Megadikt vecka 24

Fågelmänniskorna dansar vid spegeln

i monokroma virvlar, spjut i hand

kråmar dig i fläktrökande ljus

spegelfladdermöss i ljuskägelbana

brandgul, bränd mark, D-Mark

flygmyror, skräckbarn, en mörk färja

i rymden speglar sig neuronerna fåfängt

Megadikt vecka 23

I ögonlockets vinkel ett dammoln

zooma in﹘en ryttare till pest

ett blink och skjortan är gom

men tungan skjuter lösa skott

och den spirande stjälken sträcks

spiralfärdande runt orden

stigande mot örats moln

Megadikt vecka 22

Krigarhundar i 5-10 andetag

balansen mellan stretching och flum

dyk ner i sörjan

fiska upp en granat

lägg den i korgen med resten av ädelstenarna

kokong balkong upp från det blöta

häng i vita smetiga spindelben

Megadikt vecka 21

Dreglande hundloka, lejongap, satans käft

sovande stannar jag upp﹘

trädgårdens vilda död och liv

vindlande som poetens metaforer

ut nerför backens tunnelsystem, isklot

svävar svärande taggar, mjuk kola

djupt ljuvt medan melodierna talar

Megadikt vecka 20

Idag forsar huvudets stenras i rud

med trummande grusgren mot oljefatet

som klär minnets ädelstenar, för skydd

mot frätande nostalgiduschar﹘

ett fotbollsomklädningsrums oväder

eller tonårens cykloniska nedergjord

neder faller eder men paraplyet håller

Megadikt vecka 19

- Pappa! Pappa! Pappaa! Pappaa!

- Ja det är jag, ja, mmm, ja, jo

- Får jag ... kan du... pappaa jag vill...

- nä inte jus- mm n.mm, nää...

- Blir du trött på när vi frågar?

- Kan du sitta ner då vi äter... förlåt﹘nej. Fråga alltid allt.

Megadikt vecka 18

Pyrofila växter som goals

(efter katastrofen trivs vi?)

nja men mer som en symbol för livets ihärdighet

mänskligheten som orsak till och offer för sig själv

bränner sin jord för allt och inget

﹘offer och gödningsman﹘

salt bundet för egen rygg

Megadikt vecka 17

Involverar smöret mer än det?

Att vara i det, ska det vara?

Sårvätskan rinns finns

om det hinns med﹘evigheten

annars räcker det med en stund

påbörja en inandning, hoppas,

när jag dör ska ni få mina dagböcker som mitt minne

Megadikt vecka 16

Lås in, centrera, manifest,

nackspärr hjälpte mig verkligen

ebola﹘nej hoppas jag inte trollat så jag får det

kärnan är stark men obefintlig

och jag sätter den ej under skäppan 

NEJ för den ska få rotera klart

den ska vara i skalet

Megadikt vecka 15

Svart duk över bordet

"man över bord handdukar under"

enastående manövrar mannar﹘

när det regnar mannar från himlen

har den fattige ingen humor

"fyrahundra kvar i månaden" enligt AB

med en sparränta på 2 % dukar man under

Megadikt vecka 11-14: VAB

Naturrummet, glasen, sängen

hälsans öronbedövande tiga still

bort glömmer jag blodiga musdråoet

bort domnar minnet av labyrinten

svävar jag i det medelmåttiga

min beigea själ i en ljum himmel

och landar lagom mjukt i deras andning

bryskt väckt av vardagens ohälsa

ensligt belägna soffkuddar

men ett fall framåt

faller i mjuka famnar

en faller, falleralla i

vårvädrets vabbiga växlingar

hela veckan som ett streck

Vi åker berg- och dalbanor 

i soffan, på golvet, som ostbågar

när den fysiska krassligheten går i vag mental ohälsa över

Nu öppnas dörren till normaliteten

och en lucka till vättegrottan

nog blir man sugen på att dyka in

med slangbellan riktad åt ett annat håll

Men jag stannar nog 

där det är tryggt och vanligt

inuti min famn

solens värme räcker bara till

nästippen, vintern rasar ännu

så fort skuggan ruvar

på natten är alla makter grå

Megadikt vecka 7-10: Musgrottkräl

Möss i väggarna gör oss till ett flerfamiljshus

bakom spisen en genomfartsled

fullmånens vind sveper ner﹘

ingången döljs av dammet﹘

men mina ögon upptäcker illusionen

och jag krälar ner i grottan

med bredsvärdet på ryggen

Mössens mässande hörs i gångarna

sångarna tjuter till hälsning i örat﹘

vindlande passager med stridsmotiv﹘

fälla, möt mus, undergång, möt mig﹘

bakom lönndörren viskar vattnet

och där! Ett stilla ljus hos musfamiljen

Bladet dansar lätt

över farozonens golv

bugande gnagarhuvud

Bladet svänger ner

bugande dödens vinkel

bladets dansande klinga

﹘detta blev också en saga﹘

Jag kryper ensam ut från nedre

dränkt i musblod med mittt svärd

vid mitt bälte hänger troféer

﹘upp stiger gången brant﹘

torkar bort allt musblod

tar mig in i badrummet och ut igen

ren som en nyponsoppa

Jag vet att jag inte uppdaterat på väldigt länge, men tro inte att mitt projekt runnit ut i sanden! Jag skriver fortfarande en rad om dagen. Ovanstående del av dikten blev en liten berättelse som utgick ifrån när jag upptäckte att vi fått möss i huset.