Lucka 4: Mika/Nechrubel 4:1-4. Del I: Skövlingen av Sarkash

Jag är inte religiös på det hela taget, men just i adventstid och kring jul väcks något inneboende fromt hos mig. Förutom att det slinker med kristna julsånger i mina julspellistor så kan det hända att jag läser julevangeliet – ibland spelar jag detta klipp där Lena Willemark läser det på älvdalsmål för mina elever i kursen Svenska 2.

När jag funderade på vilket sätt jag skulle kunna använda mig av denna min decemberframkallade (sken-)helighet i denna adventskalender, slog det mig att jag kunde använda mig av någon bibeltext som används i Svenska kyrkan för att tala om adventstiden som inspiration till en MÖRK BORG-kampanj  (för man måste ju ändå värna om sitt hårdrockarhjärta). Jag remixade Mika 4:1-4 (ur den nyaste bibelöversättningen) med motsvarande verser ur sidorna smuts (MÖRK BORG s. 16-17).

När jag började skriva insåg jag snart att detta kommer bli ett alltför stort projekt för att få rum i en enda lucka, så jag kommer dela upp kampanjen i mindre beståndsdelar och portionera ut under veckan som kommer. Samtliga delar kan användas som mindre äventyr utan att behöva vävas in i kampanjen.

Galgenbecks framtid (Mika/Nechrubel 4:1-4)

Men den dag skall komma då berget med Hennes tempel står där orubbligt fast som det högsta av bergen, överst bland höjderna. I fem dagar och fem nätter ska fäder gråta och i fem dagar och fem nätter ska mödrar besättas av osedda demoner. 

    Folken skall strömma dit, folkslag i mängd skall komma, och de skall säga: »Låt oss gå upp till Hennes berg, till Hennes tempel. Hon skall lära oss sina vägar, Hennes stigar vill vi följa.« Från det okända väst väller glödande härar in och länder ställs i lågor. Ty från Bergen Chrypt skall förnekelsen förkunnas, från Galgenbeck Hennes ord.
    Lusi skall inte döma mellan alla folk, utan skipa förnekelse bland mäktiga folkslag i fjärran. De skall smida om sina plogbillar till svärd och sina vingårdsknivar till spjut. Folken skall lyfta svärd mot varandra och matas till krig. Arkh, lögnaren, slår knutar i själars hjärtan och söndrar de starkaste band.
    Var och en skall ruttna under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota hen. Basilisken Verhu har talat.

Översikt

Rollpersonernas särskilda egenskaper gör dem perfekta som slit och släng i arbetet med att hitta material för att bygga ett tempel till basilisken Hon i Bergen Chrypt. För att bygga templet kräver Josilfa Migol plankor gjorda av trollfällt trä i Sarkash, marmor stulet från en grav i Graven-Tosk och guldornament från Skuggkungens palats. När allt samlats kommer piskade slavar gråtande bygga ihop templet under fem dagar och fem nätter. Under dessa dygn kommer mödrarna i Galgenbeck bli besatta av demoner och gå bärsärkagång på gatorna. Rollpersonerna har valet att stanna kvar och bygga templet och överkommas av en omåttlig känsla av hopplöshet, eller resa till Galgenbeck och på något vis lösa problemet med de demonbesatta mödrarna. När templet står klart kommer Hon ta sin rättmätiga plats i dess innersta kammare för att döma allt folk och skipa rätt. De som inte döms till bråd undergång kommer börja beväpna sig med allt de har till buds, och ge sig ut i ett blodigt och hopplöst krig, där alla kämpar mot alla, påeldade av Hennes eld och Hans giftiga lögner.

Denna kampanj bör spelledas något "snällare" än MÖRK BORG vanligtvis är tänkt att spelas. Rollpersonerna kan skapas med bättre egenskaper, eller så kan fiendernas 

träffpoäng och skada sänkas. Anledningen till detta är att det ska bli en sammanhållen kampanj med samma rollpersoner genom hela kampanjen. Skulle någon dö, vilket ändå ska vara ett sannolikt utfall av spelet, låt spelaren skapa en ny rollperson som vävs in i berättelsen.

Inledning

Josilfa Migol, ärkeprästinna av Galgenbeck, anlitar genom en uppdragsgivare rollpersonerna att assistera vid bygget av ett gigantiskt tempel till Hennes ära. Templet ska byggas i Bergen Chrypt och rollpersonerna har att välja mellan att ta uppdraget eller att offras i det nybyggda templet. 

Skövlingen av Sarkash
Rollpersonerna rekommenderas att börja sin jakt på byggmaterial i Sarkash, för att sedan bege sig in till Graven-Tosk. Sarkashs skogar är uråldriga och växer med en oförklarlig livskraft. Solen har sedan länge slocknat över världen, men de stickande gröna lövträden och de svartfläckiga väggarna av barrträd tycks sträcka sig mot den gråbruna himlen som för att förenas med den på den yttersta dagen. 

Rollpersonerna måste hitta ett träd fällt av ett rasande troll någonstans i den villande skogen; inget annat virke duger för tempelbygget. 

Att gå vilse i skogen
Den täta, sjukliga växtligheten gör det mycket svårt att hitta i skogen, och rollpersonerna kommer ohjälpligt gå vilse, tills de slutligen hittar rätt. 

Skogens irrvägar 1T100 (till denna tabell tog jag mycket inspiration av kloaktabellen i introduktionsäventyret i Drakar och Demoner Chronopia s. 232, av Johan Sjöberg).

Första gången ett resultat slås fram, använd händelsen eller beskrivningen i den fetstilta texten. När du slår samma resultat igen, hitta på något eget samma anda.

01-15	Stigen fortsätter rakt fram 15 meter. Den som går sist känner sig iakttagen.
16-20	Stigen börjar slutta nedåt i allt tätare skog men fortsätter rakt fram 15 meter. Alla börjar omedvetet gå i takt.
21-25	Stigen planar ut men fortsätter 15 meter framåt. I ett av träden sitter ett öga fastnaglat av en vit dolk.
26-30	Stigen börjar slutta uppåt, samtidigt som träden blir kortare, och fortsätter i 15 meter rakt fram. Ett av träden har ett gigantiskt mänskligt kranium i kronan.
31-35	Stigen svänger svagt höger och fortsätter sedan rakt fram 15 meter. Var det där ett skratt? Nä det var nog bara vinden.
36-50	Stigen svänger 90° höger och fortsätter därefter rakt fram 15 meter. Fotspåren tillhörande den som som går längst fram färgas plötsligt blodröda.
51-65	Stigen svänger 90° vänster och fortsätter därefter rakt fram 15 meter. Den där bäcken som porlar precis utom synhåll får er att känna hur törstiga ni är. Kom igen, det är bara ett litet avsteg från stigen!
66-75	Fyrvägskorsning. De tre nya förgreningarna fortsätter rakt fram 15 meter. Andra gången RPna slår detta resultat stöter de på en goblinfamilj (1T4+1)
76-90	T-korsning. De två nya förgreningarna fortsätter rakt fram i 15 meter. Är det nån där framme? Jo … nä, det var nog bara ett vajande träd ... eller?
91-95	Återvändsgränd. Ledsen, bara att vända om. Andra gången RPna slår detta resultat stöter de på ett troll (MÖRK BORG s. 64).
96-00	Här hittar de Graven-Tosk. Slå om ifall RP:na slår detta resultat innan de stött på trollet.

Tänk på att resan genom skogen kommer ta tid, och att RPna behöver vila och mat. Använd Eat Prey Kill om de vill jaga, och tabellerna från Traveling the Dying Lands om de vill leta mat (båda kommer från MÖRK BORG Cult: Feretory). När rollpersonerna till slut stött på trollet, och på något vis fått det att välta ett träd utan att själva stryka med på kuppen, låt dem irra tills de stöter på Graven-Tosk (96-00 på tabellen).

Bilden av trollet är genererad av konst-AI:n Dall-E 2. Prompt: A large gray troll standing in a dark labyrinthine forest, fantasy style.

Härnäst: Gravskändarna i Graven-Tosk!

Mika/Nechrubel 4:1-4 is an independent production by Simon Hedman Jonsson and is not affiliated with Ockult Örtmästare Games or Stockholm Kartell. It is published under the MÖRK BORG Third Party License.

MÖRK BORG is copyright Ockult Örtmästare Games and Stockholm Kartell.

Lucka 3: Kändisbarn (Ett spelledarlöst scenario skapat av mig för Sällskapet PBS ettbladsscenarioutmaning 2022)

Följande är ett av mina bidrag i Sällskapet PBS årliga scenarioutmaning 2022. Det är ett friformsscenario utan spelledare, där de enda tärningsslag som förekommer är de initiala slumptabellerna som finns till för att skapa rollpersoner. Tanken är att scenariot ska vara en budgetversion av Stjärnorna på slottet, därav den udda sändningstiden och den okända streamningplattformen. Rekommenderat antal spelare är 4-6.

Kändisbarn!

Programmets pitch

Ett antal barn till kändisar, såväl från A-listan som B- och C-listan bjuds in till ett hus, där de ska umgås, göra aktiviteter och äta middag tillsammans. Varje veckas avsnitt fokuserar på en deltagare, som får berätta om sitt liv som barn till en känd förälder, arrangera en aktivitet för de andra och slutligen samla alla vid middagsbordet för diskussioner. Det kan förekomma hemliga gäster! 

Vilka hemligheter kommer fram? Vilka barndomstrauman luftas? Vem dricker för mycket? Se Kändisbarn! på StreamPro+, nya avsnitt varje torsdag!

Om scenariot

Detta scenario är spelledarlöst, då varje avsnitt av programmet leds av en av rollpersonerna, som själva får skapa innehållet till sitt avsnitt utifrån följande punkter:

• Aktivitet (något som har att göra med deras intresse, deras nuvarande arbete eller deras föräldrars yrke)

• Middag (mat och dryck, en berättelse från barndomen, gärna ett trauma (det blir bra recensioner då!) och frågor från de andra deltagarna)

Slumptabeller för att skapa ett kändisbarn

Innan ni börjar spela, slå fram era rollpersoner utifrån nedanstående tabeller.

Förälderns yrke (1T6)

1. Idrottare

2. Skådespelare

3. Konstnär

4. Politiker

5. Realitystjärna

6. Musiker

Din sysselsättning (1T6)

1. Sjukskriven

2. Bartender

3. Kriminell

4. Jet-setter

5. Undersköterska

6. Samma som föräldern

Ditt främsta intresse (1T6)

1. Poker

2. Motorsport

3. Fotboll

4. Fågelskådning

5. Datorspel

6. Matlagning

Programmet spelas in i (1T4)

1. en herrgård i Småland

2. ett gammalt slott i Södermanland

3. en hypermodern villa på Österlen

4. ett stort torp i Norrbottens inland 

 Anknytning (1T4)

1. Otrygg-undvikande anknytning (problem med närhet till andra, ointresserad av sociala och erotiska relationer, obenägen att dela med sig till andra.)

2. Otrygg-ambivalent anknytning (undviker nära kontakt med andra, oroar dig för att din partner inte tycker om dig, och blir starkt förtvivlad när ett förhållande upphör.)

3. Desorienterad anknytning (är ofta misstänksam i kontakterna med andra och kan ta rollen av förälder till sina föräldrar. Svårt att etablera långvariga relationer, svårt att förstå sammanhangen i vad du är med om, klarar stress dåligt och upplever allmän osäkerhet i sin tillvaro.)

4. Trygg anknytning (god självkänsla, benägenhet för långvariga relationer och är öppen i ditt umgänge med vänner och närstående.)

När ni slagit fram era rollpersoner, bestäm vilket förhållande de har till varandra. Vilka är tidigare älskare? Vilka är bittra rivaler? Vilka är vänner sen innan? Vilka har samarbetat? och så vidare. Ha minst en relation till någon av de andra rollpersonerna, men se till att inte ge alltför många detaljer; det är bättre om de improviseras fram under spelets gång. 

Första avsnittet

I början av det första avsnittet presenterar sig varje kändisbarn i tur och ordning genom sin entré till inspelningsplatsen. Eftersom scenariot är spelledarlöst hjälps alla åt att beskriva omgivningarna, och använder med fördel dessa för att ytterligare göra sin entré minnesvärd. Efter att alla kändisbarn gjort sin entré börjar första aktiviteten. 

Mellan aktiviteten och middagen förekommer mellanscener, då mindre grupper av deltagare har möjlighet att träffas och prata under korta stunder. Varje avsnitt avslutas med en synk, då var och en av deltagarna själva framför kameran får berätta vad de egentligen tyckte om dagen. Sedan bestämmer spelarna vilket kändisbarn som ska hålla i nästa avsnitt, och så börjar det direkt.

Resterande avsnitt

Varje kändisbarn berättar vad de gör på morgonen, och sedan är det dags för nästa huvudperson att hålla i sin aktivitet. 

Hemliga gäster

En gång per avsnitt kan en spelare bestämma att en
hemlig gäst besöker inspelningsplatsen. Spelaren bestämmer vilken relation hen har till avsnittets huvudperson, och agerar sedan som gästen under en scen.

Sista avsnittet – Återföreningen (frivilligt)

Det sista avsnittet är ett specialavsnitt som spelas in ett halvår efter de andra avsnitten. Där får alla deltagarna träffas i en studio, se klipp från säsongen och prata om det som hänt. Glöm inte bort att ju mer drama, desto bättre tittarsiffror!

Bild genererad av konst-AI:n Dall-E 2. Prompt: A reality TV star, a jetsetter, a painter and a musician dining around an oak table in a fancy ballroom, photorealistic.

Lucka 2: Slumptabeller för en matutmaning

Här kommer några tabeller för en matutmaning som jag bjöd mina spelare på under en gatufestival i spelet Vindsjäl. Utmaningen går att anpassa till olika spelsystem. 

Vid ett marknadsstånd på en vimlande gatufestival står en utropare i grälla kläder och berättar om GRÖTUTMANINGEN. I ståndet serveras skålar med aram kokt med slemrötter, som alla har olika smakkombinationer. 1 yina (kopparmynt/krona/osv)/skål! 

T6: Smak ett

1: Sött

2: Beskt

3: Salt

4: Starkt

5: Umami

6: Surt

T6: Smak två

1-2: Kyligt

3: Metalliskt

4: Domnande

5: Ruttet

6: Strävt

T6: Konsistens

1-2: Slemmigt

3: Grynigt

4: Lent

5: Klumpigt

6: Hårt

Lucka 1: Ett äventyrsfrö som kan anpassas till flera olika genrer

Välkomna till årets adventskalender! I december 2022 kommer jag varje dag posta ett inlägg med bordsrollspelsrelaterat innehåll. Det kommer vara allt från små äventyrsfrön som detta till hela kampanjer, samt inlägg om rollspelsteori och annat. Mycket nöje tillönskas dig, käre läsare!

Lucka 1: Ett äventyrsfrö till nutid/high fantasy/cyberpunk

Plats: Ett väntrum till en läkarmottagning/en helares hydda/ett cyberapotek.

Anledning till besök: Någon eller några av rollpersonerna har drabbats av en ofarlig men mycket irriterande åkomma.

Uppdragsgivare: En äldre dam med minkkappa/stora guldhalsband/titaniumimplantat i pannan.

Uppdrag: Hitta den som förgiftade damen.

Den skyldige: Damens tjänare har under en lång tid lagt små doser av gift som lagras i kroppen i damens kvällste.

Vändning: Damen har behandlat sin stab av tjänare mycket illa – ingen lön, ingen semester, misshandel, förnedring etc. (modifieras efter vilken sättning spelet är i).

Kommer rollpersonerna sätta dit tjänarna, eller kommer de straffa damen?

Ich habe Pläne, große Pläne, ich baue dir einen Adventskalender

Det är uppbrottstider på Twitter, det sociala medium som jag lagt mest tid och ord på sen 2007 (inte varit aktiv på riktigt sen 2010, hade en paus mellan 2015 och 2019), så för att få ur mig ord och tankar någonstans kommer jag försöka väcka den här bloggen igen. Mitt försök att använda den som utlopp för solorollspel är inte helt avsomnat, men jag insåg att min berättelse i Her Odyssey började bli svår att fortsätta med. Rollspel kommer dock fortsatt vara en del av bloggen, men här kommer jag också skriva om svenska språket och annat som intresserar mig.

Apropå rollspel så kommer jag göra en adventskalender i bloggformat här, där jag i varje lucka kommer skriva om rollspel på något vis. Det kommer vara äventyrsfröer, oneshots och kampanjer, hemgjorda klasser till olika spel, mina tankar om rollspelande och så vidare. 

För att inte missa något, lägg till bloggen i din RSS-läsare (ja, det är 2009 igen!) 

Tjufre, tjufre!

Min farfar kom från Vägsele i Lycksele kommun i Västerbotten, och bosatte sig i vuxen ålder i ett torp långt inne i den norrbottniska urskogen. Från sin uppväxt i Västerbotten tog han så klart med sig sin dialekt, och ett av dessa dialektala ord var "tjufre". Hans barn snappade upp ordet och använde det i en lek typisk för barn som bor vid vägs ände: När de väntade besök ställde sig alla barn på bron och spejade. Den som först såg de som skulle komma skrek "tjufre tjufre!" och vann.

Denna lek fick jag som liten höra talas om och tyckte den lät kul och konstig, och nu när jag själv blivit pappa har jag introducerat leken för mina barn. De står gärna på bron oavsett väder och tittar förväntansfullt för att få syn på besökarna, och kan börja bråka med varandra om vem som faktiskt sett dem först.

Det var inte förrän idag som jag började fundera på om ordet "tjufre" var något annat än ett förvridet "tjugotre", och googlade det. Frun sa att min chock och förtjusning syntes i hela kroppen när jag såg att ordet fanns! Enligt Wiktionary kommer det västerbottniska ordet "tjwy" från fornnordiskans "tví", ett onomatopoetiskt ord som syftar på ett spottljud. En avledning av ordet är just "tjufre", sammansatt av "tjwy" och "fred", och betyder samma sak som "pax" (som ju betyder fred på latin) eller "tjing". Leken, som jag i hela mitt liv tagit som något sex syskon i mörkaste glesbygden hittat på för att mota bort tristessen, kom från ett gammalt ord och var helt logisk. Den som såg gästerna först sa helt enkelt "pax" för att uttala "anspråk på rätten att ha företräde till något" (Wiktionary).

Jag är glad över att ha upptäckt detta, glad över att under flera år omedvetet ha förvaltat en språkhistorisk lämning. Jag hoppas framtidens språkanvändare, oavsett om de har rötter från Västerbotten eller ej, kan tänka sig att använda det här fina gamla ordet på nya och innovativa sätt, precis som min pappa och hans syskon gjorde där på bron i väntan på dem som skulle komma.

Dörrmattor, stövelslickare, en falsk hemkomst

Valrörelsen är i alla fall slut. 

Her Odyssey dag 3: Första jokern (Falsk hemkomst)

Det förödda landskapet susade förbi. Omtöcknad av hunger och trötthet var Salima tvungen att lägga all sin kraft på hålla sig fast i de utstickande taggarna på bestens kropp. Hon visste inte hur länge hon blivit buren av den fyrbenta varelsen, men kände att hon snart skulle tappa greppet. Just när ena handen kändes helt bedövad, och ögonen började falla igen, saktade besten ner. Salima kände hur en av de insektsliknande armarna greppade tag i henne igen, och hon lyftes omilt upp och sattes ner på marken. Hon skakade på huvudet för att få bort den värsta utmattningen och såg sig sedan omkring. 
    Det var ett annat landskap än hon rest igenom ända sen hon flytt från herr Ydir och hans kader av slavdrivare. Ödemarken och öknen hon vandrat genom verkade ha slagit i blom. Hon stod en plätt av grönt, frodigt gräs bredvid en träddunge. Hon lät blicken lyftas och såg att hon befann sig i en dalgång kantad av vassa klippor. Hur hade besten tagit sig in där? Hon kunde inte minnas.
    Hon kände något vidröra hennes axel, och såg något hon inte sett sedan ... hon kunde inte minnas. Varelsen som burit henne hade plockat ner ett moget äpple som tydligen vuxit i ett av träden i dungen. Varelsen knackade med äpplet igen, och dess krabblika ögon verkade uttrycka något som hon inte trodde sådana ögon kunde uttrycka. "Ät" tycktes den säga. 
    Hon lyfte darrande sin hand mot äpplet, kände på det som att det vore en synvilla, tog ett tag. Det kändes äkta. Hon förde det mot munnen och drog in doften genom näsan. Tog en tugga. Safterna rann längs hakan, hon tvingade sig själv att tugga långsamt fastän det enda hon ville var att sluka det helt. 
    Salima slöt ögonen och lät äpplet fylla hela hennes väsen. Sötman blommade ut i munnen och gav färg åt hennes känslor. En molande värk just under revbenen mattades av. Det tycktes som att alla ljud förstärktes. Först ljuden från hennes kropp: hjärtats bultande, andningen, blodet som brusade i huvudet. Sedan varelsens ljud: pansardelar som gneds mot varandra, klor som klippte. Sedan ... andra ljud. Ett avlägset stampande som närmade sig. Ljudet av vingar. Kraftig andhämtning. 
    Hon öppnade ögonen och stod mitt i en flock monster. Ett gigantiskt flughuvud glodde med hundratals fasettögon, men där flugans kropp skulle varit fanns istället hundratals ben som förgrenades ut till ett nät som gungade lätt. Flygande varelser med människoarmar och ett enda öga mitt på kroppen. Fler bepansrade fyrbenta väsen som hennes riddjur. Otaliga andra. Hon tappade äppelskrutten på marken och for ut i en reflexmässig gard. Varelserna backade och gav henne utrymme. Hon svängde runt, grund andning, det flimrade för ögonen. Hon tvingade sig att ta ett djupt andetag samtidigt som hon stirrade en av varelserna på det ställe där den rimligtvis borde gömt sina ögon, bakom en halvgenomskinlig sköld som täckte det enorma grå huvudet. 
    Hennes riddjur sträckte fram en arm igen, denna gång för att knacka lätt på hennes vattenflaska. Salima vände sig till besten och såg på den. Den knackade en gång till och tittade på henne. Uppfordrande? Hur nu kalla döda pepparkornsögon kan uttrycka en sån känsla. Men det var det hon såg. 
    "Vatten? Ni vill ha ... vatten?" Hennes röst lät som ökenvinden. Hon såg sig omkring. Det frodiga gräset, träden, frukterna. Det måste finnas vatten i marken här. Hon rådbråkade sin hjärna, försökte använda energin från äpplet till att tänka. Gräva brunn? Det finns säkert någon med klor starka nog för att kunna gräva här, men hur ska jag kunna prata med dem? Varelserna surrade kring henne, någon utstötte ett frustrerat ljud. 
    "Jag måste ha mer mat. Och någonstans att sova." Hon riktade sig till den varelse hon fått rida på. "Kan jag sova i dungen?"
    Varelsen verkade ... nicka? Huvudet rörde sig, och den gjorde en svepande rörelse mot träden med ett av benen. Salima kände plötsligt hur trött hon var, att hela hennes kropp och själ var en dallrande gelé. Hon började gå mot dungen, och varelserna beredde väg för henne. Hon hade knappt hunnit lägga sig ner på den mossiga marken förrän sömnen kom.
    I drömmen såg hon sina familjemedlemmar hängas upp och ner i herr Ydirs träställningar. Mäster Glad och mäster Stark lät sina piskor dansa på deras kroppar, medan herr Ydir satt på sin tron. "Jag gör det här för din skull, Salima. Det är en lärdom, så att säga." Piskorna rev upp stora sår på deras kroppar, och ur såren vällde spindlar stora som hundar. Mamma, pappa, Erim och Gilia fanns snart inte kvar, det enda som återstod var hål i verklighetens väv, rakt genom världen, och genom hålen flög Salima. Herr Ydir försökte greppa tag i henne med armar som liknade spindelben, men hon flydde rakt ut i ingenting. 
    När hon vaknade hade hon bestämt sig. Hon var tvungen att hjälpa varelserna men hon kunde inte stanna. Hon kunde inte fly mer.