Lösgodis är livet

Alltså typ liksom där just vid kassan, när man pliktskyldigt gått igenom hela butiken och kanske stoppat ner en yoghurtförpackning och toapapper i korgen mest för att det inte ska se så ämligt ut.

Just typ där va, när man börjar känna den där lukten som är den som dragit in en på Konsum i första hand, där känner jag mig hemma.

Först typ spanar jag på några slumpvis utvalda påsar, kollar om det finns några extrapriser eller två-för-en-erbjudanden.

Liksom typ kikar på kilopriset, skakar lätt på huvudet, vänder mig mot VÄGGEN.

Karamellkungen typ. Eller typ Godisprinsen.

Fyller en påse med mina gamla favoriter. Jag äter allt, förutom det äckliga. Jag minns en gång när en flickvän jag hade bad mig välja lösviktsgodis som vi skulle ha på kvällen, en påse vi skulle dela med hela hennes familj. Jag kände pressen att välja rätt, och tog det jag tycker allra bäst om, samt några dark horses. Betyget blev: nja. Och förhållandet sprack, det också. Vet inte om det hade med mitt godisval att göra.

Jag kom härförleden att tänka på en ny inriktning för mitt liv. Pratade med en vän om att hon en gång dejtat en man som börjat spara pengar för att köpa hus, och att han troligtvis också tänkte skaffa barn och bil i den vevan han blev husägare. Hon uttryckte det som att han "köpt paktetet" och jag tänkte spontant att jag inte gillar sådana paket. Där och då, i den chatten, bestämde jag mig för att mitt val av godis också ska bli mitt val av liv. Jag ska plocka ihop en påse med det bästa. Jag ska kanske ha barn, men fan ingen jävla biljävel eller hussatan. Jag ska lyssna på Eddie Meduza, Jussi Björling och Jeja Sundström. Jag ska dricka öl på Varsfansomhelst och Hippt Laveauxz. JAG SKA PLOCKA RUSSINEN UR KAKSATAN, ursäkta att jag skriker.

Mormor och hjärtat

En strålande vårdag i början av detta årtusende dog min mormor Ethel. Under dagen hade hon haft besök av min mor och min lillasyster, och hon hade pratat mycket med mamma om olika saker. Bland annat sa hon "se till så att n'Simon inte behöv göra rekrytn". Denna hennes önskan om mig inföll faktiskt, på grund av en ärftlig sjukdom hos mig. För övrigt samma sjukdom som tog min faders och troligtvis min farbrors liv förra året.

Alltnog! Denna vårdag då min mormor dog stod jag och min far på Arvidsjaursjön och pimplade abborre. Solen gassade, det var outsägligt vackert. Jag minns inte vad vi pratade om. Vi kanske teg och log.

Ethel hade ett antal år tidigare överlevt en hjärtinfarkt och led av kärlkramp. Hennes besvär kom mest troligt av hennes nikotinmissbruk, och efter hjärtinfarkten slutade hon röka. Pengarna som hon tjänade in genom att inte köpa cigg använde hon till att bjuda sina barnbarn på Arvidsjaurs konditori. Detta konditori hade ett namn för varje generation. Mormor kallade det för "Tjuettan", pappa sa skämtsamt "Granbergs konditori" och vi barn kände det som "Kaffestugan".

Vårt årliga kondisbesök, där vi barn drack läsk ur 33-centilitersflaskor och åt chokladbollar, inföll faktiskt på dagens datum. Vi läser Valentin i almanackan och firar hjärtat. Många firar det poetiska hjärtat, den flyktiga eller fasta kärleken och alla motstridiga känslor. Mormor firade det fysiska hjärtat, som fortsatte slå ända tills den där ljuvliga aprildagen då en blodpropp fastnade i hennes lungor.

Jag minns än idag min kusins bleka ansikte när hon stod utanför Medan och med ekande, ihålig röst gav mig dödsbudet. Min telefon hade fått slut batteri, så mor och far kunde inte nåt mig. Jag hade kört skoter till ungdomsdansen, och hoppade genast på den och åkte blixtsnabbt iväg. I chocken körde jag fel och kom in i skogen, körde fast och trodde att jag inte skulle hitta hem. Men som av ett under kom pappa körandes, vill jag minnas, och hjälpte mig loss. Vi åkte hem och jag försökte ordlöst trösta en rödgråten mamma som förlorat sin mamma.

Den fjortonde februari kommer alltid att vara mormors dag för mig, den dag då vi triumfatoriskt och kaxigt firade hjärtats seghet med stabbiga bakverk på ett anrikt konditori.

Jag tänker på dig, Maj Ethel Ingeborg. Hälsa änglarna.

Galningarnas nattskift

Med skorna i händerna
och bröd runt huvudet
hade ni kunnat vara
bara ännu ett gäng galningar
som gör nattskiftet på Sergels Torg
men ni ska störta er far
på Tahirtorget
och ert skallande rop når oss
i tunnelbanevagnen

en sam man
ensamma n
ensam man med ölburk på huvudet
ser ut över triangelmönstret
ingen kommer här fram här fram
en kader med brusande radio i örat
spelar sitt munspel

Lånar du mig ditt bildspråk
jag ska bara segla med vinden
till pyramiderna
Era rop svävar på en passadvind
jag blåser i luren

Situation Kairo
bingolotter bingolotter bingolotter
den tysta damen i grön kappa
som ber mig att Vakna!
Vadå ser det här ut som en film eller?