Ikväll motiverade jag mina barn att spela rollspel med mig genom starka incitament ("om ni inte prövar nya Drakar och Demoner med mig får ni gå och lägga er!") De fick välja varsin färdiggjord rollperson av dem som följde med i boxen. Femåringen valde den alviska jägaren och nioåringen elementarmagikern, och så satte vi igång med inledningen till den stora medföljande kampanjen. Mina barn har en tendens att ha sk myror i brallan, och detta något påtvingade spelmöte var inget undantag. Jag insåg rätt snabbt att jag fick ha femåringens rollformulär hos mig för att det inte skulle förstöras helt och hållet direkt, och jag hämtade en kokbok som han kunde ha som underlag när han lekte med tärningarna.
Efter inledningen, då rollpersonerna träffar på den döende mäster Väderman i Drakmarpasset på väg mot Dimmornas dal och får ett bylte tryckt i händerna, anföll två svartalfer. Den första attacken höll på att bli ett direkt dödande pilskott från en svartalf på magikern, men jag glömde/missade slå skadebonus så han hade två KP kvar! Hans motattack blev en Flamma, som nästan brände ihjäl en svartalf direkt. Jägaren oneshottade den andra svartalfen med en pil mot hjärtat, men fick själv en pil i sig, hamnade på 0 KP och fick börja slå dödsslag. När andra stridsrundan började kom en ulvryttare med kroksabel. Magikern gjorde en Pelare under den vilt anfallande ulven, som helt plötsligt fann sig tre meter upp i luften och ramlade ner för en ansenlig mängd skada. Ulvryttaren hämnades genom att göra ett hoppande anfall med kroksabeln, som den räddhågsne och svårt skadade trollkarlen med nöd och näppe lyckades undvika genom rullning. Jag ansåg att den svårt brända svartalfen inte kunde överleva med sina skador, så jag lät honom dö (för att inte få TPK på spelets första strid, något som definitivt skulle få barnen att sluta intressera sig för rollspel över huvud taget). Magikern brände på med en till Flamma, och ökade denna gång effektgrad så han fick slå en extra T6 skada. Nioåringens beskrivning av hur besvärjelsen funkade var så inspirerande att jag helt sonika bestämde att ulvryttaren bet i gräset. Magikern frammanade en eterisk cigarettändare i händerna, och en brinnande gigantisk hand for ut ur den och slöt sig kring ulvryttaren. Handen drog in ulven med ryttare i den eteriska tändaren, och när magikern öppnade händerna föll bara aska ut på marken. Rollpersonerna valde att ta en lång vila där inget särskilt hände, och sedan vandrade de till byn Utkante (jägaren sköt en gigantisk hjort på vägen så så de fick 14 ransoner mat). När de kom till byn fick jag lov att läsa introduktionstexten, men sen var barnen så trötta att de valde att avsluta spelmötet.
Under tiden vi spelade tyckte de att vissa delar var tråkiga, men det är svårt för mig att riktigt veta vad det var. Det krävs lite anpassningar för att en femåring ska kunna spela, men det gick utmärkt för nioåringen (jag har spelat lite Vindsjäl med honom på tu man hand, vilket var jättekul!) De tyckte den medföljande kartan över spelvärlden var ball, och ville gärna utforska olika platser som fanns utmärkta. Jag tänker mig att jag kan skapa ett fast travel-system där jag inte beskriver resorna utan bara att de hamnar på det ställe de vill vara på, eftersom vandringar och platsbeskrivningar kanske inte ger mina barn lika mycket som det skulle gett min ordinarie spelgrupp.
En reflektion jag gör varje gång jag prövat att spela rollspel med mina barn är hur kul det är att göra det IRL och hur mycket som går förlorat när man spelar online. En tråkig sak är dock att jag har svårt att behålla mitt lugn när jag spelleder mina barn, eftersom de, som jag skrev i början, har svårt att sitta stilla vilket stör mig när jag försöker beskriva en scen eller förklara vad de ska göra. Jag tänker dock att man kan ta inspiration från Sagospelet Äventyr och göra vissa delar av spelet till mer fysiska (t.ex. smyga undan en vakt IRL eller springa runt huset för att komma undan ett rasande troll) för att få bort lite av överskottsenergin som lagras i deras små kroppars batterier när jag tvingar dem sitta stilla och vara varsamma med mina nya rollformulär! och inte pilla sönder pappfigurerna! och sluta slicka på initiativkortet!!!!!
Nåväl, jag vidhåller att de nya DoD-reglerna är tillräckligt enkla för att ett barn ska förstå dem utan att de blir barnsliga. Återstår att se om jag tycker de är bristfälliga i jämförelse med de DoD-regler jag är mest bekant med, dvs DoD4 och Chronopia. Jag får dock huvudvärk bara av att tänka på hur många olika CL-modifikationer man måste hålla koll på, och alla dessa regler för hur mycket en person kan bära osv! År Noll-reglerna, med pressade slag, fördel och nackdel, känns som ett vinnande koncept i de Fria Ligan-spel jag spelat, och här är de modifierade för att passa DoD.
