Var glad och nöjd för vet du vad, att kritiseras betyder att ditt skämt var bra!

Jag kom på en sak i går angående folk som blir arga när får kritik för att de skämtar kränkande, grovt och/eller rasistiskt.
När en människa med ljusrosa hy och XY-kromosomer, låt oss kalla hen Tyrm, drar ett skämt om Engla, Anna Lindh, människor med mörk hy, muslimer, judar och så vidare, så är det ju inte helt otänkbart att Tyrm blir kritiserad av människor som tycker att skämtet är opassande. Det är inte heller långsökt att Tyrm då slår ifrån sig och säger "i det här landet FÅR man inte skämta om vad som helst! för då kommer PK-maffian/feministerna/vänsterpacket och försöker förtrycka min yttrandefrihet!" Tyrm kan då med enkelhet bli uthängd som en Vit Kränkt Man och bli hånad av dem som kritiserade hens skämt. Tyrm skyller allt på en invecklad konspiration där araber, kommunister och feminister gaddar ihop sig för att tysta ner vanliga hederliga Tyrmssons som bara försöker utöva sin gudagivna rätt att dra ett bögskämt med polarna/på Facebook/Twitter. MEN! här tycker jag i stället att vår gode Tyrm ska ta ett djupt andetag och sen blåsa ut luften mellan leende läppar, ty: om någon reagerar med avsmak på hens skämt så ska hen ta det som att skämtet fungerade! Om ingen hade ryckt på axlarna åt det utan tvekan fantastiskt roliga skämt om att chokladboll heter "gambiaskalle med mjäll" som du skrev som Facebookstatus, så hade det inte varit roligt!
För medge, Tyrm, att du drog skämtet för att det var provocerande! Du Vill Vara Farlig, du vill tro att du är Bill Hicks eller Louis CK eller Måns Möller (lol jk), och det får du! Hade inte det varit provokativt att säga "neger" så hade du inte hållit på!
Och här är en annan liten grej du kan tänka på nästa gång du känner irritationen och ilskan över mörksens vänstermakter som försöker tysta din frihetsälskande skojfriska röst: de utövar OCKSÅ sin y-t-t-r-a-n-d-e-f-r-i-h-e-t! Och om du skulle bli bannad eller censurerad från ett forum, ta en titt i de regler som du underkastade dig när du gick med! Där står det kanske att Användaren inte får använda ett kränkande språk! Och då har du slösat alldeles för mycket energi på att låta din ilskas vassa fingertoppar knattra ner invektiv i versaler om vilket pack rödstrumpor som driver Helgon.se Twitter punkt com eller andra websajter! För då är det DU som gjort fel! Pinsamt, va?

Men viktigast av allt är ändå, Tyrm, att du inser att en arg reaktion är precis den reaktion du borde förvänta dig!

Tack för mig.

Reklam

En gång deltog jag i ett masspoem två gånger. Det första har titeln Utanförskapet hos den dokumenterande personan, och det andra heter The Structure of Thought in Relation to the Structure of Power.
En intressant sak när det masspoesi är att jag inte är säker på exakt vilka textbitar jag själv har skrivit. Individen går upp i ett kollektiv och texterna samsas, får nya fästpunkter, bryts sönder och klistras ihop av redaktören (Freke Räihä), ett stort barn med en gudomlig limflaska.

Och när jag ändå håller på kan jag ju tipsa om att jag i mitt liv ritat färdigt två serier. Den första, var en Åttatimmarsserie som handlar om tidsresor, Marx&Engels samt en ondskefull katt. Den andra gjorde jag på 24 timmar och handlar om hur möbler och inventarier i min lägenhet konspirerar för att döda mig.

Så där, nu får det vara nog med självförhärligande.
Eller vänta, det är ju det min blawg går ut på. Så, här får ni se prov på min och min brors skådespelartalang:

  Denna film är en fristående fortsättning på amatörfilmerna Alkismamman 1 & 2 som min syster och hennes kompisar gjorde. Man behöver inte ha sett originalen för att uppskatta detta mörka mästerverk.
(Obs: kan verka stötande för lettiska tittare.)

Undrar om er bild av mig för evigt förändras nu? Jag hoppas nästan det.

Till A-S

Måndagen den fjärde juli ligger slängd i skåpet under diskhon. Bredvid Jif-flaskan trasorna och svamparna har den förgångna dagen singlat ned. Vårdbiträdet missade sitt mål en stressig tisdag för några dagar veckor månader sen. Du sitter tyst i din stol i matrummet, omedveten om att en dag ur ditt förflutna hänger kvar vid soporna, klamrar sig fast vid nuet som ett spöke. Och mikrovågsugnens klocka blinkar 00:00. Jag undrar en sekund om tiden stannat, tills jag inser att om sekunder går, så går väl tiden.
Men måndagen 4/6 kommer alltid att finnas kvar, i skåpet under diskhon.