Läskiga berättelser

Det är mitt i natten och jag vakar för jag ska göra EEG i morgon bitti, så därför tänkte jag slå ihjäl lite tid genom att berätta om några spökiga och läskiga saker som hänt mig (de är inte så läskiga så var inte oroliga).

Min familjs stuga ligger 6 mil från närmsta tätort. Stugan är byggd på min pappas barndomshems gård, och min faster och hennes gubbe bor fortfarande kvar i stora huset.
Sommaren när jag var kanske 10 eller 11 år skulle jag sova i stugan själv, utan föräldrar och syskon, för första gången. Som jag minns det hade ingen varit stugan på ett längre tag.
Jag skulle gå in i stugan och hämta något, och när jag kom in hörde jag ett ljud. Det var ett oväntat och omänskligt oväsen, ett fräsande och puttrande. När jag tittade mig omkring såg jag att kaffebryggaren var på, och det droppade vatten på den heta plattan. Jag sprang så fort jag kunde tillbaka till min faster med oförrättat ärende. Jag minns fortfarande skräcken som skakade min kropp, som gjorde att jag inte kunde hämta vad det nu var jag skulle hämta, att jag inte kunde berätta vad jag sett.
När sen min fasters gubbe hämtade det så sa han inget om att kaffebryggaren var på. Detta är det enda oförklarliga som hänt mig i mitt liv... förutom den gången i tunnelbanan i London.

Min mamma, min bror Joel och jag semestrade i London när jag var kanske 13 år. Vid den här tiden var jag ganska mjäkig av mig och gillade inte skräckfilmer och liknande, så när mor och bror ville gå på London Dungeon så vägrade jag, och skulle i stället hem till hotellet. I skrivande stund fattar jag inte varför mamma släppte iväg mig själv i en massiv storstad med allsköns läbbingar lösa på gatorna (den där Jack the Ripper t.ex!), men det var nog inte så långt mellan hotellet och där vi skildes åt, enbart en kort tunnelbaneresa.
När jag var lämnad ensam gick jag ner för en trappa på en av stationerna, in i en tom korridor mot tåget. Den var välupplyst men det fanns en mörk öppning någonstans i den, jag minns inte riktigt var, och när jag kommit till mitten av korridoren hörde jag ett skrik som kom från öppningen. Jag hade aldrig hört ett värre ljud från en människa; det var ett skri fyllt av skräck och smärta. Min kropp frös till is, och jag skrek själv till och sprang mot mitt tåg med hjärtat dunkande i öronen. När jag kom till hotellet var jag fortfarande iskall, och adrenalinet forsade i hela min kropp.
Jag minns inte om jag berättade om skriket för mamma och Joel när de kom tillbaka, men jag fick nog uppleva något mycket mer skrämmande än något besök på London Dungeon.

Cross-over

Night gathers, and now my watch begins. It shall not end until my death. 
I shall take no wife, hold no lands, father no children. 
I shall wear no crowns and win no glory.
I shall live and die at my post. 
I am the sword in the darkness. 
I am the watcher on the walls.
I am the fire that burns against the cold, the light that brings the dawn, the horn that wakes the sleepers, the shield that guards the realms of men. 
I am Batman.

Livshack 2 - ¡Enchila!

Ibland känner jag mig som en sån där kille. Jag gillar tevespel fantasy mat öl och sånt annat killigt (inte att förväxla med tjilligt som ungefär betyder "rätt (åt dig)!" Men det mest "manliga"* jag nu ska erkänna att jag gillar är stark mat. Jag är inte den värste chiliförespråkaren, som min svåger som odlar egna chilifrukter eller kryddar precis allt med "rödpeppar", men jag har börjat gilla när det bränner till när jag äter. Jag minns inte hur det började men det var väl nån form av "grej". Jag hade ju sett Fredrik Lindströms fantastiska "det är tufft att äta stark mat"-film och kände att det var lite töntigt att vara en sån som jämt skulle överträffa andra, inte bara gällande kryddstyrka utan i allt, men jag var ändå lockad av stark mat.

För något år sedan upptäckte jag internets favoritsås Sriracha, (uttal här) och kärlek uppstod. Den är brännande het, i min smak, men jag kan ändå inte undvika att hälla på liiiite mer än vad jag klarar av när jag t.ex. äter spaghetti och köttfärssås, nudelsoppa eller smörgås. Den är dock inte bara stark, utan har också en väl avrundad smak och ett djup som gör den till en sås som håller i längden!

Ett recept som jag har provat och kan rekommendera, hur konstigt det kan låta, är The Cocky Rooster, som kombinerar en frisk lageröl med bitande citrussyra, sälta och srirachahetta. Det finns en uppsjö andra sriracharecept för dig att hitta på The World Wide Web, så köp en flaska tuppsås på närmsta asiatiska butik och börja laborera!

Livstips 1

Bussgodsade ner sju banankartonger genom landet, från Arvidsjaur till Malmö. Fyra av kartongerna innehöll mina böcker, ungefär 100 stycken, som jag äntligen fick fylla bokhyllan med. I resten av lådorna fanns husgeråd och serviser som jag samlat på mig från det att mina föräldrar började ge mig de små pikar som kallas för "flytta hemifrån-grejer" i julklapp och födelsedagspresent. Alltså, nästan 15 års grejer. Prylar. Saker. Jag hade själv packat kartongerna när jag var i mitt föräldrahem över jul, men när jag väl öppnade dem tillsammans med min sambo, såg jag innehållet med nya ögon. Sushiserveringsgrejer (två misosoppskålar vars lock också tjänstgör som sojafat, två avlånga fat, två tekoppar (?), två rektangulära stenar där ätpinnar ska vila (?)), elektrisk kaffekvarn, lattevisp. Grejer. Prylar. Saker. Skräp. Visst, det var fina saker, men både jag och sambon insåg snabbt att vi var tvungna att göra en seriös rensning både bland det som fanns i skåpen och det som fanns i lådorna. Sagt och gjort. Efter att våra stressnivåer ökat till kokgräsen ett par gånger, och vi båda lagt oss ner på golvet och näsandats ett tag, hade vi packat ur alla mina kartonger och packat tre nya med saker vi inte ville ha. Känslan efter det går knappt att beskriva. Nu är våra skåp luftiga och fina, och innehåller bara det nödvändiga. Tyvärr, 22-åriga Lill-Hacke och lattevisp x2, nu får ni förgylla någon yngre, mer naiv männniskas flytta hemifrån-låda. Vi är för gamla och har inte tid med nå bjäfs.

Dagens livstips är alltså att rensa bort skiten.

Högstadiepoesi

Åh du store tid. Jag befinner mig i mitt föräldrahem och går igenom gamla papper jag har sparat. Det är lönespecifikationer, betyg och försäkringspapper, och längst bak i en pärm hittar jag det jag trodde var borta för alltid: de dikter jag skrev när jag gick i nian. Jag tänker bjuda er på några smakprov av denna djupa lyrik, med underskriften "Edwin" skriven upp och ner. (Det var ett smeknamn jag fick, eller försökte få, vid den här tiden. Det fastnade aldrig.)

I min närvaro känner jag ej hopp
ej om världen
snart är det dags att säga stopp
för flärden
vi behöver inte kärlek för att leva
inte socker i kaffet
de storas maktposition börjar skeva
fyllda med mycket fett
stora tallrikar ställs fram
av de fattiga därborta
de Rika sätta sig, putsar bort damm
se där får en slav en sönderriven skjorta
militären tar i hans krage,
fruktan i trälens ögon lyser
soldaten sticker bajonetten i hans mage
se hur storfinanserna myser
uıʍpƎ


Kampen
Upp till kamp!
Till dina medfödda rättigheter tåga
skoskav och kramp
kan inte hejda proletären. Fortsätt såga
fortsätt spika, bygga ditt livsverk
kämpa, fastän du får krämpor och värk
slåss för era rättigheter, 
slåss mot kapitalismens drakar
med era vassa lansar bryt dess glättigheter
krossa motståndet, borda slotten med änterhakar
från den kapitalistiska unionen, vi frigöras skall
hör fädrens underbara kall
om Frihet, Jämlikhet och Syskonskap för alla
hör det Gudlösa Landet kalla
Allons, enfants de la patrie
så skall det låta, så skall det förbli
Enade stå vi samman på varje torg, i varje park
"Tillsammans äro vi stark"
uıʍpƎ

In the shadow of my leg
stands a glass filled with sorrow
the black sun is shining
and my eyes are sore
it's summer
it's hot
and my life is going down
at work, I long home
at home, I long away
life sucks
day or night, summer or winter
it's all so tiring
my life was flushed down the drain
the moment I was born
The black sun goes away
 uıʍpƎ

Lucka 24

God jul!
Hoppas att Kalle Anka var lika roligt i år, trots att era älskade rasistiska stereotyper blev bortklippta. Nu är det dags för min julaftonslucka. Den ska jag fylla med en fantastiskt rolig lek som brukar rendera fnitter och gapskratt från alla inblandade, och som varit närvarande vid nästan varje julafton jag kan minnas. Den heter skvallerposten och har enkla regler.
Ni behöver:
En penna för varje deltagare.
Ett papper för varje deltagare.

Pappret ska vara vikt i fyra lika stora bitar. Ovanför varje kolumn ska följande skrivas:
DEN NAMN GÖR VAR

Sedan viks DEN-sidan fram.


Leken börjar med att alla deltagare får varsitt papper och varsin penna. Sedan ska de skriva adjektiv (ord som beskriver substantiv) i DEN-kolumnen. Det kan vara ord som "illaluktande", "fule" och "gravskändande". Efter att kolumnen fyllts, viks den undan så att NAMN-kolumnen kommer fram. Sedan skickas pappret medsols. De namn som ska fyllas i är fria att välja, men vi brukar skriva in alla deltagare i leken. Pappret viks så GÖR kommer fram och skickas igen,. Nu gillar det att skriva verb i presens, det vill säga saker man kan göra i  "idag-form". Exempel är "spyr", "gråter stillsamt" eller "skändar gravar". Samma procedur som innan sker, och VAR-kolumnen viks fram. Där ska man skriva platser (eller sinnestillstånd). "På skithuset", "bland inuiterna" eller "i stark förvirring". Efter det skickas pappret medsols ännu en gång, och sen är det dags för uppläsning. Bli inte förvånade om ni får veta helt nya saker om era släktingar och vänner!

God "fortsättning"!

Lucka 23

Hej kära läsare!
Nu så här när det "lackar" mot "jul" tycker jag att vi ska ha lite skoj tillsammans! Va? Va? Va? Därför föreslår jag att jag tar denna dag-före-dopparedan och introducerar en skrivarstuga i bloggform! Jag tycker också att jag ska börja med att skriva en dikt som jag påbörjade i maj. Jag vet inte riktigt vilket år det var, men jag vet att det var i maj. Diktens första del skrev jag då, och andra delen skrev jag för några dagar sen. Eventuellt ska den få en tredje del.
Det jag vill att ni ska göra är tre saker: för det första ska ni i kommentarsfältet skriva vad ni tycker om diktens innehåll, vad ni får för känslor och så vidare. För det andra ska ni skriva vad jag kan göra för att få innehållet att lyfta, det vill säga rent forminriktad respons. För det tredje vill jag att ni själva skriver en text och så har vi lite julmysigt responsarbete i kommentarsfältet! Tanken är att denna skrivarstuga ska fortsätta även efter jul.
Så, här kommer min text:

Tapparsidan

1.
Går du längs med stigen har du chans att komma fram
väntar du för länge dammar stegen helt igen
Om du kommer fram finns det ändå ingen där
och jorden snurrar, halssjuk och dan

Vi sätter potatis och skördar isflak
polisen sätter fast dig när du pissar
du vill bli brottslig för att bryta mot tyngdlagen
men faller handlöst upp i leran

Har du en gång förlorat spelet
är du på tapparsidan
det som skaver i njuren
är tapparsidan hos dig

Köpte en korvring på Konsum, det var bara luft i skinnet
kassören kastade med huvudet, det träffade charkdisken
hon är på tapparsidan, tappar huvudet ibland
du är på tapparsidan, finner aldrig det igen

"Det är på förlusten man skall leva" sa han
och du tänkte "jag kommer att finnas jävlat för evigt"
men du sa det inte för du visste inte om
att även han var på tapparsidan

Igår finns bara, idag var en dröm, du tappar minnet
men finner vansinnet
du försöker dansa men slår ut en tand
när du faller handlöst uppför rulltrappan


2.
Det finns inga bevis för att tapparsidan är kvar i dig
genen har nog tillbakabildats
det är väldigt ovanligt bla bla bla
du tittar på doktorn med den sjukes glänsande ögon

Ett stilla regn vrålar sönder dina fönster
du tar fram tvål, schampoo, balsam, handduk
passar på att duscha i den strilande sanden
tappar tvålen, en orch stjäl den

Svartalfer dansar runt stången
du blåser i munspelet in ut in ut
det låter som när du var barn
dansen ringlar sig runt hypofysen tut tut

Du tappar fattningen, hittar den på Hemköp
en leende dalkulla plockar upp den
du tappar ansiktet, tapparsidan kryper fram igen
vid självbetjäningskassan visar den sitt titaniska grin

Över gågatan dinglar lamporna i sandstormen
du kisar i din Stormtrooperdräkt
trots att hjälmen håller ute även väldigt små partiklar
(det fick du veta när du pluggade på Imperiets militärskola)

Julskyltningen pågår alltid
Stormtroopers har jämt varit på tapparsidan
ditt gevär hänger på ryggen
du är på jakt men du vet att du kommer att missa
och bakom dig springer svartalferna i sina tofflor