Om frihet.

Detta har Per Olov Enquist att säga om frihet i boken Musikanternas uttåg (1978). Läs framför allt den sista meningen.

"Det fanns en gång en Arbetarförening i Bureå. Den levde i nästan två år, så gick den under. Den var inte LO-ansluten. I själva verket gick där en viktig skiljelinje; Bure Fristående Arbetarförening var det som på LO-håll kallades en syförening. En icke ansluten.

En syförening tolererades av arbetsgivarna. Det var LO-anslutningen som gjorde den farlig. Det var kring organisationsfrågan striden stod. Det var kampen mot det starka facket som var det viktiga. Kampen mot den centralt organiserade och centralt styrda fackföreningsrörelsen, den strid som då och senare iklädde sig en så skön och frihetlig retorik. Med tusen munnar talade fienden om den frie arbetarens rätt att görra vad han ville, fritt svälta ihjäl, stå fri mot sina egna diktatioriska ledare, ha rätt att arbeta under arbetsnedläggelse, fritt vara ensam i kampen, slippa centralstyrning, slippa organisatoriska band.
Och allt detta skulle långt senare leva kvar; fast förädlat och polerat, kultiverat och upphöjt, men med urskiljbara rötter: rädslan för det starka facket."

Det är som att jag känner igen dagens borgerliga retorik i det han skriver. Betänk då att boken handlar om arbetares konflikter med arbetsgivar för över hundra år sedan.

Tiden är ingenting.