Som en sån där filmlärare

Det är min andra vecka som lärarpraktikant, och jag börjar inse att mitt val av utbildning är rätt. Jag älskar kicken av att känna att jag hjälper någon, känslan att få någon att lyssna och intressera sig av det jag säger. Dock har jag redan upplevt svåra situationer.

I dag höll jag min allra första lektion. Jag hade planerat allt själv, valt ut material, skrivit instruktioner, övat på vad jag skulle säga. Klassen, en etta på gymnasiet, består av 14 elever varav tolv är kvinnliga och är två är män. Min föreläsande del av lektionen gick bra förutom att jag i nervositeten var lite virrig. Den svåra situationen hände när eleverna skulle arbeta själva. De två killarna satt och pratade med varandra och störde tjejerna som försökte jobba. Att manliga elever tar mer plats och pratar mer i klassrummet är ju ingen nyhet precis, men det var sakerna de sa som jag reagerade på. Förutom vanligt prat om saker som inte hade med undervisningen att göra så kom det två fruktansvärt sexistiska slagord, som jag vet florerar på forum som 9gag och liknande.

- GET BACK IN THE KITCHEN! skrek en 15-årig kille till en jämnårig tjej. MAKE ME A SANDWICH!

Detta hände upprepade gånger. Jag visste inte vad jag skulle göra; jag hade bara träffat klassen en gång tidigare, och kände mig osäker på vad jag skulle säga till dem. Jag har tänkt mycket på det här i efterhand, och kom under kvällen på en idé som jag vill lägga fram till min handledare för att höra vad hon tycker.
Jag vill bli som en sån där filmlärare, en som kommer till en nedgången skola i ett fattigt stadsområde och under ett läsår lyckas förvandla ett gäng lågpresterande ungdomar utan framtidshopp till klassen med områdets högsta betyg. Eller kanske inte. Min praktikperiod slutar om två veckor, och på den tiden så kommer jag att träffa de här eleverna tre gånger, men ändå. Jag vill riva min grovplanering som hade med att öva inför det nationella provet att göra, och i stället ge ungdomarna en crash course i feminism, med en stor dos av vanlig hövlighet. Jag vill inte att en kille ska säga nåt sånt till en tjej, jag vill inte att någon ska kunna säga något sånt till någon! Jag vet att det är fåfänga att tro att jag kan göra om en 9gag-skolad nymornad kvinnohatare till en vettig feminist på tre 90-minuterslektioner, men något litet jävla intryck kan jag väl göra?
Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag tänker börja med att fråga på Twitter i afton, och i morgon bitti ska jag höra med min handledare vad hon tycker.
Det står uttryckligen i LGY11, den nuvarande läroplanen för gymnasiet, att utbildningen ska gestalta och förmedla "människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor." Och det borde väl min handledare gå med på?
Om inte kanske jag gör en kupp.

Drömkonserter

Jag har just avslutat min första riktiga VFU-vecka, det vill säga lärarpraktik. Jag är lärarkandidat på en gymnasieskola i Malmö och det känns fint och bra och bra och fint, men när jag hamnar i en ny livssituation tar det alltid kring en vecka innan min själ lugnar ner sig. Detta brukar visa sig i mina drömmar, som ofta blir väldigt klara och långa, med färger och musik. I veckan har jag till exempel varit på minst två konserter och ett födelsedagskalas i sömnen. Den första konserten var med Iron Maiden, ett band som jag uppskattade mer förr i tiden, då jag var tungt inne på heavy metal. Jag minns inte mycket av drömmen förutom att jag var besviken över att de inte spelade hårdare låtar. Den andra konserten var med en av mina favoritartister, nämligen David Bowie. Det var en speciell konsert, eftersom han för första gången använde sig av sitt alter ego, rymdrockstjärnefrälsaren Ziggy Stardust, och jag tror att jag hade något med det att göra. Mott The Hoople stod också i publiken och sjöng med då Bowie spelade deras låt All The Young Dudes.

Eftersom det är söndag och jag fått syre och D-vitamin till hjärnan och kroppen genom långa promenader med min sambo, så kom jag på en idé. Jag startar en spellista med låtar/band jag drömt om, som en sorts musikalisk drömdagbok. På så sätt kanske jag kommer att minnas vad jag drömmer om lite bättre, och ni får ta del av den sovande Simons sångval.

På återhörande grabbar och brudar!

Läskiga berättelser

Det är mitt i natten och jag vakar för jag ska göra EEG i morgon bitti, så därför tänkte jag slå ihjäl lite tid genom att berätta om några spökiga och läskiga saker som hänt mig (de är inte så läskiga så var inte oroliga).

Min familjs stuga ligger 6 mil från närmsta tätort. Stugan är byggd på min pappas barndomshems gård, och min faster och hennes gubbe bor fortfarande kvar i stora huset.
Sommaren när jag var kanske 10 eller 11 år skulle jag sova i stugan själv, utan föräldrar och syskon, för första gången. Som jag minns det hade ingen varit stugan på ett längre tag.
Jag skulle gå in i stugan och hämta något, och när jag kom in hörde jag ett ljud. Det var ett oväntat och omänskligt oväsen, ett fräsande och puttrande. När jag tittade mig omkring såg jag att kaffebryggaren var på, och det droppade vatten på den heta plattan. Jag sprang så fort jag kunde tillbaka till min faster med oförrättat ärende. Jag minns fortfarande skräcken som skakade min kropp, som gjorde att jag inte kunde hämta vad det nu var jag skulle hämta, att jag inte kunde berätta vad jag sett.
När sen min fasters gubbe hämtade det så sa han inget om att kaffebryggaren var på. Detta är det enda oförklarliga som hänt mig i mitt liv... förutom den gången i tunnelbanan i London.

Min mamma, min bror Joel och jag semestrade i London när jag var kanske 13 år. Vid den här tiden var jag ganska mjäkig av mig och gillade inte skräckfilmer och liknande, så när mor och bror ville gå på London Dungeon så vägrade jag, och skulle i stället hem till hotellet. I skrivande stund fattar jag inte varför mamma släppte iväg mig själv i en massiv storstad med allsköns läbbingar lösa på gatorna (den där Jack the Ripper t.ex!), men det var nog inte så långt mellan hotellet och där vi skildes åt, enbart en kort tunnelbaneresa.
När jag var lämnad ensam gick jag ner för en trappa på en av stationerna, in i en tom korridor mot tåget. Den var välupplyst men det fanns en mörk öppning någonstans i den, jag minns inte riktigt var, och när jag kommit till mitten av korridoren hörde jag ett skrik som kom från öppningen. Jag hade aldrig hört ett värre ljud från en människa; det var ett skri fyllt av skräck och smärta. Min kropp frös till is, och jag skrek själv till och sprang mot mitt tåg med hjärtat dunkande i öronen. När jag kom till hotellet var jag fortfarande iskall, och adrenalinet forsade i hela min kropp.
Jag minns inte om jag berättade om skriket för mamma och Joel när de kom tillbaka, men jag fick nog uppleva något mycket mer skrämmande än något besök på London Dungeon.

Cross-over

Night gathers, and now my watch begins. It shall not end until my death. 
I shall take no wife, hold no lands, father no children. 
I shall wear no crowns and win no glory.
I shall live and die at my post. 
I am the sword in the darkness. 
I am the watcher on the walls.
I am the fire that burns against the cold, the light that brings the dawn, the horn that wakes the sleepers, the shield that guards the realms of men. 
I am Batman.

Livshack 2 - ¡Enchila!

Ibland känner jag mig som en sån där kille. Jag gillar tevespel fantasy mat öl och sånt annat killigt (inte att förväxla med tjilligt som ungefär betyder "rätt (åt dig)!" Men det mest "manliga"* jag nu ska erkänna att jag gillar är stark mat. Jag är inte den värste chiliförespråkaren, som min svåger som odlar egna chilifrukter eller kryddar precis allt med "rödpeppar", men jag har börjat gilla när det bränner till när jag äter. Jag minns inte hur det började men det var väl nån form av "grej". Jag hade ju sett Fredrik Lindströms fantastiska "det är tufft att äta stark mat"-film och kände att det var lite töntigt att vara en sån som jämt skulle överträffa andra, inte bara gällande kryddstyrka utan i allt, men jag var ändå lockad av stark mat.

För något år sedan upptäckte jag internets favoritsås Sriracha, (uttal här) och kärlek uppstod. Den är brännande het, i min smak, men jag kan ändå inte undvika att hälla på liiiite mer än vad jag klarar av när jag t.ex. äter spaghetti och köttfärssås, nudelsoppa eller smörgås. Den är dock inte bara stark, utan har också en väl avrundad smak och ett djup som gör den till en sås som håller i längden!

Ett recept som jag har provat och kan rekommendera, hur konstigt det kan låta, är The Cocky Rooster, som kombinerar en frisk lageröl med bitande citrussyra, sälta och srirachahetta. Det finns en uppsjö andra sriracharecept för dig att hitta på The World Wide Web, så köp en flaska tuppsås på närmsta asiatiska butik och börja laborera!

Livstips 1

Bussgodsade ner sju banankartonger genom landet, från Arvidsjaur till Malmö. Fyra av kartongerna innehöll mina böcker, ungefär 100 stycken, som jag äntligen fick fylla bokhyllan med. I resten av lådorna fanns husgeråd och serviser som jag samlat på mig från det att mina föräldrar började ge mig de små pikar som kallas för "flytta hemifrån-grejer" i julklapp och födelsedagspresent. Alltså, nästan 15 års grejer. Prylar. Saker. Jag hade själv packat kartongerna när jag var i mitt föräldrahem över jul, men när jag väl öppnade dem tillsammans med min sambo, såg jag innehållet med nya ögon. Sushiserveringsgrejer (två misosoppskålar vars lock också tjänstgör som sojafat, två avlånga fat, två tekoppar (?), två rektangulära stenar där ätpinnar ska vila (?)), elektrisk kaffekvarn, lattevisp. Grejer. Prylar. Saker. Skräp. Visst, det var fina saker, men både jag och sambon insåg snabbt att vi var tvungna att göra en seriös rensning både bland det som fanns i skåpen och det som fanns i lådorna. Sagt och gjort. Efter att våra stressnivåer ökat till kokgräsen ett par gånger, och vi båda lagt oss ner på golvet och näsandats ett tag, hade vi packat ur alla mina kartonger och packat tre nya med saker vi inte ville ha. Känslan efter det går knappt att beskriva. Nu är våra skåp luftiga och fina, och innehåller bara det nödvändiga. Tyvärr, 22-åriga Lill-Hacke och lattevisp x2, nu får ni förgylla någon yngre, mer naiv männniskas flytta hemifrån-låda. Vi är för gamla och har inte tid med nå bjäfs.

Dagens livstips är alltså att rensa bort skiten.

Högstadiepoesi

Åh du store tid. Jag befinner mig i mitt föräldrahem och går igenom gamla papper jag har sparat. Det är lönespecifikationer, betyg och försäkringspapper, och längst bak i en pärm hittar jag det jag trodde var borta för alltid: de dikter jag skrev när jag gick i nian. Jag tänker bjuda er på några smakprov av denna djupa lyrik, med underskriften "Edwin" skriven upp och ner. (Det var ett smeknamn jag fick, eller försökte få, vid den här tiden. Det fastnade aldrig.)

I min närvaro känner jag ej hopp
ej om världen
snart är det dags att säga stopp
för flärden
vi behöver inte kärlek för att leva
inte socker i kaffet
de storas maktposition börjar skeva
fyllda med mycket fett
stora tallrikar ställs fram
av de fattiga därborta
de Rika sätta sig, putsar bort damm
se där får en slav en sönderriven skjorta
militären tar i hans krage,
fruktan i trälens ögon lyser
soldaten sticker bajonetten i hans mage
se hur storfinanserna myser
uıʍpƎ


Kampen
Upp till kamp!
Till dina medfödda rättigheter tåga
skoskav och kramp
kan inte hejda proletären. Fortsätt såga
fortsätt spika, bygga ditt livsverk
kämpa, fastän du får krämpor och värk
slåss för era rättigheter, 
slåss mot kapitalismens drakar
med era vassa lansar bryt dess glättigheter
krossa motståndet, borda slotten med änterhakar
från den kapitalistiska unionen, vi frigöras skall
hör fädrens underbara kall
om Frihet, Jämlikhet och Syskonskap för alla
hör det Gudlösa Landet kalla
Allons, enfants de la patrie
så skall det låta, så skall det förbli
Enade stå vi samman på varje torg, i varje park
"Tillsammans äro vi stark"
uıʍpƎ

In the shadow of my leg
stands a glass filled with sorrow
the black sun is shining
and my eyes are sore
it's summer
it's hot
and my life is going down
at work, I long home
at home, I long away
life sucks
day or night, summer or winter
it's all so tiring
my life was flushed down the drain
the moment I was born
The black sun goes away
 uıʍpƎ