Under min tid som rollspelare har jag såväl spellett som varit spelare i olika konstellationer, och varje situation har burit med sig sina unika förutsättningar. Första gången jag vara spelledare i vuxen ålder var det inför en grupp som jag aldrig träffat IRL, utan jag hade hittat dem i en Facebookgrupp för rollspelintresserade. De hade alla mycket erfarenhet av rollspel, medan min enda erfarenhet egentligen var att ha läst många regelböcker och försökt spelleda en mycket ointresserad lillebror och några ljummet intresserade vänner när vi var i 8-12-årsåldern, samt att jag börjat lyssna på några poddar där det spelades rollspel, så kallade Actual Play. Metoderna som spelledarna i dessa poddar använde kanske till viss del inspirerade mig i hur jag gjorde under dessa första spelmöten med min nya grupp, men lika mycket handlade det om hur spelarna och jag diskuterade under vår så kallade session zero, dvs. det inledande spelmötet där vi kom fram till vilken stil äventyret skulle ha, samt hur spelarna reagerade på mina val när jag väl spelledde, och många andra faktorer som påverkat min personlighet, inte bara inom området rollspel utan i stort!
För när jag läst om rollspelsteori, lyssnat på rollspelspoddar och själv varit spelare är det en sak som slagit mig, och det är att ingen spelledare är den andra lik. Precis som när det gäller kategorisering av vad som helst så kan man se generella likheter mellan olika stilar; några spelledare är mer intresserade av strider, några av psykologi, några av intriger et cetera, men alla har lite olika sätt att angripa uppdraget. Dock tror jag det finns en del saker som man kan säga gäller generellt för att bli en bra spelledare, och den första regeln lyder: var lyhörd! Om dina spelare absolut inte gillar timslånga strider med avancerad strategi och mängder med regler, ha inte såna strider med i ditt spel! Om någon kring bordet inte tycker om utförliga beskrivningar av våld, undvik det! Det finns några säkra sätt att ta reda på det, och det är att ha en session zero där samtliga kring bordet får komma överens om vilka regler och normer som gäller för just er unika spelgrupp, samt att efter varje spelmöte ha en stund för feedback och diskussion av vad ni just varit med om. I min erfarenhet har just dessa två metoder bidragit stort till att alla runt bordet har kul på sina egna villkor, och om mina spelare varit särskilt nöjda eller inte fullt så nöjda med något har de kunnat säga det till mig. Dessa saker låter kanske logiska och sunda, men vad jag förstått har det historiskt sett funnits en kultur av att spelledaren kämpat mot spelarna för att göra allt så jobbigt för dem som möjligt (glöm inte de två första reglerna i Spelledarens handbok från Drakar och Demoner 4: "1. SL har alltid rätt. 1. Om SL skulle ha fel, se regel 1.") En sådan stämning kring bordet kan skapa bitterhet hos spelare – men om alla kommer överens om att det är så de vill spela, så tycker jag naturligtvis de får det! Som sagt, var lyhörd! För du är väl där för att ha kul?
Vad tycker du är det viktigaste hos en bra spelledare? Skriv i kommentarerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar