Dagens ungdom!

Fikade hos min kusin Jocke i går. Det händer inte ofta; eftersom han är frilansande musiker och frånskild tvåbarnsfar, har han fullt upp. Han berättade att han tagit ett "dagjobb" under november och december för att få tid med sina ungar. Han jobbade som assistent i två struliga högstadieklasser. Medan vi drack kaffe i hans lägenhet berättade han med fasa i rösten om hur eleverna betedde sig: lyssnade på musik under föreläsning, spelade mobilspel medan läraren visade film, ja, lekte med telefonerna hela jävla tiden.

Jocke hade frågat eleven han var assistent åt om han steg upp klockan 7 på morgonen "för att leka mongo från klockan 8 till klockan 16". Elevens föräldrar var missnöjda med skolan, eftersom bespisningspersonalen inte pratade svenska och därför kände deras son sig inte hemma i skolan. Jocke genmälde med att killen inte pratar ens i klassrummet så det skulle inte spela nån roll vilket språk de som jobbar i matsalen talar.

Jag vill, trots rubriken, inte säga nåt om "dagens ungdom!" men detta låter inte bra.

Hoppas att det inte ser ut likadant i alla högstadieklasser för då går vi mot en mörk framtid.

Ja, det var bara det jag ville säga. Ostrukturerat och dåligt skrivet inlägg men det var från början ett twitterinlägg som jag inte kunde förkorta till 140 tecken. Dessutom har jag huvudvärk.

Buen

Det var en gång för ganska längesen, en tid när man varnade barnen genom att skrämma dem för Buen och Källarkusen, varelser som skulle komma och ta dem om de var oförsiktiga vid källarluckan eller vid brunnen.

Min mammas farmor Agda bodde vid den här tiden i en liten by utanför Älvsbyn i Norrbotten. Hon var höggravid med sitt andra barn, min morfars lillebror, och när hon en dag som bäst höll på med sina göromål kände hon att barnet var på väg. Hon skickade iväg sin piga för att hämta hjälp, men när pigan lämnat huset insåg Agda att hon var tvungen att föda direkt. Min morfar Alfons var bara några år gammal, och för att han inte skulle se när hon födde barnet sa hon åt Alfons att vara kvar i köket medan hon gick in i kammaren och stängde om sig. När hon lagt sig på sängen tog det inte lång tid innan barnet var ute, och skrek ett hälsosamt första skrik. Då gläntade Alfons på dörren, tittade storögt in i rummet och sa: "mamma, hoir du? Hoir du gobben?"

Agda log, och så fick Alfons komma in och hälsa på sin lillebror Göte.

En kortis.

Jag tycker att det är åt helvete att människor lär sig att "bra i sängen" är lika med att ha stor kuk samt att kunna knulla i flera timmar. Det finns tekniker och sexhjälpmedel som ska göra att mannen ska kunnna hålla ut längre. Medel som gör ollonet mindre känsligt så att orgasmen fördröjs. Varför? Visst, om man inte kan hålla ut mer än några sekunder, och det händer varje gång, så kan det kanske behövas hjälp. Men jag anser att mannen inte ska känna att det är han som måste "ge" orgasmer, och att kvinnan bara ska ta emot. Det borde gå att lösa om man pratar med den man ligger med, även om det bara skulle vara ett ONS på fyllan.

Ibland kanske ett kort samlag räcker. Och ibland är det jävligt gött med en timslång sängsession. Varför inte prata med den man knullar med, för att höra hur hen vill ha det?