Små flarn i makrokosmos – färdiga versioner på svenska och engelska!

Nu har jag haft en liten blogghiatus på grund av att jag har haft mycket att göra på jobbet, men sedan jag skrev senast så har jag färdigställt mitt spelledarlösa rymdrollspel för 1-4 spelare, Små flarn i makrokosmos, och även hunnit med att göra en engelsk översättning, Small Specks in the Macrocosm! Som ni ser så har jag satt ett pris på $1 för varje version, eftersom jag ändå tycker att det kan vara värt en dryg tia för ett helt rollspel. Det vore skoj om någon av mina bloggläsare testar spelet och meddelar mig hur det gick! 

Imorgon jobbar jag min sista dag innan jag tar en lång sommarsemester, och om det skulle regna någon dag så tänker jag fortsätta spela detta spel med mina barn, samt köra en egen solosession. Det är dock lite tråkigt att jag inte hittar vare sig en fullständig kortlek eller mina rollspelstärningar. Det finns ju att hitta digitala kortlekar och tärningar, men datorer och telefoner distraherar från spelupplevelsen så jag ska leta bättre i vårt något stökiga hem! 

Baldur's Gate-dagboksskrivandet och mina andra projekt kommer också återupptas inom kort!

 

Små flarn i makrokosmos - skiss och speltest

Jag har, som jag skrivit innan, börjat skissa på ett rollspel baserat på Aspire SRD. Arbetsnamnet, Små flarn i makrokosmos, kommer från Povel Ramels låt Närkontakt av tredje graden. Jag använder Canva som redskap för att formge spelet, eftersom jag är för snål för att betala för något designprogram, och använder open source-stockbilder.

Ikväll kände jag mig så pass klar med spelet att jag bjöd in mina barn, som jag ju skapat spelet för, att spela. Det började inte så bra eftersom jag inte kunde hitta vare sig mina rollspelstärningar eller en fullständig kortlek (men dock fem inkompletta), men tack vare diverse slumpgeneratorer (bl.a. sökningen "roll dice" i Google) fick tjäna som provisorium. 

Min tanke är ju att spelet ska vara spelledarlöst, och att man ska dra kort och läsa av tabeller med loggböcker från ett rymdskepps olika chefer för att få prompts till berättelsen. En av mina farhågor var att dessa prompts skulle vara lite för abstrakta för två barn, fyra och åtta år, men det gick faktiskt över förväntan! Åttaåringen var också helt med på konceptet att träda ut ur sin rollperson och agera bifigur om det krävdes, medan det var lite svårare för fyraåringen. När jag publicerar spelet på itch.io så kommer vårt första spelmöte vara spelexemplet i pdf:en! Låt mig teasa lite med följande: En hjärnparasit får skeppets andreman att hälla ketchup i håret och äta snor, någon som påstår sig vara Djävulen själv saboterar sköldarna och anfaller skeppet med sin farkost gjord av döda blodiga människokroppar, skeppets militära kommendör får agera vårdbiträde vid en förlossning... 

Om det nu finns någon där ute som skulle vilja speltesta detta ytterligare, antingen i sin spelgrupp eller solo, är det bara att höra av sig i kommentarerna! 

Slackerskildring i en döende värld 5 – Psalmerna

En av de aspekter av rollspelet Mörk Borg som jag uppskattar allra mest är Nechrubels Nedräkning, som är en spelmekanism där SL slår en tärning varje morgon i spelet. Om tärningen visar en etta, så slår SL T66 (dvs två T6 för ett resultat mellan 11 och 66) och avläser resultatet på en tabell som liknar en religiös text med psalmer från 1:1 till 6:6. Varje psalm innehåller en beskrivning av en Plåga som kommer påverka spelvärlden och när sex plågor slagits fram går spelvärlden under. 

Jag har funderat på hur jag skulle använda detta i min bok, och kom på att jag skulle tolka varje psalm som en psalm med melodi och textuella referenser till kristna psalmer, och lägga in dessa psalmer mellan kapitlen, med en omvänd nedräkning (jag tänker börja på psalm 7 och gå bakåt). Dessa psalmer kommer påverka romanvärlden på olika sätt.

Igår skrev jag lite mer på kapitel 2 och insåg att jag kommer behöva använda mer av den fritid jag hittills lagt på Baldur's Gate att skriva mer, så jag inte tappar styrfart. 

Aspire-baserat rymdrollspel

Jag fick ett mejl från S. Kaiya J. eftersom jag köpt hennes solorollspel Her Odyssey (som var det som satte igång min bloggs återupplivning men sedan rann ut i sanden). Hon berättade att hon skapat ett dokument för den som vill göra egna rollspel baserade på mekaniken från hennes spel. Aspire SRD finns på Itch för valfri summa och jag blev genast inspirerad att göra något eget!

Aspire-spelen använder kortlekar, antingen vanliga eller tarotlekar, och tärningar av olika valörer. Korten drar man och läser av från en tabell vad det innebär. Det kan vara antingen några ord som ska sätta igång fantasin, eller en något tydligare beskrivning av vad som händer, och sen får spelaren eller spelarna själva bestämma vad som händer. Vid varje kort som dras ska spelaren slå en eller flera tärningar och eventuellt lägga till en relevant färdighet för att slå över kortets valör. Olika saker händer när man lyckas eller misslyckas beroende på vilket spel det är.

Eftersom jag har ett lågintensivt rollspel mycket löst baserat på Sagospelet Äventyr pågående med mina barn (min fyraåring kan när som helst kalla mig "Gandalf" vilket sätter igång spelet och vi fortsätter från där vi var senast) har jag lust att spela mer med dem, och därför frågade jag dem om vilken typ av spel de skulle vilja spela. "Läskigt, roligt och spännande rymdspel" var deras pitch, och utifrån det började jag fantisera hur spelet skulle kunna se ut.

Min idé är att spelaren eller spelarna (för detta kan vara både ett solospel och fungera för upp till fyra spelare utan spelledare) först drar varsin knekt för att bestämma vilken arketyp de spelar (pilot, soldat, diplomat eller vetenskapsman) vilket avgör vilka grundegenskaper de har. Dessa är fyra till antalet, strida, veta, styra och tala, och varje arketyp har en tärning för varje egenskap, 1T10 på den bästa, 1T8 på den näst bästa, 1T6 och 1T4 vardera på de sista. 

Sen är jag inte riktigt färdig med hur kortdragningen ska ske. Jag tänker ta inspiration från Untitled Moth Game, och där representerar korten ess till tio olika inledningar till sagor, och i ett rymdspel tänker jag att dessa kan ersättas med kaptenens loggbok, som i Star Trek, vilket får sätta igång fantasin för spelaren eller spelarna. Vilka är diplomaterna som kommer? Varför beter sig styrman så märkligt? Knektarna representerar som sagt rollpersonerna och de som inte används får vara spelledarpersoner vars egenskaper kan, när de dras, användas en gång för att slå mot en svårighet. Damerna är hjälpsamma föremål och kungarna är hot. Första jokern representerar första kontakten med en utomjordisk kultur, och efter den dras kommer alla logginlägg och alla hot ha med aliens att göra. Andra jokern är berättelsens klimax. Allt som hänt dittills ställs på sin spets och ett avgörande beslut måste tas av besättningen. Efter att detta beslut tagits, och om det finns kort kvar i leken, drar man ett till kort och använder dess logginlägg, besättningsperson, hot eller hjälp som frö till inledningen till nästa spel.

Jag ska renskriva allt detta och lägga upp på itchs Aspire Game Jam. Nu har jag skrivit det här på bloggen, och därmed skickat ut det i ett oförlåtligt och kallt kosmos, så nu kommer jag måst göra det, vilket är både morot och piska. 

Baldur's Gate – skalperingstävling

14 Mirtul 

Vi lämnade in Mulaheys heliga symbol till borgmästaren i Nashkel, Berrun Ghastkill, och inkasserade en trevlig summa guld! Vi rustade oss med nya vapen eftersom våra svärd gått sönder. De måste varit smidda av det ruttna järnet från gruvorna. Nu är detta elände förhoppningsvis över!

På en affisch i Nashkel läste vi att en officer från Den Flammande Näven betalar bra för banditskalper. När Imoen läste detta började hon slipa sin kniv...

16 Mirtul 

Såväl våra vandringar som vår nattsömn störs av dessa eviga banditöverfall. Som tur är, är de flesta av dessa rövare knappt torra bakom öronen, och det har blivit en tävling vem av oss som kan skalpera flest. Imoens flinka pilar, mitt nya skarpa långsvärd, Xans trollformler och månklinga och Branwens magiska blixthammare viner genom luften, banditerna faller som furor. Jag leder, tätt följd av Imoen!

När vi färdas längs Svärdskusten möter vi titt som tätt budbärare som springer med meddelanden till Baldur's Gates hertigar, och vi snappar upp brottstycken. Tydligen är det oroligheter mellan Amn och Baldur's Gate, och en av budbärarna talade om ett annalkande krig! Nån anklagar nån för att ligga bakom järnkrisen... jag fattar ärligt talat inte så mycket, men Xan och Imoen ser bekymrade ut. Branwen är mest sugen på att ta sig till Beregost och hämnas på Tranzig.

18 Mirtul

Skriver detta i sängen på Feldeposts värdshus. Trollkarlen Tranzig ville först inte medge att han hade något samröre med halvorchen Mulahey, men efter att Branwen stirrat på honom med sin isiga nordländska blick (och snurrat med hammarskaftet i handen) gav han med sig. Han erkände allt och gav oss en karta över banditernas läger. Efteråt tänkte han kanske teleportera bort sig, men det får vi aldrig veta – innan han hunnit säga sin magiska ramsa slog Branwen in hans ansikte med en nästan lättjefull sving. Vi fick betala Feldepost med lite av guldet vi fått för att sälja skalper för städning av rummet! Imorgon styr vi kosan till banditlägret för att samla fler skalper!

Slackerskildring i en döende värld 4 – Två perspektiv, och ett poddtips

I den roman jag börjat skriva på, och bloggat om tidigare, har jag nu börjat leka med tanken på att ha två berättarperspektiv. Det ena ska vara slusken Lisa som förstapersonsberättare, det andra ska vara en allvetande berättare som ser saker ur staden Galgenbecks synvinkel och bidrar med exposition om vad som hänt med världen innan Lisas berättelse utspelar sig (ni som spelat Mörk Borg eller läst grundreglerna vet vad jag pratar om). Risker med detta är att dessa kapitel blir för mycket tell, not show och loredump. 

När jag skriver är det så lätt att hamna i ett läge där jag börjar lägga in berättelsekrokar, och jag får redigera mig själv så jag inte startar någon intrig som riskerar att ödelägga min ambition att skapa en slice of life-skildring. Det är svårare än jag hade trott!

En dagdröm jag har är att min bok blir klar, att jag ger ut den (mest troligt via print-on-demand eller som pdf) och att den blir läst av Magnus Dahl och Johan Wanloo i podden Läs hårt! som är den enda litteraturpodd jag lyssnar på, och har lyssnat troget på sedan starten. För er som inte lyssnat på den så handlar den om det som ibland kallas "genrelitteratur", dvs. feelgood-romaner, cozy cat lady mysteries, western, science fiction, mysrysare, hästfantasy, slashers... Ja ni vet, BÖCKER. Lyssna på podden, och börja LÄS HÅRT!

Musik under dagens skrivstund: Definitivt 50 spänn-listan på Spotify, för att få känslan jag hade som tonåring på drift. 

Baldur's Gate — Kobolder, kobolder, kobolder (och en halvorch)

13 Mirtul

Jag skriver detta från en vrå i Nashkels gruvor. De gruvarbetare som är kvar är utmärglade satar i olika stadier av galenskap. Någon påstår sig ha sett en drake, någon annan talade om skällande demoner. Vi fortsätter djupare...

Det är tur att Imoen fyllde på sitt pilkoger och att Branwen kan få fiender att frysa fast i marken med sin heliga magi, för jag har aldrig varit med om så många kobolder. En av gruvarbetarna blev sliten i stycken av de små hundlika djävlarna, och sedan anföll de oss. Stanken av kobold kommer nog aldrig gå ur den här tunikan, och jag tror mitt svärd fått en permanent ton av rostbrunt efter att ha slaktat otaliga av de vidriga gläfsande varelserna. Jag tror vi är på rätt väg, för antalet kobolder och fällor har ökat ju längre neråt vi färdats. Flera av dem har flaskor med giftgrönt innehåll som Branwen undersöker.

Branwen säger att flaskornas innehåll är det som gjort att järnet från Nashkels gruvor förmultnar! Vem kan vilja göra nåt sånt?

Puh, det var nära ögat! Jag vilar mig just nu på Mulaheys tron medan hans halshuggna kadaver ligger slängd i ett dammigt hörn. Runt oss ligger högar av skelett som för en liten stund sedan dansade runt oss med spjut och dolkar, men Ajantis rättfärdiga vrede och Branwens magiska hammare gjorde processen kort. Halvorchen Mulahey trodde vi var sända av någon "Tazok", men när jag berättade att jag kom från Candlekeep kallade han på sina odöda underhuggare. Med ett kvickt hugg jag lärt mig av Hull skiljde jag halvorchens huvud från hans kropp, och när striden var över hittade vi några dokument i hans skattkista. Där stod det nåt om att gruvan i Nashkel kan ha nåt med banditerna som plågar Kustvägen att göra. Det var i alla fall vad Garrick sa när han läste dem för att få inspiration till "sin episka ballad om Schaurline". Hah! Han berättade att han fått tillräckligt material och kommer resa Svärdskusten runt för att berätta om mina hjältedåd. Jag kommer sakna lillgrabben! Bland Mulheys grejer fanns ett märkligt svärd, som Ajantis sa var en alvisk månklinga. Undrar vem det tillhör? Jag kan då inte svinga det, konstigt nog!

Det verkar som om en människa vid namn Tranzig har mer information, och när Branwen hörde det namnet tändes en eld i hennes blick. Det var tydligen han som förstenat henne! 

När vi var på väg från Mulaheys grotta hörde vi en uppgiven röst ropa från en låst dörr, och när Imoen dyrkat upp låset dråsade en blek alv i lång lila mantel ut ur en liten fängelsecell! Han presenterade sig som Xan, agent från Evereska som likt oss undersökte bristen på järn. Han hade utsatts för bakhåll och blivit tillfångatagen av Mulaheys hantlangare, och tackade oss för att vi befriade honom. Det visade sig vara hans månklinga, och vi beslutade oss för att resa tillsammans mot platsen där Tranzig ska uppehålla sig: Feldeposts värdshus i Beregost!