Slackerskildring i en döende värld 1

Trogna läsare av denna blogg vet att jag är förtjust i bordsrollspelet MÖRK BORG av Pelle Nilsson och Johan Nohr (Stockholm Kartell och Ockult Örtmästare Games). Det är dels enkelheten i systemet, dels den fantastiska grafiska formgivningen av regelboken och dels konceptet med en döende värld som tilltalar mig. Dock har det sistnämnda börjat skava lite ju längre jag haft regelboken i min ägo och tagit del av den otroliga mängd tredjepartsskapat material som finns tillgängligt. Om världen ofrånkomligt går mot sin undergång, och befolkas av kortlivade individer som enbart kämpar för sin egen vinning, finns det enligt mig inte någon större möjlighet att skapa längre kampanjer med engagerade spelare som lägger ner mycket tid på att skapa nyanserade rollpersoner (även om man kan argumentera för att MB inte har tid för nyanser och långlivade rollpersoner). Därför har jag under en tid funderat på hur man skulle kunna göra just en engagerande kampanj med rollpersoner som antingen kämpar emot undergången (tänk ett gäng ultragoda paladiner) eller, mer intressant, tonåringar som inte bryr sig alls om det ena eller det andra. 

En dag fick jag idén, kanske på grund av ett samtal med min rollspelsgrupp, att skapa en grupp tonåriga rollpersoner som redan lever för dagen, och vars framtid inte störs nämnvärt av den nära förestående undergången – de har tillräckligt att tänka på med sina projekt och problem som i deras värld är det viktigaste. När jag sedan hörde talas om Mikael Yvesands mycket hajpade roman Häng City, som skildrar en sommar för några unga killar i Luleå, började jag fundera på att skriva en bok istället för att starta en kampanj i MÖRK BORG. Jag kontaktade Johan Nohr på Twitter och frågade om det är okej att låna spelvärlden till en roman, och han gav sitt fulla godkännande, så när jag har tid, dvs. när jag stiger upp tidigt på morgonen och ingen annan är vaken, eller när frun jobbar och barnen somnat, antecknar jag idéer i ett litet häfte. Jag har hittills med hjälp av regelboken till MB kommit på vilka bokens huvudpersoner är, och börjat fylla staden Galgenbeck med personer och platser som gänget kan interagera med. I sann slackerromanstil så tänker jag försöka undvika en tydlig intrig utan låta gänget driva genom staden och se vad som händer med hjälp av slumptabeller och Nechrubels nedräkning. En av de första bilderna jag fick av tonårsgänget var att samtliga skulle ha färgat hår, från kolsvart med glitter till regnbågsfärgat och slapp dipdye i urblekt grönt. Varför vet jag inte, men det är tilltalande och ger färg till den bleka och dystra värld som Mörk Borg målar upp.

Jag kommer (sporadiskt) uppdatera er med vad jag skrivit, och om boken blir bra så kanske jag ger ut den? Vem vet.

Baldur's Gate – session 0

Ett spel som följt mig sedan jag var tonåring (jag är i skrivande stund 39) är datorrollspelet Baldur's Gate. Det var tradition för mig att under sommarledigheten spela det, och jag försökte variera sättet jag spelade det på. Efter att ha spelat ett spel i mer än 20 år blir ju valmöjligheterna färre och färre, men nu när jag åter blev sugen på en genomspelning kom jag på att det finns flera SLP som jag inte haft med i mitt party, och det finns säkert uppdrag som jag inte slutfört eller ens hittat (även om jag följt DSimpsons fantastiska guide under många av gångerna jag spelat). Tack vare en fanatisk skara moddare finns det otaliga sätt att lägga till innehåll till spelet, och en supermod som jag använt i flera år är BGTutu, som syr ihop BG1 och TotSC med BG2 och ToB till ett enda spel, och detta har ytterligare förbättrat möjligheterna till att spela om spelet. 

I min nya genomspelning kom jag på att jag skulle använda mig av enkäter på Twitter för att avgöra hur min RP skulle bli, och sedan använda bloggen för att anteckna vad som händer i spelet. Det blir alltså en crowdsourcead approach till spelet, där grundtanken är att jag spelar ett bordsrollspel. Efter ett par omgångar enkäter där jag frågade vilken race, class och alignment min RP skulle ha, blev detta resultatet: 

    Gender: Female

    Race: Dwarf

    Class: Fighter

    Alignment: Chaotic good

    Abilities: 

        Strength: 18/80

        Dexterity: 17

        Constitution: 19

        Intelligence: 8

        Wisdom: 3

        Charisma: 14

Hon börjar med fyra pluppar i Long swords.

Den dåliga bildkvaliteten beror på att jag fotade skärmen, eftersom Windows skärmdump inte funkade i spelet! Karaktärsporträttet är genererat av DALL-E 2.

Jag försökte få AI:n att ge henne skägg, vilket dvärgkvinnor har i D&D, men det gick inte. Jag tycker dock hon blev fräck. 

Jag ska försöka att undvika metaspel i görligaste mån, samtidigt som jag ska anstränga mig för att använda mig av kompanjoner jag inte spelat med så mycket och ändå få ett balanserat party. Efter noga övervägande har jag kommit fram till att jag vill ha följande sammansättning:

    Imoen (Neutral Good human thief, kommer dual-classa henne till mage vid level 5 (på tal om att inte     metaspela))

    Ajantis (Lawful Good human paladin)

    Coran (Chaotic Good elf fighter/thief)

    Yeslick (Lawful Good dwarf fighter/cleric)

Den sista positionen är fortfarande öppen, men jag lutar åt att välja Xan, en pessimistisk Lawful Neutral elf enchanter, dels för att han är kul i sin svartsyn, dels för att det i ett metaspelsperspektiv (hrm) vore spännande att ha en arcane spellcaster som inte främst är till för att göra skada (han kan inte använda Magic Missile eller Fireball) utan som crowd control. Dessutom har han roliga dialoger med den gode paladinen Ajantis, där han ifrågasätter hans svartvita syn på världen. Såväl Coran och Yeslick är rollpersoner som man träffar på ett tag in i spelet, så jag funderar på att låta Branwen vikariera för Yeslick och ha barden Garrick som support tills jag kommer till Cloakwood! 

Schaurline Veklonas biografi:

Jag är uppvuxen i det slutna biblioteksfortet Candlekeep, högt bland oländiga klippor längs Svärdskusten. Min fosterfar är den vise mannen Gorion, men all den lärdom han och de andra vise i försökt pränta in i mig rann av mig som vatten på en gås, och istället lockades jag mer av lekar med träpinnar, och senare riktiga svärd. Väktarna Hull och Fuller blev mina bästa vänner, och jag hängde dem jämt i hasorna när de tränade och marscherade. Imoen, en tjuvaktig muntergök, växte upp samtidigt som jag, och medan jag höll vakt stal hon alltid pajer och kakor från värdshusvärden Winthrop, eller "Gamle Svällbuk" som hon kallade honom. Jag har på senare tid börjat intressera mig för vad som finns bortom Candlekeeps murar, och nu har min fosterfar kallat mig till sig...

Följ mig och min oregelbundna* genomspelning av Baldur's Gate 1 (och eventuellt 2 och ToB) här på bloggen!

*pga. att jag inte kommer ha många tillfällen att sätta mig ner och spela datorspel

Lägesuppdatering

Hej! 

Nu var det ju ett tag sen jag skrev, och jag har inte hunnit göra något med rollspel under den senaste tiden, eftersom vi haft mycket att fixa med vårt nya hus, som vi fick tillträde till för drygt en vecka sen! Det jag kan dingla framför er så länge är ett av mina mest ambitiösa äventyr hittills, en mordgåta till nya Drakar & Demoner, som inte ens kommit ut än. Eftersom jag deltog i Kickstarterkampanjen har jag fått tillgång till en pdf med betaversionen, och reglerna känns lovande! Systemet är baserat på Fria Ligans Mutant: År Noll-system fast med T20, och illustrationerna av Johan Egerkrans är äckligt snygga – en av anledningarna till att jag gick in i Kickstartern nästan direkt den kom ut var att man kunde få en print av den klassiska DoD-ankan! Passa på att lägga en late pledge i kampanjen förresten!

Illustration: Johan Egerkrans

Jag vill inte skriva för mycket om mordgåtan här, eftersom jag tänker spela den med några kollegor först, men jag kan avslöja att rollpersonerna är en grupp underhållare som blir vittnen till ett mord på ett slott. 

Nästa gång jag skriver något mer utförligt här är nog när vi flyttat in i det nya huset och gjort det beboeligt. Jag kanske lägger upp hela mordgåtan till betala vad du vill-pris på itch eller liknande!

THE WAY OF THE SALMON-RAY – mitt bidrag till Fish Blade 2023 Game Jam

Lite kontext: Företaget som äger det mest kända bordsrollspelet, Dungeons & Dragons, har skitit i det blå skåpet genom att med giriga labbar gjort att alla som gör tredjepartsinnehåll till spelet måste betala företaget. Eller nåt sånt, jag har inte riktigt orkat hänga med eftersom jag alltid varit för indie för D&D. Nåväl, en twittrare som kallar sig thomas violence publicerade följande raljanta tweet om hur folk betett sig efter denna blåskåpsskitning: 

now that wizards of the coast has lost all its good will theres a bunch of people being like "FINALLY now youre group that has been playing D&D for 14 years can switch to FishBlade, the diceless storytelling game where the party controls one fish with a knife"

— thomas violence (@thomas_violence) January 20, 2023

Och eftersom Internet är Internet, så hände följande: detta skämt blev allvar.

Because someone had to:

Welcome to the #Fishblade2023 Game Jam folks!
🐟🗡️🎲

Write a Fishblade Roleplaying game you and your friends would play and submit it here! The Jam's open through the end of February. 😊

🔗https://t.co/LaXcenskWV pic.twitter.com/0TDdFkCCiy

— Jon Boyle 🗡️🐟 #Fishblade2023 RPG Jam (@ResidentBard) January 22, 2023

Detta trams gjorde mig såklart inspirerad och jag började direkt tänka på hur mitt FishBlade-spel skulle kunna se ut. Eftersom jag är förtjust i ordlekar, ju långsöktare desto bättre, kom jag fram till att mitt spel skulle heta

THE WAY OF THE SALMON-RAY

(vilket ju är en extremt krystad ordvits som kombinerar samurajfilm med fisk)

och själva spelet hittar ni här!

Mikroutmaning: tjugoordsrollspel

För att sparka igång rollspelsåret 2023 kommer här ett rollspelsscenario på tjugo ord. Och som om det inte vore nog med den begränsningen valde jag ut en fjärdedel av orden på ren slump genom att slå upp en bok (Voltaires Candide, som låg närmast till hands på mitt skrivbord) och peka på en sida på måfå, samt ville göra varje mening helt allittererande. 

De fem ord jag slumpade från boken är: 1760 men baron slutet missuppfattade.

Baron ber barnen betala.

Men miljonerna mistes misstänkt, mygel-mormor misstänks. Missuppfattade man mormors mening?

Slutet sker 1760, summan slutligen samlad.

Utgå från kliché

Igår blev jag sugen på att spela Solo Orbits, ett solo-hack för rollspelet Death in Space. Solo Orbits är ett mikrorollspel i ensamspelarformat där grundberättelsen är att du är en rymdfarare som plötsligt vaknat upp ur kryosömnen på rymdskeppet Major Tom, och upptäcker att skeppet inte är på väg dit den skulle. Genom att med tärning slå fram olika rum och vad som händer i dessa rum utifrån tabeller ska man samla nog med credits för att till slut kunna ställa in skeppet på rätt kurs och återgå till sin kryosömn.

När jag började slå fram rum och rita dem på ett papper kom jag på att jag ville använde den kartan som faktisk design av ett skepp i Death in Space, om jag får tillfälle att spelleda det någon gång med min spelgrupp. Medan jag fortsatte slå fram rum växte ett äventyrsfrö fram, och medan jag började anteckna insåg jag att de idéer jag fick var så pass välanvända inom science fiction att de nästan var klichéer: skeppets AI drabbas av ett fel, t.ex. virus eller bugg, och börjar bete sig oberäkneligt och tyranniskt, samtidigt som skeppet drabbas av ett yttre hot, t.ex. en attack från fiendeskepp. Jag blev dock inte avskräckt av att jag hittat på en av de vanligaste konflikterna i genren, utan började istället fundera på hur jag skulle kunna göra det roligt och nyskapande. Eller varför ens nyskapande? Låt det bli tydligt att det är en klyscha (AI:n kan säga saker som liknar "I'm afraid I can't let you do that, Dave" från 2001: Ett rymdäventyr, fiendeskeppen kan vara uppenbart inspirerade av klingonskepp från Star Trek etc) och se hur rollpersonerna reagerar och hittar på lösningar på problemet – antingen är de så genremedvetna att de gör sånt de sett på film eller läst i böcker, vilket skapar igenkänning, eller så hittar de på nyskapande sätt att lösa det på. Och upplösningen kan resultera i fler berättelsetrådar att undersöka. Varifrån kom viruset som infekterade AI:n? Var fiendeattacken en slump eller var den koordinerad med datorproblemet? Har besättningen några ärkefiender?

Det finns ju en anledning till att vissa saker blivit standard inom en genre! Jag tänker bara på hur många avsnitt av Star Trek: The Original Series som handlar om en AI som tagit över, och hur Kirk och hans besättning löst problemet genom att bete sig typiskt oregelbundet mänskligt vilket gör att AI:ns kretsar kokar. Dessutom är ju artificiell intelligens särskilt aktuellt just nu där olika förment "intelligenta" datorprogram skapar konst och text, med efterföljande diskussioner. Nu har jag det här skeppet och dess galna AI i huvudet, och kan inte vänta tills jag får min spelgrupp intresserad av att köra lite rymdopera! För visst är det coolt med rymdskepp?

Missade utmaningen, skönt!

Gott nytt år fine läsare!

I år har jag som ambitionen att blogga om rollspel då och då, ungefär i samma anda som min adventskalender (se inläggen från december 2022). En liten tanke jag hade med detta år var att hoppa på utmaningen #dungeon23, där man ska skapa en megadungeon till valfritt rollspel genom att använda en kalender och varje dag under hela 2023 hitta på ett rum i sin dungeon, och varje månad är en våning. Dock påbörjade jag inte utmaningen igår vilket i efterhand känns skönt eftersom jag tror det skulle ge mig för mycket att göra, särskilt nu när min familj kommer flytta under våren och jag knappt kommer ha tid att göra annat än att jobba, flytta och renovera. Men jag ska använda den här bloggen som mitt kreativa utlopp! 

Har du nåt du gärna vill läsa i bloggen framöver? Vad gillade du i adventskalendern och vad kan du vara utan? Skriv gärna i kommentarerna!