I tio års tid har Magnus Dahl och Johan Wanloo talat om böcker i podden Läs Hårt! Den litteratur de samtalat kring är inte den som vanligtvis lyfts upp i SVTs Babel eller dissekeras på Svenska Dagbladets kultursidor, annat än i summariska texter om att "tecknade serier är minsann annat än Kalle Anka och Bamse" eller "tjejer gillar fantasy men bara om det är storkukade älvor som förför varulvar".
Under poddens decennielånga livstid har publiceringstakten varierat på grund av Johans och Magnus andra åtaganden i livet, och den riskerade till och med att läggas ner för några år sedan. Då tog några av poddens lyssnare, däribland undertecknad, initiativet att spela in några egna avsnitt för att upprätthålla utgivningen. Sedan skapades en Patreon för podden och den började komma ut i regelbunden takt igen.
När man blir en av poddens patroner får man tillgång till en gruppchatt på Signal, och där föddes idén att ge ut ett fanzine kopplat till podden. Initiativtagare var den ene av poddgrundarna, Magnus, och nu finns både första och andra numret tillgängliga! Jag har bidragit med texter i båda numren. I det första en text om botemedlet mot den manliga ensamhetsepidemin, i det andra en essä om vättar och en dikt inspirerad av rollspelsbegreppet grottkräl och när vi hade möss i huset.
I tider av massproducerad AI-smörja, snuttifierade texter och korta videoklipp känns det som en motståndshandling att producera fysiska och väldigt smala texter. Jag tror det är vad som behövs i vårt samhälle. Små fickor av resistans mot den flodvåg av människofientlig muzak som teknokapitalismen kräker ur sig från sina elfenbenstorn i Kiseldalen. Hela Gallien? Nej!
