Busby Berkeley Dreams

Härom natten, just innan väckaren ringde, drömde jag om pappa. Det händer nästan varje natt, men denna dröm fastnade av någon anledning.
Vi var på en fest, eller en middag, och så började pappa spela på en flygel och sjunga. Jag föll in i sången och vi framförde en perfekt version av Busby Berkeley Dreams med The Magnetic Fields. Ofta när jag drömmer musikdrömmar är inte låten som spelas riktigt densamma som i den vakna världen, eller så glömmer jag vilken låt det var sekunderna efter att drömmen flutit bort. Men denna gång hörde jag alltså sången tydligt, och trots att jag aldrig hörde min pappa sjunga på riktigt, och trots att han hatade pianomusik, så kändes det verkligen som om låten kom från honom, från en annan värld.
Jag har tänkt på den låten mycket de senaste dagarna, och började fundera om texten hade nåt med oss att göra.
I haven't seen you in ages
but it's not as bleak as it seems
(...)
And now you want to leave me for good
I refuse to believe you would
Tja, några strofer kanske. Om man övertolkar. Och det kan jag väl göra. Oavsett vad så är det en fin låt, från en av de bästa skivorna jag nånsin hört. Och min pappa var ju den bästa pappan jag nånsin haft, som kanske nån nånsin kan få, så därför ska jag minnas den här drömmen.
Den här är till dig, Göte, trots ditt hat mot "pianomusik".

 

En visa

Denna visa sjöng mamma för mig när jag var kanske 8 år, och jag tyckte den var så äcklig. Nu, 20 år senare, har jag vett att uppskatta god poesi. Kanske för att jag träffat en tjej som fått mig att uppskatta bajshumor.

"Den vänaste flickan på jorden jag vet,
Hon tjänte hos rikskommendanten
Hon satte sig uppå gärdsgårn och sket,
och torka sig i röven med vanten.

Hon vände sig om,
och titta på sin lort.
Hon sa det var rackarn
vad jag skiter stort!

Och så bet hon en bit utav kanten"

(Författare okänd)

Jag funderar på?

Denna lapp hittade jag på mitt nya jobb, och jag blev road av den.

Först trodde jag att det var en sån där "kluring" som man skulle få fundera på. Jag började till och med undra varför stolen inte går att föra tillbaka till den plats den stod. Sen förstod jag. Jag hade hittat Den Arga Lappen.
Jag kan verkligen se författarens illa tillbakahållna vrede när hen skrev dessa rader. En vrede som inte hindrade författaren från att lägga in talande clip-art och byta teckensnitt ett par gånger.
Vid ett obevakat ögonblick tog jag ner lappen och tog en kopia på den, så att jag skulle kunna ta med den hem och skriva detta. Jag undrar vad det säger om mig, i och för sig.
I sak håller jag med författaren men jag tyckte även det var roligt att tänka mig hur allt det här byggts upp under en lång tid, då skribenten gnisslat tänder över de kontorsmässiga snedsteg som hens kollegor ideligen tagit. Kanske hade textförfattaren till och med en liten anteckningsbok där hen skrev ner allt som störde henom, som hen tog fram på kvällarna. Tänkte "snart ska de få se". Och till slut satte hen sig ned vid sitt skrivbord med en kopp kaffe. Nu skulle inget få styra. Först, en snygg font med en bra fråga, sen en bild som verkligen fångar kollegornas uppmärksamhet. Och så började författaren pränta ner allt som stört henom: stolarnas position, pappershanddukar på toagolvet, spill, smulor...
Och efteråt, kanske redan när hen nålade fast lappen på anslagstavlan, så kändes det bättre. Det är inte bra att gå omkring med så här mycket vrede i kroppen. Jag är glad över att hen som skrev det här faktiskt gjorde det, annars hade hen haft en stor arg klump i magen varje dag.
(Och så är det ju en väldigt rolig lapp.)

Sju dar kvar i Eken

I morgon påbörjar jag min sista vecka som stockholmare. Nästa söndag tar jag mitt bohag och tågar ner till Skåne och kärleken. Jag tänkte ta tillfället i akt att lista några saker jag kommer att sakna, och några saker jag gärna kan leva utan.

Fördel Stockholm:

• Det är nära till mina släktingar.
• Det är trots allt staden som jag drömt om i många år.
• Staffars Serier finns här.
• Det har varit fantastisk upplevelse att bo i radhus med fina vänner.
• Stockholm är vackert.

Nackdel Stockholm:

• Det är långt till Pia. (Denna nackdel väger tyngst av dem alla.)
• Det är dyrt att bo här.
• Jag har ändå inte utnyttjat alla möjligheter i mina drömmars stad.
• En chipspåse kostar 33 kronor.
• Att bo med tre andra människor innebär ofta att städningen blir lidande.
• Det tar så lång tid att ta sig från punkt A till punkt B.
• Jag blir mikrostressad av: trasiga rulltrappor, tåg som är tre minuter sena, människor som går långsamt framför mig, långsam restaurangbetjäning...

Nästa måndag börjar jag arbeta i Norra Fäladens hemvård i Lund. Ironin, som ju alltid är som en jobbigt skämtande släkting, har gjort att Pia kommer att jobbba i... STOCKHOLM den första veckan som jag bor i Lund. KUL, ironin.

Min åsikt om hur tjejer klär sig och sminkar sig

Här är en relativt komplett spellista sammansatt av låtar som Clear Channel Communications skickade runt till sina runt 1200 radiokanaler tiden efter 11/9 2001. Låtarna sades av Clear Channel ha "tvivelaktiga texter", och radiokanalerna råddes att inte spela dem. Okej, Free Fallin' kan jag förstå, men It's A Wonderful World och Walk Like An Egyptian?
(Värt att nämna är att ALLA låtar av Rage Against The Machine nämndes på listan.)

Jag har för övrigt tänkt sätta ihop den här listan jättelänge men kom mig inte för att göra det.

Minne från i somras

Fruängens Torg, onsdag, betong och vatten. Folk vimlar. Några byggnadsarbetare håller på att kostruera en korvkiosk. Mannen bredvid mig på bänken - rödlila ansikte, rena blåbyxor - tittar mot byggarna.

"Ävafaan", säger han. "Fårom hålla på hur som helst, polackerna?" Han säger det rätt ut i luften, kanske tänker han att jag lyssnar. Han höjer rösten och nästan ropar: "Jag skulle kunnat göra det bättre själv!"

Sen drar han den sista klunken ur sin starkölsburk, ställer den på bänken med dom andra burkarna och fäller ner solglasögonen.

Byggarnas hammare dunkar. Fontänen i mitten av torget sprutar sin eviga stråle. Solen gassar. En snarkning hörs från den rödbrusige karln.

Min rast är över, jag ställer mig upp, sträcker på mig och ger mig iväg till nästa vårdtagare.