina favoritserietecknare. Han är en av serieförlaget och tidskriften Galagos två redaktörer, och har ritat serier sen mycket ung ålder. Det som jag gillar bäst med hans verk, som nästan uteslutande är självbiografiska, är att jag känner igen mig. Hans barndomsskildring Pojken i skogen, till exempel, innehåller vissa saker som är nästan skrämmande lika händelser under min egen uppväxt. Jag tänker mig att han gjort sina personliga och privata berättelser allmängiltiga, något som många självbiografiska författare försöker göra men få lyckas med. Nu fick jag drastisk parallell i huvudet, nämligen till de utomjordiska varelserna asari i tevespelet Mass Effect. I något av spelen antyds det att en asari ser olika ut beroende på vilken art som betraktar dem. För människor ser de ut som smala människohonor, medans de ser ut salarians när en sådan tittar på dem. Ungefär så tänker jag mig nu alltså att Mats Jonssons serier funkar. Och precis som jag nämnde i förra inlägget är det kännetecknande för stor konst, att tolkningen är fri.

År 2008 kom Mats Jonsson ut med sin fjärde bok, I detta satans rum. Boken är den första i Svarta serien, som är ett slags motreaktion till Vita serien (obvz), en bokserie bestående av romantiska sjukhusskildringar. I detta satans rum är en kortroman om Mats termin i London 1994, då han pluggade på journalisthögskolan. Med sina sedvanliga svartvita och enkla, nästan naivistiska bilder tecknar Mats Jonsson det som brukar hända när svenskar studerar utomlands, men där finns också ett mörker (vilket bokseriens namn ju så smått alluderar till) som för mig skapar ett djup i berättelsen som får den att leva kvar i mig länge. En sak som skiljer den här boken från Mats andra böcker är att det knappt finns några tankebubblor, och inga förklarande textrutor. Detta, och det faktum att Mats under den här perioden odlat grunge-look med långt hår och hakskägg, distanserar, enligt mig, handlings-Mats och berättar-Mats från varandra på ett sätt som gör att jag som läsare kan se på berättelsen med ett utifrånperspektiv. Och jag får känslan av att det är något som Mats också gjorde när han skapade boken.

PS: ..-. --- .-. - ..-. .- .-. .- -. -.. . / ..-. ---. .-. -.- -.-- .-.. -.. / ... - --- .--. / ... -.- .. -.-. -.- .- / -.- -.-- -.-. -.- .-.. .. -. --. ... --- .--. .--. .- / ... - --- .--.

Lucka 21

På grund av att jag igår kom hem till Arvidsjaur och umgicks med familj och vänner hela dagen missade jag helt enkelt denna kalender och det känns... rätt okej faktiskt. Men lite pinsamt också, eftersom t.ex. Kristdemokraterna skulle få utstå mycket spe och hån om de skulle missa en lucka i sin kalender! Därför ska jag nu försöka fylla denna lucka med något som fyllt mig med så pass mycket lycka att det kanske sprids till er.

Keith Jarrett heter en pianist. Hans kanske mest kända verk är Kölnkonserten [youtube-länk], som är en timslång improviserad konsert från 1975. Den är borttagen från Spotify, vilket föranledde mig att inhandla skivan på CD.  Albumet kom snabbt att bli det mest bästsäljande i jazzhistorien, och det bäst säljande solopianoalbumet genom alla tider (whoa!)
Som det är med all stor konst så är det ingen som ärligt kan säga "jag vet att Kölnkonserten handlar om [känsla]/[företeelse]/[händelse]", utan allt är så fritt för tolkning det kan bli. Anser jag i alla fall. Ibland hjälper Kölnkonserten mig att slappna av, och ibland blir jag peppad. Oftast använder jag den när jag behöver koncentrera mig ordentligt på att t.ex. skriva skolarbeten (vilket för med sig bieffekten att jag, likt Keith, hummar och gör fukter så min flickvän börjar undra om jag håller på att få ett spasmanfall) men med det vill jag inte säga att det är så Kölnkonserten funkar för just dig. Du kanske bara tycker att den är omöjlig att lyssna på, som resten av min familj som får ångest av "ledsam pianomusik", och då får du tycka det. För det får man faktiskt tycka i det här landet, utan att vi i kultureliten kommer med slaktmasken.

PS: Jorden gick inte under! Tror jag!

Lucka 20

Då jag fortfarande är lite snuvig (vilket är det värsta som kan hända en kille, som ni säkert minns), så kan jag inte komma på nåt annat att fylla denna lucka med än en annan julkalender som hållit på i flera år och fått mig och många med mig att sucka, skratta och ta sig för pannan: ord- och bildvitsarnas konungar och drottningar Oioioi!

Lucka 19

Jag gillar frågesporter. Och jag gillar att vara bra på dem. Som tur är har jag hittat en bra quizpartner i min livspartner! Vi spelar gärna frågespel och brukar försöka slå varandra.
De frågesporter som vi regelbundet gör tillsammans är På Spåret och Melodikrysset (public service!) och dessa är mina tips i dagens lucka.

Ber om ursäkt om luckan var något fantasilös i dag, eftersom jag har dragit på mig en liten snuva som gjort mig seg i huvet.

Lucka 18

Som frekventa läsare av denna blogg vet, så brukar jag äta mat ibland. Det ni kanske inte vet är att jag också brukar laga mat! Och det ni ännu mindre vet är att jag brukar titta på matlagningsprogram!!!
Därför passar det utmärkt att dagens lucka fylls av ingen mindre än en ung, kvinnlig, rolig Floyd Patterson, nämligen Hannah Hart! Hennes youtubeserie My Drunk Kitchen är vad namnet antyder.

I detta avsnitt bakar hon tårta och dricker mousserande vin med Jenna Marbles, en annan internetvideokändis. Det är fullt med slams, trams och tråkroliga ordvitsar, och mat som man kanske inte vill äta men gärna vara med och laga.