Slackerskildring i en döende värld 3 – intrig eller ej?

När jag började skriva på min roman med det uttalade syftet att utan övergripande intrig skildra ungdomar som driver runt i en stad utan att något särskilt händer, upptäckte jag rätt snart att jag råkade börja skriva sådant som skulle kunna utvecklas till berättelsetrådar. Jag har funderat på om jag ska behålla dessa och se vart de tar vägen, eller aktivt försöka undvika dem. Ett tredje alternativ skulle kunna vara att inte följa upp dessa trådar alls, utan bara låta dem tunnas ut och sen försvinna. Jag tror dock att detta alternativ skulle vara irriterande för läsaren, om den inte är medveten om genren och accepterar att berättelsetrådar överges till förmån för den övergripande slackerkänslan som jag vill åt. 

Ett problem med mitt projekt är att antalet slackerromaner jag läst går att räkna på ena handens fingrar, åtminstone enligt denna Goodreads-hylla (Simon Gärdenfors "Simons 120 dagar", Chuck Palahniuks "Choke", Mats Jonssons "Hey Princess", Peter Bagges "The Complete Buddy Bradley Stories from Hate Comics Vol. 1 & 2", Alison Bechdels "Husfrid") och som synes är ju majoriteten serieromaner där det absolut finns berättelsetrådar, men i flera av dem är det viktiga inte intrigen utan känslan, känslorna och de små händelserna. Bara av att se dessa böcker uppradade får jag inspiration till mitt skrivande, och jag ska försöka tänka på att detaljerna kan bli berättelsen, som en mosaik av polaroidbilder där varje bild visar ett ögonblick i mina huvudpersoners liv, och vad mosaiken visar är upp till läsaren. Ja, så får det nog bli! Och om jagberättaren skulle råka få syn på en vitklädd gestalt med huvan uppfälld som verkar stirra på henne vid den stora sopgropen, och att hon av en slump stöter på den gestalten fler gånger, kanske inte måste leda till en peripeti enligt klassisk grekisk dramaturgi, men det kan vara något viktigt i hennes liv och kanske kan återspeglas i berättelsen. På ett otvunget sätt.

I sin OBS-essä från 2020 beskriver Martin Engberg 90-talets slackerskildringar (Per Hagmans "Cigarett", Claes Holmströms "Tredje stenen från solen" och Richard Linklaters film "Slacker") och 2010-talets (Ottessa Moshfeghs "My Year of Rest and Relaxation" och Tone Schunnessons "Tripprapporter") och finner att de nutida skildringarna av "ett liv på glid" oftare syftar till att använda slackern för att ta sig ur en kris, medan skildringarna under genrens guldålder mer handlade om att ha ett nihilistiskt och ironiskt synsätt på världen. Det jag vill åstadkomma med det jag skriver är nog en bild av vad tonåringar tycker är viktigt här i världen, och att det kan skilja sig stort från vad omvärlden tycker är viktigt att tonåringarna tycker. Små saker är stora, stora saker är oväsentliga. 

Nu när jag skriver detta kommer jag att tänka på rollspelet Ur Varselklotet, där rollpersonerna är tonåringar i ett alternativt Sverige på 1980-talet, där vuxenvärlden är oförstående till allt rollpersonerna tar sig för, och de måste lösa problemen själva. Lite av den känslan vill jag också få med! Men jag kanske går händelserna i förväg. Det gäller ju först och främst att skriva, och med tanke på syftet med hela skrivandet så vill jag inte planera för mycket eftersom jag vill behålla just den där känslan av en vardag där slumpmässiga saker kan hända, och där fruktansvärda monster och fasansfulla förbannelser lurar runt hörnen.

Baldur's Gate – mysteriet tätnar

7 Mirtul 

De senaste dagarna har Imoen och jag varit på resa mot det stora värdshuset The Friendly Arm Inn, och på vägen träffade vi en märklig gubbe i röda kläder och spetsig hatt. Det verkade som att han kände mig! Kanske nån av Gorions tråkiga läsarkompisar. 

På vägen stötte vi på många människor som berättade för oss om bristen på järn i hela Svärdskusten. Vi har också med nöd och näppe undgått att bli dräpta av vidriga små och stora monster! Imoen håller hela tiden en pil mot bågsträngen, och jag har svärdet löst i dess skida hela tiden. Vi turas om att sova, så att vi inte ska bli överfallna. 

Det första som hände oss när vi kom till The Arm var att en trollkarl försökte döda mig! Imoens pilar och mitt svärd gjorde processen kort, och han hade ett brev på sig där det stod nåt om att han blivit anlitad av nån för att ta mitt liv! Det stod inte vem...

Nåväl, inne på värdshuset träffade vi Gorions vänner Khalid och Jaheira men jag fick en konstig känsla av dem, så jag tackade nej till deras erbjudande att följa med oss. Det kanske var dumt, men jag har lärt mig att alltid lita på mina instinkter. Innan de gav sig av kom de dock med ett vettigt tips, nämligen att resa söderut till byn Nashkel och tala med borgmästaren Berrun Ghastkill. Det var nåt om problem i deras järngruva.

I jakt på en ring som stulits av en ett gäng hobgobliner stötte vi på en människa vid namn Ajantis som verkar se det som sitt livsmål att besegra all ondska, och hans kunskap med svärd och helande krafter gjorde att han fick följa med oss. Han verkar också mer stabil än den där nervöse Khalid och hans mästrande fru! Vi dräpte tillsammans hobgoblingänget och återlämnade ringen till den tacksamma bondkvinnan Joia i The Friendly Arm!

9 Mirtul

Vi har gjort ett stopp på vägen i staden Beregost för att proviantera och vila upp oss, och här har vi hunnit bli överfallna av en dvärg på ett värdshus! Han hade också ett brev där mitt namn stod med. Vem är det som försöker mörda mig? Så här mycket blod och död har jag aldrig sett förut. Åh, Gorion, varför var du tvungen att gå ifrån mig när jag som bäst behövde dig?!

I Beregost kom en ung skådespelare vid namn Garrick fram till oss med ett erbjudande att agera livvakter till hans chef Silke, och eftersom det inte är gratis med värdshus och öl tackade vi ja. Vi skulle tydligen försvara henne mot några busar som hyrts av hennes rival, men när de väl kom dit visade det sig att Silke spelat dubbelspel – hon hade anlitat dem för ett jobb tidigare och inte kunnat betala dem, och försökte använda oss för att bli av med sin skuld. Men så enkelt lurar man inte Schaurline Veklona! Eller ja, det var ju Imoen som förstod att allt inte stod rätt till. Silke blev våldsam och vi var tvungna att döda henne. I självförsvar. Den unge skådespelaren Garrick bad att få följa med oss, och så blev det! Han underhåller oss med berättelser och sånger om kvällarna, och är inte sen att smaka såväl öl som vin! 

12 Mirtul

Efter en lång händelselös resa (om man inte räknar med några anfall av ogrilloner, banditer, resar och vättar, är vi äntligen framme i Nashkel, och nu vilar vi upp oss på det lokala värdshuset inför morgondagens färd ner i gruvans mörker. Och just ja, nu har vårt gäng utökats med ännu en medlem, en förstenad präst! Branwen var utställd som staty på Nashkels karneval, och med ett magiskt pergament till det billiga priset 500 guldmynt blev hon levande igen! Hon hade blivit förvandlad till sten av magikern Tranzig och följer med oss i förhoppningen att hitta honom och hämnas det han gjorde. Det tycker jag hon gör helt rätt i! Hon kan trolla fram en magisk hammare ur tomma luften och bonka i huvudet på monster och rånare, det är nåt jag alltid velat kunna!

Slackerskildring i en döende värld 2 – gänget

I ett infall av inspiration satte jag mig ner vid datorn och renskrev några av de anteckningar jag fört om min romanidé som jag nämnt tidigare, och förutom att tydliggöra för mig själv vilka som ingår i tonårsgänget, började jag också skissa på det första kapitlet. Ganska snart hade jag skrivit fyra sidor. 

I detta inlägg kommer jag publicera de fyra huvudpersonerna, och vilken inspiration jag fått från MÖRK BORG när jag uppfunnit dem.

Lisa (jag-berättare, inspirerad av "slusk skapad i dike" från grundboken)

• Född i Schleswig av kärleksfulla men fattiga föräldrar.
• Anledning att driva runt: Har inget bättre för sig.
• Har ett extremt gulligt marsvin vid namn Sötnosen som husdjur. Det har vassa gifttänder.
• Bär en nyckelkedja med dyrkar
• Svarta kläder utan utmärkande drag
• Svartfärgat pagefrisyr.
• Särdrag: Kleptoman
• Karaktärsdrag: Omtänksam, tystlåten, djärv

Temla (inspirerad av "sacrilegious songbird" från MBC: Heretic)

• Född i by utanför Galgenbeck. Föräldrarna försökte få hen att bli en musikalisk stjärna, men när himlen täcktes av aska och damm blev de deprimerade och slutade bry sig om något alls.
• Anledning att driva runt: Vill sjunga för världen.
• Klär sig i vita flödande rockar.
• Har ett magiskt rör som förstärker rösten tio gånger.
• Särdrag: Trummar med fingrarna, nynnar, visslar
• Karaktärsdrag: Spontan, sällskaplig, sarkastisk

Phenoam (inspirerad av "krossad kunglighet" från grundboken, kallas Fenne av de andra)

• Född av en kusin till Josilfa Migols halvsyster.
• Frisyr: Hästsvans som skimrar i guld med silverglitter strött i.
• Klädd i aristokratins kläder, som han nöter och smutsar ner med en stolt iver.
• Anledning att driva runt: Uppvuxen nära hovet, trött på det dekadenta livet.
• Karaktärsdrag: Rastlös, cynisk, stolt.
• Äger en amulett som ger tillgång till några exklusiva etablissemang i de finare kvarteren.
• Särdrag: Den fejkade artigheten från hovet.

“Nageltrång” (inspirerad av "esoterisk eremit" från grundboken)

• Långt hår i flätor. Rosa och babyblått.
• De andra vet väldigt lite om henne. Verkar inte ha något annat socialt sammanhang.
• Klär sig i udda kläder som hon hittat lite överallt.
• Äger en stor säck med allt möjligt i.
• Särdrag: Kroppsliga och verbala tics som förvärras när hon dragit igång en lång och planlös anekdot.
• Karaktärsdrag: Virrig, skämtsam, oberäknelig.

Baldur's Gate – prolog

Igår påbörjade jag min genomspelning av Baldur's Gate, som jag skrivit om innan. Jag valde att spela in delar av speltillfället, och kommenterade det medan jag spelade, men jag är inte säker på att jag ska publicera videon – det finns så pass många let's play-videor där ute att jag känner att marknaden är mättad. Här kommer dock Schaurline Veklonas dagboksanteckningar:

1 Mirtul, 1368
Min fosterfar Gorion har inte velat prata med mig på samma vis som förut. Innan har han alltid tjatat på mig att jag ska göra mina läxor och inte springa omkring och träna fäktning med Hull, men på senaste tiden har han bara stängt dörren till sitt arbetsrum när jag velat honom nåt. Tråkiga gubbe! 

2 Mirtul, 1368
Gorion har kallat på mig! Tethoril sa att det var bråttom att komma till bibliotekets trappor. Jag skulle gå till Winthrop och köpa utrustning, och sen skynda på. Nå, jag hinner nog göra lite små ärenden först. Phlydia har tappat sin bok (igen) och Dreppin behöver ett motgift till kossan Nessa som blivit sjuk, sen hade jag tydligt lovat Reevor att rensa hela förrådet på råttor. S U C K! ! !

Hull hade glömt sitt långsvärd i baracken, och Fuller behövde armborstpilar. Jag försökte säga till dem att mina små ben inte orkar med allt det här springandet, men de har sett mig springa omkring med träsvärd sen jag var liten och vet att jag inte kroknar i första taget. Jaja, jag fick lite belöning i alla fall, och köpte mig ett likadant långsvärd som Hull! Winthrop sa att jag var tvungen att betala 5000 guld för att ens få handla på värdshuset, och det har jag aldrig förr hört nåt om så jag bad om ursäkt och började lomma därifrån tills han ropade tillbaka att han bara skojade. Ha. Ha. Ha. Jätte. Kul. 

Nån försökte döda mig! En okänd man hoppade på mig i ett av husen i Candlekeep, han verkade veta vem jag var. Det han inte visste var att jag har svingat svärd sen barnsben, och jag gjorde processen kort med honom. Jag har dödat en människa. Jag vet inte riktigt hur det känns.

Imoen verkar veta nåt om vår resa! Gorion hade tydligen fått nåt brev... Den snorungen vägrade dock säga nåt mer utan sprang och gömde sig i skuggorna som vanligt när hon gjort nåt hon inte får. 

Gorion kändes mer stressad än jag nånsin sett honom, och han fick mig att lova att gå till The Friendly Arm Inn och träffa några som hette Khalid och Jaheira om vi nånsin blev separerade. Men det ska ju inte hända, han är en av världens mäktigaste magiker och beskyddar alltid mig. Och att jag kunde dräpa en man med ett enda hugg visar ju att jag är stark själv. Jag är ingen mördare dock! Det var självförsvar!

Det är ofattbart. Mitt i natten blev jag och Gorion överfallna av en jättelik man med en stor svart taggig rustning och ett stort svärd. Han bad Gorion lämna över MIG till honom, men Gorion anföll honom med sin magi och bad mig fly. Jag såg på håll hur Gorion dräpte två ogrer men själv fick plikta med sitt liv när den rustningsbeklädde rände sitt svärd rakt igenom honom! Vad ska jag göra?! Jag måste försöka sova...

3 Mirtul
Jag blev väckt i gryningen av Imoen, som hade följt efter oss från Candlekeep. Hon sa att hon sett vad som hänt med Gorion, och vägrar nu sluta följa efter mig! Nåväl, hennes pilbåge och förmåga att försvinna spårlöst kan nog bli till användning. Hon har redan hunnit se och skjuta ihjäl en ful haltande liten best innan jag ens fått upp mitt svärd! Vi måste ta oss till The Friendly Arm Inn och se om vi kan få hjälp av de där Khalid och Jaheira. 

Slackerskildring i en döende värld 1

Trogna läsare av denna blogg vet att jag är förtjust i bordsrollspelet MÖRK BORG av Pelle Nilsson och Johan Nohr (Stockholm Kartell och Ockult Örtmästare Games). Det är dels enkelheten i systemet, dels den fantastiska grafiska formgivningen av regelboken och dels konceptet med en döende värld som tilltalar mig. Dock har det sistnämnda börjat skava lite ju längre jag haft regelboken i min ägo och tagit del av den otroliga mängd tredjepartsskapat material som finns tillgängligt. Om världen ofrånkomligt går mot sin undergång, och befolkas av kortlivade individer som enbart kämpar för sin egen vinning, finns det enligt mig inte någon större möjlighet att skapa längre kampanjer med engagerade spelare som lägger ner mycket tid på att skapa nyanserade rollpersoner (även om man kan argumentera för att MB inte har tid för nyanser och långlivade rollpersoner). Därför har jag under en tid funderat på hur man skulle kunna göra just en engagerande kampanj med rollpersoner som antingen kämpar emot undergången (tänk ett gäng ultragoda paladiner) eller, mer intressant, tonåringar som inte bryr sig alls om det ena eller det andra. 

En dag fick jag idén, kanske på grund av ett samtal med min rollspelsgrupp, att skapa en grupp tonåriga rollpersoner som redan lever för dagen, och vars framtid inte störs nämnvärt av den nära förestående undergången – de har tillräckligt att tänka på med sina projekt och problem som i deras värld är det viktigaste. När jag sedan hörde talas om Mikael Yvesands mycket hajpade roman Häng City, som skildrar en sommar för några unga killar i Luleå, började jag fundera på att skriva en bok istället för att starta en kampanj i MÖRK BORG. Jag kontaktade Johan Nohr på Twitter och frågade om det är okej att låna spelvärlden till en roman, och han gav sitt fulla godkännande, så när jag har tid, dvs. när jag stiger upp tidigt på morgonen och ingen annan är vaken, eller när frun jobbar och barnen somnat, antecknar jag idéer i ett litet häfte. Jag har hittills med hjälp av regelboken till MB kommit på vilka bokens huvudpersoner är, och börjat fylla staden Galgenbeck med personer och platser som gänget kan interagera med. I sann slackerromanstil så tänker jag försöka undvika en tydlig intrig utan låta gänget driva genom staden och se vad som händer med hjälp av slumptabeller och Nechrubels nedräkning. En av de första bilderna jag fick av tonårsgänget var att samtliga skulle ha färgat hår, från kolsvart med glitter till regnbågsfärgat och slapp dipdye i urblekt grönt. Varför vet jag inte, men det är tilltalande och ger färg till den bleka och dystra värld som Mörk Borg målar upp.

Jag kommer (sporadiskt) uppdatera er med vad jag skrivit, och om boken blir bra så kanske jag ger ut den? Vem vet.

Baldur's Gate – session 0

Ett spel som följt mig sedan jag var tonåring (jag är i skrivande stund 39) är datorrollspelet Baldur's Gate. Det var tradition för mig att under sommarledigheten spela det, och jag försökte variera sättet jag spelade det på. Efter att ha spelat ett spel i mer än 20 år blir ju valmöjligheterna färre och färre, men nu när jag åter blev sugen på en genomspelning kom jag på att det finns flera SLP som jag inte haft med i mitt party, och det finns säkert uppdrag som jag inte slutfört eller ens hittat (även om jag följt DSimpsons fantastiska guide under många av gångerna jag spelat). Tack vare en fanatisk skara moddare finns det otaliga sätt att lägga till innehåll till spelet, och en supermod som jag använt i flera år är BGTutu, som syr ihop BG1 och TotSC med BG2 och ToB till ett enda spel, och detta har ytterligare förbättrat möjligheterna till att spela om spelet. 

I min nya genomspelning kom jag på att jag skulle använda mig av enkäter på Twitter för att avgöra hur min RP skulle bli, och sedan använda bloggen för att anteckna vad som händer i spelet. Det blir alltså en crowdsourcead approach till spelet, där grundtanken är att jag spelar ett bordsrollspel. Efter ett par omgångar enkäter där jag frågade vilken race, class och alignment min RP skulle ha, blev detta resultatet: 

    Gender: Female

    Race: Dwarf

    Class: Fighter

    Alignment: Chaotic good

    Abilities: 

        Strength: 18/80

        Dexterity: 17

        Constitution: 19

        Intelligence: 8

        Wisdom: 3

        Charisma: 14

Hon börjar med fyra pluppar i Long swords.

Den dåliga bildkvaliteten beror på att jag fotade skärmen, eftersom Windows skärmdump inte funkade i spelet! Karaktärsporträttet är genererat av DALL-E 2.

Jag försökte få AI:n att ge henne skägg, vilket dvärgkvinnor har i D&D, men det gick inte. Jag tycker dock hon blev fräck. 

Jag ska försöka att undvika metaspel i görligaste mån, samtidigt som jag ska anstränga mig för att använda mig av kompanjoner jag inte spelat med så mycket och ändå få ett balanserat party. Efter noga övervägande har jag kommit fram till att jag vill ha följande sammansättning:

    Imoen (Neutral Good human thief, kommer dual-classa henne till mage vid level 5 (på tal om att inte     metaspela))

    Ajantis (Lawful Good human paladin)

    Coran (Chaotic Good elf fighter/thief)

    Yeslick (Lawful Good dwarf fighter/cleric)

Den sista positionen är fortfarande öppen, men jag lutar åt att välja Xan, en pessimistisk Lawful Neutral elf enchanter, dels för att han är kul i sin svartsyn, dels för att det i ett metaspelsperspektiv (hrm) vore spännande att ha en arcane spellcaster som inte främst är till för att göra skada (han kan inte använda Magic Missile eller Fireball) utan som crowd control. Dessutom har han roliga dialoger med den gode paladinen Ajantis, där han ifrågasätter hans svartvita syn på världen. Såväl Coran och Yeslick är rollpersoner som man träffar på ett tag in i spelet, så jag funderar på att låta Branwen vikariera för Yeslick och ha barden Garrick som support tills jag kommer till Cloakwood! 

Schaurline Veklonas biografi:

Jag är uppvuxen i det slutna biblioteksfortet Candlekeep, högt bland oländiga klippor längs Svärdskusten. Min fosterfar är den vise mannen Gorion, men all den lärdom han och de andra vise i försökt pränta in i mig rann av mig som vatten på en gås, och istället lockades jag mer av lekar med träpinnar, och senare riktiga svärd. Väktarna Hull och Fuller blev mina bästa vänner, och jag hängde dem jämt i hasorna när de tränade och marscherade. Imoen, en tjuvaktig muntergök, växte upp samtidigt som jag, och medan jag höll vakt stal hon alltid pajer och kakor från värdshusvärden Winthrop, eller "Gamle Svällbuk" som hon kallade honom. Jag har på senare tid börjat intressera mig för vad som finns bortom Candlekeeps murar, och nu har min fosterfar kallat mig till sig...

Följ mig och min oregelbundna* genomspelning av Baldur's Gate 1 (och eventuellt 2 och ToB) här på bloggen!

*pga. att jag inte kommer ha många tillfällen att sätta mig ner och spela datorspel

Lägesuppdatering

Hej! 

Nu var det ju ett tag sen jag skrev, och jag har inte hunnit göra något med rollspel under den senaste tiden, eftersom vi haft mycket att fixa med vårt nya hus, som vi fick tillträde till för drygt en vecka sen! Det jag kan dingla framför er så länge är ett av mina mest ambitiösa äventyr hittills, en mordgåta till nya Drakar & Demoner, som inte ens kommit ut än. Eftersom jag deltog i Kickstarterkampanjen har jag fått tillgång till en pdf med betaversionen, och reglerna känns lovande! Systemet är baserat på Fria Ligans Mutant: År Noll-system fast med T20, och illustrationerna av Johan Egerkrans är äckligt snygga – en av anledningarna till att jag gick in i Kickstartern nästan direkt den kom ut var att man kunde få en print av den klassiska DoD-ankan! Passa på att lägga en late pledge i kampanjen förresten!

Illustration: Johan Egerkrans

Jag vill inte skriva för mycket om mordgåtan här, eftersom jag tänker spela den med några kollegor först, men jag kan avslöja att rollpersonerna är en grupp underhållare som blir vittnen till ett mord på ett slott. 

Nästa gång jag skriver något mer utförligt här är nog när vi flyttat in i det nya huset och gjort det beboeligt. Jag kanske lägger upp hela mordgåtan till betala vad du vill-pris på itch eller liknande!